Postad i: [Psykiatrin], [Psykisk Ohälsa], [Fk/Soc/Soc-Psyk]

Var på läkarsamtal i förrgår. Förra läkarmötet hade jag för över ett år sedan, eftersom jag inte gick på mediciner. Denna gången satt mitt boendestöd med, kuratorn (min fasta vårdkontakt på öppenpsykiatrin) och läkaren. De sade sitt och ställde frågor, men man känner sig så jävla "waste of space" när man går på möten. De ställer frågor som jag inte har svar på. Jag avskyr det.

Läkaren tyckte i alla fall att jag skulle börja med antidepressiva mediciner igen. Så idag ska mitt boendestöd hämta ut dom på apoteket. Känns rätt sugigt att börja med dom nu. För det är nu det är semestertider. Mitt boendestöd har från nästa vecka 3 veckors semester. (Kommer bli så förbannat jobbigt att behöva svara när främlingar skriver till mig..för svarar jag inte kommer det bli konsekvenser jag inte vill veta av. Kommer inte kunna vara ärlig!)

Min kurator kommer nu gå på 4 veckors semester. Och läkaren kommer ringa om 4 veckor för att kolla hur det gått med medicinen.

Jag avskyr detta. Jag avskyr ovissheten. Jag avskyr att be om hjälp. Jag avskyr att visa mig svag. Jag avskyr möten med främlingar eller människor över lag. Fy.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa], [Typical shit], [Psykiatrin]

Nej jag har inte glömt bort min blogg. Jag har däremot haft fullt upp med att försöka överleva. Liksom ta mig genom detta.. med samma resultat som alltid, inget har förändrats.

Jag har dock perioder på ca. 2-3 dagar som jag är uppåt och mår kanon. Inget direkt överdrivet såklart men en energinivå över det "vanliga". Pratglad, öppen och bjuder mer på mig själv. Glad. Sprallig. Tycker om saker och folk mer.

Det är rätt skönt där och då, kan jag ju lugnt säga. Att slippa känna av depressionen, misären. Om så bara för ett litet tag, är så jävla guld värt. Kunna andas utan att känna sig ansträngd. Att inte behöva tänka på massor av tänkbara scenarion bara för att prata med någon eller gå utanför dörren. Bara vara..fri.

Men när det går över efter ett par dagar så är det piss igen. Och det är ungefär såhär det har varit ett bra tag nu. Jag fattar inte hur jag kan vara så konstant deprimerad? Jag har gått såhär i nästan ett år nu. Det har liksom satt sina klor i mig.

Men samtidigt känns det som att jag överdriver. Det känns så fel. Alltsammans..

Jag kan inte vara sjuk? Jag är rätt säker på att det är större chans att detta har med lathet att göra. Jag inbillade mig..eller lurade vården mig att jag var sjuk? Dom tryckte i mig medicin, testa nya.

Om och om igen.

Sjukvården har med största sannolikhet gjort mig "sjuk". Lite som att ha sålt sin själ till satan. Jag lovar..det är nog det dom gjort med mig. Jag tror inte för fem öre att den diagnosen som dom satte på mig sommaren 2012 stämmer in. Deras slit-o-släng-diagnos. /Borderline.

Jag har det senaste månaderna insett hur jäkla fel det är. Jag är inte sjuk. Jag är lat. Äckligt lat. Sjukvården kan inte hjälpa mig. Lathet finns det ingenting de kan göra något åt. Det är upp till mig!

Jag ska på läkarsamtal om ca. 2 veckor.. vad meningen är med det egentligen vet jag faktiskt inte? Men kommit på att jag säkerligen kan prata med läkaren om att hon kan ta bort den diagnosen. Jag kan med all säkerhet övertyga henne om att jag har rätt på den punkten.

Jag har inte borderline. N E J.

Jag är lat, har ett självskadebeteende och kanske deprimerad just nu då men.. 😂

Anyways, nu ska jag fortsätta lyssna på lite musik. Sedan gäller det att försöka s o v a.

