Header

Mode

Söder är det stället i Stockholm där jag trivs bäst! Troligen för att nästan alla mina polare bor där men också för att jag själv såklart är uppväxt där. Därför kanske det inte heller är så konstigt att min klädstil ofta är vad man kan kalla "söderstil" då södersjälen lever inom mig ;).

Igår träffade jag en av mina närmsta killkompisar men också söder polare, Dennis! Eftersom att han också bor för det mesta på söder så är han också en klädmedveten söderkis<333. Något som är så sjukt nice med Dennis som person då han verkligen vågar ha sin egen stil och blir därmed lite mer unik pågrund utav det, bra där Dempan!

Så igår gled vi två runt på söder och kikade på second hand kläder men nu när jag tänker efter så hade både jag och Dennis lite "söderkläder". På bilderna är jag klädd i en randig klänning från Hm, svarta birken, ett midjebälte från second hand samt en silvrig väska från Monki. Sen tänkte jag att ni såklart även vill veta vad Dennis har på sig! Han är klädd i en cool skjorta inköpt på en second hand butik i Berlin, ett par fräscha levis jeans, nike skor och acne brillor (kopior).



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Veckans ämne

Om 5 dagar är det dags att helt ta ansvar själv i ett främmande land och inte längre tryggt följa efter mina föräldrar. På måndag kl 11:10 lyfter planet för första gången från min säkra hemstad in i en otrygg men ändå så spännande tillvaro i Palma. Dock kan jag ju inte helt säga att allt ansvar lämnas helt till mig själv angående resan då jag faktiskt åker tilsammans med fyra stycken tjejkompisar. Något som jag personligen tycker är en otrolig lättnad eftersom att jag är så oerfaren när det kommer till att exempelvis lösa vissa självklara saker som nycklar till boendet helt själv :/. Även fast jag är lite nojig över en hel del saker så är jag så otroligt lycklig över att äntligen åka utomlands helt själv och därmed få stå på egna ben och bevisa för mina föräldrar att jag inte längre är "lilla Ebba" som dom ofta uttrycker sig.

Då jag inte är erfaren när det kommer till att resa helt ensam så är jag lite rädd när det kommer til en hel del saker, bland annat hur vi fem Svenska tjejer ska bli behandlade av alla killar/män där nere. Ett problem som egentligen inte ens borde finnas då vi likt alla andra ska känna oss trygga i ett främmande men ändå säkert semester land, oberoende av vårt kön. Min brorsa är faktiskt en av många som tydligt har berättat för mig hur vissa killar/män kan behandla tjejer och även återberättat saker som han har fått sett. Genom att bland annat fått höra min brorsas historier om äckliga och påtryckande snubbar men också kombinerat med mina egna upplevelser så är jag tyvärr lite förberädd för vad som kan hända på klubbarna i Palma, något som man egentligen inte bör behöva förbereda sig för om världen hade varit perfekt.

Däremot så säger dom flesta att killarna utomlands är ännu ett snepp värre och att man självfallet ska hålla ihop som grupp men även aldrig ta emot en drink från en främmande eller släppa greppet om sin egen. Något som jag alltid kommer tänka på i Palma men även resten av mtt liv. Det som gör mig så nojig just med att resa ensam är detta problem främst då jag vet att vi kommer lösa allt annat ihop, däremot så kan jag inte säkert säga att någon av oss inte kommer bli drogade eller på något sätt illa behandlade. En sak som jag som tjej blir så upprörd över då jag egentligen inte ens vill tänka på allt hemskt som kan hända eller det jag måste göra för att se till så att inget händer mig eller mina tjejkompisar. Varför ser världen ut såhär? en värld som tyvärr vi tjejer ofta känner oss otryggare i, vilket leder till att många inte vågar resa utomlands förens i senare ålder eller med en kille vid sin sida.

Krävs det alltså att man reser med en kille för att man ska känna sig tryggare, inte lika objektifierad och utstirrad av andra män? ett problem som alltså ska lösas av männen. Dom som oftast gör oss tjejer otryggare men ändå behövs för att kunna säkerställa en tryggare miljö för oss utomlands :/. 

