Solen lyser där ute idag men hemma i min lägenhet är det inte så ljust. Idag är det en lite sämre dag kan jag ärligt säga. Idag mår jag inte bra, idag mår jag helt ärligt skit. Jag har idag tänkt mycket bak i tiden, lite för mycket kanske och gamla hemska minnen och händelser har kommet fram till ytan igen. Livet är så jäkla svårt ibland, man mår så himla dåligt ibland och det får man också göra, inte är det nå fel på en bara för att man mår dåligt, meningen är ju egentligen att man då och då ska sitta hemma och bara tänka och överdriva och deppa.

Jag själv är i ett väldigt lång förhållande nu just och min pojkvän har helt enkelt blivit lat, slutat jobba och tappat lusten för alla möjliga ''vuxengrejer'' medan jag själv studerar och går framåt i mitt liv. Han går bakåt jag går framåt och det skapar ett slags mellanrum som får mig att må så himla dåligt. Jag försöker verkligen lösa problemet, jag försöker prata med honom om det och det hjälper inte, sen låter jag det vara och tänker ja men han kanske kommer på att han gör fel själv men det gör han aldrig. Sen har ju olika substanser kommit in i bilden, dessutom också olika människor som verkligen inte är nödvändiga och som absolut inte behövs i hans liv men fan enligt honom ska de vara där och de är så jäkla fantastiska.

Lite smått och gått har jag nu förklarat min situation och fast jag är en så bra flickvän och fast jag älskar honom så mycket så har det helt enkelt med tiden blivit så att alla problem mellan oss leder mig till att göra saker jag egentligen inte borde göra. Jag känner helt enkelt av någon slags press från det här förhållandet, det håller på att kväva mig då och då och jag måste helt enkelt på något sätt få ut alla mina känslor. Jag planerar aldrig att göra alla dessa misstag och saker jag gör men det bara händer, jag befinner mig helt plötsligt i situationer som jag aldrig skulle ha trott att jag skulle befinna mig i. Ibland känns det som om mitt liv är en film för det skulle det kunna vara, dessutom en bra en.

Alltså om jag bara skulle börja berätta om allt som hänt mig de senaste två åren skulle ju ingen tro på mig. Jag var på väg u en kväll med ett par kompisar och allt var hur bra och lugnt som helst. Vi förfestade hemma hos mig och sedan for vi ut. Vi for som vanligt till en nattklubb, jag och min tjejkompis drack ganska mycket och dansade som idioter hela kvällen och helt plötsligt står jag där och är bjuden till inte bara en efterfest utan två, dessutom av två killar, en jag inte känner men vet att jag verkligen inte borde umgås med och en som jag känt ganska länge utan att någonsin prata med honom och som jag verkligen verkligen verkligen inte borde umgås med.

Vi for såklart på efterfest med killen jag kände och verkligen verkligen verkligen inte borde umgås med och det enda jag kan säga är att hela efterfesten tog slut hemma hos mig klockan 14.00 på dagen. Min tjejkompis var helt i chocktillstånd och sa hela resten av dagen '' vad fan kommer jag egentligen att uppleva med dig.'' Hon är nu 23 år gammal och har gjort mycket och sett mycket men säger alltid att tiden hon tillbringar med mig är det galnaste men mest spännande hon inte ens kan drömma om. Kanske beror detta på att jag helt enkelt var för ung då jag träffade min pojkvän och nu helt enkelt älskar honom men är ännu inte redo att ''settle down''.

Helt ärligt så är jag rädd, har ångest och är ledsen, jag vet inte vad jag ska och borde göra, jag måste väl nog bara ta och börja inse att mitt liv inte är så bra just nu och att jag inte mår så bra och att jag måste börja ta hand om mig själv istället för att hela tiden undra hur andra mår och försöka se till att de mår finemang medan jag själv håller på att falla samman.

Det blir dock bättre, det vet jag.

Likes

Comments

Den här bloggen kan jag knappast säga har skapats för att få många följare och bli känd. Inte heller för att dela med några modetips och bli en fashionqueen, inte ens för att bli läst egentligen. Den är gjord för just mig, den är en plats och ett tomt blad där jag och artisten i mig, får uttrycka mina känslor, skriva om vad jag känner och tycker dag in och dag ut. En plats där jag kan gråta och skratta, en plats där jag helt enkelt får vara jag. Naturligtvis är jag också alltid öppen för alla möjliga diskussioner. Här kan vem som helt hoppa in läsa och lämna någon kommentar. Denna plats skall ses som en plats där allt är möjligt och en plats där KÄNSLOR får blomma fram även på vintern.

Likes

Comments

Blogkeen
Nouw