sen senast jag skrev. Jag tänkte skriva för en månad sedan, men jag kom aldrig längre än att tänka tanken. Senast jag skrev hade jag många funderingar som jag inte var öppen med. Jag hade nämligen inte tänkt igenom allt eller ens kommit fram till vad många funderingar berodde på.

Främst handlade dessa tankar om mitt dåvarande jobb. Ett jobb jag trivdes på till en början, då alla var så trevliga och välkomnande. Detta ändrades dock med tiden. Det hela började i december med en mindre incident då min telefon av någon anledning inte tog emot samtal. Detta tog förstås några dagar för mig att upptäcka då det inte hör till vanligheterna att folk ringer mig. Jag fick återställa telefonen till fabriksinställningarna och problemet var då löst. Jag hade ett arbetspass dagen efter och på jobbet kom min chef och frågade om jag hade märkt att jag hade två missade samtal ifrån jobbet. Jag förklarade vad de missade samtalen berodde på och jag sa även att jag var glad att hon kom och frågade om dessa missade samtal istället för att bara anta att jag inte ville jobba.

I januari blev jag förkyld. Jag ville verkligen jobba och kände att jag inte hade tid att vara sjuk. Jag var sjuk i två dagar, sedan tyckte jag att det fick vara nog. Jag återgick till jobbet den tredje dagen och jobbade fram till lunch. Min arbetskollega hade tyckt hela morgonen att jag inte såg frisk ut och att jag borde gå hem och vila. När jag knappt kunde lyfta en kartong utan att få känslan av att svimma tänkte jag att jo... hon kanske hade rätt. Så när lunchen började gick jag och pratade med min chef och sa att jag kom tillbaka till jobbet för tidigt och att jag inte kände att jag kunde utföra ett bra jobb pga förkylningen. Det var ju uppenbart att hon såg att jag var sjuk så hon sade åt mig att åka hem och komma tillbaka när jag frisknat till ordentligt.

Detta var startskottet för problemen. Jag gick hem den dagen, var sjuk dagen därpå och sedan återgick jag till jobbet. Jag kände mig frisk och pepp att jobba. Under januari tog jag på mig fyra till fem pass i veckan. Motivationen gick lite nedåt då min chef kom fram till mig och frågade: "Vill du verkligen jobba här?". Precis som att jag inte visade det med att jobba så mycket som jag gjorde etc. Jag var ärlig tillbaka och sa att självklart vill jag det! Jag märkte dock att cheferna helt hade slutat ringa mig vid behov av personal. De arbetspass jag fick var de som jag själv tog på mig via ipool (där de lägger ut arbetspass som vilken anställd som helst kan ta på sig). Detta system funkade bra under februari, det fanns tillräckligt med pass på ipool för att ekonomin skulle gå runt för mig.

I mars blev det värre.. inga pass på ipool och mina två chefer hade helt slutat ringa mig, även om det krisade. Jag hade informerat mina chefer redan i februari att jag ville jobba under sommaren, svaret jag fick var: "okej". Ingen entusiasm som jag fått av tidigare chefer på mitt förra jobb (som exempel). De cheferna blev alltid glada då man ville jobba under sommaren och gav svar som: "Åh, vad roligt! Då räknar vi med dig!". Det var en chef som gjorde en glad och motiverad. En chef som fick medarbetare att känna sig viktiga. En liten detalj som gör stor skillnad.

Dessa faktorer var väl de största anledningarna till att saker gick åt skogen för min del på det jobbet. Men det var även en del tjafs om hur man sjukskriver sig.. jag gjorde som alla andra och ringde till jobbet och den första som svarade tog informationen till ansvarig chef. Man försöker inte ringa till chefen direkt då deras telefonlinje är upptagen 90% av tiden och man skulle då behöva sitta vem vet hur länge och ringa om och om igen tills att man når fram. Det var tydligen okej för alla andra att sjukskriva sig på detta sätt.. men inte för mig. När jag gjorde så blev det ett jävla liv på cheferna.

Jag trivdes så dåligt på det där stället att jag, varje dag när jag var på väg till jobbet, fick svårt att andas samt hjärtklappning. Så var det redan i slutet på januari. Varje gång. Senare fick jag veta att det faktiskt var början på panikångest. Jag fick till och med så under arbetstid vissa dagar. Det blir jobbigt att gå till ett jobb där cheferna har fryst ut en fullständigt och inte ens säger hej.

