Många av er förstår nog inte hur man kan lämna sin andra halva i så många månader och varför jag gör det frivilligt. Det handlar inte om att jag inte älskar honom eller att jag inte trivs med honom. Det handlar om att jag känner att jag inte är i den tid i mitt liv där jag vill ha ett heltidsjobb där jag åker till jobbet, kommer hem och är så trött så att jag knappt vet vem jag är. Det är tillräckligt jobbigt att vara ungdom i dagens samhälle och jag vill inte hoppa direkt in i jobblivet utan någon som helst erfarenhet av att vara ungdom efter studenten. Därför bestämde jag mig för att det är dags för en förändring.

Det hela började när jag och min kompis Sofie satt på ett fik på söder och diskuterade vad viskulle göra med våra liv. Hon sa att hon hade sagt ifrån sigfortsatt anställning på sitt jobb och att hon nu var reda för enny utmaning. Detta satte igång mina tankar och jag kom på ganska fort varför jag vart så arg på senaste tiden, jag är inte nöjd. Jag vill inte jobba hela tiden och jag vill inte vara trött och arg. Där och då förstod jag att det måste ske någonting och det är snart. Många av våra kompisar har redan flyttat till London och det kändes som ett enkelt ställe att åka till, det krävs inget visum och inte speciellt mycket för att komma dit, och om det skiter sigså är det väldigt nära hem. Att vara au pair hade vi hört mycket bra om och man slipper skaffa boende på direkten.

Dagen efter så ringde jag mamma och sa ”Jag tänker flytta till London och jobba som au pair.” Mamma som är van vid att jag är lite halvt galen tog väl det med en nypa salt men stöttade mig till fullo och tyckte det var en bra idé.

Dagen efter detta så mejlade jag en kvinna som min kompis i London vet hjälper au pairer och skrev att jag var intresserad att komma som au pair till London. Hon svarade redan nästa dag med ett ansökningsformulär samt allt jag behöver för att ansöka.

Jag började direkt mejla efter referenser samt fyllde i min ansökan. Drygt en vecka senare skickade jag in den och redan dagen efter fick jag erbjudanden från familjer. Jag hade några intervjuer via skype och den andra familjen jag pratade med kändes som en perfekt match, så dem blev det och nu sitter jag här hemma i deras hus, och jobbar som deras au pair.

Jag sitter här och min älskling är långt borta. Men han är fortfarande i mitt hjärta och på skype, så detta klarar vi av galant. Vi klarar detta för att vi älskar varandra och för att han förstår att jag behöver göra detta, och han vet varför jag gör det. Min farmor anser att vi är ett par som kommer hålla länge då vi låter varandra leva vårt eget liv och inte är för fästa vid varandra, vi klarar av att vara ifrån varandra för att vi vet att vi alltid kommer att ha varandra. Oavsett om de är ett videosamtal eller om vi kan sitta på ett fik och hålla handen, så har vi alltid varandra, oavsett.

Read more about Madeleine's time in London on her blog - http://nouw.com/MadeleineA/

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Det har börjatramla in lite frågor de senaste veckorna som jag tänkte att jag skulle börja beta mig igenomoch besvara. Minns att jag själv gottade ner mig i varenda sådant här inläggjag kunde hitta på olika bloggar när jag började få upp ögonen för att åka ivägsom Au Pair, så det känns som en skyldighet att jag nu ger samma sak tillbakaoch kanske kan hjälpa någon annan där ute. Så fråga på, vad ni vill, så svararjag! Här kommer del 1.

HamptonCourt Palace och Themsen, som jag passerar var och varannan dag.

Vilket företag/vilken organisation åker du igenom? Rekommenderar du dem?

Jag åker genom en förmedling som heter Swedish Connection Au Pair & Nanny Agency. Fick höra om den på två olika håll - dels genom en väns vän som själv gått genom dem och varit jättenöjd, samt då Marie (som har företaget tillsammans med sin dotter Sophia) besökte en framtidsmässa i Värnamo hösten när jag gick i trean på gymnasiet. Där och då var London inte planen, men nyfiken som man är norpade jag åt mig en broschyr iallafall. Mycket glad för det idag!

