[Psykisk Ohälsa], [Typical shit]

Psykiskt mår jag väl mest som vanligt. Jag överlever liksom, inte mer än så.
I slutet på förra veckan var jag äntligen iväg och hämtade ut Melatonin på apoteket.
Jag hade fått igenom pay-ex så jag kunde sätta medicinen på avbetalning, phew!
Men alltså det kändes ju rätt surt ändå att hämta ut 100 st tabletter och så finns det en
50/50 chans att de inte ens funkar på mig. Då har jag köpt dom i onödan och slösat de pengarna.

Har nu tagit Melatonin 5 kvällar i rad. Det har varit varierande hur vida jag somnat, första natten somnade jag efter ca. 45 minuter men drömde en del konstigt och vaknade av att jag vred och vände mig mycket samt att jag hade ont i kroppen. Tror dock inte den kroppsliga smärtan hade något med medicinen och göra. Nätterna efter det tog det över en timme efter intag innan jag somnade. Och de flesta nätterna har jag haft en del mysko drömmar, inte så att det är mardrömmar utan mer att dom bara är jävligt konstiga. Det positiva med Melatoninet är dock att jag flera nätter sovit såpass att jag vaknat och känt mig utvilad.

För er som inte vet så är Melatonin ett sömnhormon, som hos många redan produceras i bra mängd för att göra en trött när det är kväll osv. Det finns dock folk som har brist på sömnhormonet Melatonin, och då kan Melatonin vara en bra start att börja producera hormonet igen. Det är skrivet på receptet att jag i 3 veckor ska ta Melatonin, egentligen samma tid varje kväll. Men det är fan lättare sagt än gjort alltså.. HAHA!

Jag kommer rent ekonomiskt ha en skitmånad, eller rättare sagt 2 skitmånader framför mig.
Inte i rad, utan med en månads mellanrum. Oavsett så känns det ju inte direkt inspirerande, när det
blir ännu en extra sak som läggs på axlarna. Jag har dock bett om att få hem papper från CSN om
avskrivning av lån. Ska kolla igenom det när det kommit på posten. Jag hoppas dock inte för mycket,
eftersom jag som vanligt typ har otur med det mesta. lol.


Idag står det tvättstugan och tvätta på listan av saker som behövs göras.
Har tiden mellan 11-15. Så har nästan precis varit nere i tvättstugan och startat de två första maskinerna med tvätt. Nu sitter jag och lyssnar igenom veckans tips av Spotify och dricker kaffe. Ska springa ner igen vid 12.10 typ.

Har förresten börjat titta om på Game of Thrones, är nu på säsong 3.
Lika bra nu som då när de kom. Men man blir även påmind om vilka
roller man saknar och vilka man avskyr att behöva se igen. Fy!

Likes

Comments

[Film/Serie]

Fifty Shades Darker, vad tyckte jag om den? Ptja, jag blev rätt besviken att den inte alls var lik boken i en del aspekter. Alltså den var ju okej men inte mer än så. Det kändes mer som att jag tittade på en porrfilm? Trodde dom skulle släppa jargongen efter första filmen, men tyvärr gjorde de fel som fortsatte på samma spår som första filmen.

Låt oss säga såhär, jag gillade alla 3 böckerna - just för hur de var uppbyggda, sex fanns i alla 3 såklart. Men i andra boken fanns det så mycket mer bakom allt sex. Och det var det jag hade velat se i filmen. Så kan ju helt klart medge att jag är aningen besviken på hur de valde att göra filmerna. Jag vet t.ex att böckerna fick mycket skit p.g.a hur deras förhållande såg ut och hur många tyckte att BDSM svartmålades. Och nu har ju regissören gjort bort sig som valde att bygga upp filmen på det viset som h*n gjorde.

En annan tabbe var att vänta 2 år mellan första och andra filmen, för mycket förväntningar han byggas upp inför andra filmen. Sedan kan jag förstå att skådespelarna, regissörerna har andra jobb under tiden och att det förmodligen handlade om något sådant som gjorde att det tog två år innan de kunde släppa andra filmen.

