Tyvärr, så har det gått snart 3 veckor sedan jag bloggade. MEN det gör ingenting för att jag antar att ingen läser detta just nu förutom jag, iallafall.

Denna vecka har varit lite svår, mitt syskon har haft det lite svår denna period. Hen har börjat använda våld mot oss i familjen, t.ex. om något inte går som hen vill så blir hen irriterad och ledsen och börjar sloss.

Helt ärligt så vet inte jag vad jag ska känna, jag blir ledsen för att mitt syskon slår mig? (och det gör ont som fan) men hen kan ju inte rå för det, för hen vet inte hur man ska hantera sina känslor och vad som är rätt och fel.

Just nu ligger jag och kollar om Modern Family även fast jag borde sova. Men alla vet nog hur det slutar när man kollar på serier....



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Just nu så är jag utomlands. Så det får bli röriga inlägg skrivna på min mobil (tyvärr) men jag vill ändå kunna skriva, så det får gå.

Jag vaknade klockan 12 idag (standard under sommaren) riktigt nice men kommer inte gå så bra att somna ikväll eftersom att jag ska äta frukost vid 8 imorgon med familjen.

Iallafall, det var väldigt lugnt idag med mitt syskon, men innan jag skulle gå till gymmet blev hen så arg och irriterad. För ingen anledning? Det jobbiga är att man vet inte hur man ska lindra detta eftersom att man inte vet vad som gick fel. Även att jag inte kan kommunicera med hen gör det ännu svårare, så en glass fick bli hens tröst istället, och som tur var så funkade det.

I mitt nästa inlägg tänkte jag beskriva vad mitt syskon har exakt, och hur det påverkar oss och mig.


Likes

Comments

Nu när jag skriver detta så är klockan strax innan 01.00, idag så har det varit en väldigt lugn dag. Jag har sminkat min kompis som skulle på bröllop idag, tyvärr hann jag aldrig ta bild eftersom att hon var väldigt stressad.

Smink är också ett av mina stora intressen förutom att skriva, för mig är smink en hobby. Jag sitter jämt och sminkar mig i timmar innan jag ska ut någonstans med mina kompisar, bara för skojs skull. Det behöver inte vara något speciellt som ska hända, bara en fika på stan i någon timme räcker för att jag ska sätta mig vid sminkbordet och börja pyssla med mig själv.

Sedan så var jag barnvakt till mitt syskon mellan 9 och 14, eftersom att mina föräldrar var bjuda på frukost hos familjevänner. Det gick bra men lite smått irriterad blev hen, men det löste sig när jag låg och myste med mitt syskon. Eftersom att hen spenderar mycket tid vid sina elektroniska leksaker som lätt kan trigga igång en (av någon anledning) så är det bra om man ibland kopplar av och inte har någon mobil/dator/Ipad osv mitt i ansiktet. Tyvärr så har det just nu medans jag skriver detta inlägg 😂

Likes

Comments

Jag har alltid haft ett intresse för att skriva. Skriva har alltid varit ett annat sätt för mig att få det jag vill få sagt faktiskt sagt, utan att behöva anstränga mig. När jag var liten brukade jag skriva små berättelser på Word dokument som jag sparade för mig själv.

Nu som sjuttonåring har jag fortfarande inte tappat intresset för att skriva, jag älskar att skriva t.ex. uppsatser i skolan är det bästa jag vet, men ämnet man skriver om är inget man själv får bestämma... (tyvärr) Därför fick jag iden att starta en blogg. Jag älskar att skriva, jag älskar att föra fram mina åsikter och tankar. Jag har ämnen, idéer och tankar jag kan skriva om vilket gör att jag inte kommer tappa mitt intresse för att blogga (förhoppningsvis)

Varför jag valt att hålla mig anonym är bara för att jag kände för det (haha) och varför jag "döpt" min blogg till "systern" är att jag vill använda min plattform som en plats att få skriva om mitt liv till ett syskon med funktionshinder. För det ämnet är ingenting som jag pratar om, mitt syskon har Autism. Autism kommer i flera "grader" vissa märker knappt av det och vissa har det lite svårt i skolan. Men mitt syskon är inte som dem, hen kan inte formulera riktiga ord, utan det är mer som läten och skrik, hen måste gå i en särskola och inte vanlig skola som ändå de flesta Autistiska barn gör. Mitt syskon kan få utbrott, gråta, skrika, slåss, skratta och vara helt lugn. Han är absolut som alla andra men samtidigt inte, för vi och han har andra omständigheter.


Mitt mål med denna blogg är inte att "ha en blogg för status" eller något annat knäppt. Det är för att jag vill nå ut till så många människor som möjligt i alla åldrar som går igenom samma sak som jag gör, för jag vet att jag inte är ensam om detta. Du behöver inte ha/känna ett barn/syskon/förälder/pojkvän/flickvän/kompis osv med Autism för att läsa denna blogg eller känna igen dig, för det kommer du säkert göra ändå.

Likes

Comments