View tracker

Vi bestämde oss alltså för att köpa en Kronan City. Det känns så himla bra! Jag beskrev det som att jag ville ha vagnarnas jeep som kan ta sig fram i vårt och torrt och vad kan vara bättre då än en militärvagn?😉

Jag och Märta hittade den här vagnen för lite över en vecka sen och hade då ingen aning om att Kronan gjorde vagnar. Det var den enda vi gillade i den hemska vagndjungel som finns där ute. Vad är grejen med alla futuristiska och framförallt låga vagnar?? Är det meningen att barnet ska ligga 10 cm över marken? Jag vill kunna se mitt barn och inte pajja min rygg varje gång jag ska lyfta upp det☺

Så jag blev överlycklig när Märta ringde i onsdags och sa att det var utförsäljning på Kronans hemsida! Så vagnen som kostade 9990 kr köpte vi för 4990 kr! Så nöjd! Hade annars tänkt söka igenom blocket för jag lägger inte ut så löjliga summor på en vagn. Men nu fick lilla ärtan en helt ny vagn ändå😄 Köpte den i onsdags och den kom hem på fredagen- snacka om snabb leverans!

Så här är den! Här syns även lite av bergsväggen som David målat i babyrummet, sen har vi golv och lister kvar.

Vi valde en grå men jag velade ett tag över om vi inte skulle ta en röd istället men den var tydligen klarröd och inte vinröd som jag först tyckte den såg ut att vara på hemsidan. Jag köpte även till en mugghållare^^
Väskan som jag hängt på är egentligen ingen skötväska utan inköpt på Indiska för nåt år sen men jag tyckte den funkade så himla bra!

Sittdelen har vi inte packat upp än men tänkte göra det ganska snart bara för att se att allt finns med. Sen är jag lite sugen på att beställa en reflexsufflett till sittdelen nästa år, älskar trygghet haha!

Så ser sittdelen ut med en reflexsufflett. Men den är som sagt inte aktuell än på ett tag.

Känns helt sjukt att jag nu sitter och bloggar om vagnar! Jag har ju alltid velat ha barn och älskar allt som har med graviditet att göra (kanske därför jag vill bli barnmorska) men nu känns det så overkligt att jag är gravid och att det dessutom ska komma ett litet barn som är mitt och Davids! Men det blir verkligare för varje dag som går, framförallt nu när David också känner en massa rörelser och sparkar i magen (inte bara min inbillning haha). Någon gång i timmen flyger jag upp och tar med vagnen på en tur runt lägenheten och fnissar😄❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Halvvägs! Eller om 6 dagar (19+6) så kommer det vara exakt 50% gånget😊 Så nu är jag inne i v. 20 och bebisen är ca 22 cm från huvud till fötterna och kommer väga ca 280 g i slutet av veckan. Lilla älskling vad du växer fort!❤

Jag mår fortfarande väldigt bra. Jag kan fortfarande tycka att kaffe luktar konstigt men jag kan unna mig 1-2 koppar om dagen. Jag har inga direkta cravings (dock väääldigt sugen på rödvin). Jag äter ofta små mellanmål såsom clementiner eller nötter och grekiskt lantbröd är fortfarande väldigt gott!

Här har vi bebismagen imorse i soffan. Lilla ärtan röjde runt och tryckte på utåt. Nu har David känt en massa rörelser och flera små sparkar. Börjar undra hur livlig bebis jag kommer ha senare i graviditeten eftersom jag känt så himla mycket redan från v. 17!

Igår kom vår vagn! Men jag skriver mer om den i ett senare inlägg, kan säga att jag är himla nöjd!

Likes

Comments

View tracker

Nu är vi inne i vecka 19! I måndags var vi på rutinultraljudet och fick se vår lilla akrobat igen. Jäklar vilket sprattlande det var där inne! Ärtan sprattlade runt som en groda och besöket blev hela 40 minuter innan barnmorskan var nöjd och hade fått se allt hon ville kontrollera. Vi njöt av varje minut som vi fick se vårt lilla barn❤

Vi fick dessutom ett nytt datum- 21a april! Min pappas födelsedag^^ Men vi räknar ändå med att gå över tiden... Dessutom kändes det lite konstigt att hon ville skjuta upp datumet med två dagar, förstår om det hade handlat om två veckor...
Vi valde att kolla könet också, glädjetårarna rann när vi fick veta (det hade de gjort oavsett kön) men vi berättar bara för de närmsta just nu😊

Här har vi en magbild i vecka 19!