Filmen får av mig 2,5/5 i betyg av mig.
Jag föredrar nog faktiskt böckerna mer just nu.
Jag gillade hur första filmen verkligen var lik boken, man kunde liksom sätta sig in i hur rollerna såg ut och hur deras bostäder såg ut osv och att de då lyckades matcha det så bra med filmen gjorde mig nöjd. Men dom tappade det i andra filmen, tyvärr.

Likes

Comments

[Film/Serie], [Ljuspunkter]

Jaha, om ca. 1 timme börjar bion men vi ska gå iväg innan och hämta ut biljetterna vid 18.30.
Ska bli mysigt faktiskt. Nu hoppas jag att filmen är så bra, nu när man ändå gått och väntat i TVÅ år på uppföljaren.



Igårkväll drog jag iväg till där tjejkompisen jobbar.
Sedan drack vi lite också men som tur var i måttlig mängd.
Jag slapp vakna upp bakfull. Kanske lite seg men inte på ett bakfullt vis.

Nåja. Ska ta och chilla lite. Byta tröja sedan gå ut och möta tjejkompisen och gå iväg till bion.

Uppdaterar kanske efter bion om vad jag tyckte om filmen.

Likes

Comments

[Film/Serie], [Psykisk Ohälsa]

Blev ingen bio igårkväll, för tjejkompisen var alldeles för trött osv. Allt var tydligen besvärligt, så vi bokade om tills imorgon (söndag) istället. Bara hoppas det blir av då istället. Ingen idé att hoppas för mycket på det. Man blir mindre besviken då.

Annars då? I don't know.

Vet fan inte längre alltså.
SÅ trött på allt och typ ALLA!

Likes

Comments

[Film/Serie], [Ljuspunkter]

Ikväll så blir det bio med vännen.
Så klart att jag måste se Fifty Shades Darker när jag längtat efter den i 2 år!
För en gångs skull är det inte ett "deppigt" inlägg. Klart jag är lite orolig för att
sätta mig i en bio osv med folk..men det ska nog gå bra i och med att jag längtat
så efter att få se denna filmen nu.

Funderar på om jag ska se till att titta på första nu innan vi ska iväg och titta på tvåan.
Det får dock bli så att jag hoppar in i duschen nu innan jag sätter mig och kollar på den,
så att håret torkat. Så har jag bara att göra mig i ordning lite när jag tittat klart på filmen,
för att sedan bege sig iväg och kolla på filmen på bio :)


Någon av mina läsare som sett första?
Vad tyckte ni om första?

Läst böckerna?
Vad tyckte du om böckerna?

Sett andra filmen redan?
Isåfall, vad tyckte ni om den?

Likes

Comments

[Psykisk Ohälsa], [Psykiatrin]

Ptja, det var en tyst bilresa in med boendestödet.
Mötet började kl.14.00 men det mötet innan hade dragit ut lite på tiden så blev hämtad i väntrummet ca. 14.05. Då kuratorn enbart jobbar typ 3 dagar i veckan så hade hon inte hunnit kolla upp en del saker som var bestämt på SIPmötet, men det gjorde inget - förstår ju att det kan bli lite kaotiskt liksom. Hon kollade iallafall upp med läkaren ang. Melatonin om det fanns i mindre förpackningar då hon gick och frågade läkaren. Jag visste ju dock redan att det inte fanns i mindre förpackningar för jag kollade upp det på Fass. Sedan bestämdes det att jag inte behövde en fast sjuksköterske-kontakt eftersom jag inte tar några mediciner förutom när jag väl hämtar ut Melatonin då. Men det är ju inget konstigt med det liksom så nu är min kurator min fasta vårdkontakt på öppen psykiatrin. Ca. 14.25 hade hon kollat upp allt det och sedan började vi prata lite.. Eller ja, hon pratade mest. Jag stirrade på väggen, svarade med "mm" och "ja" mest typ.

