Header

Igår vid 22-tiden ringde jag in till förlossningen efter att ha klockat värkarna en timme. De kom med allt från 3-10 min mellanrum, men var inte så långa (fr 15-30 sek) och de gjorde inte heller så ont att jag inte klarade av det. Däremot så kände jag att jag ville kolla av med någon som faktiskt är insatt och vet vad det betyder.
Barnmorskan jag fick prata med sa att jag skulle komma in för en koll, så 15 minuter senare var vi där. Nämnde att jag tyckt att han rört sig slöare och då plockade de ner en läkare som kom med ultraljud.

Allt såg bra ut. Bebis mår bra. Han har tillräckligt mycket fostervatten, bra flöde från navelsträng och hjärtslag runt 140-150 som vi sett tidigare. Konstigt nog registrerades inte mina värkar i maskinen. Läkaren kunde dock känna och se att jag hade värkar och sa att nu är nog allt på gång.

Däremot så kollades det aldrig hur mycket öppen jag eventuellt kan vara (om ens något) utan vi åkte hem och jag ska ringa när det ökar i kraft.

Vaknade vid 04:30 tiden nu av värre och starkare värkar. Fortfarande hanterbara. Men nu börjar de göra riktigt ont. Jag får påminna mig om att slappna av och andas igenom dem. När jag klockade så hade jag 3 ordentliga a 60 sek var inom loppet av 10 minuter.

Jag har tagit en alvedon och ska försöka sova lite till och se hur det utvecklas. Jag som varit helt inställd på att gå över tiden..

Idag är det förresten ny vecka för oss, vecka 40 (39+0) och det är 6 dagar kvar till BF. Fråga är om han håller sig inne tills dess.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Mamma och pappa var förbi en sväng och fikade. Jag hade fryst in de där äppelkransarna jag gjorde och allt slank ner så fick åtminstone bra betyg.

Till middag gjorde jag pasta bolognese med extra allt. Vart så gott! Ett tips är att ha kanel i. Låter märkligt men blir hur gott som helst.

Sen har vi gjutit av magen! Sånn där variant man gör med gips. Ska visa imorgon när den torkat. Vart rätt häftigt även om jag inte vet vad vi ska göra av den. Kommer inte direkt vilja hänga upp en avgjutning av min kropp på väggen, ha ha.

Nu har vi precis kommit hem efter en prommis. Jag har haft värkar till och från hela dagen och tänkte att en promenad skulle hjälpa men icke. Ska försöka klocka dom nu och se hur ofta/sällan de kommer så får vi se.

Likes

Comments

Inatt har jag vaknat säkert varannan timme med värkar. Försöker andas igenom de och tänka att det går över men vissa gånger höll jag verkligen på att börja gråta. Känner mig nästan rädd för förlossningen nu, än att jag längtar som jag gjort senaste veckan...

Däremot så tror jag att det hade varit värre om jag inte läst denna bok.


Den har faktiskt, hittills, hjälp en del. Och då har jag inte ens kommit in till förlossningen än. Men måste säga att det även är en så bra bok när det kommer till mental förberedelse. Finns många bra tips, övningar och knep för att ta sig igenom värkar etc.

Nu har jag ju såklart ingen aning om hur bra den är och hur mycket den hjälper när det väl är dags. Kanske hjälper den ingenting. Men då har den i alla fall hjälpt mig lite nu innan!

Likes

Comments

Känns som att det är det enda jag gör just nu. Går runt och längtar efter saker.

Mest av allt så längtar jag såklart efter att få träffa trollet i magen. Vilket är en så konstig känsla. Längta efter något man inte har en aning om. Jag vet inte hur du ser ut, eller vem du är. Förutom att du är en blandning av mig och S.

Längtar nå fruktansvärt efter att få tillbaka min vanliga kropp. Så mycket att jag nästan kan gråta. Vågen visar snart på 20 kg uppgång och det stressar mig. Jag vill väga min normala vikt. Jag vill ha min normala kropp. Jag vill kunna använda alla mina kläder, toppar, jeans, jackor, skor (hej svullna vader och fötter som endast tillåter ett fåtal sneakers och UGGs). Jag förstår att det är fånigt att lägga för mycket tanke på hur min kropp ser ut nu. Eftersom att den bara kommer se ut så ett par veckor till. Sen kommer det vända. Och gå tillbaka. Men ändå. Jag kollar inte ens i spegeln längre.