Likes

Comments

I takt med att snön kom klev jag in i en ny vecka. Så vecka 18 idag!

Senaste veckan har det hänt sjukt mycket! Jag har börjat känna en massa rörelser, något som jag verkligen inte förväntade mig att känna så tidigt! Dels så förflyttar sig bebis från sida till sida och ibland blir magen trattformad (som att bebis står på fötterna och trycker med armarna uppåt och utåt). Ibland känner jag lite fladder (som när vattenytan börjar koka) och ibland, framförallt när jag ligger i soffan eller i sängen, så sparkas det. Inga hårda sparkar såklart men små små fantastiska sparkar på sidan. Längtar tills David får känna dem också!

Magen för några dagar sen💚

Nu tänkte jag dela med mig av lite snöbilder från gårdagen. Det snöade alltså så mycket att all busstrafik ställdes in till och från värmdö och överallt på motorvägen stod det tydligen bilar, bussar och lastbilar kors och tvärs. Omöjligt att ta sig in till stan om man inte satt i en taxi i flera timmar (förutsatt att man fick tag i en). Så jag fick ringa jobbet och säga att jag helt enkelt inte kunde komma in och jobba på kvällen (ångest). David som jobbar utomhus på ett bygge fick komma hem vid 14-tiden pga omöjligt att fortsätta montera i det här vädret.

Vi fick skotta fram en gång 3 gånger. Sedan invigde vi braskaminen på kvällen😊

Likes

Comments

Idag går jag in i v. 15 (14+0)! Jag bryter alltså på torsdagar. Tänkte dela med mig av min första trimester lite, alltså tiden fram till nu. För er som kanske inte är så insatta så är en graviditet indelade i tre olika perioder, såkallade trimestrar☺

V. 5-8
Jag fick ju alltså reda på att jag var gravid i sjätte veckan (5+5) och under den tiden och fram till ungefär vecka 8 så var det inte så mycket som märktes av. Jag har helt sluppit morgonillamående vilket känns skönt. Däremot slog en trötthet till som inte hörde till den vanliga hösttröttheten. Jag trappade direkt ner på kaffedrickandet till max 2 koppar kaffe om dagen vilket bidrog till magproblematik. Så för att sammanfatta de första veckorna: trötthet och magproblematik^^

v. 9-11
Här börjar någonting hända med mina smaklökar. Jag har ju tidigare läst om att smaken kan ändras under graviditeten men det är ändå svårt att föreställa sig innan. Nu kan jag helt plötsligt inte längre dricka livets dryck: kaffe. Kaffe luktar nu bränt och äckligt, det smakar bränt och sött och när jag tänker på hur kaffe smakar så får jag upp en sötsliskig variant av kaffe i huvudet. Så både smak, lukt och minnet fick sig en törn under den här perioden. Dessutom har en ny typ av hunger kommit, eller snarare ett illamående om jag inte får mat snabbt. Kommer ihåg första gången det hände: då var jag på väg hem från jobbet efter ett kvällspass och David hade några kompisar hemma. Jag kände mig spyfärdig innan jag kom innanför dörren, hälsade snabbt och sprang ut i köket för att göra mackor (kul tjej). Sen gick det över när jag fick något i magen och då kunde jag umgås igen som en normal människa. Och kisseriet. Det eviga nattkissandet!

V. 12-14
Kaffe och andra starka lukter är hemskt. Jag reser mig numera om det sätter sig en rökare bredvid mig på bussen (har jag gjort tidigare också, rökare verkar inte förstå hur vidrigt de kan lukta...). Fortsätter att springa upp minst en gång per natt och kissa. Tröttheten börjar ge med sig lite, är fortfarande trött men behöver inte lägga mig o sova en timme varje dag efter jobbet. Nu har magen dessutom börjat puta lite😊 

Jag fick tag i de röda sammetsbyxorna! Love them!