Likes

Comments

Postad i: [Musik]

Måste gå nu

Bestämt mig för gott
Det är bara nåt jag förstått
Tillbaks på vår tid hur vi spenderar vårt liv

Va inte lätt kanske aldrig va vi
Tog mitt steg, var tvungen att gå vidare
Kalla mig feg men fortfarande krigare
Men utan kärlek finner ingenting
Därför känns allt förjävligt när jag ser mig omkring
En blick på telefon kan inte se ditt namn
Ljudlöst i huset men hör barnen ibland
De sitter i väggarna, dem svävar som änglarna
Springer runt huset och leker ner på ängarna
Bilden är kristallklar trots att det avtar
Det viktigaste i livet är att de känner att jag är en bra far
Inget avsked vi backar med nåt bra tal
Varför jag går nu, har inga bra svar

Slutstationen för själar, där vi går skilda vägar
Och det känns som jag svävar mellan natt och dag
Torkar bort mina tårar, första steget är svårast
Och det känns som jag står här mellan natt och dag

Jag måste kliva tillbaks, finna mig själv, mitt riktiga jag
Gå vidare i livet för o korsa några floder
Ändra min livsstil, rutiner o metoder
Har haft mina perioder
Vart långt under ytan och att leva med mig då det är minst sagt slitsamt
Felen växer fram när våran kärlek brister, gör allt vi kan men blir båda
Egoister.

Likes

Comments

Postad i: [ Sorg ], [Psykisk Ohälsa]

Jag vet inte hur jag ska orka med detta länge till. Det gör så ont inombords. Gråtattacker byts ut mot extrem tomhet för att sedan gråta hysteriskt igen.

Det värker inombords. Full av sorg.

Världen har blivit så skrämmande ond och jag tror inte jag klarar av att existera i den länge till. Det bara går inte. Jag kan inte.
Paranoid igen. Rädd i mitt egna hem. Helvete. Jag vill inte.

Fan, det känns fortfarande som en mardröm. Tiden står still? Det kan inte redan vara måndag? Det har gått i ett sedan jag fick beskedet i lördags kväll.

Tiden står så jävla still här medan tankarna rusar i full fart. Redo för kollision.

Jag klarar inte detta.

Likes

Comments

Postad i: [ Sorg ]

Sedan jag tittade på mobilen igår kväll och fick reda på din bortgång har livet liksom stannat. Ständig ångest som kryper under skinnet på mig. Ofattbart att du är borta. Bara sådär? Jag ville verkligen att det bara var en mardröm och att jag skulle vakna upp idag och inse att det bara var en mardröm. Men det var det inte. Du är verkligen borta nu, älskade ängel.


Klumpen i magen är konstant.
Sedan igår har jag suttit och lyssnat på din spotify lista "Favoriter" och inser hur lika vi var gällande musiksmak. Jag gråter älskade A, för dig. Och jag är inte den som lätt gråter. Men för dig, finns det inget stopp på tårarna. De kommer i vågor. Från extrem tomhets-känslor till gråtattacker.

Jag sitter och lyssnar på våran låt, A. Och jag ler samtidigt som tårarna börjar komma.
Solen - Miljonär.

Snälla. Kom tillbaka.
Världen var inte färdig med dig.
Shiva & Gandhi behöver dig.
Din familj och vänner behöver dig.

Men jag vet att det är omöjligt..
För nu är du på andra sidan, någonstans.
Och VI som känner dig A, vi kommer ALDRIG glömma dig. ALDRIG.

Jag älskar dig. Älskade vän.

Vila i frid A.

Likes

Comments

Postad i: [ Sorg ]

Älskade vän. Igår fick himlen ännu en ängel, men det var ju inte din tur?! Varför bestämmer sig någon för att ta ditt liv från dig? Om det nu är så, så tog någon annan ditt liv från dig. Varför? Du var ju den finaste själen och så himla omtänksam. Vem kan ha velat dig något ont?

