Idag har jag och Harley tagit det lugnt och inte gjort så mycket. Brukar för det mesta boka in något för att hålla det sociala livet igång men ibland är det skönt att bara vara ensam med min lilla dotter. Har kunnat rensa och packa lite, betalat räkningar och sen självklart gosat en massa med Harley. Helt enkelt en lugn och mysig måndag.

Älskar att vara ute och gå med vagnen nu när det är så fina färger. Sen sover Harley så bra i vagnen. Tyvärr så får inte jag lika mycket vila när vi är ute och går... Hon är nu inne i en orolig period på nätterna, bökar runt och snuttar en massa så jag får inte så mycket sömn. Men jag tycker redan det är bättre än vad det var för bara en vecka sen så det är bara att härda ut.

När David kom hem förut så tog han med Harley ut på en vagnpromenad så att jag skulle få vila. Jag passade på att måla naglarna och sen somnade jag så fort jag la mig ner i soffan. Vaknade upp en timme senare och fick lite smått panik när jag kollade ut- det var svart ute! Inte van vid att det blir mörkt så snabbt. Men det är skönt att få sova lite och ladda batterierna utan en bebis på sig.

Har försökt lägga henne två gånger inför natten nu men hon vaknar så lätt för tillfället. Så nu ligger vi istället i soffan och ammar, småtittar på flugornas herre som går på tv^^

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har påbörjat det här inlägget flera gånger men blir aldrig klar, ångrar mig och så blir det fel med bilder, blir avbruten osv.

MEN nu tycker jag det är dags att skriva ner det här fantastiska!

Kan börja med att berätta att sedan jag var 11 år så spenderade jag mycket tid i farmors stuga i värmland. Jag älskade helgerna och loven där som ofta spenderades i skogen, vi pysslade mycket, spelade spel, tände brasa, grillade gott och sen så hade jag ju Lovisa där! Lovisa var alltså en jämngammal skogsmulletjej som bara bodde 400 meter från vår stuga och vi hittade på allt möjligt tillsammans- från övernatta på studsmattan till att bli jagade av grävlingar och gömma oss från tjurar. Ända sedan Lovisa bosatt sig i grannbyn med sin Daniel så har mitt mål varit att köpa en stuga i närheten av henne och varje gång vi har hälsat på så har det slutat med att jag och David skannat hemnet efter någon stuga i närheten...

SÅ när Lovisa skickade en länk på att grannhuset var till salu så fick jag fjärilar i magen. Vägen dit kändes dock lång för så rika är vi inte... Men när David samma dag kom hem från jobbet så visade jag i alla fall huset för honom medan han stod i duschen. Han tittade på bilderna och sa "Men kolla om det finns nån billigare lägenhet i hamnen så kör vi" (ni förstår att det här är min underbara karl va?!). Inom en timme hade vi bokat in en kontraktskrivning på en mindre, billigare lägenhet i hamnen! Adrenalinet flödade!

Lite om lägenheten: vi valde en nyproducerad 2a med loft i Gustavsbergs hamn. Den är mindre än den vi bor i nu men med loftet på ca 16 kvm så känns det som en väldigt stor 2a (49 kvm + 16 kvm). I och med att Gustavsberg växer så räknar vi med att kunna sälja den här 2an inom 2 år och gå med vinst och sedan köpa en större lägenhet där Harley får ett eget rum. Det känns verkligen som att vi kommer överleva med ett sovrum då vi ändå har stugan att åka till på helgerna.

I lägenheten vill jag hålla det ganska stilrent och enkelt, det ska vara lätt att städa och plocka undan just fär att det är en mindre yta😄 Vi har en massa planer på smart förvaring och möblering men det får jag skriva om sen när vi flyttat😉

Lite om stugan: med stugan kommer 1,2 hektar skogsmark så det ska bli spännande att fixa och hålla på i trädgården. Just nu finns det en massa frukt- och bärbuskar men senare vill jag odla lite mer. David har lite planer på att ta ner några träd för utsiktens skull (som för övrigt är fantastisk!). Sedan har vi en miljon andra planer också men vi ska inte stressa, just nu vill vi bara åka dit och andas in luften. Torpet (stugan) är från 1860-talet och sedan omgjort under åren så det finns mycket att pilla med där inne^^. Det kliar i fingrarna och vi längtar till november då vi får nycklarna!