Jag insåg i slutet av april att jag inte kommer att få jobba där i sommar i och med att ingen hade informerat mig om att jag skulle få jobba. Inte för att jag ville jobba där heller för den delen. Tråkigt.. det är nämligen mer eller mindre omöjligt att lyckas hitta ett nytt sommarjobb så sent. Men saker och ting fick positiva vändningar förra veckan. På tisdagen så ringde min telefon. Ett nummer jag inte kände till. I och med att många försäljare/marknadsundersökningar försöker kontakta mig lite då och då valde jag att inte svara, utan jag kollar alltid upp numret först. Det var en kvinna ifrån Bergeforsen som hade ringt och jag misstänkte först att hon hade ringt fel. Men hon lämnade ett röstmeddelande och sade att hon ringer ifrån Coop i Timrå och undrar om jag har något jobb i sommar.

Jag ringde upp på en gång och fick veta att någon av deras sommarjobbare lämnat återbud och därav behövde de snabbt hitta någon med tidigare butiksvana, så de hade kollat igenom en massa gamla cv.n. Jag sökte ju hos dem i november, samtidigt som jag sökte hos jobbet jag haft under vintern/våren. Då hade de dock inget behov av fler anställda så mitt cv sparades till senare tillfällen. Vi kom överens om att ses på fredagen kl.10. Väl på arbetsintervjun fick jag träffa både henne samt deras butikschef. Intervjun gick jättebra och jag fick arbetskläder på en gång samt skriva kontrakt. Imorgon har jag min första arbetsdag :) så nu fram tills sommarschemat börjar är jag vikarie som hoppar in vid sjukdom och sedan blir det sommarjobb. Kul att få jobb på ett ställe 6 månader efter att man lämnat in cv :D livet tar intressanta och oväntade vändningar ibland.

Efter intervjun åkte jag in till gamla jobbet och pratade med administratören där för att informera om att jag inte kommer att jobba där längre. Hon sade att hon undrade vad som hände egentligen. Först jobbade jag supermycket och sedan var det som att jag inte fick jobba alls. Hon sa att hon hade funderat på det men inte orkat lägga sig i det där. På tonen tyckte jag att det lät som att cheferna på det där stället har fryst ut folk förut, utan att hon riktigt har förstått varför. Men hon önskade mig lycka till på nya jobbet och i framtiden osv. Skönt att åtminstone få ett trevligt avslut på det där stället.

Imorgon kör jag min första dag på Coop i Timrå! Det känns spännande och nervöst! Vad jag har hört om den arbetsplatsen så tror jag att jag kommer stortrivas där! :)


Trots dessa problem med mitt tidigare arbete under våren så har jag ändå haft superkul. Jag följde med Jocke till Stockholm och jobbade med honom under några veckor, vilket var superkul. Alltid roligt att lära sig nya saker. Nu framöver får han dock vara utan mig på veckorna då jag nu har ett jobb att sköta på hemmaplan. Visst är det jobbigt att vara ifrån varandra, men man vänjer sig förhoppningsvis med tiden samt att det är ju inget negativt att sakna varandra ibland.

Det känns skönt att sommaren är på intågande! Det finns så många saker jag har att se fram emot i sommar! Jag är dock inte säker på att jag kommer att kunna göra allt jag vill göra i och med att jag inte vet hur mitt arbetsschema för sommaren ser ut än.. men en sak är ju givet! Sabaton Open Air i augusti (ser alltid till att jag har ledigt under den veckan). I övrigt skulle det vara superkul om jag kan följa med pappa till Ammerån mellan den 10.e och 14.e juni, risken finns dock att jag jobbar då. Torsdagen före midsommarafton är det midnattstravet och det är också en sak jag vill gå på.. men i och med att det är midsommarveckan kan jag nog glömma det redan nu då storhelger brukar innebära jobb hela veckan.


Jag tror det får räcka här faktiskt x) annars orkar ju ingen läsa!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej allihopa!

Jag kom på att jag inte har skrivit något alls på nästan två månader! Dags att uppdatera kanske.

Både februari och mars (hittills åtminstone) har varit väldigt lugna på arbetsfronten, vilket är lite tråkigt och om något - uppstressande. Jag jobbade bara tre dagar i februari och har endast jobbat tre dagar hittills i mars också. Det är inte bra för ekonomin och jag börjar misstänka att jag måste söka något annat jobb vid sidan av för att få saker att gå runt i framtiden. Nu har jag ju pengar så att jag klarar mig några månader framåt, förutsatt att inga oförutsedda kostnader dyker upp. Men det är en liten stress som ligger och stör. Dags att bli arbetssökande igen.

