View tracker

Fredag, 13 Januari: 

Fredagen den trettonde januari satte jag mig på tåget mot Stockholm, men bestämde mig för att åka vidare till Gävle för att hälsa på mina kusiner över natten. Så runt 18:42 rullade jag in på Gävle Central där min moster mötte upp mig och vi kramades länge och ordentligt. Precis så där som det ska vara när man inte träffat varandra på länge. Vi åkte hem till min moster och hennes familj där jag överraskade barnen. Gladast blev nog M ändå, hon slocknade snabbare än jag hann blinka på kvällskvisten efter att vi hade lekt intensivt i timmar. Vi åt tacos och så kramade jag om de stora tjejerna. Jag och min moster såg två avsnitt av Saknad och därefter gick jag och la mig.
Att fylla på med massa energi och glädje var så enormt viktigt. Mina hjärtan.

Lördag, 14 Januari:

Strax efter 07:00 så smög jag mig ut ur min moster och hennes mans lägenhet och pussade först hejdå på lilla M som hade vaknat till och ville att hennes mamma skulle gå och lägga sig igen. Därefter tog jag bussen in till Gävle Central, köpte mig kaffe och en tidning och väntade på tåget som skulle gå mot Uppsala för byte till Solna.

Så vid 08:37 avgick tåget till Solna för ambassadörsutbildning med Unga Reumatiker.
Runt 11:00 befann jag mig på Quality Friends Hotel där jag checkade in och sedan hann andas några minuter innan det var dags för lunch med ambassadörsgänget. Det var fantastiskt kul att träffa alla drivna individer, och vi klickade väldigt bra ganska direkt, om jag får säga det själv.

Efter lunchen hade vi lite "vilotid" - Vilket i mitt fall är välbehövligt då jag blir väldigt trött och är väldans trött mestadels hela tiden. Därefter satt vi i några timmar och arbetade med diverse olika ting. Vi diskuterade styrkor och svagheter och som ni ser på höger bild här ovanför så var ju styrkorna fler än svagheterna. Och redan vid denna tidpunkt endast några timmar efter vår sammansatta grupp så var jag övertygad om att vi tillsammans kommer förändra mot det bättre, på både ett och annat plan.

Vid 17-tiden avslutade vi och vid 18:00 var det dags för middag, vi satt i några timmar och pratade om allt mellan himmel och jord och kom verkligen varandra nära.

Efter dagens slut var det verkligen skönt att få sova. Jag var helt slut i kropp och knopp.

Söndag, 15 Januari: 

Under söndagen stod mitt alarm på 06:30, men jag kom inte upp förrän strax efter 07. 07:30 var jag nere vid frukosten och 09:30 var vi allesammans nere i lobbyn, uppe, mätta, färdigpackade och redo att åka till Abbvie där söndagens utbildning i Sociala medieträning hölls tillsammans med Unga Magar och Ung med Psoriasis. Det var en intressant dag och självklart mycket lärorik. Vi avslutade dagen med en gruppbild med "vårt" lilla gäng. Dock saknas det några individer på bilden.

Därefter väntade en lång resa hem till mitt Tingsryd och jag var hemma strax efter 22:00. Jag somnade gott kan jag säga.

Måndag, 16 Januari:

Måndag morgon och jag var uppe med tuppen. Redan klockan 09:00 skulle jag vara hos min fysioterapeut samt arbetsterapeuten direkt därefter. Har fortsatt nedsatt funktionalitet i mina händer samt att min axel är alldeles för svullen. Har dock positivt nog dock blivit lite(!!!!) mer rörlig i kroppen. Dock är det fortfarande alldeles för dåligt. Tråkigt nog! Kontaktade iallafall min reumatolog och fick en tid dit för lite kortison och medicinöversikt.