Lovisa och Daniel bor nedanför slänten så vi har planer på att trampa upp en stig mellan oss😄

Och för att ha råd att finansiera det här påhittet har vi alltså sålt vår fina 3a i Höjdhagen. Gillar verkligen den här lägenheten (mest Harleys rum) men jag tycker verkligen vi tog rätt beslut!

Så det var lite uppdatering om våra höstplaner!

Likes

Comments

Idag är det exakt ett år sedan jag slog in två graviditetstester och gav David i tidig födelsedagspresent😄 Det känns helt sjukt att det redan har gått ett år och att jag i detta nu har en liten 17 veckor gammal dotter sovandes på bröstet. Livet är för magiskt!

Harley är alltså 17 veckor idag och det känns som att hon växer så fort! Hon vill helst stå upp eller bli runtburen hela tiden. Inte ligga ensam på rygg eller mage för länge, det är tråkigt och då ser man ju inte vad mamma och pappa gör (får alltså väldigt lite gjort här hemma😅). Vi bytte till sittdelen i vagnen vid 3 månader då hon verkligen inte gillade att försvinna ner i liggdelen, hon vill se ut. Det är en bestämd liten dam. Åh hon är för fantastisk❤

Greppa saker och smaka på dem är hon även proffs på😄

Önskar att jag kunde blogga oftare och skriva av mig men får verkligen inte till det. Vill helst inte hålla på för mycket med mobilen när hon är vaken och när hon sover så sover ofta jag med alternativt är ute och går med vagnen eller passar på att göra något av alla de andra miljoner grejer som behövs göras medan hon sover😄 Då är korta instagraminlägg lättare👌

Likes

Comments

I fredags hade vi namngivelsedag för Harley! Vi var närmare 30 pers i vår lägenhet på 70 kvm (inte jättekul väder ute) så det blev lite trångt😄 Men mysigt att alla släktingar kunde komma! Det bjöds på fika och sedan skålade vi i bubbel efter att jag hållit ett tal om vad alla Harleys namn hade för innebörd och var de kom ifrån. I talet avslöjade jag även att vi lagt till ett namn: POLLY! Namnet kommer faktiskt från att David under min graviditet haft cravings på just Polly^^ Så det namnet hängde med efter att hon föddes och för två veckor sedan skickade vi in nya namnpapper och idag fick vi besked om att även det vart godkänt! Så Harley Wilhelmina Polly heter hon nu. Världens finaste flicka❤

Jag har inte haft tid att gå igenom alla bilder från namnfesten så jag bjuder på en som Harleys faster Danielle tagit! Klänningen har varit i min släkt sedan 1908 så för mig kändes det stort att även min dotter fick bära den😊

Likes

Comments

Det är helt otroligt hur snabbt tiden går, hur mycket hon utvecklas för varje dag. Varje gång hon följer mig med blicken, härmar mig med munnen eller håller upp huvudet vill jag hurra och applådera (händer ibland) för hon är ju världens smartaste! Så är känslan och att få vara med och se allt med henne för första gången är fantastiskt. Tänk att jag och David har skapat det här lilla livet, vi är föräldrar. Det är så stort och fortfarande svårt att begripa. Så mycket glädje. Och apropå glädje så har Harley världens finaste leende och jag smälter varje gång jag ser hur hennes lilla ansikte skiner upp❤🌞

Vår lilla solstråle som blir 7 veckor på onsdag🌞

Likes

Comments

Vi vaknar runt 8, ammar och gosar, byter blöja, sen lägger jag ner Harley i babysittern och försöker göra frukost. Då skriker hon så jag måste bära henne, sätter på kaffe, smeta leverpastej på några polarbröd, glömmer kaffet i köket och kommer på det någon timme senare. Sen runt 11-tiden kommer jag på att jag behöver gå på toa, tar med bebis in på toa, glömmer bort vad vi skulle göra och börjar byta blöja istället. Jollrar och sjunger lite. Sätter mig i soffan och börjar amma, kommer på varför vi egentligen var på toan, bebis somnar..
Försöker försiktigt lägga bebis i babynestet, bebis vaknar. Sjala ungen och sen gå på toa. Winning!! Klockan är nu runt 16 och David kommer hem...

Texten är typ inte ens överdriven😅 Bara liiiite😘 Momlife rules!

Likes

Comments

Hej hej!

