View tracker

Det här är Satao, The Greates Tusk Alive brukades han kallas för innan pärkvärdar hittade honom utan ansikte den 30 Maj 2014. Han blev 45år, medan en elefant normalt naturligt brukar bli 60-70 år.

Med gråten i halsen, skakandes av ilska och frustration sitter jag här i min säng och försöker plugga. Och nej, dessa känslor är inte för att jag borde ha börjat plugga inför morgondagens prov för en vecka sedan, och inte heller för att Trump är utsedd som Amerikas nya president. Nej, dessa känslor är för något mycket mer betydelsefullt än så. Något obeskrivligt. Dessa är de känslor jag känner till hela Öst Afrika. Till folket och naturen.

En människas arm består utav 23 muskler. Har du någon aning om hur många muskler en elefants snabel består av? Det har jag, 40.000 muskler. Nu kanske du inte längre känner dig så stor och stark. En elefant består av sammanlagda 150.000 muskler, medan en människa endast har 639st. Med sina jumbo fötter kan dem lokalisera en vän på upp till 10km's avstånd. Elefanterna behandlar sina barn som du behandlar ditt, känner samma kärlek som du känner till dina föräldrar, leker som du leker med dina vänner. De är flockdjur, precis som vi. När någon du älskar dör, dör även en del av dig, så är det även för dem. Trots detta lyckas tjuvjägare att brutalt släcka ljuset för en elefant var 15:onde minut. Därefter styckas deras enastående ansikten av. Allt för en prislapp. Många insatser försöker rädda djuren, men inget är tillräckligt. Så länge som den svarta marknaden är stor och utbudet litet kommer priserna på elfenben att stiga. Tjuvskyttarna kommer se större "dollar-signs" och elefanten kommer att bli mer och mer utrotningshotad för varje dag. Det handlar inte endast om att den största levande arten kommer att gå förlorad, utan kommer även innebära en kollaps av det biologiska ekosystemet. Dessutom, riskerar tusentals parkväktare och även tjuvjägare sina liv varje dag. Fattiga människor som inte vet hur de ska försörja sina familjer, har i behov valt att ta den enkla, men livsfarliga vägen. De har blivit mördare. Dessutom så får tjuvjägarna endast en bråkdel i lön, de stora summorna går till rika personer som Shetani. Shetani (betyder djävulen) levde fram tills hans arrest förra året i sitt mansion i Dar El Salaam. Ärligt, i grund och botten är det dem goda som fightas mot dem goda. Det enda sättet att stoppa det eviga elfenbenskriget är genom att minska efterfrågan. Elfenben är ju trots allt endast en benbit.

- Det här säger mig endast en sak, att något har gått riktigt fel. De fattiga mördar för att få mat, medan de rika kammar hem de stora pengarna. Allt för vad som kallas "konst".

https://theivorygame.com/

Ett fotografi på den store Satao. Han hade elfenben som släpades i marken, dessa var spårlöst försvunna efter hans död. (valde att endast visa en svartvit bild på denna syn, då de i färg är oerhört magstarka)

En helt vanlig elefantfamilj - pappa, mamma och 2små barn skyddade av sina föräldrar.

Även så här kan en elefantfamilj se ut. Ett föräldrar- och familjelöst barn är kvarlämnat med resterande sörjande släktingar. Scheldrik's Wild Life Trust, lyckas så gott de kan att hitta dessa små barn för att låta dem växa upp i säkerhet innan dem sedan återigen blir utsläppta i det fria. https://www.sheldrickwildlifetrust.org/

Ovan är en bild på Donald Trump. Han skryter om hur mycket pengar han har. Frågan är då varför han håller plånboken stängd och inte delar med sig till de som verkligen är i behov. Gratulerar Amerika, ni har röstat fram en president som inte vill någon annans bästa än sitt eget.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 157 readers