Innan jag själv bestämde mig för att åka till Palma med mina tjejkompisar så tänkte jag faktsikt på att åka med killkompisar istället just för att det är säkrare. Då man blir lite "beskyddad" av deras kön eftersom att andra killar/män ofta tror att man antingen är ihop med någon av dem eller typ lite "killigare". Till och med min mamma bekräftade denna "teori" genom att berätta att hon inte alls fick samma påhopp från främmande killar/män när hon reste med killar som ung.

Därför är det så tråkigt att vissa tjejer inte vågar resa själva eller utan killar för den delen, då dom troligen är främst rädda för andra män och de risker som finns med att åka till ett främmande land som tjej ( ex: drogad, taffsad, våltäkter). Däremot så tror jag att de ända sättet att övervinna detta problem är att försöka skita i äckliga män och att de resterande eller förhoppningsvis majoriteten av de bra killar/män som finns i världen vågar säga till när dom hör någon äcklig handling mot en tjej. För att på så sätt bevisa att det aldrig är okej och tydligt hoppa på utövaren så den skäms. 

Jag kommer i alla fall försöka skita i dessa äckel som finns i världen och dessvärre ofta utomlands då jag vill kunna leva mitt liv till fullo. Dock tror jag att jag inte kommer hinna uppleva en tillvaro där detta problem inte finns men jag vill försöka bekämpa det genom att såklart vara försiktig men ändå våga agera när jag själv ser någon bli trakasserad/illa behandlad.



Likes

Comments

Min vardag

Igår kunde jag äntligen njuta av min första dag på sommarlovet! en känsla som var obeskrivligt härlig. Min sista jobbdag var faktist bara i fredags, så de sista jobbtimmarna kunde jag inte sluta kolla på klockan och sagta men säkert räkna ner minut efter minut mot total ledighet. Dock så var lite kul att jag den sista dagen verkligen blev galet effektiv i mitt jobbande, troligen för att jag ville avsluta min insats på "topp". Hitills på lovet har jag inte gjort direkt något speciellt utom att hänga med polare, tränat och tagit det lugnt i härliga sommar Stockholm. Eller vem ska jag lura egentligen? jag har taggat som fan till Palma, en resa som bär av om mindre en vecka. Något roligt som nu är så nära men samtidigt känns overkligt eftersom att jag och mina vänner som jag ska åka med har taggad så sjukt länge.

Jag invigde min första lediga måndag helt enkelt med mina älskade vänner men även bland annat två av dom fyra tjejerna som jag drar till Palma med, Victoria och Maja. Vi shoppade och fixade faktiskt lite saker inför resan så de de va lite speciellt kul att va med just dom igår eftersom att vi snart drar iväg. Däremot så kom vi på oss själva och sa till varandra att vi måste sluta snacka om resan så mycket då vi inte helt plöttsligt vill bli otaggade, haha. Runt kl ett innan jag träffade tjejerna så tog jag även en snabb fika med Dennis och Gabbe, vi började snacka om resor och har nu bestämt oss för att vi tre ska ta en sista minuten till Polen i slutet av sommaren. Nu när jag tänker efter känns det lite som att alla har resfeber och vill åka ifrån Stockholm. Något som jag personligen inte helt förstår då jag inte tycker att vädret sviker oss än, i alla fall inte om man jämför med hur det kunde varit här i tyvärr ibland lite för kalla Sverige.

Det är också lite sjukt att jag och mina kompisar ska åka på resor helt själva eller sitter och planerar resor ihop, något som för oss inte direkt är konstigt men som andra inte ens kanske har en möjlighet att tänka på. Så jag tror också det är den största anledningen till att jag blir lite irriterad när många klagar på svensk sommar då det säkert finns folk kring en som ej kan åka någonstans. Så man måste verkligen ibland tänka på att ej underskatta exempelvis en sommar i Sverige då det kan vara en helt vanlig och underbar sommar för den som sitter intill dig.


Likes

Comments

Min vardag, Träning & diabetes

Denna vecka har Stockholm hittills bjudit på kanonväder! Något som ökar min energinivå och troligen stadens direkt. Då om man observerar folket kring en så ser man att majoriteten ler och är mycket gladare, som bara måste bero lite på soliga och fina Stockholm :D.

