​Hallå hallå! 

Snart bär det av till Levi! Jag känner mig faktiskt sjukt otaggad... Fett tråkigt. Jag har varit orolig för den här resan en längre tid. Jag får en del flashbacks från ÅRE. Asså det var verkligen den hemskaste resan i mitt liv. Fy fan vad dåligt jag mådde. Jag ville bara åka hem hela tiden. 

Nu har jag Simon och Alex med mig och det känns bra. Faktiskt väldigt bra. Och sen är ju Patte och Laine med. Och sen bor det en tjej med oss som verkar väldigt trevlig. 

Det bästa är att gå in med en inställning om att det här kommer att bli superkul! För det kommer det säkert bli. Jag kommer ju att få åka en massa skidor och det är ju najs! Sen kommer jag få festa också och det är ju roligt. Jag behöver inte stanna ute till tre, utan göra som jag känner. De här dagarna kommer nog flyga förbi rätt snabbt ändå. Även om det är dumt att tänka så... 

Jag kommer nog behöva sätt på mig min hårda hud. Lyssna mycket på Zara Larsson och bara veta att jag är jävligt bra! Och att jag har det jävligt bra! Jag behöver vända på det och titta på det från en annan sida bara. Fatta att jag kommer att få åka skidor en hel helg!!! Gratis också hehe. 

Gällande Krille så kommer han att finnas kvar. Han finns här hemma och han väntar på mig. Inget kommer att förändras när jag är borta. Jag vet att han inte kommer hitta på några dumheter, han kommer alltid vara mig trogen och han kommer alltid att vara ärlig. Han finns där för mig, och jag hör bara av mig till honom när det känns konstigt och om jag behöver lite extra stöd. 

Kom ihåg FLAW FLAW! Du är alltid flawflaw! Nu kör vi näst sista resan för i år! Det kommer bli episkt! Kul att få festa lite också. Det var länge sen :D 

Dock ska jag försöka att inte köra helt slut på mig den här helgen, det är en avslutningshelg nästa vecka och det är då som det verkligen gäller! Den kommer bli asmegakul! 

Mungipor upp och ta djupa andetag! Det här kommer bli skoj. Oavsett så kommer jag att åka på resan, då är det lika bra att göra det fullt ut! Det är det här som jag har jobbat för hela året. YAAAAAYYYY!!!!!! 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

​Haft en fin påskafton idag. Fick börja dagen med att ta en långprommis med emma och prata ikapp, det var supermysig! Det är så häftigt att vi fortfarande är så nära vänner, även om vi sällan hörs så har vi alltid varandra där. Mormor kom hit sen och åt påskmiddag, var mysigt. Har varit så himla trött de här dagarna hemma. Vill typ gå och lägga mig redan vid klockan 6. Tror jag blev rätt urladdad efter tre toppar. Det var så himla mycket att ha i huvudet då. Man behövde konstant vara på topp. Skönt att vara hemma och slappna av för en gångs skull. Bara vara. Inte lika många måsten. 

Saknar Christian. En massa faktiskt. Det känns ensamt och konstigt när han inte är hos mig. Längtar verkligen hem till honom. Jag börjar sakta men säkert vänja mig vid tanken att det är mig han vill ha. Att han vill vara med mig, att han är säker på det. Det känns så konstigt att släppa in den känslan. Att jag är tillräckligt för någon, att hela jag är det. Att jag betyder väldigt mycket för en annan person. Att jag är fin och att jag uppskattas för den som just jag är. 

När Krille frågade mig i söndagskväll om jag var osäker så kände jag att de träffade rätt så rätt. Jag tror nog att jag är det. Mest osäker på mig själv. Och rädd för att förlora något av det allra finaste jag har. Att jag är så sårbar och att jag själv inte kan kontrollera det. Vad någon annan väljer att göra med mitt hjärta. Men det är väl det fina också. Att ge hela sig själv till någon. Någon jag knapp kände för ett år sen. 

Så lite mer självkänsla och tro på att jag är den Christian vill vara med. Lite mer hård hud och lite mer flawless. 

MaxFactor hade en bra grej; att make up framhäver det man gillar hos en själv. Vad gillar jag mest hos mig själv? Utseendemässigt är det mina ben och mina ögonbryn. Personlighetmässigt är det att jag är empatisk och modig.  

Likes

Comments

Ligger hemma i min säng igen. Det känns skönt och tryckt. Det känns som vanligt. Imorgon kommer jag vakna av att mamma stökar runt i huset. Längtar till det.

