Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 11 Readers

Likes

Comments

DOMINIKANSKA REPUBLIKEN!

Äntligen så ska vi ha lite semester, bara jag och min livs kärlek. Att fira vår första julafton tillsammans gör vi nere i värmen, ska bli så underbart!
Jag längtar såååååå mycket!

  • 17 Readers

Likes

Comments

Idag hämtade vi hem denna lilla prinsessan, Doris!
Guuuuud så mysigt vi kommer ha 🌸

_____________________________________________________


Men för övrigt så börjar min förkylning ge med sig!

Ä N T L I G E N. 

Imorse övningskörde jag på körskolan, ett steg närmare till körkortet! Sen efter de gick jag ner till jobbet och lämnade in läkarintyg på att jag har varit dålig i över 1,5 vecka.

Hemma nu och bara myser med älskade Doris innan jag ska ta tåget till Helsingborg för att spendera några dagar med pojkvännen min.
Dags och packa väskan.
Puss och kram

  • 60 Readers

Likes

Comments

  • 58 Readers

Likes

Comments

G L A S S i stora lass !

Inte gjort någonting idag, förutom legat i sängen å kollat på boens och ätit glass. Klagar inte!

Glass och sova är den bästa medicinen när man är dålig. Så det ska jag fortsätta med nu.

  • 60 Readers

Likes

Comments

Livet

Vaknade med ont i halsen igår, men gick till jobbet och gav det en chans. 3 timmar innan jag skulle sluta så brakade det loss, huvudvärk och helt snörvlig. Kämpade till de sista av passet och klarade de bra.
Kom hem vid 18 tiden och sen blev det sängliggandes resten av kvällen.
Vaknade i morse och var inte alls bättre, så fick stanna hemma idag! Alltså, det betyder dejt med sängen och serien Bones hela dagen! #luckyme


  • Livet
  • 65 Readers

Likes

Comments

Jag bloggade, haft mycket på gång och haft en stor paus!

Men nu är jag tillbaka.
Under de senaste 6 månaderna så har det hänt mycket!

Januari och februari månad så blev jag opererad. I januari så gjorde jag en titthåls operation i magen pga mina kramper som jag har kämpat med sen jag var 15 år, visade sig att jag har endometrios.
( tänkte göra ett inlägg om det lite senare )

Februari gjorde jag en operation för mina ögon eftersom jag skelar, gjorde första operationen 2012, då gjorde dom bara ena ögat. Och denna gången gjorde dom bägge. Såg ut som en pirat 😂

Sen resten av månaderna så har jag spenderat Mycket tid med min pojkvän & jobb!

På tal om jobb, så är det dags och göra sig i ordning nu! Snart dags för jobb!

  • 73 Readers

Likes

Comments

  • 188 Readers

Likes

Comments

Året 2012 – det bästa året, att av de värsta och jobbigaste.

Ämnet heter 2012.

Tisdagen den 15 maj 2012. Det är kväll, ca 21.30, jag är i mitt rum, ligger i sängen och kollar igenom facebook, och massor av mina vänner lägger ut ” vad har hänt i tomelilla vid idrottsplatsen?” ingen vet något. Och min tanke var, jag har prov imorgon bitti, jag måste sova.
Jag somnar. Vaknar dagen efter och kollar igenom facebook ytterligare innan jag går upp ur sängen. Mina vänner har skrivit. ” RIP, Livet är orättvisst, gud har tagit en ängel alldeles för tidigt”. Jag ser att de har kommenterat på min tjejkompis storebrors sida ” finns för dig, livet är orättvist, gud tog HENNE alldeles för tidigt, vi finns för dig”. Mitt hjärta dunkar snabbare och snabbare. Jag reser mig upp ur sängen och sätter mig på sängkanten och skickar i väg ett meddelande till en av mina kompisar i t-lilla.

