Postad i: [Medicin], [Psykisk Ohälsa]

Jag önskar att jag bara kunde skriva, utan en enda röra. Prata utan att kvävas. Orden, känslorna som jag bara vill få ur mig. Jag är så himla less på detta. Att inte kunna förklara eller visa.

Att bara sitta här totalt orkeslös.
Ensam.
Trött.

Läkaren fick höja min medicin från 20 mg till 40 mg. Änsålänge har inte medicinen förändrat mitt mående åt något håll. Jag står still på samma plats men med ännu mindre ork. Jag orkar inte ta itu med något. Ibland kanske..precis som förr.

Värsta av allt är att gå och vara självmordsbenägen men inte ORKA göra något åt det. Jag vill. Jag kan knappt tänka på något annat än det, fastän orken till att göra det inte finns. Fatta vilken jävla tortyr.

Blä.

Nu ska jag gå och lägga mig. Orkar inte vara vaken. Orkar inte vara social. Orkar nada.

Natti natti.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa]

Ja. Idag är det alltså sista dagen på Juli månad. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över det. Dagar blir till månader som blir till år. Allt går så fort och jag hänger verkligen inte med. Livet liksom rullar förbi mig. Det är väl vad som gör mig ledsen. Tanken av hur många år som egentligen bara rullat förbi mig på grund av mitt psykiska mående.

Samtidigt är det skönt för att semestertiderna är snart över och allt går tillbaka till det vanliga. Kommande månad så är det meningen att jag ska fylla år. Jag vill inte. Jag har ingen åldersnoja öht. Jag vill bara inte spendera ännu ett år i ensamheten. Jag vill verkligen inte, och det är inte min plan heller.

Jag känner dock mig själv alldeles för väl, det kommer aldrig ske. Fega ur. Berätta i hopp om att lösningen finns i min sanning. Som alltid. Man hoppas, fastän det oftast slutar med att man står där tomhänt, tom och ensam.

Jag önskar att allt kunde bli bra. Att en quick-fix fanns..vad skönt det hade varit att bara få hjälp att kunna andas. Hjälp att kunna ta kampen. Lust att vilja leva, älska och uppleva saker.

I en annans perspektiv, bara för en stund.
#lost

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa], [Medicin]

Ja, En fråga som ställs ganska ofta - utan att egentligen vilja ha ett svar på. Helst bara få det överstökat, den där pinsamma tystnaden som ekar i sociala sammanhang.

Vi alla ställer den frågan, av ren vana. Men vill man verkligen veta? För när det gäller påtvingad social kontakt så ställer man den frågan för att påbörja ett samtal. Men vill man verkligen veta? Jag tror faktiskt inte det. Oftast inte i alla fall.

Äsch.. vad fan babblar jag ens om? Bra fråga!

Anyways.. Nu har jag officiellt när jag tar min medicin vid 11-tiden, tagit medicinen i en vecka, 10 mg. Och på lördag ska jag öka dosen till 20 mg.

Jag vet faktiskt inte om biverkningar kommit upp men dessa saker är annorlunda för mig just nu :

1.Svettas som en galning. Var redan innan jag startade ta medicinerna, otroligt känslig för värmen som varit. Men nu svettas jag ännu lättare. 
2. Orkar knappt vara social, inte ens med folk jag i vanliga fall mer än gärna skriver till oavsett hur jag mår.
3. Minskad sexuell lust.
4. Till och från reagerar jag starkare på småsaker. Ilska och irritation.
5. Sover mindre timmar under natten. Känner trötthet men tröttheten slår lätt över vilket gör att jag har ännu svårare att komma i säng och somna.
6. Fastnar i repetitiva fraser. (i huvudet!) Kan alltså mala samma mening flera gånger i huvudet.

