Postad i: [ Sorg ], [Psykisk Ohälsa]

Jag vet att det var ett bra tag sedan jag skrev här på bloggen och helt ärligt minns jag inte ens vad jag skrev om sist. Vad som har hänt sedan dess. Spelar det någon roll? Nej.

Jag har hamnat i en sådan dryg period psykiskt. Jag känner massor, samtidigt kan jag inte sätta ett enda ord på hur jag känner. Jag vill massor, jag vill inget. Jag faller och ställer mig upp på mina uppskrapade knän för att sedan falla igen. Allting går på repeat, I slow motion. Jag existerar men känner mig inte ett dugg levande. Jag vill inte lida, men självskadar för att känna någonting. Jag tror inte på någon framtid men ändå hänger jag kvar i en tunn tråd i hopp om att det ska bli bättre?

Jag avskyr detta. Jag är så himla confused och ensam.

Jag saknar verkligen A extremt mycket i dessa perioder. Någon som liksom kunde förstå, sätta sig in i situationen och försökte hitta tips och trix för att underlätta situationen. Jag vet att jag sagt det förr men ändå är det någonting som jag liksom inte bara kan släppa. Hon var nog den ENDA jag varit så ärlig och öppen med utan att behöva oroa mig för att få oväntat besök eller så. Jag behövde aldrig oroa mig för att hon skulle gå bakom ryggen på mig och ringa någon. Jag behövde bara spy ur mig allt jag kände och tänkte och hon lyssnade. Hon förstod.

Jag hatar denna världen.
Jag hatar de flesta människorna i den.
Jag avskyr orättvisan.
Jag avskyr hur folk anser sig ha rätten att ta någon annans liv.

Jag saknar dig så inåt helvete A. Fan också.

Vi ses kanske på andra sidan förr än senare, finaste finaste A.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa]

Denna dagen har varit lång och trög.
Kvällen slutade i tårar och självskada. Jag är så ofantligt trött. På allt som bara är, såhär. Detta livet.

Likes

Comments

Postad i: [Medicin], [Psykisk Ohälsa]

Den där känslan, någonstans inombords. Den där känslan som lamslår en. Man börjar undra vad det är som är fel. Magkänslan.

Någonting är på g att hända. Vad? Bra? Dåligt?

Diffust.

Jag avskyr när den kommer över mig. Jag avskyr att jag inte kan sätta ord på vad det är, mer än en känsla.

TMI  (Too much information)
Jag tror min kropp är på gång att ge upp. Antagligen har jag stressat extremt det senaste eller ja kanske ett bra tag men det är först nu kroppen "säger ifrån". Inga hungerkänslor. Diarré. Hispig. Trött. Ont/mysko känsla i magen.

Jag ogillar detta något extremt. Att känna såhär.

Jag har kommit under fund med att medicinen inte hjälper mig. Jag är inte alls intresserad av att bli frisk eller ens ta mig ur min psykiska ohälsa levande. Jag vet att alla dör vi en dag men är ganska säker på att jag aldrig igen kommer att känna lycka eller må bra innan jag dör. Aldrig bli "friskförklarad" innan.

Självskadar dagligen igen. Det är egentligen det enda som gör att jag orkar en extra dag eller två.

Men nu ska jag sova. Sov så gott allesammans. Uppdaterar en annan dag när ork finns. 🌸Ta hand om er.

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa]

Sitter här och det värker inombords, det riktigt känns som tortyr. Frustrerad. Ensam.

Jag har i n g e n jag kan vända mig till och prata med. Ingen som jag direkt känner att jag kan med att prata med om allt som pågår inombords. Det bygger upp en extrem frustration.

A kunde jag alltid vända mig till om det var något. Hon finns inte bland oss längre.

En annan person jag har pratat med verkar ha tagit sitt avstånd.

Så här står jag. Frustrerad, ångest, ensam och bitter. Äckelliv.

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa], [ Sorg ]

Jag vill bara spy på verkligheten, dagens samhälle. Allt. precis just allt.

Jag mår så äckligt dåligt.
Jag har egentligen ingen att prata med om detta, ingen som jag faktiskt bara kan prata ut om all min frustration och ångest osv. Ingen som skulle orka lyssna och försöka sätta sig in i min situation lite.

Så här står jag och skriker men ingen hör. Ingen lyssnar. De vänder sig med ryggen mot mig och går..går sin väg.

Här står jag ensam, sliten, trött och uppgiven.

Vilken jävla misär detta är.
Jag är alldeles för orkeslös för att kunna göra något åt detta, oavsett om det hade varit bra eller dåligt. Jag bara "är".. bara existerar. Värdelös och betydelselös.

En skam.
Ett äckel.
En ensam jävel.

Hurra?!