Efter sjukhusbesöket gick jag till Espresso House och jobbade lite, sedan tog jag bussen ut till Grand Samarkand och införskaffade mig lite nytt te från Gerds te- och kaffehandel. (De har det absolut bästa te´t.) Därefter åkte jag tillbaka in till stan och klippte mig, fixade ett gymkort och fick tid till en personlig tränare som skall hjälpa mig att utforma ett träningsschema som fungerar för min kropp.

På kvällen var det dags för möte med Advisory Board på UF-kontoret. Ett givande och intressant möte kring grymma grejer som kommer framöver. Efter det åt jag middag på Rosegarden med en viss individ, och därefter var min ork bortom molnen ungefär. Så jag åkte hem och slocknade fortare än jag hann blinka.

Tisdag, 17 Januari:

Invigde mitt te genom att fylla upp mina finaste burkar och det luktar ljuvligt(!!!). Sedan for
jag till skolan där jag hade fullt upp med möten, ensemble, jobb, jobb och åter jobb. Kom iallafall hem strax efter 16-tiden, då jag lagade middag, handlade, och städade i min lägenhet. Välbehövligt. Somnade även helt utslagen strax efter 20-tiden.

Onsdag, 18 Januari:

Min onsdag började jag med ett besök på sjukhuset redan vid 10-tiden. Efter det så åt jag lunch på språng då det resulterade i vegetarisk sushi. Därefter sprang jag vidare till Star FM, Växjö för att fixa i ordning i studion inför gästen som skulle komma och gästa Bryt Tystnadens podcast med mig Josefin Svensson. Jag träffade Tobias Nyberg som tog initiativet och startade instagramkontot "Tysta Röster Talar" där man anonymt kan ventilera sitt dåliga mående, och skriva sina erfarenheter kring psykisk ohälsa. Ett mycket viktigt och inspirerande möte. Efter vårt möte så satt jag kvar i studion och redigerade och fixade introt. Det blev så så så himla bra.

Torsdag, 19 Januari:

Torsdagen skulle jag egentligen spenderat i skolan och därefter på flertalet möten. Dock blev jag snabbt dålig och efter 30 minuter orkade jag inte mer. Så jag åkte hem till mor och far och låg utslagen med enorma smärtor i soffan och myste med kattungen.

Fredag, 20 Januari:

Stannade hemma hela fredagen och vilade, vilade och vilade. Kroppen har inte riktigt orkat.

Lördag, 21 Januari

Lördagen till ära så åkte jag ut och handlade med mor och far på morgonkvisten efter relativt dålig sömn. Sedan sökte jag 14 sommarjobb och satte upp intresset på två olika boendeformer inför att mitt hyreskontrakt går ut och jag skall flytta vidare och lämna byn fram mot sommaren. Nu på kvällen har jag suttit och skrivit på min tematiska fördjupningsuppsats som skall vara på sex sidor och skall vara färdig på måndag klockan 23:59:59. Suck... Vi får väl se hur det går. Nu kollar jag iallafall på P3 Guldgalan 2017 och sammanfattar min senaste vecka.

Likes

Comments

För cirka ett dygn sedan satte jag mig i kollektivtrafiken för ambassadörutbildning med Unga Reumatiker under helgens gång. Efter 6 timmars tåg så vart jag framme i Gävle där jag beslutade mig för att mellanlanda under nattens gång. Så har fått en massa kärlek av mina fina kusiner. Och nu smög jag mig ut i de tidiga morgontimmarna och sitter nu på tåget mot Uppsala för att där byta till tåget till Stockholm.

Ser fram mot en lärorik och fantastisk helg.

  • 26 readers

Likes

Comments

Hej på er.

Onsdag och jag har varit uppe i ottan. Eller kanske inte. Men vi kan väl låtsas att jag gick upp innan 05 och inte klockan 07:30... I vilket fall som helst skulle man kunnat tro att klockan var mindre än var den var för jag var så extremt trött imorse och sängen var så himla skön.

