Header
View tracker

I want to drown in the lack of meaning

I want to drown in the empty ocean of care

I want to drown in your hugs

________________________________________

Ja jag skriver inte så mycket här.. Har fullt upp med att skriva egen musik så jag har inte så mycket tid över 😜


Njut lite av Cool Kids 💜

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker


Hur skulle du reagera om en person du knappt känner sa att han/hon tycker om dig? Jag tänkte mig något i stil med; "Hej, du är jävligt snygg och jag tycker VERKLIGEN om dig".


Jag önskar verkligen att jag INTE hade gjort så.

Mitt liv är i princip en parodi på How I met Your Mother. En parodi eftersom jag inte har några kompisar som Marshall, Lily, Robin eller Barney. Jag är bara en ensam Ted Mosby.



Åh.. Jag fastnade förresten bakom min skorsten igår.


Likes

Comments

View tracker

Din blick skär rakt in i mina ögon,

Jag känner hur energin flödar genom mina ådror, sprids i mitt blod, färdas igenom mig,
Plötsligt slutar mitt hjärta slå, floden av energi som forsat inom mig har ebbat ut och luften kvävs i halsgropen,
Är det här slutet? Skall jag aldrig tillåtas beskåda ditt skimrande leende och åtnjuta klangen från din röst? 

”il tuo sorriso
e il suono della tua voce"

En oväntad värme omfamnar mig, mitt hjärta börjar pumpa varmt blod igen, jag vänder mig om och möter din blick, du ler och jag hör ljudet av din röst i form av ett kärleksfullt fniss, 
Jag kämpar för att hålla tårarna kvar inom mig, mitt hjärta bultar, blodet pumpar, pulsen dunkar och jag kan själv inte låta bli att le, 
Jag vill stanna i din famn, för alltid och i evighet, i din närhet med dig,
Av ren känsla rör sig våra läppar närmre, precis innan de berör varandra åker en blixt igenom mig, tömmer mig på energi, 
Glädjen går inte att beskriva, känslorna är som fyrverkerier i mig, jag har inte några drömmar längre,
När våra läppar möts känner jag något jag aldrig känt förut, jag känner hur hjärtat slår långsammare igen, jag kan återigen själv kontrollera min kropp men bara för ett kort ögonblick, euforin är sann, lyckan är komplett,
Du är mer än bara en människa, du får mig att vakna på morgonen, gå upp och fortsätta leva mitt liv, 
Jag fylls av en falsk lycka, men av längtan till det riktiga,
Att vi en dag skall stå bredvid varandra, hans och hennes, min och din, du och jag, vi..

Likes

Comments


Ålder

[…] Varför är det de vuxna sombestämmer? […] Samhälle, hushåll, tider..

[…] Är det alltid de vuxna som harrätt? […] Diskussioner, rätt och fel, kunskap..

[…] Har de vuxna automatiskrespekt? […] Lyda för ingenting?

[…] som tonåring kan man inte hahögmod och tro att man kan göra hur man vill. Även om man själv känner sig redoatt ta vissa beslut så finns det en anledning till att man är myndig först vid18års ålder. […] men även om du inte ska kunna bestämma allt borde du kunnapåverka samhället mer än vad du kan idag. […] Det är viktigt att ungdomar skafå en större talan i samhället. […] hur kan det vara så viktigt när äldre mänoch kvinnor pratar om hur man måste se problemen från alla perspektiv, när desjälva inte ser samhället ur annan synvinkel? […] Kan det finnas ett sätt attge ungdomar som vill - chansen att påverka samhället? Ja, finns det något sättsom gör att minderåriga kan sätta sina fotspår i hur morgondagens samhällekommer se ut?


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Jag börjar bli väldigt trött på att vuxna alltid ska komma och bestämma hur ens liv ska se ut. ”Du hjälper aldrig till hemma, du gör ingenting bara latar dig. Här går vi och sliter varje dag och det första du gör när du kommer hem är…” ”Du kan inte få mer pengar, du kommer inte använda dem på rätt sätt.” ”Du ska komma hem direkt efter skolan, annars lägger du dig för sent.”