Likes

Comments

View tracker

Det var dagen då dem skulle komma! Plugget gick trögt och jag var påväg till mitt rum för att träna in mitt engelskatal, då jag såg en beige prick borta på parkeringen. Plötsligt, flyger en hand upp och vinkar, det är min mamma, i Nairobi, hos mig, NU! Och med min mamma var min moster och syster! Vi sprang emot varandra och på parkeringen utspelar sig ett kramkalas! Ibland önskar man att man kunde spela sådana händelser på repris om och om igen...! Efter en liten rundvandring på skolan bar det av till New Life Home Trust. Ett barnhem för övergivna nyfödda små bebisar. Vi fick mata dem, leka och hela upplevelsen är ett måste om man besöker Nairobi. Jag menar självklart inte att dessa barn är som sevärdigheter utan snarare att man skall åka dit för att själv skapa sig en inblick av vad som händer ute i världen samt för att hjälpa till. Barnhemmet är nämligen i behov av alla volontärer som kommer dit ifrån hela världen!

Lördag, den 29/10, var en mycket hektisk, men underbar dag! Dagen började med att min kära mor väckte mig, vilket inte jag var speciellt pigg på...jag älskar ju mer än något annat att sova. Som tur var dock, att hon fick upp mig i sängen! Vi åt frukost på hotellet och blickade ut över Lake Naivasha med soluppgången och bergen i bakgrunden. Det var magiskt. Sedan hämtade vår guide oss och det bar av mot Hell's Gate (rätt så passande nu till Halloween åtminstone). Väl inne i parken bestämde vi oss för att gå en härlig promenad. Denna promenad visade sig inte bli som vi tänkt oss. Jag i vit klänning. mamma i en kritvit outfit och min kära moster och syster i svart från topp till tå (lite som änglar vs mörkrets herrar) fick glida ner för klippor på rumporna våra. Vi klättrade med rep och utan, trampade i lera och jag kan bara säga att vi inte var speciellt vita efter den promenaden... Efter ca 1h kom vi fram till, vad de kallar, The Devils Bedroom. Förra året vid samma tidpunkt hade en grupp på 50 pers kommit för att besöka denna grotta, men bara 43överlevde efter att grottan fyllts med vatten och några drunknat i ovädret.

Promenaden fortsatte i varje fall och vi passerade mineralkällor, vars vatten det rök om, som rann direkt från berget, stod på toppen av national parken och besökte dessutom både en liten Maasaiby och marknad! Hittade super fina saker och sedan åkte vi för att bada i källorna! Detta var super skönt då vi fick skölja bort allt smet och kladd som vi hade på oss. Känslan att bada i dessa är obeskrivlig! Det är härligt, men samtidigt lite obehagligt. Vattnet stinker prutt (vilket är svavel och som faktiskt boosta imunförsvaret) och känns som om det är mixat med slime. Samtidigt är vattnet på ena stället skållande varmt och precis bredvid iskallt, lite knasigt!

Sist men inte minst så tog vi och körde på en liten Game Drive innan vi bestämde oss för att lämna parken och åka in till Naivasha. Av någon knasig anledning blev jag mini-kändis i Naivasha och människor ställde sig för att posera med mig för fullt. Knasigt, kanske de trodde att jag var Hannah Montana?! Vem vet? Inte jag, och det lär jag väll aldrig få veta :)

