View tracker

http://lajkat.aftonbladet.se/29-tankar-som-gar-igenom-en-tjejs-huvud-nar-ragget-inte-svarar-pa-sms/

Herreguuuuuud, så sant! Krille svarar inte på ett sms och jag lackar ur. Han är fan sämst på att svara. Det gör mig lite arg, som om jag inte är prioriterad i hans liv. Han hör typ aldrig av sig, inte jag heller kanske men ändå. Jag svarar ju iallafall på hans meddelanden. Det börjar typ spöka i mitt huvud. Varför svarar han inte? Gillar han mig inte? Kommer han göra slut? Är han med sitt ex? Tycker han jag är jobbig?... Vad kan vara viktigare än att höra av sig till mig??? 

Psyko bitch

Allt för ofta blir jag ledsen eller får ångest över folk som inte svarar. Allt för ofta blir jag ledsen eller får ångest över tonen i folks meddelanden. Sen när man väl träffar dom så är det helt annorlunda. En smilie hit eller dit kan betyda världen för mig. Det är ganska orimligt. Jag kan inte låta mig påverkas för mycket av det. Det finns väl tusen olika orsaker till varför folk inte svarar, eller varför någon inte gör 1000000 <3 i varje sms som skrivs. Och jag orkar inte analysera det varenda jävla gång. När de svarar så svarar dom, under tiden så kan jag göra något bättre med mitt liv än att sitta och vänta men en växande ångest inom mig. Som den som svarar inte bryr sig ett jävla dugg om. Den ångesten är jag inte värd. Så när den tanken kommer upp är det bara "tack och hej med dig, när det finns något att läsa, då bryr jag mig igen". 

Eller är det ångest? Det är typ mer en oro. En oro för att bli lämnad ensam. Att bli övergiven. Usch. Det är nog det värsta jag kan tänka mig att ingen vill ha mig, som familjemedlem, kompis eller flickvän. Den känslan är livsfarlig, den gör jag allt för att undvika. Och är jag en ett uns nära så spyr jag nästan av ångest. Det kryper på insidan av mitt skin och inget jag gör får det att kännas bättre. En känsla som förlamar livet. 

Men jag är inte ensam, aldrig någonsin. Jag har världens bästa familj där hemma som bryr sig om mig så himla mycket. Jag ha fina vänner, både här men allra mest där hemma. De tycker om mig och trivs med mitt sällskap, de vill umgås med mig, för att jag är ägig som jag är. Kom ihåg det! 


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ett projekt som verkligen dragit ut på tiden men som nu äntligen är färdigt och titta så jävla fint det blev. Jag är verkligen duktig! Jag tycker att fonten, ramen och texturen på pappret går så bra tillsammans. Den är vacker att titta på samtidigt som jag tycker att betydelsen är kraftfull. Ingen, verkligen ingen, ska få ta min glada, positiva vibe ifrån mig. Den bitchen kan fara åt helvete. Jag står på egna ben, älskar att ha kul och är inte i behov av negativa, energisugande eller nedtryckande människor. Nej. Tack. Det här ar en liten reminder till mig själv att de verkliga puckonen är de som drar ner andra människor och får dom att tycka illa om sig själva. Jag ska inte må dåligt för att någon annan dödar min vibe helt enkelt. För jag är bra, fett jävla bra som jag är. 

Krille är påväg hit. Hem till mig. Min pojkvän Krille. Thihi, känner mig som en 90-tals tjej som har en ascool åldra pojkvän som skjutsar mig på sin moppe. Som köper ut folköl till mig och som tar mig till coola hemmafester. Han är den populära kille alla tjejer vill ha, men det är med mig han hånglar. Krille och Matilda. Låter himlans bra det faktiskt. <3 

Jag tycker mer och mer om honom. Jag tror nästan att jag är kär. Han gör mig alldeles varm på insidan ibland. Med honom kan jag vara mitt knäppa jag, mitt roliga jag, mitt snygga jag. Han ger mig alltid komplimanger, dock oftast för min utsida. Jag hoppas han gillar mig för mer än sex. För han gillar sex, det märker jag rätt tydligt. Men han säger att han gör det, så jag kanske ska välja att lita på honom. Det är inte så att jag tvivlar på att min insida inte är bra nog för någon, för jag tycker att jag har en rätt härlig personlighet. Mer om han tycker att vi två passar ihop. Typ jag vill ha djupa diskussioner om stor ämnen. Om kärlek, om framtiden, om ångest. Ops, nu kommer han. Ha det!