Sedan efter en stund frågade hon om det var något speciellt som hänt eller så, för jag verkade låg enligt henne. Svarade att det inte var något. För det var ju sant. Fanns ingen anledning till mitt mående, eller alltså jo - det finns det ju alltid, men inget specifikt. Sedan innan vi avslutade samtalet så frågade hon om hon behövde vara orolig för mig. Mitt svar : Nej.

Jag menar, det finns ingen anledning för henne att oroa sig.
Kanske, till viss del. Men ändå. Fan, hon märkte ju ändå att det var "något" med mig.
Men som tur var slapp jag inläggning osv, jag har blivit duktig på att dölja. Bättre än förr.
Tacka fan för det. Det är ju inte så att jag BEHÖVER ta upp en sängplats på en redan ansträngd
psykiatrisk avdelning. Redan gjort det tillräckligt. Finns folk som faktiskt BEHÖVER hjälp. Som VILL ha den.

I don't need it.
I don't want it.

Sedan under mötet förresten så pratade kuratorn även om man skulle ta upp på teammöte om att sätta mig på lista för ERGT (Emotion Regulation Group Therapy) och ptja, det är väl något. Lista. En ny lista. Ny väntetid. Jag är ganska säker ändå som det är att jag då när det väl gäller, inte kommer att finnas längre. Och jag har inget emot det. Så länge jag kan lura vården tillräckligt så är det lugnt. Nu tänker ni säkert att jag är självisk och typ arrogant, det får ni mer än gärna tänka. Jag kunde faktiskt inte bry mig mindre.

Likes

Comments

[Psykisk Ohälsa], [Typical shit], Allmänt

Sedan jag uppdaterade bloggen senast har det inte förändrats
mycket gällande måendet, men det är vi vana med nu eller hur?

Det enda som i princip ändrats är månaden och vädret.
För som ungefär varje år runt denna tiden kommer snön
fram igen. Som varje år önskar man vår redan nu typ.

Kylan kan jag hantera, förmodligen bättre än värme.
Åtminstone när depressionen har satt rot i mig för då känns
iallafall inte kylan som ett hån mot en så som värme gör.

Sitter just nu "nyvaken" och dricker en kopp kaffe.
Samtidigt lyssnar jag på "Discover Weekly" listan för
att se om det finns något nytt man inte hört innan.
Och att den uppdateras på måndagar gör att det åtminstone
finns EN bra sak med att det är måndag idag.

Imorgon ska jag iväg på möte nummer 2 med den nya kuratorn
som jag fått på Psykiatriska öppenvårdsmottagningen. Jag är lite
nojig över mötet, inte för att just träffa henne utan mer för att hon
kanske kommer se genom min fasad. Jag vet inte riktigt om jag vill det.
Det finns så mycket mörkt där bakom min mur. Och skulle hon bryta sig
in så skulle det finnas en chans till ett vårdintyg och rätt in till psykakuten.

Nej jag får försöka att inte tänka så mycket på det, har redan ångest så det
räcker och blir över för idag. Har ett "måste" att ta itu med idag, att ta mig ut
och iväg för att göra en sak. Och som vanligt är känslorna överallt.

Jag avskyr att det jämt ska krävas så mycket ångest och tankar innan
jag tar mig ut genom dörren. Jag är allt som oftast säker på att folk kan
se hur jävla fucked up jag är. Hur jävla deprimerad jag är. Vad jag tänker.

Nä fy fan.
Usch.

Likes

Comments

[Psykisk Ohälsa], [Typical shit]

Alltså fy. Alltid är det någonting som ska dyka upp och göra livet sådär EXTRA jobbigt.
I detta fall ett brev från CSN om vad jag ska betala i år. Det vill säga : Jag ska betala tillbaka resterande summa av lånet. Alltså kommer 12k detta året gå till CSN. Jag menar, jag som redan nu lever lyxliv med massor av pengar har ju såklart inga problem att betala tillbaka den "lilla" skitsumman. Eh. A girl could dream, at least.