Jag vaknade och tänkte engelska, engelska, engelska. Fast i samma stund som jag skrev det så kom jag underfund med att ni inte kan höra den fantastiska tonartshöjningen som sker i mitt huvud när jag tänkte på engelskan imorse. Sorgligt, för det hade varit något mycket minnesvärt att lägga på minnet. Men det får bli en annan gång helt enkelt.

Just nu håller vi på med en debattartikel i Engelska 7 och tanken är väl att jag ska debattera kring nerläggningen av psykosavdelningen i Uppsala, fast fokusera mer på att det inte finns tillräckligt med resurser. Låter luddigt och ganska oklart, men min förhoppning är att jag skall ha mer klarhet i en färdig tes under morgondagen.

Efter min första lektion vandrade jag ner till Vårdcentralen i ett blåsigt Tingsryd för att ta blodprover precis så som jag gör varannan vecka. (Och ja, jag har följt det till punkt och pricka senaste tiden... Eller kanske inte...) Det gick iallafall smidigt och jag passade på att beställa nya injektioner med Metoject (cellgifter) samt Benepali (den biologiska behandlingen) på apoteket. Efter det skulle vi haft fys med några militärövningar på idrotten. Men eftersom vi var så få, så var idrottspasset valfritt. Så jag körde en timmes kondition i form av löpning och badminton. Runt och runt i salen med gröna golv... Därefter gjorde jag mina övningar som jag fått av sjukgymnasten och gick hem. Har sedan jag kommit hem endast slängt igång en maskin med tvätt, jobbat med företaget och pluggat.

Nu på kvällen gjorde jag storkok här hemma, jordärtskockssoppa stod på menyn. Om vi bortser från det faktum att jag råkade skala av en bit av mitt pekfinger så blev det väldigt bra och väldigt väldigt gott. Helt vegansk soppa, i veguary som för min del består över alla årets månader.

Så trots ett avskalat finger och hög belastning på mailen med intresse kring den kommande podcasten så är ju livet faktiskt väldigt fint. Så fint att jag nu ska svara på lite mail, bädda rent i min säng och därefter duscha.

Hoppas ni haft en okej dag, här är det snökaos just nu...

Likes

Comments

Kaffe och företagsarbete på morgonkvisten sitter aldrig fel. Vilken belastning det varit på mailen sedan jag igår gick ut med att det blir en ny podcast som kommer att finnas överallt där poddar finns! (Känner du någon som skulle vilja medverka i podcasten, eller är det kanske du som sitter inne på en tanke eller fundering som skulle vara värd att lyftas? Bara hör av dig! Jag vill lyfta ungas röster.)

Så tacksam över livet en dag som den här. Idag påbörjar jag även min sista termin på Academy of Music and Business, och den enda fråga jag ställer mig själv är; vart tog tiden vägen? Med endast 155 dagar kvar till studenten så går jag in i en ny termin med energi, drivkraft och vilja till att förändra. Till att genomföra PR-arbetet inom musikel, vara UF-alumnirepresentant och samtidigt driva mitt älskade företag.

I helgen far jag även iväg till Stockholm för att medverka på Unga Reumatikers ambassadör-utbildning. Kan jag förändra, så kommer jag vara där och göra allt i min makt för att förändra världen till det bättre.

Det som kan ses som svagheter i mörkare perioder är ting jag valt att vända till en styrka. Någonting som ger kraft och ork och glädjen till det liv som jag vill och har valt att leva.

För jag valde livet, att kasta mig ut och testa mina vingar. Och nu står jag här idag, lyckligare än någonsin, med ett liv jag bara hade kunnat drömma om.

Allt är möjligt. Det som verkar omöjligt, tar bara lite längre tid.

Tillsammans är logiskt.