Likes

Comments

View tracker

Lever här och nu🌙

🎃 Ready or not? Here they come!🎃

Fördriver tiden i väntan på att min älskade mamma, syster och moster skall komma ner och besöka mig! Jag skall äntligen få visa dem mitt nya hem, min värld, hur jag lever och hur jag fördriver tiden ca 10.000 mil bort ifrån mitt hemland. Just nu ligger jag dock bara i sängen och degar. Har haft hål i ca 2h, men nu börjar min favvolektion på dagen....eller inte...om ca 6min. Så länge har jag gjort ett gäng massa vuxengrejer, städat, tvättat och försökt att göra lite fint i mitt vanligtvis koasartade rum. Dessutom så har jag taggat upp rätt rejält inför Halloween 2K16. Nedan följer lite inspo (feel free to comment vad ni tycker 💀). Det knasiga gänget ger sig nämligen snart ut på lite bus eller godis. Det bär av till en stor Halloween fest och ryktet säger sig att det kommer bli årets fetaste, läskigaste och vidrigaste utgång. Dock, kommer jag inte vara där! För jag, tur som jag har, kommer att befinna mig på safari tillsammans med min familj. Vem vet, det kanske blir vi och Maasaierna som går loco istället 👻 BuuuhH!


Aim for the stars and you will reach the sky, aim for the sky and you will reach the ceiling

Som jag tidigare nämnt så är det via bloggen som jag kommer att marknadsföra olika projekt. Förhoppningsvis är mitt första igång. Och det är inte ett litet sådant. Jag är trött på att se, men inte göra. På andra sidan gatan bor ca 1 miljon människor i slummen, de svälter, blir sjuka och lever i missär. Det är beräknat att var femte flicka blir våldtagen någon gång i sitt liv, men numren är troligtvis högre. En miljon människor lever med Halloween 365 dagar om året. Dock, utan allt skoj och skratt. Nu, ska jag tillsammans med Stand Up, Shout Out och Ingenjörer Utan Gränser starta ett projekt. Vi skall bygga ett barnhem/skola. Igår fick jag dessutom meddelandet att jag är president i SUSO SSN (vår egna Stand Up, Shout Out grupp)! Jätte roligt, so keep your fingers crossed and stay tuned! 👧 👳 Vi kämpar tillsammans👱 💂


Jag vill i varje fall att även alla ni skall få ta en del av kakan, därför kommer ytterligare en härlig video ifrån vår alldeles egen regissör, @Stuart - CHeck IT OuT! ⬇

Underbar bild på en underbar människa och maker of The Movie och fotograf👸

Likes

Comments

Kram- och pussgoa är vi nog allt! Eller hur Nicole? Ha.ha. <3

Här leker vi modeller, men egentligen är vi typ 5 år, men det är okej för vi är mitt i ingenstans och där bryr sig ingen utan vi är bara coola som vågar :)

Morgonen den 15:onde vaknade vi med leenden på våra läppar. Det var dags för årets största och mest spännande resa! Resan till kusten, till Mombasa, till Diani, till stranden, solen, havet, palmerna och friheten! Efter två veckors av totalt kaos i skolan, var denna resa obeskrivligt eftertraktad och lyckan levererade på topp. Resan dit tog oss 4h och det var inte endast 4 vanliga timmar, utan varenda sekund upplevdes som en timme, vi ville ju bara komma fram. Kläderna var fastklibbade som lim på kroppen, väskorna var tunga och allt var som en enda eggröra, d.v.s rörigt. Planet och flygresan dit är det inte ens total om... kan bara säga att jag besökte toaletten bak i planet en gång och trodde bokstavligen att planet skulle tippa bakåt...

Väl i paradiset var det dock inte total om annat än att springa ner till den kritvita stranden och det kristallblå havet. Vi plumsade i som flodhästar, lekte och skrattade. Kände solens strålar bränna på våra kroppar samtidigt som vattnet var som siden. Detta var endast början på en fantastisk resa (som dock inte var så fantastisk de två första dagarna).

Redan på kvällen lyckades jag och min kompis Lotta, med vad många säger omöjligt, att bli grounded. Detta innebar för oss att vår kustresa skulle innebära att ligga i en solstol på hotellet HELA resan... Nu i efterhand känns det å andra sidan som om tårarna gav mig mer än endast tårar. "It's okay to cry, the sky does it to" - (på tal om himlen och regn så har vi monsunregn med blixt och dunder och hela köret. Väldigt härligt, speciellt när vår matsal är utomhus. Positivt är det att vi inte behöver hämta vatten till maten och inte heller duscha under kvällen. Snacka om att slå två flugor i en smäll, eller till och med tre. POw POW PoW!!!)