Ännu en sak som nu kommer hänga över axlarna och tynga ner allting. Fan. Jag har tillräckligt med saker jag måste ta itu med som det är - detta gjorde det inte ett dugg bättre om man säger så. Varför ska det bli såhär? Är det meningen att mitt liv enbart ska gå ut på att försöka ta mig genom hinder och prövningar? Jag är så jävla DONE med det. Kan jag inte bara få slippa bekymmer för ett litet tag? Tydligen inte.


Sömnen är som vanligt helt åt helvete. Kassa rutiner vilket leder till konstiga timmar där jag är vaken, konstiga timmar där jag sover. Men mycket handlar väl om att man faktiskt inte gör någonting på dagarna som gör att man inte blir trött på samma sätt. Samtidigt känner jag mig alltid trött, inte fysiskt men psykiskt.

Det finns ingen motivation direkt att fortsätta kämpa,
men inom mig finns tydligen "hoppet" om att det kommer
bli bra en dag. Ibland AVSKYR jag ordet "hopp" för jag vill
inte att det ska finnas inom mig. Hoppet är ju det sista som
överger kroppen. Jag önskar det försvann helt nu, för jag känner
att jag är så jävla färdig med det mesta i livet. Trots det står jag
här.. och lider mig genom dagarna. I hopp om att det kommer bli bra..
- en dag.


Likes

Comments

[Psykisk Ohälsa]

Nu är helgen officiellt över och det känns bra. Alldeles för ofta lider jag av att det är helg. 90% av tiden känner jag avsky inför helgerna. Jag vet inte riktigt varför det blivit såhär? Varför avskyr man någonting så underbart? Jag brukade älska lugnet av helgens stämning. Nu är helgerna extremt ensamma, okej - inte varannan helg. Någonstans finns ändå känslan av ensamhet kvar, liggandes som en osynlighetsmantel över axlarna.

Tyngden på axlarna som aldrig vill försvinna. Ständiga påminnelser om vilken ÄCKLIG och misslyckad människa jag är ekar vart jag än går, vad jag än gör.

Jag önskar att jag bara kunde få bryta ihop, gråta tills tårarna tagit slut. Kanske skulle jag kunna få känna någon slags lättnad över livet? Kanske skulle jag få se färger i småsaker. Uppskatta att existera. Jag minns inte senast jag faktiskt fick gråta på det sättet att jag kunde känna en gnutta av tyngden lyftas från axlarna.

Fast just nu är allt sådär mörkt och svårt.
Men det är o k e j, för jag tar mig nog igenom detta med?

Likes

Comments

[Psykisk Ohälsa]

Sedan jag skrev senast så fick jag i alla fall hem bankkortet utan problem.

Hur har måendet varit sedan sist? Pretty much the same.
Vissa dagar blir det dock lite värre, som idag till exempel.
Jag pratade med en tjejkompis om mina känslor och hon
tyckte det lät som om jag möjligtvis dissocierar, fast i så fall till en mild grad.
Då det även är något som är vanligt i den diagnosen jag har.
Eller att det handlade om en stressrelaterad Depersonalisering/Derealisation.

Vet att jag förr känt precis som jag gjorde idag. Känslan av att inget kändes
direkt kopplat till mig. Det var så svårt att förklara detta för min tjejkompis
men försökte så gott jag kunde. Det var en ren känsla av tortyr, för allt kändes
så äckligt overkligt. Jag satt liksom på Instagram i ca. 30 minuter - ville lägga
upp någon bild och skriva något, men det gick liksom inte. Allt kändes så..fejk.
Att oavsett vilken bild eller text jag hade lagt upp så hade det inte känts som
något jag skulle lägga upp. Att bilderna som jag hade i min telefon inte var en del
av mig.

Gick igenom min blogg lite och såg att även den 20:e november så skrev jag detta :
"Jag går runt i någon slags dimma, knappt medveten om vad för dag det är eller vad
jag gör hälften av tiden då jag är vaken. Svårt att minnas dagarna eller om jag planerat
något speciellt inför kommande dagar."

Men men, jag tog mig genom denna jävla dag.
Nu ska jag göra det jag avskyr mest av allt typ..
Gå och lägga mig för att vakna upp till en ny dag.

Likes

Comments