Jag vill inte att detta ska vara sant. Det får inte vara sant?! Snälla älskade vän. Jag ÄLSKAR DIG.

Du är saknad.
Du kommer för alltid finnas i mitt hjärta.

Vi ses på andra sidan, älskade du..
- En vacker dag.

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa]

Har fått lite vettiga saker gjort idag med. Plockat i ordning i lägenheten så det är lite mer i ordning. Sedan tog jag itu med disken också så all disk är färdig. Vid 2 hade jag besök av mitt boendestöd, hon ringde innan och frågade om jag ville handla eller ha besök. Sa då att jag inte behövde handla så då frågade hon om jag ville ha besök istället om jag orkade det osv. Det var lite dubbelt på den fronten, alltså uppskattar ju hennes besök så men jag har inte mycket att säga till henne. För vad ska jag säga? Vad skulle bli bättre av att jag berätta? Men hon kom i alla fall och vi satt en stund i köket och pratade. Hon såg att jag hade städat lite.

Berättade om mitt städryck jag hade i natt.
Efter en stund så blev hon mer fundersam och sa : Ska jag ringa hit mobila teamet?
Mitt svar: Nej.

Hon tolkade väl mitt städande som om någonting var på gång, antar jag.
Vilket är bra på sitt sätt att hon ändå är såpass uppmärksam och bryr sig.
Men varför skulle jag säga Ja till den frågan? Vad skulle de kunna göra för mig? Ingenting.
En inläggning skulle innebära börja på mediciner igen och vad tjänar det till eftersom det
blir krångligt för mig att fixa mediciner sedan i så fall när jag blir utskriven liksom.

En sådan punkt som är en sak jag inte kan fixa bara sådär. Och orken för att fixa det som behövs finns inte. Det är en stor tyngd på mina axlar med "måsten". Alldeles för stor hög med saker som måste fixas för att få fungerande liv igen.

Så nej. Jag skippar det.
I'm done with shit like that.


Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa], [Typical shit]

Låg och skrev i min bok när jag skrev om lite specifika saker jag hade på hjärnan osv. Så insåg jag att nu jävlar...Nu ska jag röja undan massor av grejer!

Så nu har jag faktiskt plockat ihop en massa saker som bara legat. Även lite saker i garderober. Tar en rökpaus sedan ska jag kånka ner med ALLT jag plockat ihop ner till källarförrådet. Blir säkert några omgångar men what ever. Skönt att ha det gjort liksom.. 😉

Blir lite bättre ordning inför vad som komma skall. Haha eller nåt.

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa], [Typical shit]

Den där känslan av att vara speedad höll bara en dag. Idag vaknade jag upp och allt känns bara så där oändligt ointressant och tråkigt igen. Vill inget. Ingenting intresserar mig. Orkar inte vara social. Orkar knappt ens dricka upp mitt kaffe.

Jag vill bara gå i dvala.
Slippa känna. Slippa allt.

Usch.

Likes

Comments

Postad i: [Psykisk Ohälsa], [Typical shit]

Nu var det åter igen ett tag sedan jag uppdaterade något här. (Fan alltså känns som jag skriver så varje gång när jag väl skriver på bloggen nu för tiden?) Nåja, det har gått ett tag sedan jag skrev senast - och egentligen har inte så mycket speciellt hänt sedan jag skrev senast om jag ska vara ärlig.

De flesta dagarna bara flyter förbi utan att jag har någon som helst aning om vad jag pysslat med. De sticker liksom inte ut i mängden med någonting intressant direkt. I alla fall ingenting såpass speciellt att jag vill dela med mig av det.