Som tonåring finns det gränser och begränsningar för vad du kan och får göra, men dessa är ofta satta ur de vuxnas synvinkel och visar sällan respekt för vad vi unga vill och faktiskt klarar av. Faktum är ju faktiskt att det bara är du själv som vet vad du klarar av men ibland är man för självgod och tror att man klarar mer än vad man egentligen gör.

Hjälper du aldrig till hemma? Har du aldrig sparat för att köpa något som är dyrt? Och framför allt, vet du själv inte hur trött (eller pigg) du är på morgnarna?

Vi som går på högstadiet känner nog igen oss, det är just nu som det sätts mest press på oss vad vi kan och vad vi inte kan göra. När vi har valt linje och studerar på gymnasium töjs dessa gränser och blir allt lösare och lösare, man får tummen upp till att gå och förändra sitt liv på fler och fler sätt. Men om vi inte vill vänta till efter sommaren? Vad om vi vill börja sätta våra fotspår i samhället idag? Vi borde få tillgång till verktyg som gör att vi kan förändra, men framför allt borde vi få våra föräldrars tillit och vuxnas förståelse för att göra det, för när ens föräldrar inte tror på en, det är den värsta känslan man (enligt mig) kan ha.

Vi är morgondagens vuxna och eftersom vi skall styra samhället en dag är det väl bäst att börja tidigt? Vi är mästare på att ta in nya intryck och det är när man är ung som man lär sig snabbast. Man borde utnyttja tillfället och skapa tillfällen för oss som gör oss mer intresserade. Vi har trots allt för mycket fritid om vi ska tro på de vuxna.

Ett konkret resultat av våra begränsningar är ungdomskulturen, den sociala, den musikaliska och den mode kultur som många tonåringar lever efter idag även om man inte vet om det.

Och för att inte tala om att vi är den största tillgängliga köpkraften i dagsläget. Med vår ungdomskultur påverkar vi vad som tillverkas och vad som kommer tillverkas. Vi sätter klädtrender och ny musik riktas framförallt mot ungdomar.

Hur kan då vuxna sätta dessa begräsningar på tonåringar? Dels för att de är myndiga och inte de. Ungdomar har en tendens att tro att de är de viktigaste, att de kan göra som de vill och att de klarar allt, men det är ju långt ifrån verkligheten. Varför ska man riskera att något inte blir gjort ordentligt när man kan anlita en vuxen människa med arbetslivserfarenhet? Varför ska man visa dem mer respekt när de tror att de är bäst och inte visar någon respekt tillbaka? Varför ska man ge dem chansen till att påverka samhället, de kommer bara fram med idéer om vad de vill ha och då glöms det viktiga bort.

Jag kan erkänna att jag ibland trott att jag kan klara vad som helst och att jag har kommit med dåliga idéer. Det göra alla, annars är man inte mänsklig. Visst kan man ge jobbet till en som har mycket erfarenhet, men man borde satsa mer på ungdomar också. Om man inte har märkt det så går det rätt så bra för mångmiljard ”restaurang/företaget” McDonalds, som satsar stenhårt på ungdomar. De har förstått att unga har potential om man ger dem chansen, för visst kan man inte visa det om man inte får chansen för det?

Och till det jag vill ha sagt med det här talet; Man får inte automatisk respekt bara för att man är vuxen, man måste förtjäna den. Man har inte alltid rätt för att man är vuxen.

Jag skrev det här argumenterande talet i slutet av årskurs nio. Det var det första talet jag någonsin skrivit och det första vettiga jag framfört. Jag visste inte riktigt vad jag gav mig in på när jag började, ämnet jag valde visade sig vara tufft och skulle bara låta som jämmer om jag inte lyckades vända rätt ord upp. Utan att fundera särskilt mycket på det lät jag mina tankar plitas ned i ord på ett papper, och så var jag igång!

Likes

Comments

PAPER IS USELESS WITHOUT INK