Lite MyStories <3 <3 <3 Tusker babe, best babe ;) <3

Likes

Comments

Babianerna har invaderat

Ett gäng mycket mystiska säng-incidenter har börjat dyka upp på skolan. Först ut var det en säng fylld med mycket fräscha och trevligt jordiga löv - underbart att rulla runt i om natten. Därefter kom tandkräms och chipssängen och dessutom risrummet. Risrummet bestod av att ett gäng grabbar tömde en hel säck med ris i mina grannars rum. Smart skulle jag inte säga det var, då alla vet att tjejer är angens hämndlysta. Det slutade med att de skyldiga fick sota för sitt prank med att tömma sina egna garderober, sängar, golv och jag vet inte vad mer på en hel massa okokatris. Caroline, en mycket busig och påhittig jänta, blev lite avis på att hon ännu inte hittat på något skoj. Hon tog då problemet i sina egna händer. In gick hon i Olivias rum där hon fick syn på hennes säng. Denna säng skulle inte bestå vid kvällens slut. Hon plockade loss sängens plankor, av med madrass samt lakan etc och spred sedan ut dessa över hela vollybollplanen. Självaste sängenramen vände hon upp och ned. Men trevligaste av alla incidenter måste nog ändå ha varit när vi fann en middagsuppduktning på en säng. Till middag blev det två färdigbajsade bajskorvar, upplagda och färdiga på en tallrik, dukat med bestick och ett glas fyllt med kiss. YUM, nu blir ni allt sugna kan jag lova!


Besöket till djungeln på en ett viltddjurs rygg

Jag trodde jag och Brikie blev kompisar redan från början. Men trodde, det gjorde jag fel. Det visade sig att Brikie, den store svarta majestätiska hästen var full med bus och påhitt, lite av rodeostyle. Den lugna skogen var tyst och solens strålar lyste igenom träden. Det luktade som om skogen blommade och man kunde höra djur prassla i buskarna. Vi red ut och kände oss som ett med den stillfulla naturen. Allt eftersom vi red längre och längre in i den djupa skogen började livet att vakna till. Plötslig var det något som flög, det var jag. Flög av jag hästen och samtidigt kändes det lite luftigt om baken min....På något knasigt vis så hade mina byxor blivit så pass slitna (då jag inte använt dem på länge så kan fibrerna bli knasiga typ) så något tyg på rumpan hade jag ej. Haha.


Lite av en illamående Deja Vu

I mitt första inlägg berättade jag om en mamma som satt tillsammans med hennes lilla pojke på en vägkant. Denna mamma och hennes lilla son träffade jag åter på för någon dag sedan då vi var på väg till Karura Forest. Även denna gång såg dem båda oerhört hungriga, törstiga och slitna ut. I trädet bredvid dem hängde en liten påse - med vad det såg ut att vara - allt de ägde och har. Samtidigt märker jag mer och mer för varje dag som går att man med tiden börjar se förbi saker som man annars skulle ha lagt märket till. Som att en man går på motorvägen eller som att en familjs hem består av 4 pinnar en plåtbit med avskalat färg och lite tygrester. Med tiden så börjar man sakta men säkert att tacka nej till det unga barnet som kommer och tigger om pengar för mat. Man tänker: jag kan inte hjälpa alla. Vad man bör tänka är: Att det här är några som jag faktiskt kan hjälpa.