Likes

Comments

View tracker


Shit vad livet vad livet bokstavligen flyger fram i full fart. Var det inte nyss måndag? Eller påsk? Eller nolleperioden? Det är härligt på ett sätt, livet rullar på och jag hänger bara på. Så mycket som hänt senaste månaden, tusen miljoner saker och jag vet inte ens om jag hinner njuta? Jag komma kolla tillbaka på det här och längta tillbaks, till det härligt, energiska studentlivet. Men just nu, idag, hinner jag njuta av det? Nej jag tror inte det, jag har lite mycket på min agenda. Den är full och inte jag, dålig kombo hehe. Senaste månaden kan sammanfattas;

- Jag kom med i StiL Alpin, life fucking goal! Ska shredda som fasiken nästa vinter.
- Jag har hängt i riksgränsen under Valborg. Lördagen var nog en av de bästa dagarna i mitt liv. Asbra åkning, strålande sol, åttitalstema, ägig afterski, bra fest, utgång, slampdans med krille och slutligen blev jag nedbäddad av honom <3 Åh det var en sån bra dag. Jag mådde nog seriöst bra hela dagen. Jag fick åka skidor, sola, dansa, dricka sprit och hångla.
- 17 maj blev jag tillsammans med Krille. Han är en sån jävla fin kille. Hans insida är fane mig sjukt bra. Just nu är han nog precis vad jag behöver. Alltså precis.

Så grymma grejer. Ska sätta mig tillbaka och njuta av detta. Ta en sovmorgon imorgon och insupa livet typ.


Likes

Comments

​Har googlat nästan hela kvällen. KÄRLEK. Vad är äkta kärlek egentligen? Vad är ens kärlek? Hur vet man att man är kär? Jag hoppas förtvivlat på att jag kan hitta svaret på internet, i någon klok persons krönika. Men innerst inne vet jag nog att jag inte kan finna några svar där, inga rätt och fel. Det är bara jag som vet svaren. Men jag vet inte svaren. Fuck.

Det handlar om Christian. Hur ska jag veta om jag vill ha honom eller inte? Det är så svårt. Jag gillar honom jättemycket. Han är snäll, rolig, intelligent, bra i sängen, omtänksam... Men det pirrar liksom inte i mig när jag ser honom. Inte än iallafall. Han gillar ju mig, det märker jag tydligt. Jag tror han vill bli tillsammans med mig. Men jag måste få ge det tid. Jag kan inte ge mig till någon innan jag vet säkert att det kommer bli bra. Jag kan inte säga JA till någon för att inte göra den ledsen, det vore för oärligt mot oss båda. Jag behöver tid, jag behöver få känna. 

Därför ska vi chilla. CHILLA. Funderar på att ta upp det med Christian, säga att jag behöver tid att få känna. Han behöver faktiskt ge mig tid till att få känna. Sen löser det nog sig efter ett tag. Som med det mesta:) 

Likes

Comments


Tja! Här sitter jag i skolan och grubblar över livet. Visst har jag fint hår?! Jag gillar när det är rosa, det känns som mig. Det gör mig lite speciell och jag gillar det, jag vill inte vara som alla andra. 

Jag är glad. Jag har träffat en kille. Han e fin. Han heter Christian. Han kallas för horan. Han får det att pirra inom mig. Han är bäst att sova med. Han får mig att känna mig speciell. Jag känner mig bekväm med honom. Han tycker jag är snygg. Jag vill ha honom. 

Dock har det gått så sjuuuukkt snabbt. Jag har typ knät honom i två veckor. Ändå känns det som vi känt varandra jättelänge. Det känns så naturligt att va med honom. Fast jag skulle vilja hänga med honom utan att ligga, ibland känns det som om det är det ända vi gör... Gillar jag honom utan närheten? Det visar sig nog. Jag vill bara kunna få vara mig själv och uppskattas för det. Så jag tänker inte vara någon annan än mig själv. Det är faktiskt viktigt. Annars kommer jag hamna i något som inte blir bra, som förra gången. Då blev allt hemskt, svart och gjorde ont för att jag inte respekterade mig själv. För att jag inte kände efter vad jag ville, för att allt var för nytt och för spännande. 