  • -Hej Madde, vem är det som har dött??????
  • -Hej Li, du behöver inte säga att jag har sagt de, men det är Emina. Hon blev påkörd av tåget igår kväll…

Jag fortsätter titta på meddelandet och läser om och om och om de igen. Jag tror inte på de. Jag vet inte vad jag ska göra. Min finaste E har försvunnit från denna jord.

Till slut så reser jag mig upp utan att säga ett ord och går igenom köket, vidare in i vardagsrummet och sen vidare in till mammas sov rum. Jag kommer halv vägs in innan jag bara faller ihop och bara skriker EminaEminaEmina..

Det svartnar. Allt bara blir svart. Jag skriker ännu mer.
Till slut så vaknar jag upp ur det svarta, av att jag sitter på golvet och mamma sitter på golvet med mig och håller mig. Hon håller mig så hårt. Jag skriker ännu mer, släpp mig inte SNÄLLA.

Fanfanfan… jag reser mig upp, jag och mamma går ut i köket. Det första jag säger är att jag måste ringa Julia. Måste ringa henne innan hon kommer till skolan och får redan på det.

Jag tar upp mobilen ringer och hon svarar, jag bryter ihop. Så hårt. Mamma tar telefonen och berättar. Allt är så tyst runt omkring. Men inom mig så är alla tankar i huller om buller. Hur? Varför? När? Emina? FUCK.

Jag beslutar mig för att sticka till skolan, där våra vänner är. Jag kan inte sitta hemma och bara inte göra någonting. Jag gick till skolan, jag gick hem, jag gick till skolan, jag gick hem. Tårarna sprutade åt alla håll och kanter. Jag klarade inte av de. Det gick inte.

Dagarna gick, det var tufft att inte se Emina i skolan. Det var tufft att man inte kunde höra av sig till henne. Men att radera hennes nummer från telefonen går inte. Det går fortfarande inte.

Det gick 2 veckor, sen var det din begravning.
Det var fint väder, solen sken. Nästan upp till 30 grader.
Det var en av de jobbigaste dagarna jag har varit med om, men herregud så fin den var.
Det var så mycket människor. Så många, över hundra människor. Folk stod på led för att lägga blommor vid graven.
Om jag vara ärlig, så slog det inte mig förens jag satt där framför graven. När vi skulle lägga blommorna vid graven. Då brast allt.

Än idag, när jag kan. Så åker jag till dig, sitter och pratar med dig. Har med mig en red bull. Dricker den och ställer den hos dig. En av dina favorit drycker.

Jag saknar dig, min SKYDDSÄNGEL.

Onsdagen den 31 oktober 2012.

Det är tråkigt väder ute. Det är kväll. Det är mörkt.
Jag har suttit hemma halva kvällen och pluggat. Tillslut så blev jag så rastlös så jag ringde min styvsyster som var ute med sina vänner och åkte runt i bilen. Jag bad dom hämta upp mig, det gjorde dom. Jag sa till mamma och min styvpappa. Och mamma lägger en kommentar med ” se nu till och inte krocka eller något” – nejdå säger jag.