Hur höga krav kan man ha på en partner? Kan man kräva att han e perfekt? Kan man omforma honom till att vara precis den där killen som finns i citat och sånger? Kanske givet svar men så är det nog inte. Ibland visar Christian sidor jag inte gillar, som när han retas för mycket, e okänslosam eller otacksam. Ska man ta upp det varje gång? Eller bara låta känslan av irritation flyga förbi? Är det det här som är att inte vara nykär längre? Nejnejnej!

Jag har haft problem men att fokusera på det fina jag har. Jag kanske glömmer det. Det är många negativa och irriterade tankar som kretsar i huvudet. Vad är jag tacksam för hos Christian? Hans barnslighet, hans förstående, hans humor, hans trygga famn och hur han gör mig säker när han berättar att det är bara mig han vill ha.

Likes

Comments

Jag har varit lite nere på senaste. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är men jag hoppas att snart kunna reda ut det. Jag gillar eller älskar faktiskt att skriva. Det är skönt att få ner allt på papper, tankarna klarnar då. 

Idag är ändå en bra dag. Jag har ingen skola så jag är hemma och tvättar. Jag tänkte plugga på eftermiddagen för jag har quiz imorgon. Jag känner mig rätt glad och tillfredsställd med livet. Igår var värre. Jag bråkade med Krille på söndag kväll och jag märkte att han inte var så glad heller på morgonen. Jag är livrädd för att han ska blir sur på mig. Kanske mest för att det ger mig ångest. Och det gör mig rädd. Rädd för att han ska lämna mig. Och lämnar han mig så kommer jag att få ångest. Så allt handlar nog om ångest i slutändan. Vilken jävla känsla. Det känns som att ångest är något som bidrar till att många människor känner sig ledsna i livet. 

Men jag vet ändå vikten av att våga säga vad man tänker och tycker. Kommunikation är den ändå bron mellan människor. Och det är viktigt att ha en stark och väl underhållen bro. Alla vi människor tänker och tycker olika och det är därför det uppstår konflikter. Men konflikter handlar om att försöka förstå varandra och respektera varandra. Så egentligen är det bra att Krille och jag bråkar. Det ger mig dock en olustfylld känsla, en smärta i magen. Men det är för att jag katastroftänker, oftast leder mycket i mitt huvud till något dåligt. Det är då viktigt att kunna sätta ner foten och stoppa sig själv. Visst suger det att vi bråkar. Men att vi bråkar betyder att vi har en konflikt mellan oss som behöver lösas. Och när konflikten är löst så kan vår bro mellan oss bli ännu kortare. Att komma någon riktigt nära tror jag handlar mycket om att diskutera och lära sig hur den andra tänker. 

Att säga vad jag tänker och känner är det viktigaste jag har. Det gör mig till mig. Varje gång jag släpper ut vad som skaver där inne så gör det mig till en starkare person och folk runt omkring mig kan förstå mig bättre. Varje gång jag säger vad jag känner så är jag så himla duktig. Alltså verkligen! Det är något av det svåraste jag vet. Och det är svårt att göra någonting svårt. Men ju mer man övar desto bättre blir man. 


Likes

Comments

http://lajkat.aftonbladet.se/29-tankar-som-gar-igenom-en-tjejs-huvud-nar-ragget-inte-svarar-pa-sms/

Herreguuuuuud, så sant! Krille svarar inte på ett sms och jag lackar ur. Han är fan sämst på att svara. Det gör mig lite arg, som om jag inte är prioriterad i hans liv. Han hör typ aldrig av sig, inte jag heller kanske men ändå. Jag svarar ju iallafall på hans meddelanden. Det börjar typ spöka i mitt huvud. Varför svarar han inte? Gillar han mig inte? Kommer han göra slut? Är han med sitt ex? Tycker han jag är jobbig?... Vad kan vara viktigare än att höra av sig till mig??? 

Psyko bitch

Allt för ofta blir jag ledsen eller får ångest över folk som inte svarar. Allt för ofta blir jag ledsen eller får ångest över tonen i folks meddelanden. Sen när man väl träffar dom så är det helt annorlunda. En smilie hit eller dit kan betyda världen för mig. Det är ganska orimligt. Jag kan inte låta mig påverkas för mycket av det. Det finns väl tusen olika orsaker till varför folk inte svarar, eller varför någon inte gör 1000000 <3 i varje sms som skrivs. Och jag orkar inte analysera det varenda jävla gång. När de svarar så svarar dom, under tiden så kan jag göra något bättre med mitt liv än att sitta och vänta men en växande ångest inom mig. Som den som svarar inte bryr sig ett jävla dugg om. Den ångesten är jag inte värd. Så när den tanken kommer upp är det bara "tack och hej med dig, när det finns något att läsa, då bryr jag mig igen". 