Vi har ju sagt att vi ska chilla och det tycker jag är bra. Varför ska man behöva sätta beteckning på allt hela tiden? Kan det inte bara va? Vi umgås för att vi gillar varandra. Räcker inte det väldigt långt? 

Peace out måste dra på möte :D 



Likes

Comments

När jag mår dålig vill jag skriva. Det känns lite som om man mår bättre av det. Jag vill ha bekräftelse och närhet! För att verka lyckad, för att känna mig lyckad.

Det suger att bli kär eller att börja tycka om någon som mer än en kompis. Det slutar alltid med att det gör ont. Ont i hjärtat och ont i själen. Det är faktiskt inte värt det, inte värt att känna några sekunders bubblade i magen och ett leende om inte kan lämna läpparna. För att sen bli ett mörker av ångest och dysterhet.

Hur ska man våga gilla någon när man kan bli nobbad så jävla enkelt. Ge så mycket för kärleken och sen inte få en endaste liten smula tillbaks? Jag vet inte, jag vill typ inte. Jag HATAR att må dåligt, det gör så himla ont. Ont ont ont.

Och nu sitter jag här i Ryssland. I en korridor, mot en kall vägg, i ett deppfylletillstånd. Och det är tre dagar kvar, hur ska jag stå ut? Jag som inte ens vågar gå och lägga mig. För då kommer nog ångesten. Men man kanske då kan reppa sig själv istället, eller nåt typ. Jag vet inte. Nu äre tråkigt iallafall. Jag har typ inga kompisar, inga riktiga iallafall. Allt är bara fake och lossas och flörtigt och stelt.

Nu ska jag sova och vara ledsen. Godnatt!

Likes

Comments

Jag känner din kroppsvärme bredvid mig
förut gjorde den hela mig varm
nu bara det skal jag har på utsidan

Något hände ikväll
det roliga och spännande känns nu vara fel och obekvämt
en van hand på ditt bröst känns ikväll tafatt och klumpig
läppar mot läppar, hals och bröst men glöden har slocknat
En natt när jag önskar att du inte vore här

Något hände ikväll
Jag tror vi inte ses igen
Det känns tyckt och skönt
Din värme gör mig inte längre varm


Något hände ikväll
det du väckte inom mig har återigen somnat


Likes

Comments


Likes

Comments

​... så himla fin film. Jag grät och jag skrattade och jag blev så berörd. Den berättar att alla har en historia bakom sig, som fora är smärtsam, och att man inte ska döma någon för snabbt. Man ska också våga komma folk närmare inpå livet för det behövs. Parvaneh är den jag gillade mest. Hon var fett cool och tog ingen skit men samtidigt var hon hur fin som helst som tog hand om Ove och inte sket i honom i första taget. Hennes man gillade jag också, han var så snäll. Helt klart en film som jag kan se igen. Kärleken mellan Ove och Sonja var väldigt fin. Han älskade henne verkligen. Den fick mig verkligen att tro på äkta kärlek och jag längtar tills jag hittar min andra hälft. 

Den fick mig också att fundera över livet. Att kärlek är det viktigaste och finaste som finns. Att älska andra och att älska sig själv. Det är nog så man blir lycklig. Det fick mig än en gång att tänka att man blir verkligen inte lycklig framför en skärm. Skärmen gör mig nedstämd och ångestfylld. Den drar mig bort från verkligheten och slukar min tid. Jag ska vänja av mig vid telefonen, iallafall det som jag inte mår bra av. Det jag älskar med den är; musiken, att kunna fota, ringa, kartor, sacham och att kunna nå folk snabbt. Det andra behöver jag inte lägga min tid på. 

Man är fett snygg utan smink och utan bygelbh. Man är faktiskt det och det tycker jag på riktigt. Det blir mer naturligt då och så äkta. Det tycker jag är vackert. Naturligt är vackert. 