Till skillnad från de enorma organisationerna som exempelvis STS eller EF som kopplar samman familjer med ungdomar världen över, jobbar SC i stort sett enbart med kontakter mellan Storbrittanien - Sverige, vilket gör den väldigt liten och specifik. De har en viss inriktning och håller sig till den, vilket var av anledningarna till varför jag valde att åka med just dem. Det kändes, och känns fortfarande, tryggt. Ytterligare några andra är att det enbart är Marie och Sophia som arbetar med alla inblandade och därför själva intervjuar samt matchar samman oss (!), att det blir personligt eftersom man vet att man inte blir en i mängden av flera tusen världen över, att de regelbundet anordnar träffar för oss au pairer som är här för att vi ska kunna lära känna varandra, att jag har några att höra av mig till oavsett om det gäller tips på lunchställe eller bästa receptet på köttbullar, samt att det är helt, helt gratis! Rekommenderar dem därför verkligen!

Det här med att många företag kräver ett antal timmars barnerfarenhet, hur löste du det?
Som jag har förstått det kräver de större förmedlingarna, exempelvis (återigen) STS, att man jobbat med barn i minst 200h, vilket i genomsnitt blir ungefär fyra veckor. Det gör inte Swedish Connection. Jag åkte därmed helt utan någon som helst erfarenhet av att jobba med små barn, förutom då jag haft hand om mina yngre kusiner samt suttit barnvakt någon enstaka gång för ett par år sedan. Det kanske låter konstigt, men än så länge har det gått jättebra! Jag är övertygad om att det finns hur många fördelar som helst med att ha jobbat på en förskola eller liknande innan man bestämmer sig för att bli en Au Pair eftersom man då kanske har lite koll på hur en 5-åring resonerar kring livets alla ting, men samtidigt tror är jag säker på att man klarar sig utmärkt ändå. Jag gör det iallafall. Så länge man har rätt inställning, mycket tålamod och framförallt en vilja att arbeta med barn nästan hela dagarna, så kvittar det om man har papper på att man gjort det innan eller inte. Enligt mig iallafall.

Så kort sagt - jag behövde inte lösa några timmar barnerfarenhet och har därför inget riktigt tips att ge. Rent spontant tror jag dock det kan vara en idé att till exempel gå till sin gamla förskola eller vända sig till kommunen för att söka praktik i några veckor om man vill eller måste det!

Här bor jag. Allahus har ett speciellt namn istället för enbart gatunummer, och detta är namnetpå min värdfamiljs. Fancy.

Vad tjänar du?

Alla som jag lärt känna här medarbetstider liknande mina (ungefär 35h/vecka) har en lön som ligger mellan90-110 pund i veckan. Det är standard, och därför befinner sig även min inkomstdär. I svenska kronor blir det cirkus 1400, beroende på kursen. Sedan får mansjälvklart gratis boende och mat utöver det. Vissa familjen betalar även andrasaker så som telefonräkning, Oystercard, gym-medlemskap eller studier, men detberor helt på vilka man hamnar hos och vad som gäller med dem!

Hur mycket är duledig?
På vardagarna jobbar i regel mellan 7-10 samt 15-19, och under helgerna är jagledig. Däremot blir det inte riktigt så exakt som pappret säger när det välgäller. Vissa dagar går jag inte upp till mitt rum efter första passet förrän11 för att sedan hoppa in vid 14 igen, medan jag andra dagar kanske slutarredan vid 9 och inte behöver vara hemma igen förrän vid 17. Det är väldigtolika från dag till dag, på både gott och ont! Ibland till min fördel, iblandinte. Utöver det har jag även några babysit-tider, kanske två tillfällen iveckan, vilket helt enkelt betyder att jag ska vara hemma och ta hand om barnende kvällarna föräldrarna är ute på annat. De jag är hos somnar dock oftaväldigt tidigt så jag gör i stort sätt samma saker som jag gör om jag hade haften ledig kväll hemma, bortsett från att jag har en babywatch i närheten.

Nerevid ett gångsstråk längs kanalen, ligger båtar precis överallt och är så mysigtoch fint.

Varti London bor du, och varför åker du tåg varje gång du ska någonstans?