Bortsett från det så leker livet och allt känns helt underbart! Jag har en helt otroligt fantastisk pojkvän som inte får en rättvis beskrivning om man så använder alla positiva ord i världen. Känns som att han skulle kunna göra mig glad om så hela världen föll samman framför mig. På tal om Jocke så lutar det åt att vi ska flytta ihop inom kort, förutsatt att allt går som vi hoppas. Det känns jättekul!

Inte för att det blir så stor skillnad egentligen.. Jocke är ju i Stockholm söndag-torsdag och vi är ju i princip alltid hemma hos mig hela helgerna ändå. Skillnaden blir att hans grejor hamnar här hemma och att han slipper åka hem till sig och lämna bilen varje söndag, samt hämta den där varje torsdag då vi kommer att fixa en egen parkering här som inte är tidsbegränsad. Även om det i det stora hela inte blir så stor skillnad så tycker jag ändå att det skulle kännas underbart att bli sambos! Jag vill dela allt med den killen! :) <3

Nästa helg ska vi åka upp till Kramfors och hälsa på mamma och sen pappa. Utöver det så har vi lite städprojekt som måste genomföras. Under veckan tänkte jag vårstäda här hemma. Tar väl ett rum per dag skulle jag tro. Alla garderober ska städas ur, fönster ska rengöras, gardiner ska tas ned och tvättas och alla ytor ska dammtorkas - sen ska det såklart dammsugas och torkas golv också.

För er familjemedlemmar som hade tänkt skänka något i present när jag fyller år så kan jag säga att det enda jag behöver är pengar. Tråkigt va? Simpelt dock. Det finns inget annat jag behöver mer just nu. Sen blir jag såklart glad oavsett vad jag får i present (förutsatt att det inte är något rosa). :P

Utöver detta så har jag börjat komma igång med ridningen igen nu då Jeanette och Julia har en till häst på gång! Känns jättekul att få rida Tango igen. Helt klart bästa medryttarhästen man kan ha! Ska även bli spännande att få träffa den nya hästen!


Tror det får räcka här :)
Kommentera gärna!

// Frida
















Likes

Comments


Tjena folket!

Söndag är jobbigaste dagen varje vecka nu för tiden. Dagen då Jocke åker ned till Stockholm för att jobba enda tills torsdag. Finns inget som är mer jobbigt än när han ska åka och jag vet att jag måste vara utan hans värme, kramar och kyssar i fyra nätter.

Det finns ingen och har aldrig funnits en kille som kan få mig att känna mig så älskad och ge mig ett sånt inre lugn som han kan. Han har det där speciella som jag inte kan sätta fingret på vad det är. Varje minut jag spenderar med honom är viktig för mig.

Den här veckan blir den jobbigaste hittills då jag ska jobba både fredag och lördag. Det är de enda hela dagarna vi har med varandra på veckorna, så den här veckan kommer vi endast ha dryga 20 vakna timmar med varandra. Ja, ni ser x) jag har koll på timmarna, haha!

Jag har så svårt att somna då han är borta. För det första saknar jag honom så att det gör ont. Det känns så otroligt tomt då han inte ligger bredvid. Jag ligger bara och längtar tills torsdag då han kommer hem igen.

Men mina sömnproblem beror inte på att Jocke är borta. De är en direkt bieffekt av stressen som jag har brottats med på senaste. Förra veckan jobbade jag fem dagar och sov bara mellan två och fyra timmar per natt.

Jocke kom hem på torsdagkväll och jag somnade ganska snabbt i hans famn den kvällen men såklart vaknade jag efter fyra timmar som vanligt och kunde inte somna om, trots att jag var ledig och inte hade något jag behövde kliva upp för. Vi klev upp, åt lite och var vaken till strax efter 7. Då gick vi till sängen för att mysa och då lyckades jag somna igen. Jag sov enda till kl.13. Det var så otroligt skönt att bli av med den där obehagliga känslan av utmattning.