Likes

Comments


Snart är det nyår igen. Ett nytt år. Början på ett nytt liv. Förhoppningar om lycka. Att städa undan det gamla och tråkiga. Visst är det så varje år. Man är så taggad på en nystart i livet. Jag är så tacksam för att man varje år får denna nystart, denna mentala och fysiska nystart. Den väcker en till liv, man får perspektiv på tillvaron, den öppnar upp för att slänga det gamla, skrota rutiner som inte får en att må bra. Jag är så taggad på ett 2016, jag känner i kroppen att det kommer bli ett bra år. 2015 var ett, hur ska man uttrycka det, kaosigt år. Mitt liv vändes upp och ner, saker sket sig, jag sket i mig själv, jag hade hemsk ångest, mitt första förhållande tog slut, jag var på en resa som förändrade mitt liv, jag växte som person otroligt mycket, jag har börjat plugga, jag har flyttat hemifrån. Hjälp! 2015 var verkligen ett vilt år.


Hur går jag in som person i 2016? Jag känner mig rätt stark. Och styrkan kommer inifrån, den ligger inte som ett bräckligt skal på ytan. Jag har rätt tydliga värderingar om hur jag vill leva mitt liv och vad som är rätt och fel. Jag har en starkare tilltro till mig själv och min självkänsla är påväg uppåt. Jag har kommit långt men jag har fortfarande en hel del att lära innan jag är färdig. Jag hoppas att jag kan fortsätta med detta under 2016.


Det här med att kärlek kommer när det är dags. Det tror jag väldigt mycket på. Och jag är inte redo än. Jag är inte redo att kasta mig in i något förhållande för att sen se allt braka samman som det gjorde innan. Jag är inte så självsäker än, att jag våga säga vad jag tycker. För jag är rädd att den andra ska ta illa upp, och bli sur på mig. Jag har svårt att vara ärlig. Och ärlighet är en viktig grundsten i ett förhållande. Jag kommer ställa krav på kärleken. Den ska göra mig gott, den ska göra mig lycklig, den ska göra mig stark, den ska göra mig modig och den ska få mig att utvecklas. Personen jag blir tillsammans med ska älska mig för den jag är, min humor, sminkad eller osminkad, hårig eller clean, korkade eller smart. Jag ska inte behöva lossas vara någon annan eller hålla upp någon fasad för att den personen ska känna sig tillfredsställd. Jag ska vara jag. Han ska också vara intresserad av mig. Han ska vilja veta saker om mig och vara intresserad när jag berättar. Frågar hur mig dag har varit och verkligen lyssnar på hur den varit. Han ska ha ett genuint intresse för mig och mitt liv. Han ska komma med kloka råd och stötta mig när jag behöver det. Han ska få mig att skratta. Han ska ta in glädje i mitt liv. Oj vad vi ska skratta och vara knäppa och lustiga tillsammans. Han ska vara driven, vilja göra saker, vilja leva livet. Vara äventyrslysten och galen. Han ska förtjäna min kärlek och han ska förtjäna mig. Jag ska vara hans gudinna och han ska vara helt galen i mig. Han ska ge mig komplimanger och berätta för mig hur bra jag är. Jag tycker allt detta är väldigt viktigt. Ibland tänker jag att jag har för höga krav men nej, det har jag inte! Jag kommer inte nöja mig innan jag får det jag vill ha, jag vill ha ALLT! Annars kommer jag inte bli lycklig, då blir det en repris på förra gången och det kan jag hellre vara utan.


Kärleken kommer. Han finns där ute. Han gör det och det vet jag. Jag ser honom nästan framför mig. Men han kommer när det är dags, när tiden är rätt. Nu ska jag bara njuta av att vara singel. Att få vara helt fri och lära känna mig själv. Lära älska mig själv först innan jag börjar älskar någon annan. Jag är inte redo för kärlek. Inte på ett tag. Men lite lossas-kärlek under tiden skadar inte hehe. Bara jag är på det klara med vad jag håller på med. Jag behöver inse att jag är värd att älskas, att jag är bra nog att älskas, smart nog, snygg nog, rolig nog. Det är en bit kvar till det. Så nu under tiden ska jag ba älska livet som singel, leva lajf och göra precis som jag vill när jag inte har någon kille att dras med.


Sen ska jag göra något litet schema för nästa år. Vad jag ska satsa på och hur jag ska lägga upp livet. Så att det passar mig. Så att jag mår bra. Så att jag har roligt.


Sen tänker jag mig en årssumé. Det är nog nyttigt för själen.


Sen ska jag sätt upp lite mål för nästa år och för livet.


Sen ska jag se till att komma över eddie helt och hållet och sen även alperna. Det tynger mig fortfarande. Det är en lass jag har fått nog att bära. Den ska kastas någonstans.



Likes

Comments