Någon som varit med om att bli såhär?
Nu vet jag att minskad sexlust och svettningar är vanliga biverkningar. Men de andra sakerna jag skriver om tänkte jag på om någon kanske upplevt eller lagt märket till?
Äter flouxetin ratiopharm  (10mg)

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa]

Jag har liksom hamnat i någon slags..bubbla. Jag vill så gärna skriva något men vet inte vad. Jag vet inte något känns det som.

Jag orkar inte vara social med folk öht idag(igår nu då eftersom klockan är ett på natten!) känner jag. Jag har inget att säga folk, jag har inget att tillföra detta samhälle. I n g e n t i n g.

Känner mig riktigt jävla lost nu alltså.
Hela dagen har gått men det känns inte som det. Vad har jag ens gjort idag i alla de timmar jag varit vaken? Jag kan kanske koppla fram saker jag gjort under ca. 3 timmar idag.. men resten då?

Nä. Förvirrad.

helt fucking lost.

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa]

Fick mina mediciner hämtade av boendestödet i fredags, sedan var hon här och lämnade av dom. Så sedan i fredags har jag tagit dom.

Runt 11-tiden. 10 mg. Änsålänge känner jag ingen direkt skillnad i måendet, å andra sidan är jag bara på dag 4. På lördag ska jag börja öka till 20 mg.

Jag är skeptisk till att dom kommer underlätta mitt mående.

Har försökt använda mig av den ångestdämpande medicinen jag fick utskriven men jag vet inte om den direkt hjälpt mot ångesten. Jag har bara blivit trött, sådär jobbigt trött att man knappt orkar fokusera med ögonen och hjärnan hänger inte riktigt med. Så himla trist att bli sådan.

Nåja.

🙃

Likes

Comments

Postad i: [Psykiatrin], [Psykisk Ohälsa], [Fk/Soc/Soc-Psyk]

Var på läkarsamtal i förrgår. Förra läkarmötet hade jag för över ett år sedan, eftersom jag inte gick på mediciner. Denna gången satt mitt boendestöd med, kuratorn (min fasta vårdkontakt på öppenpsykiatrin) och läkaren. De sade sitt och ställde frågor, men man känner sig så jävla "waste of space" när man går på möten. De ställer frågor som jag inte har svar på. Jag avskyr det.

Läkaren tyckte i alla fall att jag skulle börja med antidepressiva mediciner igen. Så idag ska mitt boendestöd hämta ut dom på apoteket. Känns rätt sugigt att börja med dom nu. För det är nu det är semestertider. Mitt boendestöd har från nästa vecka 3 veckors semester. (Kommer bli så förbannat jobbigt att behöva svara när främlingar skriver till mig..för svarar jag inte kommer det bli konsekvenser jag inte vill veta av. Kommer inte kunna vara ärlig!)

Min kurator kommer nu gå på 4 veckors semester. Och läkaren kommer ringa om 4 veckor för att kolla hur det gått med medicinen.

Jag avskyr detta. Jag avskyr ovissheten. Jag avskyr att be om hjälp. Jag avskyr att visa mig svag. Jag avskyr möten med främlingar eller människor över lag. Fy.

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa], [Typical shit], [Psykiatrin]

Nej jag har inte glömt bort min blogg. Jag har däremot haft fullt upp med att försöka överleva. Liksom ta mig genom detta.. med samma resultat som alltid, inget har förändrats.

Jag har dock perioder på ca. 2-3 dagar som jag är uppåt och mår kanon. Inget direkt överdrivet såklart men en energinivå över det "vanliga". Pratglad, öppen och bjuder mer på mig själv. Glad. Sprallig. Tycker om saker och folk mer.

Det är rätt skönt där och då, kan jag ju lugnt säga. Att slippa känna av depressionen, misären. Om så bara för ett litet tag, är så jävla guld värt. Kunna andas utan att känna sig ansträngd. Att inte behöva tänka på massor av tänkbara scenarion bara för att prata med någon eller gå utanför dörren. Bara vara..fri.