Igår kväll, den 5/10 kom en elefantmannen på besök. Hans verkliga namn är Peter Moll och är grundare till organisationen Stand Up, Shout Out. I och med hans besök så har vi startat ett samarbete mellan hans organisation och några elever från skolan som skall intressera sig för att göra skillnad. Vi har i dagsläget spånat idéer allt från det lilla - sätta upp en biokväll i Kibera - till det största tänkbara - att öppna en skola/barnhem/fritids (även detta i Kibera). Vi får så hur det går i fortsättningen och hoppas på att tiden och engagemanget räcker till :)


Gällande bilder

Äntligen så har jag varit hemma på Besök i Sthlm och lyckats hämta hit min kamera! från och med nu så kommer denna blog att börja ta fart och få lite mer liv i sig så att säga. Än så länge så får ni dock nöja er med en fantastisk video från en helt obeskrivlig upplevelse - därav ingen text, titta och njut - till Maasai Mara! Videon är fylld med galet oförståenligt vacker natur och helt galet underbara människor, bara så ni vet :D



​Film av den fantastiska Malin Stuart

Likes

Comments

Att vara sjuk och bestämma sig för att åka ut på en camping kan man väll säga inte var min bästa ide hittills, ivarjefall inte till en början. Klockan 07:30 i lördagsmorgon stod bussarna redopackade med bagage på taket och fullproppat med ungar redo för att lämna internatet och ge oss ut på ett äventyr mitt i äventyret. Vi gav oss av på den ca 2h långa färden innan vi tillslut efter mycket om och men lyckades ta oss in i Hell's Gate. Vi mötes av springande antiloper, zebror, "pumbas" (Vårtsvin), bufflar och många fler spännande arter samt den fantastiska naturen. Innanför området fortsatte dock resan och vi tog oss fram till campingplatsen. Där sattes vi direkt på ett bootcamp med en strikt diet, då det var mycket ont om mat och hårt slitgöra att fixa med tälten. Schemat var till en början fullspäckat, men vad alla bara egentligen ville göra var att ta en liten nap. Hursomhelst, så gick vi strax därpå genom den stekheta savannen i kokheta kläder, eftersom att vi (från Nairobi) vid det här laget är vana vid att känna oss som frysta fiskpinnar. Den dagen gick vi en mil och fick inte bara uppleva en nära relation till de förnämnda djuren utan även till en mycket ståtlig och poserande giraff. Strax efter vandringen började mörkret att falla och då var det middagsdags. Vi kokade ris, wokade grönsaker samt grillade över öppen eld.

Samma eld kom vi under kvällen att sitta kring, leka lekar samt öppna upp oss för varandra och berätta om både roliga och jobbiga händelser som vi burit med oss i våra små "backpacks". Det var dock inte förns nu som livet på savannen verkligen tog fart. Filip - vår alldeles egna glädjespridare och geni - kom med uppenbarelsen att: varför sova utomhus i ett tält när man faktiskt campar för att komma närmare naturen. Nej, inget tält blev det för oss inte, utan vad som gällde var taket på bussen. Vi packade ihop våra små pik-e-pack och kröp in däruppe, under den kolsvarta, men bländande lysande klara stjärnhimlen. Samtidigt som jag trodde att det inte kunde blir mer fantsatiskt så ser jag mitt livs första stjärnfall. - Vad jag önskade mig, är dock en hemlis. Allteftersom tiden gick, började folk att somna, alla utom jag. En enda blund fick jag inte den natten och frysa har jag då inte gjort mera, men det var värt det. Jag vaknade upp och kände mig som ett med naturen när solen steg i samband med fåglarnas kvittrande. Känslan är obeskrivlig och kan inte förklaras. Här kommer dock lite mysiga bilder från resan så check them OUuuT!

Den galne Filip poserar glatt med en babian som verkar ha riktat in sig på någon godsak som han håller i handen. I mitten så ser ni mig och världens underbaraste Ebba Stenkrona som även hon bloggar och uppdaterar om sitt liv här i Kenya via Nouw (bilderna är sponsrade av Ebba, då jag inte har en kamera). Till höger ser ni världens underbaraste människa - enjoy!

Någon som är sugen på ägg? - Vi hade vår alldelles egna masterchef Joel som var frukostkock. På bilden till höger så ser ni Elefantens närmaste släckting - haha och nej, du läste inte fel, ELEFANTENS!!!