Likes

Comments

Ni vet när man ful-gråter så där riktigt enormt mycket?
Alltså sådär mycket att man kippar efter andan och hulkar.
Sådär mycket att man skulle kunna tro att världen gått under?
Det är jag ikväll. Jag klarade ungefär knappt en timme av "Tillsammans mot cancer",
jag hulkade redan efter fem minuter och en timme senare så gör det så ont i mig på grund av
denna fruktansvärda sjukdom. FUCK CANCER är allt jag kan säga.

Får samla mig en stund och försöka titta vidare på reprisen sen.
Idag har varit en fullspäckad dag. Var uppe strax efter 08 och gjorde mig i ordning,
därefter svarade jag på företagsmail, drack alldeles för mycket kaffe och funderade kring livet.
Nej men lite så! Sökte lite sommarjobb igår, så vi får se hur det går.

Åkte in till Växjö vid 13-tiden för att ha möte med Fredrick på Star FM, vad som beslutades om där
får ni veta vid ett annat tillfälle ;)! Men det kommer bli så himla himla bra!

När jag gick ifrån mötet så mötte jag en liten tjej och hennes mamma och den här tjejen stannade upp och sa "Jag har sett och hört dig sjunga, och jag ser dig även i tidningen ibland när mamma bläddrar. Du är min största idol, kan jag bli som dig när jag blir stor?" Jag svarade henne och tackade och sa därefter "Ja, det vet jag att du kan bli".

Kära barn, låt inte samhället få dig att tro någonting annat. Du kan uppnå vad du vill i livet
och du kan bli precis vad du vill. Jag tror på dig.

Började gråta efter det också, som vanligt när det gäller mig haha. Alltid nära till känslorna!

Köpte iallafall med mig vegetarisk sushi hem och nu har jag ätit lite och hulkat på den grad att tårarna nog lämnat min kropp. Nu ska jag göra lite företagsarbete och svara på mail, sedan är jag redo för att imorgon börja sista terminen av skolan. 155 dagar kvar till studenten är det imorgon när jag påbörjar min allra sista termin.

*biter mig på naglarna av nervositet för hur fort tiden går, nu är allt nära men ändå så långt bort.*

Hoppas er dag varit bra!

Vi hörs snart!

Likes

Comments

View tracker

Lördag, lördag efterlängtade lördag.
Steg upp runt åtta eftersom rutin är så enormt viktigt i mitt liv. Drack te, svarade på mail, och fixade lite grann inför morgondagens lansering av det nya konceptet. Därefter gick jag ut i snöyran som kommit till Tingsryd och gick en promenad för att hålla igång lederna som inte alls tycker om kylan.

Påbörjade för övrigt behandlingen med Metoject och Benepali igen tidigare i veckan, har dock varit orolig för biverkningarna. Men de har hållit sig i skinnet relativt väl den här omgången, vilket känns väldigt bra. Dock är jag ju fortfarande trött men, var skönt med en promenad i vinterkylan trots att lederna protesterade lite grann. I vilket fall som helst så när jag kom hem så skrev jag ett hemprov i historia, fixade lite företagsarbete och rensade min garderob. Nu har jag precis lagat vegetarisk tacos och satt mig ner för att varva ner i soffan framför en film. Sen blir det ytterligare lite företagsarbete innan jag ska avsluta kvällen med lite läsning ur en internmedicinsk roman.


Bra dag, riktigt bra dag till och med. Och i början av nästa vecka har jag ett möte kring ett kommande projekt som skall dras igång igen. Grymt!

Hoppas allt är fint med er och att ni får en trevlig helg!

  • 52 readers

Likes

Comments

Jag har försökt samla ihop mig och mina ord i några dagars tid nu, för att kunna sammanfatta mitt 2016 som ung entreprenör.

2016 började med att jag ställde mig på en scen och höll i en föreläsning för första gången någonsin. Aldrig tidigare hade jag stått i mer än 20 minuter på en scen men den 14 Januari 2016 ställde jag mig ändå nervös på den där scenen i Gibson Auditorium och beslöt mig för att Bryta Tystnaden.