Men när det går över efter ett par dagar så är det piss igen. Och det är ungefär såhär det har varit ett bra tag nu. Jag fattar inte hur jag kan vara så konstant deprimerad? Jag har gått såhär i nästan ett år nu. Det har liksom satt sina klor i mig.

Men samtidigt känns det som att jag överdriver. Det känns så fel. Alltsammans..

Jag kan inte vara sjuk? Jag är rätt säker på att det är större chans att detta har med lathet att göra. Jag inbillade mig..eller lurade vården mig att jag var sjuk? Dom tryckte i mig medicin, testa nya.

Om och om igen.

Sjukvården har med största sannolikhet gjort mig "sjuk". Lite som att ha sålt sin själ till satan. Jag lovar..det är nog det dom gjort med mig. Jag tror inte för fem öre att den diagnosen som dom satte på mig sommaren 2012 stämmer in. Deras slit-o-släng-diagnos. /Borderline.

Jag har det senaste månaderna insett hur jäkla fel det är. Jag är inte sjuk. Jag är lat. Äckligt lat. Sjukvården kan inte hjälpa mig. Lathet finns det ingenting de kan göra något åt. Det är upp till mig!

Jag ska på läkarsamtal om ca. 2 veckor.. vad meningen är med det egentligen vet jag faktiskt inte? Men kommit på att jag säkerligen kan prata med läkaren om att hon kan ta bort den diagnosen. Jag kan med all säkerhet övertyga henne om att jag har rätt på den punkten.

Jag har inte borderline. N E J.

Jag är lat, har ett självskadebeteende och kanske deprimerad just nu då men.. 😂

Anyways, nu ska jag fortsätta lyssna på lite musik. Sedan gäller det att försöka s o v a.

Likes

Comments

Postad i: [Musik]

Måste gå nu

Bestämt mig för gott
Det är bara nåt jag förstått
Tillbaks på vår tid hur vi spenderar vårt liv

Va inte lätt kanske aldrig va vi
Tog mitt steg, var tvungen att gå vidare
Kalla mig feg men fortfarande krigare
Men utan kärlek finner ingenting
Därför känns allt förjävligt när jag ser mig omkring
En blick på telefon kan inte se ditt namn
Ljudlöst i huset men hör barnen ibland
De sitter i väggarna, dem svävar som änglarna
Springer runt huset och leker ner på ängarna
Bilden är kristallklar trots att det avtar
Det viktigaste i livet är att de känner att jag är en bra far
Inget avsked vi backar med nåt bra tal
Varför jag går nu, har inga bra svar

Slutstationen för själar, där vi går skilda vägar
Och det känns som jag svävar mellan natt och dag
Torkar bort mina tårar, första steget är svårast
Och det känns som jag står här mellan natt och dag

Jag måste kliva tillbaks, finna mig själv, mitt riktiga jag
Gå vidare i livet för o korsa några floder
Ändra min livsstil, rutiner o metoder
Har haft mina perioder
Vart långt under ytan och att leva med mig då det är minst sagt slitsamt
Felen växer fram när våran kärlek brister, gör allt vi kan men blir båda
Egoister.

Likes

Comments

Postad i: [ Sorg ], [Psykisk Ohälsa]

Jag vet inte hur jag ska orka med detta länge till. Det gör så ont inombords. Gråtattacker byts ut mot extrem tomhet för att sedan gråta hysteriskt igen.

Det värker inombords. Full av sorg.

Världen har blivit så skrämmande ond och jag tror inte jag klarar av att existera i den länge till. Det bara går inte. Jag kan inte.
Paranoid igen. Rädd i mitt egna hem. Helvete. Jag vill inte.

Fan, det känns fortfarande som en mardröm. Tiden står still? Det kan inte redan vara måndag? Det har gått i ett sedan jag fick beskedet i lördags kväll.

Tiden står så jävla still här medan tankarna rusar i full fart. Redo för kollision.

Jag klarar inte detta.

Likes

Comments