Eller är det ångest? Det är typ mer en oro. En oro för att bli lämnad ensam. Att bli övergiven. Usch. Det är nog det värsta jag kan tänka mig att ingen vill ha mig, som familjemedlem, kompis eller flickvän. Den känslan är livsfarlig, den gör jag allt för att undvika. Och är jag en ett uns nära så spyr jag nästan av ångest. Det kryper på insidan av mitt skin och inget jag gör får det att kännas bättre. En känsla som förlamar livet. 

Men jag är inte ensam, aldrig någonsin. Jag har världens bästa familj där hemma som bryr sig om mig så himla mycket. Jag ha fina vänner, både här men allra mest där hemma. De tycker om mig och trivs med mitt sällskap, de vill umgås med mig, för att jag är ägig som jag är. Kom ihåg det! 


Likes

Comments

Ett projekt som verkligen dragit ut på tiden men som nu äntligen är färdigt och titta så jävla fint det blev. Jag är verkligen duktig! Jag tycker att fonten, ramen och texturen på pappret går så bra tillsammans. Den är vacker att titta på samtidigt som jag tycker att betydelsen är kraftfull. Ingen, verkligen ingen, ska få ta min glada, positiva vibe ifrån mig. Den bitchen kan fara åt helvete. Jag står på egna ben, älskar att ha kul och är inte i behov av negativa, energisugande eller nedtryckande människor. Nej. Tack. Det här ar en liten reminder till mig själv att de verkliga puckonen är de som drar ner andra människor och får dom att tycka illa om sig själva. Jag ska inte må dåligt för att någon annan dödar min vibe helt enkelt. För jag är bra, fett jävla bra som jag är. 

Krille är påväg hit. Hem till mig. Min pojkvän Krille. Thihi, känner mig som en 90-tals tjej som har en ascool åldra pojkvän som skjutsar mig på sin moppe. Som köper ut folköl till mig och som tar mig till coola hemmafester. Han är den populära kille alla tjejer vill ha, men det är med mig han hånglar. Krille och Matilda. Låter himlans bra det faktiskt. <3 

Jag tycker mer och mer om honom. Jag tror nästan att jag är kär. Han gör mig alldeles varm på insidan ibland. Med honom kan jag vara mitt knäppa jag, mitt roliga jag, mitt snygga jag. Han ger mig alltid komplimanger, dock oftast för min utsida. Jag hoppas han gillar mig för mer än sex. För han gillar sex, det märker jag rätt tydligt. Men han säger att han gör det, så jag kanske ska välja att lita på honom. Det är inte så att jag tvivlar på att min insida inte är bra nog för någon, för jag tycker att jag har en rätt härlig personlighet. Mer om han tycker att vi två passar ihop. Typ jag vill ha djupa diskussioner om stor ämnen. Om kärlek, om framtiden, om ångest. Ops, nu kommer han. Ha det!



Likes

Comments


Shit vad livet vad livet bokstavligen flyger fram i full fart. Var det inte nyss måndag? Eller påsk? Eller nolleperioden? Det är härligt på ett sätt, livet rullar på och jag hänger bara på. Så mycket som hänt senaste månaden, tusen miljoner saker och jag vet inte ens om jag hinner njuta? Jag komma kolla tillbaka på det här och längta tillbaks, till det härligt, energiska studentlivet. Men just nu, idag, hinner jag njuta av det? Nej jag tror inte det, jag har lite mycket på min agenda. Den är full och inte jag, dålig kombo hehe. Senaste månaden kan sammanfattas;

- Jag kom med i StiL Alpin, life fucking goal! Ska shredda som fasiken nästa vinter.
- Jag har hängt i riksgränsen under Valborg. Lördagen var nog en av de bästa dagarna i mitt liv. Asbra åkning, strålande sol, åttitalstema, ägig afterski, bra fest, utgång, slampdans med krille och slutligen blev jag nedbäddad av honom <3 Åh det var en sån bra dag. Jag mådde nog seriöst bra hela dagen. Jag fick åka skidor, sola, dansa, dricka sprit och hångla.
- 17 maj blev jag tillsammans med Krille. Han är en sån jävla fin kille. Hans insida är fane mig sjukt bra. Just nu är han nog precis vad jag behöver. Alltså precis.