Nu hoppas jag att jag får må lika bra den här trimestern! Om 4,5 veckor har vi tid för rutinultraljudet, längtar!

Likes

Comments

Trender kommer, trender går och nu är det tydligen inne med sammet igen.

Jag brukar inte direkt bry mig om vad som är inne utan klär mig i det som jag känner mig bekväm i. Sammet känner jag mig bekväm i, framförallt "tunnare" sammet. Har spanat in ett par byxor på Bikbok och en klänning från Zara (som Felicia har i gult). Tyvärr går dem inte att köpa online än men jag håller mig uppdaterad.

Jag vill verkligen ha den roströda klänningen när den kommer in! (Tryck på bilderna för att komma till säljsidan).

Älskar alla färger på sammetsbyxorna så har svårt att bestämma mig för... Kanske blir två par om de är tillräckligt sköna😉

​Kläderna har redan börjat strama åt och det största problemet just nu är byxor. Jag har köpt mig ett par boyfriendsjeans som funkar för att de är pösiga men de funkar inte riktigt till kylan. Sen kör jag på strumpbyxor, kjolar och klänningar (kommer alltid köra på gravidstrumpbyxor hädan efter, varför ska vanliga strumpbyxor sitta åt så jävligt??). Och sen lösa slappa byxor och flares😊

Likes

Comments

Vi ska ha barn! Är så otroligt glad och förväntansfull och nu känner jag mig äntligen redo att gå ut med det. Just nu är jag i vecka 14 och än så länge har jag mått väldigt bra och håller tummarna för att det håller i sig. Vi är beräknade den 19e april men jag har mentalt ställt in mig på att gå över tiden till maj, lika bra haha!

Tänkte dela med mig av hur jag berättade för David😊

Om vi tar det från början så hade vi tidigare i vår pratat om att jag skulle sluta med mina p-piller i samband med flytten i somras. David sa dessutom att det skulle vara kul om jag "överraskade" honom. Sagt och gjort, jag slutade med pillrena utan att berätta för honom, en vecka innan flytten. 5 veckor senare plussade jag på stickan...

Jag var inställd på att det kan ta lång tid att bli gravid och kände inga direkta symtom, det jag kände var en molande mensvärk som sedan gick över utan blödning. Jag visste att det kunde vara tecken på att ägget "slagit rot" och att livmodern växer så jag köpte ett test utan några direkta förhoppningar (jag köpte mest testet för att försäkra mig om att jag inte var gravid så att jag kunde dricka en massa öl den helgen då jag skulle till Berlin med Felicia...). Jag hade köpt apotekets egna test och kissade på stickan direkt på morgonen, nästan direkt blev det två streck. Gick runt och skrattade för mig själv och kunde inte riktigt tro det. Sedan åkte jag in till stan och tog ut min anchorpiercing ovanför naveln (tiden hade jag bokat innan inför en eventuell graviditet) och sedan köpte jag ett till test, Clearblue den här gången. Den här gången kissade jag direkt på stickan när jag kom hem och tänkte "men vadå, är jag gravid så behöver jag inte vänta till morgonen". Den här gången trädde ett tillfredsställande plus fram (inte alls lika roligt med apotekets två streck). Då började det sjunka in. Gick runt och log, satte mig ned och skrattade för mig själv, räknade ut att jag var i vecka 5+5, bollade tanken om att vänta i en vecka med att berätta för David på hans födelsedag.