Tänkte bara titta in här på bloggen och säga att jag är mamma! Det är ganska coolt! En tanke som slår mig varje dag och jag måste nästan nypa mig i armen varje gång jag tittar på vårt lilla mirakel. Vår bebis. Som växer så det knakar (ångest i mammahjärtat). Harley är redan 3 veckor och ja jag vill stanna tiden. Men jag längtar samtidigt tills man får mer respons från henne, kanske ett litet skratt när man leker titt-ut. Men det känns verkligen att hon utvecklas mer för varje dag som går, fokuserar blicken mer och tar in ljud och ljus. Helt underbart att följa utvecklingen!

Det har gråtits mycket här hemma, både från min och Harleys sida. Mycket hormoner som spökar runt i mig men det har börjat lugna sig nu. Tror jag.
Nätterna den första veckan hemma var en dröm. Nu är det lite gamble varje gång vi går och lägger oss, oftast så är det nåt amningstillfälle vid 00-01 och sedan mer vaket vid 03-05. Men alla nätter ser som sagt olika ut just nu. Vissa mer skrikiga än andra och ibland är det bara en nyfiken bebis som inte alls vill sova och då blir det lite tv-tittande och soffmys framåt småtimmarna^^. Vi lär fortfarande känna varandra helt enkelt. Världens bästa lilla människa❤

Likes

Comments

Hur sammanfattar man egentligen en förlossning som man själv varit med om? Tiden bara flög iväg samtidigt som att varje minut stod stilla. Tar lite hjälp från min förlossningsjournal för att ha koll på tiderna. Och av David som minns vissa detaljer bättre^^

Efter att vi blivit inskrivna på förlossningen fick vi vänta ett tag tills ett förlossningsrum blev ledigt, vilket det aldrig riktigt blev så vi blev uppskickade till avdelningen- till ett omgjort familjerum.

05.30- fick vi komma in i rummet jag skulle föda i. Ganska surrealistisk känsla. Där inne stod två enkelsängar längs väggen, två fotöljer, ett bord, lite övervakningsmaskiner och en stor förlossningssäng (helt klart elefanten i rummet... förutom jag). Jag hade fått på mig den superhärliga patientskjortan och ett par nättrosor med universums största binda. Jag vankade runt lite, tog några värkar och fick för mig att jag ville borsta tänderna så jag skickade David efter resten av vår packning som var i bilen, allt var ju ändå under kontroll nu.

06.00- ensam på rummet. Känner något varmt och blött mellan benen. Vattenavgång! Här står jag ensam mitt i rummet medan vattnet gick. Trippade 2 meter till väggen och tryckte på larmklockan. Barnmorskan kom in och bekräftade att det var vattenavgång, gav mig en ny megabinda och torkade upp mitt snigelspår längs golvet. Då kommer David in och suckar högt- självklart missade han vattenavgången under de 3 minutrarna han var borta! Jag tycker detta är hysteriskt roligt (och helt överlycklig över att vattnet avgick spontant!) medan han ser besviken ut och känner sig dålig som inte var där när det hände. Vilket han inte behövde, vi skulle ju föda barn!!

06.30- ny undersökning, öppen ca 5 cm och snart är det dags för passbyte. Men först får jag en genomgång av lustgasen, jag känner att värkarna blir allt jobbigare och behöver något som avleder. Att andas in lustgas är inte det lättaste och jag får öva många gånger innan jag får till det någorlunda.Vi tackar nattpersonalen och David går ut och förbereder en frukostbricka.

07.00- David kommer in med frukostbrickan och dagpersonalen. Jag trycker i mig ett ägg (tror jag svalde det helt) och en leverpastejsmacka medan personalen presenterar sig. Det var en barnmorska, en barnmorskestudent och en undersköterska. De ställer lite allmänna frågor, undrar om jag har några speciella önskemål osv och jag framför att jag inte har några problem med studenter så studenten tar över ansvaret för förlossningen- och jäklar vad duktig hon var! Här någonstans blir tid och rum något helt nytt! Tiden mellan 07-12.00 flög förbi, det känns som att det var ungefär 1-2 timmar mellan min macka och krystvärkarna men så var ju inte fallet. Men dock en fantastisk känsla! Nu ska jag inte hoppa i förväg...