Ändå tänkte jag försöka nämna de saker som väl skett som är annorlunda från det vanliga.
Förra veckan var det cruising här där jag bor. Jag är väl inte direkt jätteintresserad av det så, mer än att jag kan tycka att bilarna är fina och titta på. Var hemma hos min tjejkompis på kvällen, åt lite korv med bröd. Samtidigt drack vi öl och spelade lite kort för att ha någonting att göra. Senare runt 21, så gick vi ut och kollade på bilarna. Var perfekt väder, inte för varmt då det hade varit lite mulet under dagen. Sedan gick vi en sväng och kikade, samt åt hamburgare vid ett stånd som ställts upp längst vägen. Var en redigt god burgare :)

Sedan gick vi vidare och alltså jag hade så svårt för att slappna av, kände mig uttittad, obekväm och ångest över allt folk. Samtidigt som dom spelade olika låtar från olika bilar samt bankade i plåten. Jag tog mig igenom det dock, tur jag var lite påverkad av alkoholen så det inte blev för jobbigt. Efter vi gått en stund gick vi till en pizzeria som har uteservering längst vägen och satte oss med cider. Min väns gubbe var med och gick också, så sedan när vi hade satt oss så beställde han en pizza. Vi satt där i kanske en 40 minuter på pizzerian och kollade på bilarna och pratade lite osv. Men det var ju smått obekvämt att sitta där ute på serveringen med för många var ju liksom där för att dricka också då pizzerian har alkoholrättigheter. Så ett gäng stojade som fan där. Sedan gick vi hem, vi var hemma ca. 00.

Det blev typ att lägga sig när jag kom hem för jag var så trött psykiskt och fysiskt efter allt.
Plus att jag visste att jag var tvungen att komma upp i tid dagen efter då ungen skulle komma till mig tidigt.

Så nu i helgen som var så hade jag ungen, det gick okej. Vi hade lite picknick på lördagen med vännen efter vi hade varit och köpt present till ungens klasskamrat som hon skulle på kalas hos på söndagen. Varit vissa tuffa stunder under helgen p.g.a en envis fröken liten.

Och nu är det onsdag redan.

Somnade sent i morse (05,00) och visste att tvätt tiden började vid 11. Var inte säker på om jag skulle ta och använda mig av tiden. Tänkte att jag fick avgöra det om jag vaknar av väckarklockan som stod på 10.30 - fram till 11.00. Men så vaknade jag helt av mig själv vid 10? WTF? Trodde först jag hade sovit längre eftersom jag vaknade helt av mig själv..men tydligen inte då. Så i natt har det bara blivit 5 timmars sömn och när jag vaknade var jag pigg som FAN. Startade kaffet och sedan tog jag en morgoncigg med en kopp kaffe. Sedan så började jag plocka ur den rena tvätten ur tvättpåsen, vek och la in. Sedan plockade jag ner smutstvätt osv och vid 10.55 gick jag ner till tvättstugan för att slänga i tvätt i maskinerna. Blev bara två maskiner med tvätt idag, skönt!

Nu sitter jag här med kaffet och slappar.
Funderar på om jag ska dra igång Bones, för ska inte ner till tvättstugan än på en halvtimme.
Började titta på Bones i början av denna månaden, typ den 10:e Maj och är nu på säsong 10, avsnitt 7.
Det är vad jag har pysslat med det senaste. Mest bones och misär.

Men kanske är jag nu i en slags "bra" period? Eller bara uppåt? Speedad? Hyper?
Vet inte, men det hör inte till vanligheter att jag är pigg med enbart 5 timmars sömn, och orkar starta igång så mycket efter att bara ha varit vaken en kort stund. Jag menar, i vanliga fall brukar jag behöva ca. 9 timmars sömn för att känna mig "okej". För alltså, samtidigt just nu så känner jag ju ändå lite smått av den där gnagande ångesten och de där tankarna, men inte på samma sätt som igår. Igår var det bara mörkt och jobbigt.. och det är så det varit ett bra tag nu.

Skönt med lite paus från det där mörkret.

Likes

Comments