Jag känner mig äcklad.

Äcklad av mig själv, hela jag, allt jag är. Jag mår illa. Jag mår illa över min kropp, över den jag är, över den jag har blivit. Allt detta på grund av det jag blev utsatt för under min barndom. Jag vill slå sönder hela världen, eller egentligen mig själv. Jag vill inte finnas i mig själv. Jag vill inte vara jag. Inte just nu iallafall. Det känns som att allt jag tar i förstörs, blir äckligt. Det ligger eb skam i allt som jag blivit utsatt för.

Alla minnen kväver mig. Det känns som att alla minnen trycker ner mig under ytan, ger mig inte en chans att ta mig upp till ytan för att andas. Jag kvävs.

Att slängas mellan nu och då tar kol på mig. Ena sekunden är jag mitt i det som var då, för att i nästa sekund vara här och nu. Jag kan inte tänka klart. En total förvirring råder. Jag vill egentligen bara gråta för att allt gör så ont, men jag är helt paralyserad. Totalt paralyserad, så jag kan inte.. Jag kan inte gråta.

Tankarna skapar kaos i mitt huvud. Det kanske var mitt fel allt det här? Det kanske är mig det är fel på? Jag vill bort från mig själv. Jag vill fly.


/MM

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

"Jag hann bara kliva innanför dörren innan Hans röst ekade i mina öron. Den där obehagliga känslan, som brukade ta över min kropp, infann sig på en millisekund. Innerst inne visste jag att detta inte skulle bli en lugn o trygg eftermiddag. Jag visste så väl vad som väntade mig.

Han var lugn och snäll i sällskap av andra vuxna, men när Han fick tillfälle så handlade Han efter helt andra regler. När jag vaknade den morgonen så fanns inte ens tanken i mitt huvud att jag på eftermiddagen skulle hamna helt i Hans händer. Bokstavligt talat.

Han hemska sätt att behandla barn skulle under inga omständigheter få se dagsljuset. Ingen skulle någonsin få veta att Han var en sådan person som utnyttjade barn, sexuellt.

Nästa sekund jag minns är bilden av hur Han dragit ner sina byxor. Hela Hans kön var blottat. Han tvingade mig att se på när Han tog på sig själv, och när Han var redo så tvingade Han mig till oralsex. Jag sa bestämt att jag inte ville och gjorde motstånd, men Han visste precis vad Han skulle säga för att jag skulle bli rädd och ändå göra som Han bad mig.

"Gör bara som Han säger så är det här snart över" -var det enda som for genom mitt huvud. 

Under dom kommande minuterna, som kändes som år för mig men som sekunder för Honom, for tusen tankar genom mitt huvud. Vad skulle hända om folk visste att jag var såhär äcklig? För det var just det - äcklig, vidrig och värdelös som jag var. Det var iallafall det Han gång på gång hade sagt att jag var.

 Det var även Han som sa att jag skulle dö om jag berättade för någon, och att ingen skulle tro på mig om jag berättade om hemskheterna Han utsatte mig för. Jag skulle dö! Dö! Inte få finnas... För sådana som jag förtjänar inte att leva. Sådana som jag är till för att utnyttjas, för vi duger inte till något annat."

_________________________________________________________________________________


Här sitter jag nu en oktoberkväll, med en kopp te och mår illa över något som hände mig för så himla många år sedan. Jag kan för mitt liv inte förstå hur en annan människa kan utnyttja en annan på det viset. Jag vill nästan inte tänka tanken att det har hänt mig, men jag måste. Jag måste! Om och om igen måste jag, för att en dag klara av att ha dessa hemska minnen i mitt bagage utan att det ger sig i uttryck såsom destruktivitet, matproblem eller något annat som skadar mig. Just idag vet jag inte hur jag ska kunna låta alla dessa ord komma från min mun. Kommer jag någonsin kunna prata och berätta om det här muntligt? I dagsläget känns det helt omöjligt. Men jag har iallafall börjat skriva om det och det är ett steg framåt. Varje litet steg i rätt riktning räknas. Jag vill, jag kan, jag ska ta mig igenom det här, men just nu vill jag bara ge upp - dö.


/MM

Likes

Comments