Efter det fortskred föreläsningarna och jag blev nominerad till Årets Tjänst i UF Kronoberg, på grund av att jag var bortrest under finalen så blev det aldrig mer än en nominering, men en nominering var mer än vad jag hade kunnat drömma om.

Jag fick i maj kvittot på att jag hade lyckats med mitt företagande i Ung Företagsamhets regi, jag hade etablerat mig på en rikstäckande nivå och hade funnit mitt esse. Samma dag som jag avslutade mitt UF-företag så fick jag meddelande från skatteverket att mitt ärende var avslutat och att jag var godkänd som enskild näringsidkare.

Jag fick i Juni chansen att flyga upp till Pajala för att hålla i en föreläsning, och det kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat att jag hamnade allra längst upp i Sverige för att de ville att just jag skulle bryta deras tystnad. Jag fick åka privatplan från Luleå till Pajala med två fantastiska piloter, mötas av en man som skrek "Välkommen till Pajala" vid avstigning av planet, jag fick vandra längst den fantastiska älven och njuta av en tystnad som jag inte någonsin tidigare hade fått uppleva. Jag fick uppleva dagsljus dygnet runt och det var så häftigt!

Jag fick under sommaren starta min egen podcast i samarbete med Star FM som av olika anledningar endast blev en testperiod. Men skam den som ger sig! Eller hur?!

Jag fick i September ställa mig i Växjö Konserthus framför cirka 800 individer och bryta tystnaden. Jag fick hela Växjö Konserthus att vara så tysta att man hade kunnat höra en nål falla till marken. (HUR HÄFTIGT ÄR INTE DET?) Jag fick inspirera, motivera och få unga att VÅGA kasta sig ut och testa sina vingar. Jag fick chansen att uppmuntra unga till att våga tro på sig själv och sina idéer och hur fantastiskt är inte det? - Det var hur fint och viktigt som helst och jag skulle göra om det alla dagar i veckan.

Jag har fått vara skribent för MeraNöjesLiv och även där fått göra min röst hörd. (Någonting jag fortsätter med i år.) Tack Eelin & Sebastian för det, ni är fantastiska!

Tack Jenny, Josefine & Jakob samt alla deltagare i Idéinstitutet för hur mycket ni inspirerade mig och fick mig att utvecklas under programmets gång. Tack för att ni gång på gång med hjälp av föreläsare fick en att utvecklas på en sådan nivå som jag inte hade kunnat våga drömma om. Ert jobb är viktigt!!

Jag fick i oktober åka till Stockholm och föreläsa för förstaårseleverna på SSIS, vilket var helt fantastiskt!

I december blev jag tillfrågad att bli UF-alumnirepresentant i Kronobergs Län och jag är så så så himla enormt tacksam för att jag får fortsätta jobba med att uppmuntra unga till att gå sina egna vägar. Att få fortsätta uppmuntra ungt entreprenörskap och att vår fyrkantiga box inte är ett måste. Tack Sara, Marija, Emil & Veronica för det! Utan er skulle inte Ung Företagsamhet i Kronobergs län vara så fantastiskt grymt som det faktiskt är. Ert arbete gör skillnad!

Och jag skulle även vilja tacka mina mentorer och förebilder, som stöttat dag som natt och varit inspiratörer för mig sedan dag ett. Louise, tack för att du är du - för att du delar med dig av dina tankar, funderingar och allt där omkring och alltid tror på mig och min förmåga och har gjort sedan första gången du träffade mig. Jag vill även tacka Julia som på Dockside inspirerade, motiverade och gav mig feedback på mina hjärtefrågor. Som sedan ville vara rådgivare till mitt företag, öppnade upp sitt hem när jag var i Stockholmsområdet och för att du alltid inspirerat till att fortsätta kämpa för att uppnå sina mål och drömmar.

