View tracker

Att ta sig ut på promenad i detta vädret tar tid med två små barn.

Min största pojk på 3.5 år är inne i en väldigt härlig period med mycket liv, frågor och är gärna mera omständig än vanligt. (Jag kallar mig just nu för världens tjatigaste mamma).

En får säga tusen gånger, att det både skall kissas, tas på kläder om och om igen, vantar som strular, mössor som inte sitter rätt
😅 Även fast min son älskar att gå ut så tar det tid, och när han äntligen är klar, så skall min minsta på nästan 4 månader också ha på sig lite kläder, och vad är inte typiskt, när man nästan är klar, ja då passar han så klart på att skita, "suck" då är det bara att börja om från början,

Efter mycket om och men så har man äntligen fått på sig själv kläder och är ute. Det har bara tagit ca 40 minuter idag
😰

Men när man som sedan får höra "mamma jag älskar dig" och man ser sina två barn, så finns det inget i värden som man älskar mer. Hur mycket man bara suckar, biter sig i läppen vissa dagar, när man bara vill skrika ut (jag orkar inte mer) Så är barn det bästa man någonsin kan få, och man älskar sina barn mer och mer för varje dag
❤️ och skulle aldrig i hela världen klara mig utan dom

Barn är livets stora underverk
❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Första blogginlägget blir detta:)

Funderar starkt på vad man ska skriva, men tänkte att en liten kort berättelse om mig själv vore passande.

Emelie heter jag och jobbar på P4 i skövde som soldat. Kanske ett lite udda yrke om man är tjej, men man kan inte ha ett bättre arbete, den gruppandan som finns bland alla arbetskamrater går inte att finna. Underbara personer som alltid ställer upp för varandra i vårt och torrt, det blir din extra familj.

Och tro nu inte att jag bara har jobbat med detta. Men nej, jag jobbade i vården i ca 6 år innan jag kände att nu får det räcka. Mycket skitsnack om både det ena och det andra bland all personal, och samtalen slutade oftast i att de flesta egentligen bara ville sluta pgr av dåliga arbetstider, stress, dåliga löner. Jag tröttnade på det och gjorde något åt det. Då den gröna verksamheten alltid har legat varm om hjärtat var det ett enkelt val, jag skolar om mig till heltids soldat istället för att bara rycka in några gånger om året. Det var det bästa beslutet jag någonsin gjort i hela mitt liv. Lönen som soldat är sämre än en undersköterskas (och den är dålig) Men ser hellre att jag har mindre i lön och är nöjd och glad än tvärtom.

I samma veva då ansökningar hade gått in och jag var antagen så skulle vårat första barn börja på dagis. Många av våra nära och kära, olika arbetskamrater började fråga mig hur det skulle gå där hemma. Då min man skulle behöva ta det mesta när jag låg inne för utbildning. Mitt svar blev att har jag klarat det i ett år när han själv jobbat en massa, skall han nog klara det precis lika bra som mig, (och det gjorde han, finns ingen bättre man i mina ögon) Men många får tyvärr inte den hjälpen där hemma, tycker då att man skall ställa sig frågan om man verkligen är tillsammans med rätt person. För alla har vi rätt att följa våra drömmar här i livet, och i en familj hjälps man åt, man har båda gjort sina underverk.

Har säkert trampat någon på tårna med detta inlägg. Men alla har vi en egen åsikt.

Avslutar med att säga Styrka och Heder som min gamla kompani chef alltid säger!


Likes

Comments