Ända sedan skolavslutningen så har jag jobbat och jag sitter faktiskt i skrivandets stund på jobbet. Jag har haft så tur när det kommer till mitt jobb och är så otroligt tacksam att min pappa fixade en plats till mig på hans jobb i 4,5 veckor, Så tack pappa<333. En del tycker att jag jobbat sjukt länge men det är väldigt behövligt, dels för att få erfarenhet som sedan kan användas på mitt cv men också för att jag ska iväg till Palma med några tjejkompisar om mindre än två veckor. En resa som jag vill kunna njuta till max av och känna att jag har kapitalet att kunna unna mig saker med och därav är jobbpengarna välbehövliga.

Under veckans gång har det faktiskt hänt en hel del redan, jag har käkat lunch med en av mina närmsta "diabeteskompisar" Mimmi och äntligen flyttat in i den nya lägenheten med mamma i Luma (Hammarby Sjöstad). Idag ska jag faktiskt träffa Mimmi igen och typ ta en mysig prommis längs gamla stan och sen ska världens bästa tjej hjälpa mig att packa upp lite flyttlådor senare ikväll<3.

Jag är verkligen så lyckligt lottad att jag har så många kära vänner i olika kretsar, det är speciellt lite kul att ha "diabeteskompisar" då även om mina andra polare betyder lika mycket för mig så kan dom aldrig riktigt relatera och första hur det är att ha diabetes. En sjukdom som många ofta tror är mindre jobbigt än vad det faktiskt är! då jag, Mimmi och alla andra som har diabetes faktiskt kan dö ganska snabb om vi Inte reglerat vårt blodsocker med insulin vid intag av mat. Därför älskar jag att spendera tid med exempelvis Mimmi och mina andra diabeteskompisar för man kan liksom vara med varandra på ett annat sätt.

Det är också roligt att vi diabetiker har lite internskämt som vi drar ibland men också att vi diskuterar att de är viktigt att våga göra sin sjukdom synlig då det är en del av oss men också inget man ska skämmas för!

Likes

Comments

Mode

Åhh bara detta fina väder får mig direkt på topphumör, dock inte samma lyckliga känsla som när jag köper en ny hoodie eller ett par unika second hand byxor. Den dära löjliga materiella lyckan som jag tyvärr ofta skäms lite över :/. Min mamma och en hel del polare brukar ofta säga att jag har helt galet mycket kläder och jag får ofta höra av speciellt min mamma efter ett nytt inköp: "men Ebba då". Jag vet att det inte är så bra att konsumera massa dels för miljön men också för att man kanske borde lägga pengarna på andra saker. Dock till mitt försvar brukar jag alltid säga att kläder/mode är en del av mig och jag väljer det över att exempelvis köpa massa mat.

Nu när jag har confessed mitt shoppingberoende för er så kan jag äntligen komma till dagens ganska så enkla outfit men ändå med en liten "twist". På bilderna bär jag ett midjebälte dvs "twisten" och en väska, inköpta båda på second hand. En blus samt slip ons från hm och ett par sjukt bekväma Levis bootcut jeans!

Så för att göra en ganska enkel outfit lite mer unik så har jag som tips att använda något coolt bälte eller typ skor som sticker ut lite mer och man skapar då lätt en roligare outfit för dagen.

  • Mode

Likes

Comments

Veckans ämne

Nu har det gått cirka 1,5 år sedan mina föräldrar valde att dela min säkra vardag i två och därmed sätta mig till en början i en otrygg värld, mellan mamma och pappa. En värld som snabbt omvandlades till en vardag eller snarare en rutin som man tyvärr inte kunde byta ut mot sin tidigare, den man var van och trygg med. När mina föräldrar skilde sig så hade jag precis gått ut högstadiet och jag samt min fyra år äldre bror Oskar hade nästan det på känn så det kom inte dirket som en shock för oss. Det var inte förens ett bra tag efter som jag insåg vilka jobbiga följder skilsmässan drog med sig. Speciellt för mig som tonåring och enda barnet nu eftersom att brorsan var så pass gamal att han kunde "fly" genom att flytta ut.