Om man ska vara precis bor jag faktiskt inte inne i London, utan strax utanföri ett litet samhälle vid namn East Molesey i Surrey. London är som alla andrastorstäder omringat av förorter av olika slag, och man kan väl säga att jag bori en av de yttersta utav dem. På grund av det ingår vi tyvärr inte i detcentrala tunnelbanesystemet, utan jag får åka med pendeltåget in mot citynär jag ska dit (= svar på frågan). Tar ungefär 35-40 minuter, går ett ihalvtimmen och är hur smidigt som helst att resa med, så det gör inte migjättemycket. Det enda jobbiga jag insett hittills är att det är nästintillomöjligt för mig att ta mig tillbaka hit ut efter midnatt då det sista går23:54 på helgerna, men om jag skulle vilja vara kvar längre får jag helt enkeltflirta in mig hos någon av vännerna som bor mer centralt än mig, haha. Så blirdet på lördag!

Annars trivs jag väldigt bra här ute på "landsbygden". Det ärjätteskönt att få lite lugn och ro under veckorna, inte vara mitt i smetendygnet runt och vara nära naturen på ett annat sätt än vad jag hade varit omjag bott i Hammersmith eller Pimlico. Älskar att jag har Themsen, enorma BushyPark och mängder av lekplatser fem minuter bort! Kan inte vänta på att vårenska komma ordentligt så jag kan sitta nere vid den lilla hamnen och läsa isolen eller mata ankorna med G, wie.


Read more about Emilia's time in London on her blog! http://pezone.blogg.se/

Likes

Comments

What started out as a casual Saturday brunch turned into an epic marathon! (Yes, we were in there that long it was dark by the time we left...)

Arriving first, I popped us onto the waiting list, a mere 45 minute wait, (who would have thought others want to have lunch at lunchtime too?) and went to sit by the bar to sip on a super healthy green smoothie. Time flies as it does when you're three girls having to catch up on each others 'lifely' events, so we were seated in what felt like no time! 

I went for a delicious Japanese inspired crab omelette, having only slight food envy of the courgette and feta fritters next door to me. It was all lovely, but far too healthy for a girly Saturday lunch (no carbs!), so naturally we had to restore the balance with coffee and cake. Heavenly chocolate brownie with olive oil (?!) ice cream! Slightly strange, but it worked a treat.

​​3 hours later we were out the doors, happily stuffed, oo'ing and ahh'ing like minions at all the pretty lights! 



Likes

Comments

A belated Swedish Connection Christmas lunch took us to Honey & Co. (One month too late, but oh my was it worth the wait!). Just a few minutes walk from Warren Street tube station, this tiny Middle Eastern restaurant, with its simple exterior and fogged up windows, was easy to miss - but what a mistake that would have been!

Inside. sitting opposite a very aptly dressed Marie, looking as if she had just wandered off the set of Mamma Mia, we decided to over indulge and order the sharing starter and a main. Our eyes lit up as our starters came out, quickly taking up any space left on our table. We had the most delicious selection of salads, aubergine parcels, mushrooms, olives, falafels, humus and tahini dips, not to mention the fresh bread!

= My food h
eaven! (Even the toilets made you forget you were in London!)

As if we hadn't had enough, next came the mains. BBQ aubergine with (some type of miraculous)
tahini crust, sitting on top of a bed of sticky rice, sprinkled with pomegranate seeds. Even if I had wanted to stop eating, it wouldn't have been possible.

If you are planning a day shopping on Oxford Street, I highly recommend booking a table here (breakfast, lunch or dinner, but make sure you book!).

http://honeyandco.co.uk/

Just because we were passing...and most definitely not because we needed anymore feeding...we took a pit stop at The Attendant, a former Victorian public toilet (now turned cafe - perfectly normal). A 'surreal, but nice' (enough) place to enjoy a cupa!

​http://www.the-attendant.com/

Likes

Comments

You can't live in London without having visited the British museum!
Offering free entry to the public, it is the perfect place to spend a chilly Sunday afternoon in January.