Syrran och hennes kompis hämtar upp mig där hemma. Jag sätter mig bakom föraren, har en killkompis bredvid mig och syrran sitter där fram.
Vi kör runt om Ystad, hamnar precis utanför. Kör förbi en by. Vi körde och körde sen svängde vi höger och vi hamnar i en ”by” som heter Sövestad. Jag visste vart vi var. Jag har gått i skolan där. Vi fortsatte köra rakt fram, hade kyrkan på höger sida. Vi bara kör. Lyssnar på musik. Vi kommer ut på en landsväg. På min vänstra sida står en mölla. Sen två hus. Jag sitter och smsar med en vän. När jag tittar upp så ser jag att ratten bara vrider. Bilen börjar snurra. Det smäller. Kroppen svänger åt höger och vänster. Glaset går i sönder. Vi voltar, volt efter volt. Det slutar inte. Varv efter varv. Men efter en stund så slutar det. Vi landar upp och ner. Taket är på marken och vi hänger i bilen. (tackar gudarna för att vi hade bälte). Jag sätter ner handen mot taket. Jag känner en lukt. En lukt som luktar sprängmedel. Paniken som börja komma. Den kommer snabbare och snabbare. Jag sitter fast. Jag får inte av mig bilbältet. Men samtidigt som jag hänger där upp och ner i bilen så ringer jag 112. När SOS svarar så får jag av mig bältet. Jag pratar, han lugnar ner mig. 1,2,3 är jag ute i ur bilen. Men jag minns inte hur jag har kommit ut. Alla fyra är ute. Jag fortsätter prata med SOS killen. Han frågar om jag vet vart vi är jag svara ja. Men jag kom inte på de, kunde inte säga vart vi var. Men tillslut så ber han mig beskriva. Och det ända jag säger är. Sövestad, kyrka höger sida, rakt fram, möllan och två hus på vänster sida sen är vi på höger sida.
Han svarar med en lugn röst, - jag vet vart ni är. Bara håll er lugna. Räddningstjänsten är på väg. Är någon skadad? Jag skriker, blöder ni? Kan ni röra er? Lever ni?? Ingen hade skadat sig, ingen blödde.

Det tar 5 minuter. Sen är räddningstjänsten där. När den första ambulansen kommer så springer vi upp mot vägen.
Ambulans efter ambulans kom, brandbil, polisen. Allt. Blåljus överallt.
Jag slutar prata med SOS-killen. Går fram till personalen och sen faller jag ihop.

Det visade sig att jag hade glasskärvor i ryggen och knäet var skadat. När chocken släppte så kände man smärtan. Smärtan i hela kroppen.

Jag fick sätta mig i första ambulansen. Min syster hoppade in och satte sig bredvid mig. Vi grät, vi var chockade. Polisen kommer fram till oss och frågar om vi har blivit av med något i olyckan och det första jag säger är. Mina cigg, Level korta mentol, gröna.. dom letade.

Men HUR skulle vi kunna ringa våra föräldrar???
varken hon eller jag klarade av de. Så personalen hjälpte oss att ringa hem. Såklart blev dom oroliga. Men de skulle möta upp oss på sjukhuset.
Till slut så skulle jag ringa min PAPPA. Klockan var 21.30 när jag ringde honom. Och han svarade. Han sa- hej gumman. Hur är det? När han sa de orden så brast de. Jag började gråta och sa – jag har varit med i en bilolycka och grät ännu mer. Pappa sa, lugn gumman. Vi kör in. Vi ses där.

På väg in till sjukhuset så tappar jag medvetandet från och till. Vaknar upp inne på akuten. Det var personal överallt. Min styvpappa kommer in först. Sen kommer min pappa in. Jag började gråta och fick ännu mer panik. Men det första jag säger till min pappa när han kliver in är. – min telefon klarade sig, så den behöver inte lagas. Pappa sätter sig bredvid mig och säger. Skit i telefonen, det viktigaste är att ni överlevde.

Jag kommer ihåg att räddningspersonalen sa till oss, ni hade tur i oturen. Hade ni varit två sekunder innan eller efter så hade ni inte suttit här idag.


Efter mycket om och men så fick vi äntligen åka hem. Jag fick åka hem till min säng.
Efter den dagen så blev de aldrig sig likt av att åka bil. jag fick en räddsala av att åka bil. och det får jag än idag. Det visade sig sen efter någon månad att jag led av PTSD. Än idag kommer de attackerna tillbaka när man sitter i en bil. Paniken. Jag hatar verkligen att åka bil vissa årstider, när det regnar, om det är snö ute. Då kommer paniken, men det är något jag har lärt mig att leva med. Även om det är jobbigt. Men jag har lärt mig av detta. Att ta en dag i taget. Man vet aldrig vad som kan ske.

​Avslutar även med denna bilden. saknar mitt blonda hår. 



Kram på er 

Likes

Comments

Somsagt, rubriken säger allt. Men trivs man på sitt jobb så spelar det ingen roll.

  • 557 Readers

Likes

Comments