Likes

Comments

I ett stadium då jag skakar, fryser, har huvudvärk och ont i hela kroppen är ungefär där jag är just nu. Jag har inte orkat gå upp ur sängen sedan efter min sista lektion och ingen middag blev det heller, då jag inte ens orkade roppa på Nicole för att be henne hämta något. Hjärnan är inte på topp den heller, så inget pluggande har det blivit under denna kväll. Skönt dock, att bara få återhämta sig i sin säng och se på en film, äta lite godis och dricka en kopp te. Nu ska jag snart sova, men väntar på min roomservice av Niccan.

Hur som helst så har det även hänt en massa skoj. Vi har fått besöka Toi för första gången. Detta är då en marknad dit alla kläder som du skänker hamnar. På denna marknad så säljs kläderna mycket billigt och jag har lyckats fynda 3par Jasmine (från Aladdin) byxor samt en fin sjal som jag ska sätta upp på väggen. Fynda var det dock inte endast jag som försökte med, utan även säljarna. Av en kille, som låg på sina högar av kläder, fick jag frågan om vi skulle dela min mango, meningen var då att jag skulle krypa upp där intill honom. Lite knasigt måste jag säga. Några andra kommenterade min outfit eftersom att jag hade på mig en klänning som inte täckte knäna. Detta tycker tydligen Kenyanerna är (AS)-sexigt. Sexiagare ön bröst och rumpor, u name it. Idag så var det även Masaimarknad dit alla gick, utom jag eftersom att jag i princip höll på att svimma. Aja, jag skall ju vara här i ett år, why hurry?

En skellettröja med rosa detaljer, ett par leriga jeans och knappt ett par skor var vad jag såg en pojke gå (längst fram i mitten, bild 4) klädd i för någon dag sedan, tillsammans med hans familj. Familjen bestod av cirka 7 barn och två föräldrar. Förståenligt ör det ju att en medelklassig Kenyansk familj inte har ekonomin till att handla kläder till alla dessa barn, då sådana förhållanden hade varit svåra till och med i Sverige. Här, tjänar en medelkenyan ca 2.000kr i månaden. Som tur är så finns ju Toi ;)


Ett evighetsprojekt vars första steg till ett slut börjar i våra händer

Afrika kan jämföras som två sidor av ett och samma mynt. Där ena sidan beskriver fattigdomen samt misären och den andra den omätliga lyckan som människorna här ger. - Då det är vinter här nere så strålar inte solen, det som strålar är människorna.

För att få uppleva båda dessa sidor maximalt under min vistelse här i Afrika så håller jag på att undersöka hur stort engagemanget är här på skolan. Än så länge har det varit stort och större hoppas jag att det bli. Trots att vi inte har kommit så långt så har jag redan börjat att spåna ideer och jag vill gärna höra eran åsikt om vad ni känner och tycker är viktigt och betydelsefullt, kommentera gärna!!! Hursomhelst, så är behovet här nere mycket stort då landet är mycket fattigt och regeringen korrupt. Fattigdommen är den faktor som anses som den offentliga och främsta orsaken till de andra problemen däribland tjuvskytte, högt antal barnafödande, svält, kriminalitet etc.

I hela mitt liv har jag skådat tjuvskyttar som några helvrickade idioter. Vad jag då missat är att dessa människors största önskan troligtvis är att få göra något annat med sina liv. Att dessa människor troligtvis är de mest fattiga och som har behövt ta ett farligt och förstörande arbete för att kunna försörja sig själva och sina familjer. Varje år dör det flera tusen elefanter (elefanterna beräknas utdöda inom 25år), noshörningar och människor i det eviga kriget. - Detta tycker jag säger rätt mycket om hur fel så mycket är.

Kenya kan idag jämföras med ett land som är fast i en ond cirkel av fattigdom. - If you have much, give of your wealth; if you have little, give of your heart - det är mitt budskap till er!