Jag längtar efter att kunna sminka mig och känna mig fin. Det gör jag inte nu. Jag sminkar mig och känner mig uppblåst, svullen och allt annat än fin. Smink kan göra mycket men det kan inte trolla bort vätska i ansiktet. Jag är medveten om att det är hemskt ytligt och utseendefixerat. Men det kan inte hjälpas. Jag bryr mig om sånt. För min skull. Inte för andras. Jag struntar fullkomligt i hur andra ser mig. Viktigast för mig är hur jag mår. Och jag mår inte bra med 20 kg extra på kroppen.

Jag längtar till att kunna resa mig upp ur sängen enkelt. Och inte känna mig som en blåval varje gång.

Jag längtar till att inte behöva springa på toaletten en gång i timmen.

Jag längtar till att kunna se mina fötter.

Jag längtar till att kunna gå i rask takt. Jogga. Springa. Motionera.

Jag längtar till att kunna böja mig ner och plocka upp något utan att det blir ett mission som nästan måste planeras.

Jag längtar tills jag kan sova på mage. Eller rygg om jag så vill. Eller höger sida. Eller vänster för den delen. Nu sover jag så gott som sittandes. Det är det enda som hjälper mot halsbrännan. Och enda sättet jag får bra stöd.

Jag längtar till en platt mage. Till fasta ben och armar och till att bara ha en haka och ett normalt käkben. Ett käkben som syns.

Jag längtar till att kunna korsa en gata utan att behöva tänka "hinner jag verkligen vagga över här, tänk om det kommer en bil".

Jag längtar till att sluta be om hjälp.
Allt ifrån att bära in matkassar från bilen, till att knyta skorna, till att ge mig fjärrkontrollen för att jag knappt kan resa mig. Jag är en sånn som vill klara mig själv och som sällan, snudd på aldrig, ber om hjälp.

Snälla lilla pyret i magen. 6 november är du beräknad. Ska vi säga att det är sista dagen du får lov att vistas på det här All Inclusive-hotellet du huserar i, i magen?

Likes

Comments

Klockan är 23 och vi ligger i soffan och kollar film. Rättelse: S ligger i soffan. Jag sitter och är som nå form av huvudstöd/kudde. För en halvtimme sedan började han andas tungt så nu sovs det för fulla muggar. Han är som ett barn när det kommer till kvällen. Somnar han i soffan och jag frågar om vi ska gå in och lägga oss istället, så är alltid svaret nej. Precis som när man var liten och man blev tillsagd av sina föräldrar. Man ville så gärna bara ligga kvar i soffan med tv-ljudet i bakgrunden. För gick man med på att gå och lägga sig så var ju kvällen slut.


Så. Jag låter honom ligga kvar. Med huvudet i knät. Medans jag ser klart filmen.

När vi vaknar imorgon är det 7 dagar kvar till BF. Alltså för lika kort tid sedan ordnades babyshower till mig. Det känns som igår.

🌸

Likes

Comments

Gud så fint väder det varit idag. Riktigt höstväder!

Jag och S tog ordentlig sovmorgon och reste oss inte från sängen förens runt halv ett. Kan inte minnas senast jag sov 10 timmar på en natt. Var så välbehövligt!

Sen åkte vi och storhandlade. Jag både älskar och hatar att storhandla. Älskar känslan att ha allt jag är sugen på hemma. När man kan öppna kylen och knappt välja vad det är man vill ha för det finns så mycket man vill ha på samma gång, ha ha.

Påvägen hem stannade vi och köpte sushi som nu blir frukost/lunch. Har helt glömt bort att äta idag, inte bra.


Jag och S har köpt på oss massa gott till ikväll. Är det något jag verkligen älskar så är det när man lägger ner tid på god mat, framförallt på helger.