Så grymma grejer. Ska sätta mig tillbaka och njuta av detta. Ta en sovmorgon imorgon och insupa livet typ.


Likes

Comments

​Har googlat nästan hela kvällen. KÄRLEK. Vad är äkta kärlek egentligen? Vad är ens kärlek? Hur vet man att man är kär? Jag hoppas förtvivlat på att jag kan hitta svaret på internet, i någon klok persons krönika. Men innerst inne vet jag nog att jag inte kan finna några svar där, inga rätt och fel. Det är bara jag som vet svaren. Men jag vet inte svaren. Fuck.

Det handlar om Christian. Hur ska jag veta om jag vill ha honom eller inte? Det är så svårt. Jag gillar honom jättemycket. Han är snäll, rolig, intelligent, bra i sängen, omtänksam... Men det pirrar liksom inte i mig när jag ser honom. Inte än iallafall. Han gillar ju mig, det märker jag tydligt. Jag tror han vill bli tillsammans med mig. Men jag måste få ge det tid. Jag kan inte ge mig till någon innan jag vet säkert att det kommer bli bra. Jag kan inte säga JA till någon för att inte göra den ledsen, det vore för oärligt mot oss båda. Jag behöver tid, jag behöver få känna. 

Därför ska vi chilla. CHILLA. Funderar på att ta upp det med Christian, säga att jag behöver tid att få känna. Han behöver faktiskt ge mig tid till att få känna. Sen löser det nog sig efter ett tag. Som med det mesta:) 

Likes

Comments


Tja! Här sitter jag i skolan och grubblar över livet. Visst har jag fint hår?! Jag gillar när det är rosa, det känns som mig. Det gör mig lite speciell och jag gillar det, jag vill inte vara som alla andra. 

Jag är glad. Jag har träffat en kille. Han e fin. Han heter Christian. Han kallas för horan. Han får det att pirra inom mig. Han är bäst att sova med. Han får mig att känna mig speciell. Jag känner mig bekväm med honom. Han tycker jag är snygg. Jag vill ha honom. 

Dock har det gått så sjuuuukkt snabbt. Jag har typ knät honom i två veckor. Ändå känns det som vi känt varandra jättelänge. Det känns så naturligt att va med honom. Fast jag skulle vilja hänga med honom utan att ligga, ibland känns det som om det är det ända vi gör... Gillar jag honom utan närheten? Det visar sig nog. Jag vill bara kunna få vara mig själv och uppskattas för det. Så jag tänker inte vara någon annan än mig själv. Det är faktiskt viktigt. Annars kommer jag hamna i något som inte blir bra, som förra gången. Då blev allt hemskt, svart och gjorde ont för att jag inte respekterade mig själv. För att jag inte kände efter vad jag ville, för att allt var för nytt och för spännande. 

Vi har ju sagt att vi ska chilla och det tycker jag är bra. Varför ska man behöva sätta beteckning på allt hela tiden? Kan det inte bara va? Vi umgås för att vi gillar varandra. Räcker inte det väldigt långt? 

Peace out måste dra på möte :D 



Likes

Comments

När jag mår dålig vill jag skriva. Det känns lite som om man mår bättre av det. Jag vill ha bekräftelse och närhet! För att verka lyckad, för att känna mig lyckad.

Det suger att bli kär eller att börja tycka om någon som mer än en kompis. Det slutar alltid med att det gör ont. Ont i hjärtat och ont i själen. Det är faktiskt inte värt det, inte värt att känna några sekunders bubblade i magen och ett leende om inte kan lämna läpparna. För att sen bli ett mörker av ångest och dysterhet.

Hur ska man våga gilla någon när man kan bli nobbad så jävla enkelt. Ge så mycket för kärleken och sen inte få en endaste liten smula tillbaks? Jag vet inte, jag vill typ inte. Jag HATAR att må dåligt, det gör så himla ont. Ont ont ont.

Och nu sitter jag här i Ryssland. I en korridor, mot en kall vägg, i ett deppfylletillstånd. Och det är tre dagar kvar, hur ska jag stå ut? Jag som inte ens vågar gå och lägga mig. För då kommer nog ångesten. Men man kanske då kan reppa sig själv istället, eller nåt typ. Jag vet inte. Nu äre tråkigt iallafall. Jag har typ inga kompisar, inga riktiga iallafall. Allt är bara fake och lossas och flörtigt och stelt.

Nu ska jag sova och vara ledsen. Godnatt!

Likes

Comments