09.30- öppen 7 cm. Jag byter ställning ofta och andas in lustgas under värkarna. Första timmen läckte lustgasen ut i rummet så personalen sprang runt och försökte lösa problemet och hämtade till slut in en annan barnmorska som bekräftade att ja "det är lustgas i hela rummet" och så kopplade hon i "utsuget" i väggen^^.
Det går inte att beskriva värkarna för en utomstående... Allt jag kan säga är att så fort jag kände att en värk var på väg så slängde jag mig på lustgasen och försökte andas på rätt sätt, vilket var väldigt svårt eftersom jag inte riktigt kunde ta långa djupa andetag utan jag gav upp ungefär halvvägs in i värken (vilket alla påpekade hela tiden- thank you very much!). För mig funkade nog lustgasen mer som något avledande, lite placebo-effekt nästan. Kanske fick till rätt effekt 3-4 gånger bara... David provade lustgasen en gång och var snurrig i en minut efteråt- han andades rätt. 

10.30- jag kastar lustgasmunstycket på David för sista gången och vill inte veta av det något mer. Värkarna ändrar nu karaktär och att fokusera på något annat än att andas in syre och samtidigt inte ramla ihop känns omöjligt. Byter fortfarande ställning hela tiden- stå på knä i sängen, hoppa på pilatesboll, gå runt med gåbord- you name it! Allt som hjälpte gravitationen tog jag hjälp av haha!

11.00- undersköterskan som varit med oss hela tiden ringer på larmklockan då jag vill krysta. Barnmorskan och studenten som ätit frukost kommer in och undersöker mig- fullt öppen. De hurrar och berömmer mig "är du verkligen förstföderska?" och liknande frågor haglar. "HAHA, JÄTTEKUL! HÖÖÖÖÖGHHHHMPFFFFF!".

11.30- krystvärkar (riktiga). Mitt i mitt töcken får jag fram att jag mår illa och alla i rummet trollar fram varsin spypåse och håller mot mig men den kalla blöta handduken som David haft som ansvar funkar bäst. Studenten bekräftar att lillans huvud nu står mellan spinetaggarna (bäckenets trängsta utrymme och som brukar medföra illamående). Alltså fritt fram att krysta.

Förlossningsförlopp- byter position regelbundet, jag får panik i sängen så de sköt undan den ganska snabbt^^. Jag sitter på pall, står på huk och sen trollas en madrass fram och jag får stå på alla fyra på golvet- hela tiden med David som stöd. Jag hör långt borta någonstans om hur lugnt personalen pratar, "ska de lära sig virka?", men jag kan inte vara med i något samtal längre. Riktigt skönt att höra sjukvårdspersonal prata om helt annat för då vet man att allt är under kontroll. Det som stör mig mest (och har gjort hela förmiddagen) är ctg-elektroden som sitter på min mage. Den som mätte mitt värkarbete togs bort när krystvärkarna började men lillans hjärtljud vill de ändå ha koll på (och självklart jag med).
Så när jag står där på alla fyra, med huvudet nedkört i en kudde i Davids knä, så säger de att lillans hjärtljud fortfarande är helt stabilt och att hon inte verkar förstå att hon håller på att födas. Men det förstår jag! UT!

Vid det här laget har jag 0,02% energi kvar, att jag dygnat är ett faktum. Efter 12-slaget så går tiden mycket långsammare, varje minut känns som en evighet. Jag krystar och krystar och ibland kan jag inte ens avgöra om det är en krystvärk eftersom jag så gärna vill att det ska vara över. 12.23 kommer huvudet och helt plötsligt är jag piggare än nånsin och slänger mig ned mellan benen och börjar prata med den lilla människa som tittar ut där (David tyckte detta var ett extremt roligt beteende).

12.25- kommer resten av kroppen (och samtidigt tömmer lillan tarmen) och jag fångar upp världens vackraste lilla varelse på mitt bröst. Tröttheten är som bortblåst och att kraften i mina ben höll på att ge vika för några sekunder sen är ett minne blått- här kan jag stå på knä i flera timmar till bara jag får hålla i mitt barn. Hur jag sen kommer upp i förlossningssängen har jag verkligen ingen aning om (tror jag svävade). Men där ligger vi sen i 20 minuter tills min placenta kommer (som jag tvingade personalen att visa och fota). David klippte navelsträngen och man ser på långa vägar att han är världens stoltaste pappa.

Efter att placentan avgått tycker de att lillan är lite gruntig och andas lite indraget så hon (och David) får följa med till barnläkarrummet för en extra kontroll. Det tar ca 30 min innan lillan är tillbaka på mitt bröst och jag kan börja njuta av det nya livet. Det känns som att jag har sprungit flera maratonlopp och brottats med alligatorer så jag är helt slut och vill bara få in den beryktade förlossningsbrickan. Och ta en dusch. Sen är jag redo att bli mamma på riktigt.