It's possible to spend hours upon hours, days upon days walking through vast collections of historic artifacts here. We chose to cover just some of the highlights; stealing a glimpse of the Rosetta stone, marveling at the Parthenon sculptures from ancient Greece and getting (quite literally) lost among the Egyptian mummies.

After Marie managed to carelessly lose most of the group amongst the mummies, luckily thanks to Facebook, they were able to re-group downstairs in the cafe and refuel with tea and cakes before continuing out in to the 21st century. 


Likes

Comments

Hej!

Nu har jag bott i London i hela två veckor, det har gått så fort! (En lite fin sak som hände förut var när M frågade mig vad jag äter till lunch och då frågade jag "Menar du här eller hemma?". "Här", svarade hon. "Och förresten, det här är ju ditt hem nu".)

Men i alla fall, jag hade en liten dipp i förra veckan när allt kändes jobbigt och jag var omotiverad till tusen (JA jag bor i LONDON men vad spelar det för roll när jag ändå knappt hinner utforska något på vardagarna?) men efter entoppenhelg har jag insett att vardagarna kommer bestå av jobb, och helgerna får bli äventyrsdagar. Jobbet är ju i alla fall kul, så det kunde ha varit värre liksom.

Sååå, i lördags bestämde jag träff med Emilia, en annan au pair som också precis har kommit hit, i Camden. Medan jag väntade på henne strosade jag runt själv lite först, och råkade köpa ett par skor... Ändå lite stolt att jag klarade mig nästan två veckor innan jag köpte mitt första par! Men det var Vans med Alice i Underlandet-tema, jag var tvungen att ha dem! När Emilia sedan kom gick vi runt där i... fem, sex timmar kanske? Så mysigt område!! Vi kollade i mysiga affärer, åt langos och burrito till lunch, och bara umgicks. Gillar den tjejen! Sedan gick vi till King's Cross för att dels gå till Harry Potter-affären och dels för att se alla fina blommor som lagts där till Alan Rickman (gissa vem som höll på att börja gråta?). Sedan blev det en liten fika innan vi gick runt omkring King's Cross och kollade på de olika ljusattraktionerna som satts upp i och med Lumiere London. Det var otroligt mycket människor men det vi väl såg var fint, hehe!

I söndags åkte jag in på gudstjänst i Svenska Kyrkan innan jag strosade runt på Oxford Street en stund. Sedan tog jag mig vidare till British Museum där det var en au pair-träff, mycket trevligt! Kollade väl inte så mycket på sakerna inne på museet kanske, hehe... Vi fikade även där inne innan jag, Emilia, Madde och Johanna (alla är alltså au pairer genom Swedish Connection) shoppade lite på Oxford Street. Efter det gick vi ner mot Leicester Square för att kolla på mer Lumiere London-saker, innan vi gick till Waterloo Station och skildes åt.

Idag har jag varit halvt död och inte lämnat huset alls förutom när jag har satt mig i bilen för att köra och hämta barnen. Annars har jag storstädat huset, tvättat massa tvätt, läst läxor med barnen, och sett på film. Behövde en sådan dag efter en intensiv helg. Men kul har jag haft!

Check out more of Amanda's blog here! http://nouw.com/timefortea/

Likes

Comments

1.8 London by Janet Echelman / Studio Echelman

Luminéoles by Porté par le vent

Keyframes by Groupe LAPS

Eléphantastic! by Topla-design, Catherine Garret

195Piccadilly by NOVAK

By Beth J Ross

Brothers & Sisters by Ron Haselden

For four nights only, Lumiere London turned on it's lights and lit up the streets of the capital for the first time. Landmark locations across the West End, Mayfair and King's Cross were transformed by the illuminated installations, created by artists from around the world.

Exiting Oxford Circus we were met by thousands of people, eyes to the sky (clearly ideas of a quiet, casual stroll through the streets of London had been swiftly abandoned!) marveling at the enormous net sculpture, 1.8 London. Based on the data NASA collected on the impact of the Japanese earthquake and tsunami in 2011, the strength of the vibrations were so strong that the earth’s rotation was momentarily sped up, shortening that day by 1.8 microseconds.

We followed the crowds down Regent's street, taking in the rather surreal sights and sounds of the city (elephant roars and jungle sounds adding to the atmosphere), cut across the lantern lit Piccadilly and slowly made our way up to Grosvenor Square where our culturally lit journey ended.