Alla ni nyss ovannämnda ni ger Sveriges unga rätten att vara sina egna "jag". Ni ger oss rätten att gå våra egna vägar, sätta upp våra egna mål och lyckas i ett samhälle som utvecklas sakta men säkert. Ni lyfter ungt entreprenörskap på ett exceptionellt sätt och sätter alltid alla unga i fokus. Det är fantastiskt, och så otroligt fint. Utan er hade jag inte stått här som egenföretagare idag, med all världens chanser framför mina fötter.

Och slutligen vill jag tacka alla i min omgivning, alla som alltid trott på mig, stöttat mitt arbete och har fått mig trampa framåt i motvind även de allra mörkaste dagarna. Tack alla unga som vänt sig till Bryt Tystnaden, och som vågat bryta sin egen tystnad. Som har vågat ta hjälp och har slutat att skämmas över sin psykiska ohälsa. Tack alla för att ni delat med er, vågat tro mig och vågat ge er tro till vuxenvärlden ännu en gång då ni tvivlat och blivit svikna förr. Tack alla. För att ni är ni och för att ni gör en värld som man kan säga så himla mycket om till någonting fint, även i motvindar.

Tack alla ni unga, där livet tog slut alldeles alldeles för tidigt. Tack för att ni kämpade in i det sista. Ni är saknade, och jag kommer aldrig sluta kämpa för er. Jag kommer aldrig sluta kämpa för att ungas liv skall bli så långa som möjligt. Så tack alla ni, ni som inte längre orkade, tack för att ni gav mig tron och styrkan till att göra det här för er.

Och tack ni, ni som fortfarande kämpar på en daglig basis med att orka. Tack för att ni fortsätter även när ni tror att ni tagit ert sista kliv. Det finns en annan sida och jag lovar att kämpa för att ni ska få uppleva den. För ni är INTE ensamma.

Nu blev det här lite längre än vad jag hade tänkt mig, men jag vill bara säga TACK, tack så himla mycket. Nu går vi in i ett nytt år, mot nya mål och vi ska ta 2017 med stormsteg, för 2017 är året då Sveriges unga entreprenörer skall synas och höras mer än någonsin. Året då psykisk ohälsa inte längre skall vara tabu och året då dagens unga får göra sina röster hörda.

TILLSAMMANS ÄR LOGISKT OCH TILLSAMMANS BRYTER VI TYSTNADEN!

Likes

Comments

Här och var hörs smällar i en stad täckt av ett mörker som lyses upp av fyrverkerier och gatubelysningar. Trots att mörkret redan hunnit lägga sig över staden så är det inte en trötthet som träder fram, utan idag är det snarare en längtan, en längtan om förändring, en längtan till någon som man kanske hade sett fram mot det här året, men som av olika anledningar inte blev av. Det är bara några få timmar kvar till det nya, det intressanta. Det är bara några timmar kvar tills nya dörrar öppnas, och när vi kliver på frivilligt eller ofrivilligt så är det ett nytt år som vankas. Ett år som vi hoppas skall bli bättre än det förgående. Ett år som vi sätter upp mål inför, sådant vi skall uppnå trots att vi inte uppnådde det förgående år, eller ens året innan det. Alltid en massa press på hur saker och ting skall vara, hur mycket man skall hinna uppnå, hur aktiv man skall vara och vad man skall uppnå för att passa in i samhällets ideal av hur du och jag ska vara.

Så i år, sätter jag inte upp några mål inför nästa år. Det år som väntas bara inom några enstaka timmar. I år sätter jag inte upp några mål för att pressa och stressa mig själv till perfektion. I år är mitt nyårslöfte att göra vad som krävs för att jag ska vara lycklig. Att börja sätta mig själv i fokus, lyssna på kropp och knopp och vila när jag behöver det. Ett år där jag kan få tillåta mig själv att vara lycklig. Ett år där jag får påbörja en ny form av terapi och lära känna mig själv, acceptera tillvaron och den kroniska sjukdom som 2016 fastlagt. Det jag nyss nämnde är inga mål, det är förutsättningar för att jag som människa skall kunna må bra och leva fullt ut på allra bästa sätt. Mitt mål för nästa år (trots att jag inte vill ha några) är att våga leva. Leva till 100%, våga leva mitt liv på mitt vis.