Likes

Comments

I Kenya, vet jag inte om jag befinner mig... snarare på ett dårhus fullt med lite småtokiga ungar. Så känner jag åtminstone när jag befinner mig på självaste internatet. Utanför är det en helt annan verklighet. En verklighet där miljontals människor lever i kåkstäder eller snarare i en omänsklig verklighet. Området jag talar om heter Kibera. Än så länge har jag endast sett det från motorvägen. Samma motorväg skiljer två, i grunden, exakt likadana människors liv åt - We are so close. Yet, so far.


Dårhuset

1. I förrgår forsade regnet och blixtarna slog ner lite huller ombuller i området. Inte bättre blev det är vi kom hem efter skolan dödströtta för att upptäcka att självaste Victoriafallen hade flyttat in hos Ida. I taket var det ca 20 hål och rummet var dränkt i vatten. För att Ida då inte skulle dränkas i sitt rum fick hon och hennes säng flytta in hos mig. (Lucky me!)

2. På tal om lite småtokiga ungar så kan jag glatt säga att det inte blir bättre när internet lägger av i ca 3 dagar och vi är totalt instängda innanför internatets murar... Då var det så att en av alla dessa 80 personer kände för att gå och bli lite smått extratokig och lägger en stor "shit" (så att säga) i en av killkorridorernas dusch. Bättre blev det inte när killarna sätter på duschen för att skölja bort den...Då skvätte det upp på varenda vägg i badrummet istället. Någon som känner sig skyldig är det inte heller och detta lär väll förbli ett enda stort internatmysterium.

3. Å andra sidan fick dårarna, i min korridor, för sig att allt skulle kaosa. Genom fönstret kom en mopp och en avokado. Avokadon smetades ut över hela golvet innan Nicole kom på den klockrena ideen att lägga den i en (smiley)-kondom...Kvällen slutade med Emma-haunt och hon jagades då av en tokig Nicole med en kondomavokado som vapen.

(P.s för er som skall åka hit nästa år, oroa er inte. Ni lär också få en hel del roliga berättelser. Och dessutom leker livet här under solskenet och palmerna).


Utanför de skyddade murarna

De senaste dagar har dock inte bara bestått av ett knaskalas, utan även av en riktig inblick i Afrikas och framförallt Nairobis fattigdom och kontraster. Härom dagen passerade vi en kvinna sittandes på en liten gräsplätt mellan en tvåfilig väg. I hennes famn låg en liten pojke, hennes son. Pojken var max 3 år gammal och hans mammas knä var både hans säng och hem. Över honom hade han en sjal som mamman lagt för att skydda honom från trafikens buller och solskenets hetta. Jag vinkade glatt till kvinnan som vinkade tillbaka innan hon väckte sin son så att han också skulle få se. När vi passerat såg jag hur hon hukade sig ner och började gråta. Det var som om dem för första gången hade blivit sedda som riktiga människor.



Fotocreed till Ida´s Kenya

Likes

Comments

Jag befinner mig 11.958 km hemifrån med ett rätt kaosartat gäng och massa kossor (se de knasiga vidoesarna). Livet här leker och jag lever efter motot HAKUNA MATATA - No Worries - vilket innebär att ödet kommer att få utse min framtid här, mitt i djungeln. Mina bästa vänner här är Hakuna och Matata, vilket är våra söta små sköldpaddor. Jag har även lärt känna mina doorm-kompisar, Ida, Ebba, Emma, Lotta, Sofia och Nicole. Vad ska jag säga om dem mer än att hela bunten är rätt knasiga!!! Vakterna här är dessutom dem riktigt sköna och jag skulle nog säga att det är med dem jag spenderar som mest tid.

Hursom helst så ska vi nu åka in till DownTown Nairobi. Vad som kommer att hända där har jag ingen aning om så stay updated hörrni!

Likes

Comments