Det var omöjligt. En timme innan han slutade på jobbet gick jag runt och darrade som ett asplöv, slog in stickorna i ett hemmagjort paket, skrev "Grattis i förskott" på det och väntade. Hem kom en sjuk, halvgrinig pojkvän som precis börjat jobba efter semestern. Sa nåt i stil med "jag köpte en liten förskottspresent till dig i stan så att du ska må bättre". Han såg glad ut och sa "åh, jag ska bara fixa med disken först"... Hur kunde disken vara så viktig nu???? Så jag satt och i princip hyperventilerade i soffan medan han stod och fixade ute i köket, sedan kommer han in, slänger sig trött i soffan och har redan glömt paketet. Så jag sitter och stirrar på honom, harklar mig och föreslår att han ska öppna paketet. Han skiner upp och tar upp paketet, klämmer lite på det och tittar kärleksfullt på mig "åh, aftereight" (jag hade slagit in paketet väldigt bra...). Skrattade nervöst och sa "öppna bara". Den kommande minuten var typ den längsta i mtt liv. Han fattade på en gång när han såg stickorna men det gick liksom inte in i hans huvud (kom ihåg att han inte ens visste att jag slutat med piller). Han frågade upprepade gånger om det var på riktigt, höll på att svimma, skrattade, blev tårögd (tårarna forsade på mig), frågade hur, skrattade, höll på att svimma, tittade noga på stickorna osv. Och så höll det på. Tror fortfarande inte det riktigt sjunkit in och frågan är om det någonsin kommer göra det? Förrän man håller i den där fantastiska belöningen.

Tog ett test till efter jag berättat som David fick läsa av direkt😊

Två dagar senare fick jag tid hos barnmorskan, för jag kunde ju fortfarande inte tro att det var sant. Det kändes löjligt att det skulle ha gått så fort för oss så känslan av att något var fel var överhängande. Hos barnmorskan tog vi ett till test och barnmorskan tyckte nog vi var lite löjliga som ville göra ett fjärde test hos henne eftersom vi uppenbarligen var gravida. Samma svar, vi skulle ha barn! Hon bekräftade att jag då var i v. 6, skrev in oss i systemet och bokade in ett inskrivningssamtal några veckor senare.

Det kändes overkligt när vi i v.13 för första gången fick se vårt barn! Så coolt! Och så overkligt! Så overkligt att det kändes onormalt, det växer något i mig, och det tillhör inte det normala! Fast ändå så är det så naturligt det bara kan bli.

Vår lilla ärta💚 Som nu är närmare 7 cm! Självklart inramad!

Om 5 veckor idag är det dags för rutinultraljudet och vi har nog bestämt oss för att vi vill veta kön om det går att se. Jag har velat fram och tillbaka men kommit fram till att jag vill veta med första barnet men inte med andra, de flesta skulle nog vilja göra tvärtom haha!

Första bodyn är från Spell såklart! Och vi kan inte föreställa oss något annat än att Roy kommer vara perfekt med en liten bebis, de kommer bli bästisar😊

​Det känns skönt att ha skrivit av mig lite nu om allt som händer. Nu ska jag återgå till mitt fördjupningsarbete i amning (så himla passande kurs visade det sig). 

Likes

Comments

Passar på att blogga lite i bilköerna. Nej det är inte jag som kör, körkortet får vänta lite till.

Vi är på väg hem från Värmland, jag och mina pojkar. Med pyspunka på däcket för säkerhets skull. Så hemvägen som skulle ta 3-4 timmar pressar nu mot 5 timmar...

Men jag är inte bitter! Jag är inspirerad! Vi har varit hemma hos Lovisa och Daniel på deras supermysiga gård och jag kan inte annat säga än att jag är superavis! Jag vill också ha ett hus! Så i vanlig ordning när vi är hemma hos dem så skannar vi hemnet på fritidshus i närheten. Det fanns inte så mycket idag men ett körde vi förbi på hemvägen men det passade inte oss.

Vi har mest hängt till ute i naturen, plockat svamp och promenerat, tittat på övergivna hus och fantiserat.

Likes

Comments

Hej efter sommaruppehåll! Jag vet inte riktigt vad det är men det känns som att det är lättare att blogga på vinterhalvåret. Fast det kanske är fel att kalla september för vinterhalvår? Nåja, inte på sommaren.
Sen har jag haft ganska fullt upp under sommaren, har ju faktiskt flyttat till ny lägenhet! Och jobbat en massa😉 Första sommaren utan "sommarlov".