Jag kom och tänka på dig extra idag, A. Jag saknar dig. Dig kunde jag alltid skriva till och bolla tankar osv med. Du är inte här längre. Jag saknar dig. Fan. ♡

Likes

Comments

Postad i: [Medicin], [Psykisk Ohälsa]

Jag önskar att jag bara kunde skriva, utan en enda röra. Prata utan att kvävas. Orden, känslorna som jag bara vill få ur mig. Jag är så himla less på detta. Att inte kunna förklara eller visa.

Att bara sitta här totalt orkeslös.
Ensam.
Trött.

Läkaren fick höja min medicin från 20 mg till 40 mg. Änsålänge har inte medicinen förändrat mitt mående åt något håll. Jag står still på samma plats men med ännu mindre ork. Jag orkar inte ta itu med något. Ibland kanske..precis som förr.

Värsta av allt är att gå och vara självmordsbenägen men inte ORKA göra något åt det. Jag vill. Jag kan knappt tänka på något annat än det, fastän orken till att göra det inte finns. Fatta vilken jävla tortyr.

Blä.

Nu ska jag gå och lägga mig. Orkar inte vara vaken. Orkar inte vara social. Orkar nada.

Natti natti.

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa]

Ja. Idag är det alltså sista dagen på Juli månad. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över det. Dagar blir till månader som blir till år. Allt går så fort och jag hänger verkligen inte med. Livet liksom rullar förbi mig. Det är väl vad som gör mig ledsen. Tanken av hur många år som egentligen bara rullat förbi mig på grund av mitt psykiska mående.

Samtidigt är det skönt för att semestertiderna är snart över och allt går tillbaka till det vanliga. Kommande månad så är det meningen att jag ska fylla år. Jag vill inte. Jag har ingen åldersnoja öht. Jag vill bara inte spendera ännu ett år i ensamheten. Jag vill verkligen inte, och det är inte min plan heller.

Jag känner dock mig själv alldeles för väl, det kommer aldrig ske. Fega ur. Berätta i hopp om att lösningen finns i min sanning. Som alltid. Man hoppas, fastän det oftast slutar med att man står där tomhänt, tom och ensam.

Jag önskar att allt kunde bli bra. Att en quick-fix fanns..vad skönt det hade varit att bara få hjälp att kunna andas. Hjälp att kunna ta kampen. Lust att vilja leva, älska och uppleva saker.

I en annans perspektiv, bara för en stund.
#lost

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa], [Medicin]

Ja, En fråga som ställs ganska ofta - utan att egentligen vilja ha ett svar på. Helst bara få det överstökat, den där pinsamma tystnaden som ekar i sociala sammanhang.

Vi alla ställer den frågan, av ren vana. Men vill man verkligen veta? För när det gäller påtvingad social kontakt så ställer man den frågan för att påbörja ett samtal. Men vill man verkligen veta? Jag tror faktiskt inte det. Oftast inte i alla fall.

Äsch.. vad fan babblar jag ens om? Bra fråga!

Anyways.. Nu har jag officiellt när jag tar min medicin vid 11-tiden, tagit medicinen i en vecka, 10 mg. Och på lördag ska jag öka dosen till 20 mg.

Jag vet faktiskt inte om biverkningar kommit upp men dessa saker är annorlunda för mig just nu :

1.Svettas som en galning. Var redan innan jag startade ta medicinerna, otroligt känslig för värmen som varit. Men nu svettas jag ännu lättare. 
2. Orkar knappt vara social, inte ens med folk jag i vanliga fall mer än gärna skriver till oavsett hur jag mår.
3. Minskad sexuell lust.
4. Till och från reagerar jag starkare på småsaker. Ilska och irritation.
5. Sover mindre timmar under natten. Känner trötthet men tröttheten slår lätt över vilket gör att jag har ännu svårare att komma i säng och somna.
6. Fastnar i repetitiva fraser. (i huvudet!) Kan alltså mala samma mening flera gånger i huvudet.

Någon som varit med om att bli såhär?
Nu vet jag att minskad sexlust och svettningar är vanliga biverkningar. Men de andra sakerna jag skriver om tänkte jag på om någon kanske upplevt eller lagt märket till?
Äter flouxetin ratiopharm  (10mg)

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa]

Jag har liksom hamnat i någon slags..bubbla. Jag vill så gärna skriva något men vet inte vad. Jag vet inte något känns det som.

Jag orkar inte vara social med folk öht idag(igår nu då eftersom klockan är ett på natten!) känner jag. Jag har inget att säga folk, jag har inget att tillföra detta samhälle. I n g e n t i n g.

Känner mig riktigt jävla lost nu alltså.
Hela dagen har gått men det känns inte som det. Vad har jag ens gjort idag i alla de timmar jag varit vaken? Jag kan kanske koppla fram saker jag gjort under ca. 3 timmar idag.. men resten då?

Nä. Förvirrad.

helt fucking lost.

Likes

Comments