Sedan har jag sovit relativt bra resten av helgen. Min älskling har en tendens att få all stress att blåsa bort. Vi får se hur jag hanterar denna vecka. Just nu har jag legat i sängen i två timmar och ska upp och jobba om sex timmar. Jobbar måndag, tisdag, onsdag, fredag och lördag. Det tråkiga med att gå och längta till torsdagkväll varje vecka är att arbetsdagarna går så otroligt sakta.

Oh well, vi får väl se hur veckan blir. Jag brukar försöka ha en positiv inställning till dagarna varje morgon i hopp om att tiden ska gå snabbare då.


God natt!

Likes

Comments

Hej allihopa! :)

Jag har nu jobbat på Ica Maxi i över en månad och jag trivs riktigt bra! Jobbar främst på kolonial-avdelningen men har även en del kassapass lite då och då. Enda gången det känns tråkigt att behöva jobba är på helgerna då det är de enda dagarna på veckan som jag kan umgås med Jocke. :/ Men jag måste ta alla pass jag kan för att ekonomin ska gå runt - that´s life I guess.

Jag har haft en bra start på det nya året. Min underbara pojkvän har ju varit ledig så vi har haft jättemycket tid med varandra! <3 Nu är han dock i Stockholm och jobbar igen och kommer inte hem förrän torsdag. Jobbigt då jag saknar honom så mycket att det gör ont. Tur att jag jobbar mycket denna vecka så tiden går lite snabbare. Ska dock jobba på lördag också, vilket svider en del. Men det är bra betalt med tanke på ob-timmarna.

I övrigt så har jag lite stressproblem, det är dock bara tillfälligt. Har varit här förut - nytt jobb, tvingad att rapportera vad jag har gjort under varje dag hela månaden till arbetsförnedringen, känslan av att inte kunna ta hand om sig själv och behöva vända sig till soc etc. Många små stressmoment där som tillsammans blir ganska stora. Men om jag får fortsätta jobba så mycket som jag gör (helst lite mer) så bör jag kunna försörja mig själv inom kort och då kan jag även be arbetsförnedringen att kyssa sig i arslet och hoppas att jag aldrig behöver gå dit igen.

Nackdelen med stressen är väl främst att jag aldrig kan slappna av - jag vet aldrig när telefonen kommer ringa. Jag kan i princip aldrig planera något då jag alltid måste ha i åtanke att jobbet kan ringa etc - livet som timanställd! x) Men jag klagar absolut inte! Jag har ett jobb och jag får jobba mycket! Det är guldvärt! Finns de som har det värre.
En annan nackdel med stressen är rejäla sömnproblem. Gamla mardrömmar har vaknat till liv, vilket kan förstöra en hel natt och jag får som mest 3 timmars sömn av riktigt dålig kvalité under sådana nätter.

Så jag är ofta väldigt trött nuförtiden. Jag har svårt att hålla en normal dygnsrytm, vilket blir ett helvete de dagar jag ska upp kl.5 på morgonen och jobba. Tur att jag inte behöver särskilt många timmar sömn i grunden så det påverkar nästan aldrig min arbetsförmåga.

Helt plötsligt märker jag att det här inlägget ser ganska negativt ut, men det ser värre ut än det egentligen är. :) Jag mår toppen trots dessa faktorer (kärlek I guess?)! :D

Hoppas ni andra har haft en bra start på året också!

Take care!







Likes

Comments

Tjena!

Dags för en uppdatering igen kanske. :) Som rubriken lyder så är livet på topp trots att jag för tillfället är ett socfall som måste rapportera till Arbetsförnedringen och Yrkeskonsult AB varje vecka. Rent karriärmässigt kan man säga att jag är på botten men vad gör det när man är kär!? :D

På tal om karriär så har jag sökt jobb inom handels i Timrå, Birsta och Sundsvall. Idag slängde jag in en ansökan på Ica Maxi i Birsta. De hade inga tjänster lediga men de hade ett specifikt formulär man kunde fylla i för en spontanansökan så att man åtminstone hamnar i deras register. 20 minuter senare missade jag ett samtal då jag satt och pratade i telefon med Jocke, som är i Stockholm och jobbar. När vi lade på kollade jag upp numret och såg att det var ifrån Maxi! Så jag ringde såklart upp direkt och fick kontakt med hon som hade ringt mig och nu ska jag på arbetsintervju på onsdag! Hurra! Det känns spännande, nervöst och extremt kul! Vi får väl se vart detta leder. Önska mig lycka till! :D

Skulle vara skönt att kunna stå på egna ben igen så snart som möjligt. Det tär en del på psyket att vara ett socfall. Om jag får jobb där blir det till att gå med i handels fack så kan man dumpa alfakassan som är galet mycket dyrare att vara med i.