Så ikväll för första gången på flera år har jag inte direkt några planer på hur jag skall fira. Jag stannar hemma och äter middag med familjen och lillasysters bästa vän och vid 23-tiden kommer Emmie och hämtar mig så ska vi in till stan och kolla på fyrverkerierna. Jag har lagat en vegansk meny till min lillasysters bästa vän. Till förrätt blir det jordärtskockssoppa med stekt toast i veganskt smör och vitlök. Till huvudrätt blir det sojabiffar med sweet chili, japansk soya, vitlök och formpotatis, med en vegansk rödvinssås. Blir hungrig av att skriva det här. hahah! Perfekt inför min nystart i den vegetariska världen då jag har tillräckligt bra värden för att gå tillbaka till gamla matvanor. Till efterrätt blir det tofuglass med hallon, blåbär och banan. Så så gott. Till de köttätande individerna blir det hummer till förrätt, oxfilé till huvudrätt och pannacotta till efterrätt. Själv blir jag kluven på vad jag vill ha då det veganska är SÅ gott! Är faktiskt en mästare på att laga mat om jag får säga det själv.

Men nu ska jag springa ut i köket och se till att duka matsalsbordet. (För jag är den enda som faktiskt bryr mig om hur det ser ut.) Ja, jag kanske känner lite tvång av ordning och reda och att saker och ting skall vara fint. Både när det gäller dukningen och upplägget av maten.

Hoppas allt är fint med er och att ni får en okej kväll.

När vi hörs igen är det ett nytt år med nya möjligheter, så låt oss ta dem.
Kramar och gott nytt år!

Likes

Comments

Himlen visar det vackra för en kort sekund, innan det blir totalt kolsvart igen. Himlen visar det vackra som människor utstrålar utåt varje dag, men som invärtes lever i den allra mörkaste avgrund. Himlen visar alla de färger som människor visar utåt, de färger som människor egentligen bär på. Men ändå är det de där mörka, jobbiga och ångestfyllda som tar över, istället för alla människors sprakande färgexplosioner i form av en enorm unik sida av varenda en av oss. Invärtes känner du att det fortfarande gör så fruktansvärt ont och att det är fruktansvärt mörkt, ändå väljer du att visa färgexplosionerna utåt eftersom psykisk ohälsa fortfarande är tabubelagt. Och det är inte okej att må dåligt eller att visa det i dagens samhälle. Men det är okej. Det är så himla okej att inte vara okej, det är okej att berätta att man inte okej. Aldrig ska du behöva skämmas över hur du mår och känner inombords. Psykisk ohälsa är inget val. Men hur vi agerar är! Du är värd välmående och lycka, och det finns en värld bortom mörkret, en vacker dag tar vi oss dit tillsammans. Mot himlen och dess färgsprakande explosion, så vi på jorden kan lysa i himlens alla färger och mena det. Att vi är ett med ärligheten och att ärligheten är det som accepteras, respekteras och inte förnekas. Tillsammans är logiskt.

Likes

Comments

2016 lider mot sitt slut. Ännu är marken ej täckt av de små vita flingorna som vanligtvis brukar täcka varenda vrå av våra städer. 2016 lider mot sitt slut, mörkret har tagit sin vändning och vi går mot ljusare tider. Sakta men säkert, så himla himla säkert.

