jag kan inte förstå hur det blev såhär eller varför det känns som att jag har en klump i halsen eller varför mitt hjärta värker när jag andas. Jag förstår inte varför jag känner att jag är ensam, jag vet inte.
det känns som att efter vi pratat om allting har båda börjat förbereda sig på vad som kommer hända.  jag får känslan av att vi inte pratar med varandra för om vi pratar för länge kan det komma fram vad vi egentligen känner ska hända.
jag är rädd.
jag älskar dig så mycket att jag har svårt att greppa verkligheten. Jag älskar dig för mycket och kommer antagligen alltid älska dig på nått sätt för du är min första största kärlek och kommer alltid vara. 
även fast jag älskar dig så kan det inte va såhär, jag kan inte gå runt och känna att jag förtjänar bättre än de som hänt. jag kan inte gå och känna att jag älskar dig mer eller att jag älskar dig för mycket för att kunna vara realistisk. Jag vill egentligen bara åka och lägga mig i din famn och gråta med dig en stund. du är den jag berättar allt för, du är den som känner mig bäst därför känns det som jag kommer explodera för jag vill inte vara utan dig men jag kan inte vara med dig.
jag hatar att jag inte kan säga det till dig, jag får inte ut orden för jag vill inte säga det högt. Jag vill inte att det ska vara verkligt. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

"Jag försökte ju iaf"
"nu har jag ju spelat hur länge som helst och du inte sagt nått"
"måste du va så tråkig?"
"kan du inte lyssna på bättre musik?"

vet inte ens vad jag ska få ur mig längre. det känns som att han tog en del av mig idag, det har han gjort förut. Han tog en del av mig som jag inte kommer få tillbaka. en del som jag har byggt upp med jävligt mycket slit och han tog den på bara några sekunder. (Christina Yang)

även fast det bara var en liten grej idag så kändes det som att jag ville lämna, jag ville bara säga att jag inte orkar mer och springa där ifrån. för det är det enda jag kan känna just nu, jag orkar inte. jag vill ha det bättre, jag vill känna att jag räcker, att jag förtjänar att bli behandlad på ett bra sätt som du ska visa mig. jag ska inte behöva känna mig värdelös för att du inte ens kan släppa din jävla dator istället för att va med mig.  Du kan inte ens köpa en jävla chipspåse i julklapp ELLER födelsedagspresent till mig. Du kan absolut inte åka hem till mig så jag får åka till sig varje gång. du kan inte ens ta det på ett bra sätt när jag tar upp det utan blir arg och ledsen och säger "du har inte råd" men du har råd att köpa en ny dator och datordelar; du har råd att köpa två nya skärmar; du har råd att äta snabbmat tre gånger i veckan: du har råd att åka till hoopet fyra gånger i månaden och köpa ett klippkort till det; du har råd att köpa nya skor, ny jacka men inte fan kan du betala en bussbiljett på 100 spänn för att ca med mig, näää det är allt för dyrt!!! men om det är party i stan så kan jag nog fixa det. AAAHHHH VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED. VARFÖR SKA JAG ALLTID GÖRA ALLTING FÖR DIG MEN DU FÅR BLI ARG NÄR JAG SOMNAR FÖR SNABBT CAD FAN HAR DU FÖR JÄVLA RÄTT ATT BLI ARG ÖVER NÄR JAG KOMMER TILL DIG VARJE HELG OCH DU INTE ENS KAN HÅLLA DIG BORTA FRÅN DIN DATOR DÅ. VAD FAN ÄR DET HÄR FÖR JÄVLA ÄCKEL FÖRHÅLLANDE. SKÄRP DIG ANNARS FÖRSVINNER JAG EN GÅNG FÖR ALLA. HUR KAN DU VA SÅ.

Likes

Comments

förstår inte hur det för ofta, att jag pratar om nånting och någon avbryter eller börjar prata om nått annat eller inte ens lyssnar på mig. på riktigt. fattar att jag kan va ointressant men hallå har ni ingen jävla moral, jag försöker alltid lyssna och göra mitt bästa att verka intresserad av vad de jag bryr mig om säger men hahaha ibland känns det på riktigt som att jag inte får ett skit tillbaka. jag orkar verkligen inte vill bara klippa alla band bara skita i alla som dom gör mot mig men hahah nej för jag ska alltid vara så jävla duktig å skit.. trött att bli trampad på så jävla tråkigt att känna att de man säger inte är viktigt eller inte betyder nått för någon annan när jag gör mitt bästa att behandla alla rätt. har på riktigt börja bli som dom bara för att se om de märker nått vilket de gör. märker att de blir arga eller inte fattar hahah så jävla sjukt. orkar inte prata med dom heller för det slutar ju ändå bara med att de inte händer nått eller så är det mitt fel helt plötsligt i alla fall så inte ens nån idé. förstår inte. 

älskar att du vill umgås och vill att jag ska vara här och säger själv att vi borde göra nått mer än bara umgås och du på riktigt sitter vid din jävla dator hela dagen i alla fall, även fast jag satt att du inte "får" när jag är här vilket ändå bara är någon dag i veckan. då känner man sig ju också så jävla viktig. "jag saknar dig" fan bull allting, om du hade saknat mig hade du inte suttit där en hel dag och inte pratat med mig knappt ens, ska det på riktigt vara jag hela tiden som gör allting? det känns fan som det och du klagar på andra så jävla dubbelmoral så att de inte finns.  jag försöker men det är inget som fucking duger någonsin jag förstår på riktigt inteeeee blir så sur och ledsen.
ibland undrar jag om jag förtjänar mer, jag undrar ibland om jag bara nöjer mig med det som dyker upp. förtjänar jag det här? är det verkligen bra för mig? hur vet man det?
Vill också få blommer, bli överaskad av de jag gillar, som de var i början.. bara för att vi är tillsammans ska inte de behöva sluta?? känns som att jag förtjänar bättre, och det suger att jag ens känner så??
det känns som att om man verkligen tycker om någon vill man ge dem de man kan eller försöka glädje dom på de sätt man kan. typ jag vet att du gillar cola så köper med det när jag kommer till dig för att göra dig glad. känns som jag lägger ut för folk men om jag skulle fråga skulle ingen göra mig den tjänsten  .