Till en början var jag ganska kall när det kom till känslor, många nära och kära frågade ofta mig om jag inte var ledsen och jag svarade alltid snabbt "nej det är jag faktsikt inte, jag tycker inte det spelar så stor roll att dom skiljer sig". En del tyckte jag var lite för känslokall men såhär i efterhand så vet jag att det var mitt sätt att hantera mina föräldrars skilsmässa, genom att nästan stänga av mina känslor för att på så sätt försöka säkra mitt egna välmående och bibehålla min "glada" personlighet gentemot mina polare men också för mig själv. Då min personlighet och utstrålning var det enda jag kunde bevara och klamra mig fast vid, utan att helt flyta iväg. Idag är jag dock lite ledsen över att jag inte lät mina närstående hjälpa mig mer då jag tror att det skulle snabbare fått mig att förstå att det är okej att inte alltid vara så lycklig, något som jag personligen har svårt att inse eftersom att jag vill att allt ska vara bra hela tiden. En glad image som tyvärr ibland skadar mig själv eftersom när jag väl egentligen behövde vara ledsen så döljde jag mina känslor under ett glatt leende istället.

Än idag är jag dålig på att uttrycka mig när jag inte mår bra och det är sjukt konstigt kan man tycka då jag alltid försöker säga till mina vänner att dom ska prata med mig om dom mår dåligt, ett råd som jag själv borde följa... dubbelmoral från min egen sida. Så det jag vill säga är helt enkelt att det är okej att vara ledsen, något som jag själv måste bli bättre på då det aldrig är bra att själv behålla alla dessa tunga känslor inom sig själv. Eftersom det tillslut inte kommer finnas rum för alla och man behöver därför släppa ut dom för att må bättre. Så skilsmässa kan vara piss ibland men det går att överleva det även om det finns dagar då man saknar den där tryggheten som fanns innan när ens föräldrar bodde ihop, men slutligen vill man ju ändå att ens föräldrar ska vara lyckliga i en tillvaro som får dom att må bättre.


Likes

Comments


Tja!

Nu är det dags för mig att yttra mig inom social media :D Det vill säga att ni nu kommer få följa mig, Ebba Moa Majken Syverstad och mitt liv som gymnasiestudent men även hur olika samhällsproblem och normer präglar min vardag samt eran. Något som jag personligen med denna blogg vill dela med er genom att återberätta det som hänt mig, ibland bra saker men även jobbiga ämnen som brister i mitt/ert älskade Stockholm. Jag kommer göra detta genom att främst ha veckans tema här på bloggen, vilket betyder att jag väljer ut något viktigt ämne som jag själv har tänkt på eller upplevt under veckan och uppdaterar om på söndagar.

Det kommer också skrivas mycket om diabetes typ 1 då jag själv har den sjukdomen men också för att jag är trött på att folk har förutfattade meningar om diabetes och helt enkelt allmänt ge lite tips samt hur det fungerar för mig som diabetiker. Såklart så blir det en hel del om mitt liv/vardag också, det vill säga exempelvis resor, skolan och "äventyr" med polarna samt träning då jag är galen i det och spelar handboll. Det kommer även handla en hel del om mode då jag likt träning är galen i kläder och skor osv...... något jag försöker minska på men bara slutat i att jag i alla fall köper mer men typ second hand istället.

Nu vet ni vad min blogg kommer att handla om och att jag vill göra min röst hörd, med hopp om att göra en liten skillnad. Jag tycker det skulle vara superkul om jag någon dag får höra att mina tips om exempelvis diabetes typ 1 eller mina reflektioner om samhället har påverkat någon och kanske även hjälpt den.

Slutligen, för att starta min blogg på bästa sätt så tänkte jag att ni får ta del av två härliga bilder på några av mina sköna vänner som jag träffade i veckan på en sjukt mysig picknick kväll i hjärtat av söder, Mariaberget. Den där typen av fantastisk kväll som bara blir såhär på sommaren och med sköna vänner eller kanske familj?. Jag vill också bara säga att man ska leva i nuet och påriktigt bara försöka njuta och uppsaktta dom som finns där för en. Som för mig nu i veckan, en mysig kväll som spenderades med några viktiga personer i mitt liv: Lisa, Vigge och Dennis!




Likes

Comments