2016, du har lärt mig så himla mycket. Du har lärt mig om allt mellan himmel och jord. Du har lärt mig vem jag är. Du har visat mig världen från andras ögon. Du har låtit mig kämpa mot fysiska sjukdomar och mängder av sjukhusbesök, samtidigt som jag lyckats i företagandets värld och tog chansen att bli enskild näringsidkare. 2016, jag älskar dig och jag hatar dig. Jag älskar dig för all världens chanser du gett mig, för människan du har fått mig att bli, eller rättare sagt inse att jag är. Jag älskar att du fått mig att se värdet i mig och det jag gör. Att du fått mig inse värdet av det liv vi lever. 2016 jag hatar dig för att vi fortfarande inte är i mål, för att vi fortfarande lever i ett samhälle där vi inte accepterar varandra och varandras olikheter. Jag avskyr dig för att vi fortfarande inte har rätt att berätta om våra dåliga mående. För att psykisk ohälsa fortfarande är tabu. Jag avskyr dig för att så enormt många människor förlorat sitt liv alldeles alldeles för tidigt. För att så många anhöriga mist någon som stått dem nära.

2016 jag avskyr dig och jag älskar dig. Jag avskyr dig för att du gav mig en kronisk sjukdom som jag kommer få leva med resten av livet, men jag älskar dig för att du fick mig att inse värdet av smärtfria dagar. Jag avskyr dig för att du tagit så mycket värdefull tid av mig, genom att jag fått spendera den på sjukhus. Men jag älskar dig för att du fått mig att hitta mig själv under all den spenderade tiden. 2016 jag älskar dig för att du gett mig fram- och motgångar. För att du gett mig det liv jag alltid drömt om.

2016 har varit ett år där jag rest på en rikstäckande nivå och brutit tystnaden. Jag fick resa till Pajala, jag blev nominerad till årets tjänst i Kronoberg. Jag startade upp mitt företag på riktigt. Jag fick spela på Live Green i somras, där jag även var volontär för tredje året i rad. Jag blev utsedd till Ung Företagsamhets UF-alumnirepresentant i Kronoberg, jag fick påbörja en massa coola samarbeten, som kommer att fortskrida. 2016 har varit ett år i tacksamhetens tecken, iallafall för mig. Ett år som bara är början på min framtid. Som jag längtar efter.

2016 är ett år då ikon efter ikon har lämnat vår värld, för att upptäcka nya platser. 2016 är ett år som inneburit så mycket ont, men även så himla mycket gott. Ett år som varit turbulent utan dess like, men med en utgångspunkt som innebär att vi snart går mot ett nytt år. Ett år som sannolikt kommer innebära minst lika många upp- och nergångar som 2016. Men med förhoppningarna höga om att vi kanske, men bara kanske kan hantera saker annorlunda. Låta utvecklingen flodas och låta den komma. För åren går och saker förändras och vi har en möjlighet att hänga med i förändringen. Att vara med och skapa vår värld. Den där världen som vi faktiskt vill leva i. Utan normer och ideal om hur du och jag ska vara. En värld där press och stress inte upplevs på samma vis. Och där du och jag har rätten att vara våra egna "jag". En värld där vi accepterar varandra och varandras olikheter. Där vi inte dömer av ursprung, sexuell läggning, kön eller något annat. En värld där vi inser att vi alla är människor, människor med blod pulserandes i våra ådror, människor med ett hjärta lika rött som vårt blod. År 2016 är snart ett minne blott, och jag hoppas med hela mitt hjärta att år 2017 blir ett år som vi låter komma, med alla dess förändringar och hela dess innebörd.

Så tack 2016 för våra fram- och motgångar. För allt som vi som värld fått gå igenom tillsammans och för alla de människor som gång på gång står upp för varandra och varandras lika värde.

2016, vi må aldrig ses igen. Men på något litet plan, kommer du och allt du förmedlat följa med mig för resten av mitt liv. Du kommer inte vara saknad, men du kommer alltid vara ihågkommen.

2016, tack för året du gett.

"En resa på tusen mil, börjar alltid med ett enda steg." - Jag fortsätter min resa NU.

Likes

Comments