Continuing on towards Soho, I exchanged a brief moment of surprise with an innocent bulldog caught up in all the mayhem, amply summing up the experience - 'surreal but nice'!

Likes

Comments

Två år tog det för mig att bestämma mig

Två månader att ansöka

Två dar att välja familj

Två timmar att resa hit (circa)

Så är jag äntligen i London. Två verkar vara ett avgörande siffra.


Andra tvåor som är värda att nämna:

Jag anlände till London den 2 januari

Jag spenderade Två dagar med min mamma innan vi åkte till familjen

Jag är nu Au Pair för Två barn (Betsy och Elliot)

Mitt nya rum/ säng är Två ggr så stor som mitt gamla (Yay!)

Jag är nu inne på min Andra vecka som Au Pair

Jag har köpt Två böcker sedan jag satte min fot på brittisk mark

Jag har dekorerat Tväggar i mitt rum


It would seem 'Two' is the magic number. Check out Carolina's blog for more insights to her London life!

http://nouw.com/carolinafeolina/a-la-london-22381993

Likes

Comments

"I måndagskväll så var jag Caisa och Felicia och käkade på Thaisquare. Det ligger i Putney vid floden och där är supermysigt. Bra start på veckan när vi inte setts på ett tag (en vecka..) hur ska detta gå när det är dags att åka hem på riktigt.

Tisdag fick bli städ, stryk och tvättdag och sen var jag barnvakt på kvällen.
Igår stack jag och lunchade med fina Agnes, riktig stjärna är hon. Träffas inte jätteofta men gillar henne starkt! Var snäll och passade barnen på kvällen också.

Imorse hittade jag en lapp på Joe's rum. Han var väldigt bekymrad igår för att han tappat en tand till men blivit av med den i skolan. Hur skulle nu tandfén veta att han tappat den.
Så imorse hittade jag lappen på bilden där det står: "My tooth fell out but I lost it. Sorry lots of love Joe" hur söt unge?

Funderar även på att sätta lösenord på bloggen då jag inte har koll på vilka som läser vilket känns lite tråkigt och för att jag fått höra tråkiga kommentarer från folk hemifrån. Jag skriver här för min egen skull att titta tillbaka på och sen för folk som är genuint intresserade av vad jag gör här, ni andra kan väl bara låta bli att läsa.

Nu ska jag ladda inför en kanon-helg med brudarna!"

Check out Felicia's blog: http://nouw.com/feliciasandgren

Likes

Comments

We were in luck - the sun finally came out to show its face and welcome our new (and old!) au pairs to London with blue skies all around! With January being a popular time for new au pairs to arrive in London, truly embracing the spirit of 'new year, new me', what better way to kick start the year than with a get together out in the fresh air, for everyone to meet!

We congregated outside Angel station at midday, wrapped up against the cold and loaded with snacks and set off in search of Regent's Canal. The Canal runs through the heart of King’s Cross, winding its way through the capital, passing the bustling Camden market, London Zoo, Primrose Hill and eventually ending up at our target destination, Little Venice! 

Along the way we held our own mini 'speed dating' session for the girls to get mingling. It's surprising how much you can find out about someone in just 3 minutes! With about 30 pretty young ladies walking and talking in pairs, it's safe to say we got some funny looks by bemused onlookers! Narrowly escaping with dry feet after amass movement to one side of a floating footpath, we balanced out and continued along the way with sea legs!

After a couple of hours walking and with the ice well and truly broken, we left the girls to their own devices. Some headed back to Camden along the way we'd walked to soak up the Sunday vibes around the markets. Others took a bus from Edgware Road further into town in the direction of Primark to stock up on warm pyjamas! Imperative to surviving the winter in our infamously cold English houses! Whilst the rest ofthe clan went in search of a warm cafe to refuel with fika!

All in all the day was a success! The weather was beautiful (despite, god forbid, the sun shining too brightly in our eyes!), the girls all got to meet potential new friends and to top it all off we all got some well needed exercise after the excessive vegging out over the holidays! Roll on 2016!

Likes

Comments