Jag är anonym på min blogg då det känns bäst för mig. Jag vill kunna vara ärlig här och det känner jag inte att jag kan vara just nu om jag berättar vem jag är. Därför är jag för tillfället anonym men ni kan kalla mig H. Jag är ung, 17 år, men har redan hunnit gå igenom mer än vad någon i min ålder ska behöva. Under högstadiet nådde jag min första dal. Jag fick vara med tjejerna i min klass bara det att ingen någonsin såg mig. Jag var bara där i bakgrunden. Synlig men osynlig. Jag var ensam och detta bland annat ledde till att jag blev deprimerad, fast i ett självskadebeteende och nära till att ta mitt liv. Problem med mitt ätande och väldigt låga tankar om mig själv. Min första dal var djup och det tog tid att ta sig upp och ta itu med alla problem. Jag tillfrisknar fortfarande men har i över ett år mått riktigt bra. För någon vecka var det verkligen precis ett år då jag mått i överlag bra. Det mest minnesvärda året i mitt liv hittills. Fram tills nu. Då min tillfriskning fått ett stort bakslag. Härifrån kommer denna blogg få hjälpa mig att ta mig upp ur hålet igen. Jag vet att styrkan finns. Det är bara att hitta den igen.

Om dina problem är stora eller små har ingen betydelse. Jag hoppas att du kan ta dig igenom dem oavsett vad det är. Alla förtjänar att må bra och få uppleva lyckliga dagar. Jag hoppas att du kan komma hit om du behöver hjälp, att du kan finna motivation här, stöd, igenkännande. Att du kan skriva hit om du känner för att ventilera som jag.

Styrkekramar till alla som kämpar och lyckönskningar till er alla!

/H

Likes

Comments