Vi köpte oxfilé från charken, tryffelaioli och så ska S laga sin helt magiska potatisgratäng med tryffelolja och mozzarella. Det här blir kanske vår sista mysmiddag på tu man hand. Nästa helg har vi kanske en bebis med oss.

Likes

Comments

Besöket gick bra. Mitt SF-mått nu i vecka 39 (38+4) var 36 cm. Förra gången (vecka 37) var det 33 cm. Han har gått upp lite men följer sin egna kurva och ligger precis som en medelbebis - vilket känns bra.

Nästa gång som vi eventuellt ska ses är tisdag nästnästa vecka. Förhoppningsvis är dock bebis redan här då, för då är det två dagar efter BF - men vi får se ☺️

Han ligger inte fixerad än, men med huvudet nedåt men väldigt ruckbart och rörligt. Han gillade inte när min BM ruskade lite på hans huvud för att se hur ruckbart det var. För pulsen gick upp till 160 slag/min vilket är i överkant. Så fick sätta mig upp och ta det lugnt ett tag och så lyssnade vi om. Då var det nere på 150 slag/min vilket är det han legat på innan och som är ett bra mått enligt BM.

Nu är det lite vilodax innan vi ska ta oss till ishallen för S match. Skulle teoretiskt kunna vara den sista matchen jag går på, på ett tag. Om bebis kommer dvs.

Ha en fortsatt fin fredag 🌸

Likes

Comments

Jag tycker att det är fredagar mest hela tiden. Ingen jobbig känsla i och för sig. Fredagar är ju bra dagar!

Dels för att det betyder att det är sista jobbdagen för S, han har match så jag får sitta och snacka skit med H, samt att vi har tid hos barnmorskan och ska få lyssna på killens hjärta som alltid är mysigt.

För två dagar sedan så tog min medicin för halsbrännan slut. Så nu har jag inget kvar. Än så länge funkar det bra. Kanske är det för att bebis sjunkit ner och inte ligger och trycker på magsäcken längre på samma vis. Jag hoppas så innerligt att jag slipper boka ett nytt läkarbesök för att få nya tabletter nu när det (förhoppningsvis) är så kort tid kvar... Har funkat helt OK med att dricka massor av vatten och tagit Novalucol vid behov. Vattnet gör ju att jag springer på toa ett par gånger extra om natten, men vad gör det. Hellre upp o spring än en brännande hals.

Likes

Comments


Så rolig milstolpe!

Ensiffrigt. Bara 9 dagar kvar till BF.

S tror att han kommer 11 nov. Jag tror 18e. Jag håller i detta fall mer på S. Eller jag hoppas att han för en gångsskull får rätt.

Likes

Comments

Jag har lätt att fastna i tankar där jag inte kommer få nå svar. Tidigare har ett exempel varit rymden. Jag får inte grepp rymden. Varför vet vi inte mer? Hur stort är det? Tar det slut någonstans? Vad finns då bakom slutet? Ja. Ni förstår ju. Klarar inte ens av att tänka på det.


Samma tankar har slagit mig nu under graviditeten. Fast då om det som händer i min kropp.

Hur konstigt är det inte egentligen? Jag odlar (med viss hjälp från S, till en början i alla fall, ha ha) en människa i min kropp i 9 månader. Det är något som man till en början inte ens kan se med blotta ögat, som sen kommer komma ut i världen, lära sig prata, gå och som kommer bli en egen liten människa med egna värderingar och en egen personlighet. Som jag och S ska se till att forma så bra vi bara kan.

Men just den här delen med graviditeten. Hur kan det komma sig? Hur kan något som från början är nästan ingenting, bli till en människa? Hur växer organen fram? Hur "vet" alla små molekyler vart de ska? Det som gör att ögonen blir två och hamnar i ansiktet och att man "ska" ha tio fingrar? Varför tar det 9 månader för barnet att bakas klart?

Jag blir helt snurrig av att tänka på det här. Snälla, säg att vi är fler som tänker lite för mycket på allt och inget under graviditeten?

Likes

Comments