Jobbet flyter på och nu till hösten ska jag gå en kurs som heter "Amning och Bröstmjölk" på Uppsala universitet. Kul ska det bli! Tycker amning är så himla roligt! Sen kanske det inte har så mycket med mitt nuvarande jobb att göra men det är mer inför framtiden när jag får för mig att läsa vidare till barnmorska😉

Nu ska jag tillbaka in och jobba, håller tummarna för en lugn kväll!

Likes

Comments

Fick för några dagar sedan en kommentar här på bloggen som jag gärna vill svara på i ett inlägg:

Det är för övrigt såna här kommentarer som får mig att titta in ibland och fortsätta blogga! Så kul!

Ja vart ska jag börja? Jag är ju fortfarande väldigt ny inom branschen och har väl inte riktigt fått en klar uppfattning om yrket men jag kan säga såhär: jag älskar mitt jobb. Jag går till jobbet varje dag och känner att det ska bli kul att jobba, jag trivs på sjukhuset och jag trivs i arbetsgruppen (bästa kollegorna). Självklart ser alla dagar olika ut och det är svårt att veta innan passet drar igång hur dagen kommer sluta, om det kommer vara lugnt eller mer stressigt. Vissa dagar somnar jag så fort jag sätter mig i soffan och känner att jag kanske har valt ett yrke som kommer ta kål på mig men då tillåter jag mig själv vara just trött för att bearbeta passet. Andra dagar så känner jag mig taggad på livet och orkar mer. När jag går upp 5 på morgonen orkar jag inte direkt sminka mig utan prioriterar 10 min extra sömn + frukost och kan senare under dagen ångra att jag inte satte på lite mascara eftersom det inte är så kul att höra "vad trött du ser ut" flera gånger per pass när man i själva verket känner sig ganska pigg. Prioriteringar haha.

Det som jag tycker känns väldigt viktigt är att jag känner mig stöttad i arbetsgruppen. Inte bara för att jag är ny utan för att det känns som att man helt enkelt peppar varandra på den här avdelningen: har man en jobbig dag kan man be varandra om hjälp, har man en lättare dag så kan man fortfarande ställa frågor om osäkerheten kommer krypande. Eller rättare sagt- man SKA ställa frågor om man är osäker.

Det jag kan tycka är jobbigast är att komma hem en kväll och känna att man inte gjort allt. Är patienterna nöjda? Startade jag en utskrivningsplan på den patienten? Nämnde jag att den patienten ville ha smärtlindring vid överrapporteringen? Oftast handlar mina tankar då om patienternas välmående- jag vill helt enkelt att alla ska må bra. Där är det bra att ha en fantastisk pojkvän som får ta ned mig på jorden ibland och säga att jag inte kan rädda hela världen på en kväll (haha) men att jag gör mitt bästa. Men jag vill helt enkelt att mina patienter ska må bra. De gånger jag har gråtit (väldigt få faktiskt) så har det varit när jag lämnat ett pass och vet att en patient har extremt ont och jag inte kan göra något. Och självklart kan jag inte trolla bort smärtan från patienter på en ortopedisk avdelning! Men det är så jag känner ibland. Och det är väl just det som är bra och som jag vill hålla kvar i- jag vill inte tröttna på mitt jobb och jag vill mina patienters bästa!

Så jag tror inte det här yrket kommer att krossa mig om några år för jag lever för att höra att patienterna är nöjda med vården och det gör allt slit värt det! Senast igår kramade en nöjd patient om mig och tackade för den omtänksamma omvårdnaden och sa dessutom att jag var som gjuten för mitt jobb (jag hade berättat att jag ar ny). Då är det värt det!

Så jag håller kvar i min positivitet och tänker att stöter jag på någon negativ själ på jobbet så smittar den av sig. Och jag tycker absolut att du ska söka till sjuksköterska och inte avskräckas av alla negativa gnällspikar. Lönen förbättras ju sakta men säkert så det är bara att stå på sig på den fronten också! 😘

Den upplyftande utsikten från mitt jobb!

Likes

Comments