...är inte alltid så lätt. Dygnet har 24h och veckan 168. Det går inte att ändra på oavsett hur mycket man vill eller försöker.

Ibland känner jag att jag inte hinner med allt jag vill och behöver göra. För det första är jag tidsoptimist och för det andra har jag väldigt mycket för mig. Jag vill hinna plugga, jobba, träna, umgås med vänner och familj, uppdatera sociala medier, boka och göra roliga aktiviteter, bara ta det lugnt o.s.v. o.s.v. ja, listan kan göras lång. Jag älskar att ha saker för mig men till slut blir det för mycket. Vill verkligen göra ALLT men märker att jag inte mår bra av det. Har gjort scheman och to do lists men ändå hinner jag inte med och blir stressad. Vet att jag måste välja bort men kan och vill inte. Till följd har det gjort att jag har svårt att somna då jag tänker på allt jag behöver och vill hinna med nästa dag. När stressen tar över är det inte roligt längre. Det svåra är att veta vart den gränsen går och prioritera vad man vill lägga sin tid på. Det är någonting både jag och många andra måste lära sig. Annars går man till slut sönder av stress och det är det inte värt. Det är viktigt att göra ingenting ibland och hitta på spontana saker men det är lättare sagt än gjort. Ibland är det viktigt att bara få smälta in allt man upplever och all daglig information man utsätts för, för att sedan kunna ta till sig nya saker. Jag vet att det inte kommer från nån som följer det men jag vet att man mår bra av det och borde göra så oftare...

Tid är ovärderligt och man ska försöka lägga den på sånt man mår bra av. Det är viktigt att bara njuta av nuet ibland. Ofta blir det att man bara tänker framåt och längtar efter saker, men vad har man och längta efter om man inte njuter när man väl upplever det? Man har bara en tid på jorden, vad vi vet, utnyttja den på bästa sätt. Gör så mycket roligt som möjligt.

Har ni några tips får ni gärna dela dem. Uppskattaaaaas

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Är det bara jag som har tänkt på att det alltid är de med åsikter som strider mot mänskliga rättigheter som hörs, syns och får mest uppmärksamhet? Varför är det så? Då är det som att det onda tar över det goda när det "goda" är tysta. Vi som står för mänskliga rättigheter måste gå ihop och förstå att vi är så många fler än dem. Vi måste våga stå upp och försvara de mänskliga rättigheterna tillsammans istället för att va tysta och rädda. Det finns inget att vara rädd för när vi har varandra. Ta ställning och visa civilkurage.

Varför tror ni att andra världskriget inträffade?
Det var inte bara p.g.a. nazisterna, det var p.g.a. alla människor som var tysta. Det var fler som tyckte det var fel än som höll med. Tänk er om alla de med goda åsikter hade gått ihop och emot nazisterna istället för att vara tysta. Då hade kriget aldrig inträffat.

"Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad". Sade den kloka Martin Luther King en gång. 

Det är viktigt att stå upp för de mänskliga rättigheterna. Det goda måste vinna!

Likes

Comments

En kärleksrelation skulle jag vilja likna med en blomma och en person som plockar blommorna. Man går runt på en stor äng full av fina blommor som man betraktar. Ibland hittar man en man vill ha och försöker att komma nära den för att tillslut kunna plocka den. När man lyckats plocka den måste man vårda den med omsorg och den måste trivas bättre eller lika bra än den gjorde innan för att inte dö. Man ska även komma ihåg att den lever längre om man låter den ha kvar sina rötter än om man klipper av alla. Man kan ju fortfarande vara nära den även om blomman får ha kvar sina rötter. Dör ens blomma blir man ledsen. För den var den finaste av dem alla man kunde hitta. Det man inte får glömma då är att under tiden man har haft sin finaste blomma och den tillslut dött har nya blommor vuxit upp. Då får man gå ut och leta efter en ny, minst lika fin blomma. Ju fler gånger man väljer desto bättre blir man på att välja de som man vet lever längst. Världen är full av fina blommor!

240160

Likes

Comments

Ibland kan det kännas som att samhället, familjen, kompisar och en själv förväntar sig saker av en. Allt från ett nytt inlägg på Instagram, bra resultat i skolan/på jobbet eller stort umgänge. Krav som inte syns men ändå finns där. Lite som oskrivna regler fast gällande krav. Det kan vara en jobbig känsla. Att känna att man måste prestera för att vara accepterad och omtyckt. Så ska det inte vara. Vi måste hjälpa varandra med det. Sluta ha förväntningar på varandra annat än vänlighet. Vi är bra som vi är och man ska göra saker för sin egen skull och ingen annans. Det är viktigt.

Jag själv känner ofta förväntningar och prestationskrav från mig själv. Inte från någon annan utan bara mig själv. Det kan vara att jag vill lägga upp massa härliga bilder som jag själv vill redigera innan som tar massa tid. Ingen tvingar mig eller blir besviken om jag inte gör det men ändå så känns det som jag måste göra det. Det kan även vara ett prov. Ingen tvingar mig att plugga eller blir besviken om det går dåligt men ändå så känner jag att jag måste få toppresultat. Jag vill lyckas för min egen skull men det är ändå en jobbig känsla att känna att man måste uppnå någonting för att inte känna att man misslyckades. Det kan ju bara en själv ändra på. Att istället tänka att det viktigaste är att man gör sitt bästa. Det är dock så mycket lättare att säga än att göra men vi får hjälpa varandra med det. Är det mindre förväntningar utifrån minskar troligtvis förväntningarna inifrån också. Vi är bra som vi är! Ta hand om varandra. <3

Puss & Kram

Likes

Comments

Samhället idag tycker jag fokuserar alldeles för mycket på olikheter och vad som skiljer oss åt. Jag tycker att vi borde fokusera på likheterna och det som binder alla oss människor samman istället.

Jag och min kompis var och plockade jordgubbar i somras till exempel. Där samlades så mycket olika slags människor med olika åldrar, etnicitet och intressen på ett och samma ställe. Det var en sak som band oss alla samman, jordgubbar. Vackert, tycker jag. Vi accepterade varandra även då vi var olika och lät alla njuta av samma anledning. Tänk att en sån liten frukt kan göra så mycket.

Det är de små sakerna som gör de stora skillnaderna i slutändan!



Likes

Comments