Älskade lilla Harley, självklart var det du som var i magen. Mamma älskar dig över allt annat❤

Likes

Comments

Nu tänkte jag försöka sammanfatta min förlossning. Med lillan i knät, så det kan ta några omgångar innan den blir färdig^^

Allting började på eftermiddagen den 18e april. Jag hade varit på mitt sista barnmorskebesök där allting såg bra ut. Vi diskuterade eventuell hinnsvepning vid nästa besök och sedan fick en barnmorskestudent trycka och känna på min mage. Som alltid efter ett bm-besök skrev jag och uppdaterade Märta och Amanda om läget, mina preggovänner😉 Tack vare det har jag lite koll på tider- så vid 15.30 skrev jag att mina sammandragningar kändes lite mer och att jag hoppades att studenten omedvetet satt igång något. Vid 17-tiden tycker jag att sammandragningarna är ännu mer intensiva och vid 18.30 börjar jag klocka värkarna på skoj (jag kan ju inte föreställa mig att det kan vara riktiga värkar).

Vid 23.00 går David och lägger sig (efter att ha gett mig fantastisk fotmassage för att sätta igång förlossningen^^). Jag har då 2 värkar på 10 minuter och övertygar David om att det är bättre att han sover några timmar ifall att värkarbetet fortskrider men att jag troligen kommer gå och lägga mig snart ifall att det mynnar ut (som jag var övertygad om att det skulle göra).

Värkarbetet fortskrider och jag andas mig igenom dem, duschar varmt, vankar runt i lägenheten men mest ligger jag i soffan på sidan med Roy bredvid mig och försöker vila mellan värkarna. Värt att nämna är att Roy vilken annan kväll som helst hade gått och lagt sig i sin säng bredvid David men just den här kvällen är han med mig hela tiden, han kände nog att jag behövde honom^^. Vid 01-tiden har jag haft 3 värkar på 10 minuter ett tag och ringer till förlossningen och uppdaterar dem om läget. Vi kommer fram till att jag ska vänta ett tag, jag tycker ändå att det är uthärdligt, och försöka vila lite mer. Vid 03 ställer jag mig i duschen igen och nu känns det jobbigare. David sticker in huvudet i badrummet och skrämmer livet ur mig (!!!) och frågar hur det går. Jag ger då upp och säger att det nog är dags att åka in. Jag ringer upp förlossningen igen, avbryter barnmorskan och säger att jag vill komma in för undersökning, förklarar att vi bor ute på värmdö och jag hellre blir hemskickad än att gå hemma och undra när det är dags att åka in. Vi är välkomna in för undersökning.

Så vi samlar ihop det sista, det går ganska långsamt eftersom jag stannar hela tiden och andas igenom alltmer intensiva värkar. Men allt känns bra, ingen stress, det här klarar vi! Vi säger hejdå till en något förvirrad Roy och ger oss ut på helt tomma vägar. Eftersom vi åkte in på natten så var det inte så mycket trafik, förutom vid Solna, där det var vägarbeten ÖVERALLT! När vi stått i en stillastående kö i nästan 10 minuter börjar paniken komma krypande och David fick göra en U-sväng och hitta en alternativ väg. Allt under kontroll igen. Under hela bilfärden skriver jag med Laura som är i Australien, min enda vän som är vaken^^. Väl framme vid förlossningen parkerar vi bilen, letar efter rätt ingång (inte jättetydligt) och när vi äntligen hittat rätt blir vi invisade i ett undersökningsrum och jag blir uppkopplad till en ctg-apparat. Klockan är då lite efter 04. Eftersom jag är ganska lugn och tacklar värkarna rätt bra så förklarar barnmorskan att det är fullt på förlossningen för tillfället och att vi kanske kan åka iväg i några timmar, äta frukost någon annanstans och sedan komma tillbaka vid kanske 8-tiden. Vi nickar och håller med (vi var ju redan inställda på att bli hemskickade igen). Men sedan blir jag undersökt och får höra de magiska orden: "Ni åker ingenstans, du är öppen 4 cm, ni ska föda barn idag".

Likes

Comments

Den 19e april kom hon! Min lilla Harley Wilhelmina Sundström🦄 12.25 tittade hon ut, vägde 3506g och var 50cm lång.

Förlossningsberättelse kommer, nu tillbaka in i bebisbubblan💖

Likes

Comments