Likes

Comments

Arghhhhhhh orkar inte har ingen motivation känner rmif helt som ångest idag cuz pms äckel antar jag egentligen. orkar inte bara. blev så rädd igår i guess när du skriver att det inte fungerar så var min första tanke att du skulle göra slut haha. orkar inte hur jävla sad är jag ens. ah får försöka mer vilket betyder att jag får försöka mer att komma till dig eftersom "det är så dyrt" att åka för dig... haha kostar mig 800 i månaden iaf men ja det är ju mina pengar iaf så det är inte ditt problem tydligen hahaha fu fan vad jag INTE ORKSRRRTTTRRRTT är helt otroligt känner bara ångest och nedstämdhet typ det suger just nu allt suger

Likes

Comments

Vet inte vad jag ska skriva för att få ur mig allting jag tänker på.  Vet inte vart jag ska börja. Ligger i min säng och spelar samma låt på replay. Jag vet inte om han älskar mig eller om han bara är rädd för att vara ensam. Jag vet inte om han är värd mig eller min tid. Jag vet inte hur han inte kan skämmas. Att inte ge sin flickvän en födelsedagspresent, det hade varit mer okej om han hade sagt att han inte har råd då hade jag förstått. Men han bygger upp ett torn och beskriver att jag ska få en överraskning och han låter exalterad varje gång han säger det men när dagen kommer ger han ursäkter att han inte hann, att han inte vill ge den framför min släkt att han ska ge den när jag kommer till honom. Han säger att när jag kommer till honom får jag överraskningen, men när jag kommer hem till honom är det ingenting. Han säger att han inte hann att jag får det en annan gång. Jag som inte skulle hoppas denna gång blir besviken, är det sjukt av mig? Jag bryr mig inte om vad han ger mig det spelar ingen roll men att han pratar om det så mycket och får mig att verkligen tro på honom sen ingenting, är det fel av mig att bli besviken då? Är det fel av mig att tänka att jag som lever på 1000 kr gav honom en present som kostade några hundra och han som har några tusen inte ens kan ge mig en chipspåse? Inte ens det. Då börjar tankarna igen. Är jag inte värd mer? Tänker han på mig så lite att jag inte ens får det? För det är inte så svårt. Han vet vad jag gillar och om inte så kan han fråga. Så vad är det? Vill du inte spendera pengar på någon annan? Om det är så, varför ger du då någon du inte känner ordentligt en stor present. Varför går han före din egna flickvän? Är jag på riktigt tillbaka där vi började. Allt detta är en stor grej för mig för att förra gången jag fyllde år gav du din egna flickvän ingenting men du pratade om vad du skulle köpa till din sidechick. Så vad i helvete är det som gör att han inte kan ge mig en present, nånting  som visar att han är tacksam, nånting bara nått litet som visar att han bryr sig, som visar att han älskar mig, som visar att han känner mig.
Varför ska jag då lägga flera hundra på någonting till honom när jag inte får nånting tillbaka? Är jag materialistisk som känner såhär? Är det fel? För det tär på mig när jag tänker på det, det påminner mig så mycket om hur det var förr och jag vill inte vara där. 
Jag vet inte om jag kan prata om det med honom för han blir så upprörd och trycker ner sig själv, dock vet jag inte om det bara är skit. Han kanske inte tänker på det men det är manipulativt och ger mig dåligt samvete. Men jag måste få mitt sagt jag kan inte bara sitta och hålla det inom mig.

Likes

Comments

Jag kan inte riktigt förklara varför jag helt plötsligt är så ledsen, det är så många saker som snurrar i mitt huvud och jag kan inte sätta ord på det ordentligt och jag kan inte prata med någon om det för jag vet redan hur det skulle gå och vad de skulle säga. Så jag ligger här och skriver till ingen egentligen, mig själv kanske. Jag saknar nog min mamma för att hon är den enda just nu som jag faktiskt skulle kunna prata med men hon är inte hemma, jag kan inte ringa för hon är nog inte vaken eller har inte telefonen med sig. (Hon är i usa) Så ja. Har inte mycket till val men jag saknar henne och jag saknar att vara liten, mest för att kunna vara alla i familjen som vi brukade. Nu är många inte levande och andra har inte råd eller psykisk hälsa att träffas. Så jag saknar allting som var. Jag önskar att min familj slutar att gå bort. Man säger att man ska minnas de bra med dom men det är det som gör mig ledsen. Man säger att dom inte lider längre men vi som blev kvar lider. Man säger att de blir bättre med tiden, hen som gått bort vill inte att du ska må såhär men det blir inte bättre man glömmer med tiden även fast det alltid finns inom en så är det att glömma som gör att man mår bättre. Hur ska man gå vidare och inte glömma? Jag tycker synd om min gudfar och kusin, jag tycker så synd om dem och är så arg. Hon var frisk, hon hade kämpat allt hon kunnat och blev frisk. Det är inte sant, hur kan man ta ifrån någon en sån sak. Att kämpa sig igenom räkte inte, hon kämpade tills hon dog. Jag förstår inte. Orättvist. Jag hatar att känns mig så hjälplös, jag kan inte göra någonting alls för att göra det bättre. Jag hatar det. Jag hatar döden.  Jag hatar cancer.

Likes

Comments