Som ni säkert märker så träffar jag fortfarande Jocke, som för övrigt fortsätter växa på mig varje minut. Vi har träffats i två månader på torsdag och jag börjar bli bra sugen på att gå ut med vår relation offentligt snart. Mamma undrar vad fan jag väntar på egentligen, haha! :D En väldigt bra fråga tycker jag.

På tal om mamma så ska hon komma ner på lördag och stanna tills söndag och såklart även "besikta" Jocke då han och jag alltid är med varandra från torsdag till söndag. Så ni (Monita och Sofie) får väl förhöra mamma om min nya kille efter helgen, haha! xD

Tänka sig att i söndags när Jocke åkte kändes det som att den här veckan skulle bli supertråkig (fram tills torsdag iallafall när han kommer hem igen). Vilka vändningar saker kan ta! Imorse kom jag på att det är Stockholm International Horse Show till helgen så tv-schemat är ju spikat. Imorgon måste jag färga håret så att jag inte kommer till arbetsintervjun med världens utväxt och urblekt blå lugg. Måste även höra av mig till Yrkeskonsult och säga att jag inte kan komma dit på onsdag. Då hoppas jag på en lyckad intervju som leder till jobb och efter det måste jag handla inför helgen. På torsdag är det dags att städa igen och på kvällen kommer Jocke hem och då är veckan räddad oavsett hur saker har gått under de föregående dagarna. Den killen har en tendens att få livet att kännas perfekt.

I övrigt kan jag väl nämna att jag fick åka på mitt första akutbesök på sjukan för en och en halv vecka sedan. Hade outhärdliga smärtor i nedre delen av magen och jag envisades såklart med att det inte behövde kollas upp i hela fyra dagar innan jag gav upp. Visade sig att jag hade en urinvägsinfektion och så vitt jag vet har den varit där och spökat enda sen augusti, så jag hade åkt på njurbäckeninflammation. Tips till er alla: Få inte njurbäckeninflammation. Jag har aldrig varit med om någon värre smärta. Det gick dock över efter en antibiotikakur och nu mår jag bra igen! Nu har jag endast en seg förkylning som inte riktigt verkar vilja gå över. Om två dagar borde jag vara helt frisk!

I övrigt är jag ganska sugen på att börja rida igen. Tango är dock upptagen i vinter med träning och tävlingar. Jag kanske ska höra mig för med Ann om Stjärna behöver komma ut på en tur igen! :) Vi får väl se. Det beror ju lite på hur fullspäckat schemat blir utifall att jag skulle få jobbet på Maxi också.

Sist men inte minst tänkte jag på kommentarerna en del av er skrev på förra inlägget! Jag vet inte om ni får någon typ av notis när jag svarar på dem? Jag svarade på allihop och om ni inte får notiser så vet jag inte vad som är fel. Ni kanske måste skriva in mejladress eller så?

Jag skriver en uppdatering efter helgen angående jobbet och så vidare! Sköt om er! :)

// Frida

Likes

Comments

Hej familj och vänner!

Kan väl börja med att säga att jag kör en nystart på bloggen nu och ska försöka uppdatera om lite allt möjligt som händer i mitt liv åtminstone två gånger i månaden. Jag kommer att hålla bloggen lösenordsskyddad ett tag då jag anser att en del av sakerna jag kommer att skriva om endast angår mina nära och kära just nu. Lösenordet kommer att plockas bort vid senare tillfälle då jag känner att tiden är inne.

Som de flesta av er vet har detta varit ett händelserikt år för mig, speciellt från sommarn och framåt. Det har varit kortare perioder av total förvirring men desto längre perioder av full beslutsamhet. Mitt och Adams förhållande har varit en stor anledning till detta och så här på efterhand kan jag säga att dagen då jag gjorde slut så tog jag det bästa beslutet jag tagit de senaste två åren. Egentligen borde vi ha fattat att vi borde gått skilda vägar redan för ett år sedan, men man är inte så snabbtänkt då man sitter fast i en rad vanekänslor om en kärlek som dog ut för länge sen.

Vi hade kunnat gå skilda vägar för två år sedan och det hade redan då varit ett bra beslut. Men jag känner inte på något vis att jag har slösat bort två år av mitt liv för ingenting pga detta faktum utan även de senaste två åren har såklart haft sina fina stunder, om än få.

Min kärlek till Adam försvann nästan ett helt år innan vi faktiskt gjorde slut och det har varit likadant ifrån hans sida om än kanske inte lika uppenbart. Jag förstod inte mina känslor förrän i somras och jag agerade inte på dem förrän i mitten av augusti då jag knappast ville ta ett förhastat beslut om ett drygt fem år långt förhållande.

I och med att jag varit säker, innerst inne, på mina känslor för honom längre än vad han hade varit så gick det förstås betydligt snabbare för mig att finna ro med beslutet men Adam har kommit på fötter nu också så det känns toppen. Det var lite jobbigt då han var så otroligt ledsen medan jag kände mig överlycklig med mitt nya liv. Det är över nu.

Nog om Adam! Jag hade under den första månaden efter att vi gjorde slut absolut inga som helst planer på att söka efter en ny kärlek. Min plan var att vara singel ett bra tag och bara leva livet för mig själv, men det går inte alltid att styra över sina känslor och vips dök det upp en kille som började få mig på fall.

Många kanske skulle säga att han är ett uppenbart tröstobjekt och det hade jag trott på om jag kände att jag behövde tröst. Till en början var det nära att jag backade ur, både av ren feghet och osäkerhet men till viss del även av respekt för Adam som för tillfället inte alls mådde bra och det skulle antagligen bryta ner honom fullständigt om det kom fram att jag träffat en ny efter knappt två månader.

Främst så var jag rädd för att bli sårad och hade en hel del tankar angående tröstobjekt också. Det skulle såklart inte kännas okej mot honom att endast använda honom till tröst! Så både för hans skull och för min valde jag att ta detta sakta. Jag ville inte backa ur då han är på tok för speciell och awesome för det. Kände att det var bättre att dyka i och se hur långt man kan simma än att inte dyka alls. Man kan ju gå miste om något riktigt bra!

Jag är glad att jag valde att dyka i för den här personen blir bättre och bättre ju mer jag lär känna honom. Vi har nu umgåtts från torsdag till söndag varje vecka i fyra veckor så det är såklart fortfarande väldigt nytt. Till helgen ses vi igen och jag har en känsla av att alla mina helger framöver är fullbokade av honom! Vi får väl se vart det leder men jag skulle säga att det bådar gott! Jag var lycklig innan jag träffade honom och nu är jag ännu lyckligare. Men det är klart att det känns lite läskigt ibland också. Men hur kul är livet om man inte vågar chansa ibland? Hittills är allt guld och gröna skogar och jag hoppas att det förblir så men det är ju fortfarande så nytt så vem vet! Jag satsar högt iallafall! Livet leker just nu!

I övrigt så söker både jag och brorsan jobb just nu i hopp om att kunna behålla lägenheten. Jag blev uppsagd ifrån mitt jobb då jag gjorde slut med Adam vilket inte var helt oväntat. Det har egentligen ingenting med mig och Adam att göra även om mina föredetta chefer vill hävda det. Både jag och Adam har sagt att vi är vänner och har inga som helst problem med att jobba ihop, men cheferna envisas och vi kan båda se att det egentligen handlar om att jag har varit timanställd för länge och därav får jag mycket högre lön än en som är helt ny för jobbet. De vill väl spara pengar och valde att ersätta mig med en som får mindre betalt. Sånt är livet för timanställda och det har jag vetat sen jag började jobba där för två år sedan. Förr eller senare kommer de att peta mig för någon annan som har lägre timlön. Jag hyser inget agg mot cheferna för det.. det är bara så det funkar! Inget nytt. Vad jag däremot blir upprörd över är att de inte kan säga det till mig utan de försöker desperat skylla beslutet på ett påhittat problem mellan mig och Adam. Hur som helst, det finns massor av butiksjobb där ute så det är bara en tidsfråga innan jag hittar nytt jobb.

När det kommer till katterna så ska Lucy flytta till Adam så fort renoveringen hos honom är klar medan Zafir, Mirai, Luna och Skrällah stannar hos mig och brorsan. Det var på tapeten att Luna kanske skulle få flytta till mamma men det är bara ifall jag måste flytta till en mindre lägenhet i framtiden.

Det var väl allt som var värt att ta upp för denna gång!

Sköt om er och släng gärna in en kommentar :)


Likes

Comments