Header

Alla, Vardag

Ahopp, då drog karln till Spanien för att lira musik i en vecka. Och här sitter jag. Jag har egentligen inga problem med att vara ensam, jag har alltid varit en sådan som kan uppskatta att vara själv. Men nu är det första gången sedan jag slutade gå hos psykolog och började lära mig hur min hjärna fungerar som jag ska vara ensam i mer än ett dygn. Eller ja, ensam är jag ju inte, jag ska både jobba och gå i skolan, men jag ska klara mig själv - utan min klippa.

Redan 2 timmar efter att Ola hade gått ut genom dörren hade jag tänk på 3 saker jag eventuellt skulle kunna lyckas med om jag inte håller reda på tankarna - en av de sakerna innefattade att bränna ner huset. Efter 3 timmar hade jag skrivit talet jag skulle hålla på Olas begravning om han gick och dog. Men vi mår bra, jag och hjärnan. Jag vet ju att allt det där bara är okontrollerad oro.

Främst är det jobbigt att veta att det kan komma en dipp. Det KAN komma en dag då mitt nuvarande produktiva happy-place rasar och jag blir ledsen för att jag inte hittade mitt favoritgodis i affären eller jag får ångest för att jag kommer på något som hände för 10 år sedan. Det kan komma en dag då jag behöver Ola ett samtal bort för att han ska kunna säga åt mig att jag är en tramsig dramaqueen och borde skärpa till mig. Det kan hända. Men jag kan ju det här, jag får sköta det själv helt enkelt. Jag vet ju att jag i grund och botten inte är en sådan som är beroende av andra.

Det är bara läskigt för att det är första gången sedan vi blev medvetna - vii kan ju trots allt det här, jag och min hjärna.

Likes

Comments

Alla, Mat, Vardag

Har ni också vår hos er? Här är det strålande sol och vinterjackan känns alldeles för varm men samtidigt blåser det så pass mycket att jag fastnade i uppförsbacken till vårt område tidigare. Stod där pinsamt länge och försökte ta mig fram...haha.


Vad har ni gjort idag då? Jag har bara varit hemma och fixat hela förmiddagen. Har tvättat, vikt tvätt, plockat undan och så vidare. Gick även till posten och skickade tillbaka ett paket till MadLady, de hade lyckats ge mig en färgglad bomberjacka istället för en bikerjacka i mocka... Nu var bikerjackan slut i min storlek så jag ser det som att jag sparade några hundralappar. Men jäkligt trist när det blir så galet ändå.

På väg till posten fick jag ett sms om att jag hade ett paket från HerbalStore.se att hämta ut. Det var fina Ida som skickat en hel låda med mina favoritbars! (OBS! Ida har inte bett mig blogga om detta, jag gör det endast för att jag älskar det hon lyckats bygga upp och verkligen tycker att de här barsen är löjligt goda.) Älskar paket från Herbalstore. Det är liksom ätbara grejer som gör dig gott - fan bättre än alla bohemiska sommarklänningar i världen. Nu har jag så mycket bars att jag inte behöver fundera över mellis på flera veckor. Har i och för sig snart tryckt i mig två stycken redan, i ren iver, haha.

Ska äta upp den jag mumsar på nu och sedan ska jag göra mig redo för projektmöte! Om ni är nyfikna på NuttyNuffs nötbars så hittar ni mina absoluta favoriter HÄR och HÄR. (Adlinks).


Likes

Comments

Alla, Vardag

Ja, det var väl på tiden att jag bloggade idag också. Vaknade alldeles för sent idag och fick springa in på föreläsningen utan en enda droppe kaffe i kroppen - en måndag! Överlevde i alla fall och kunde spendera resten av dagen på jobb. Sedan dess har jag gjort research inför en rapport till skolan, skrivit ut en sjuhelsikes massa papper och fyllt i en blankett för namnbyte.

DET var definitivt på tiden. Jag har i stort sett inte använt mitt "riktiga" efternamn på 8 år om jag inte måste. Leifsdotter är fortfarande skrivet som ett mellannamn men jag ser det mer som mitt efternamn och med tiden har det liksom nästan blivit det - förutom i byråkratins värld då. Så medan skrivaren ändå gick varm och jag för en gångs skull kom ihåg det, så skrev jag ut blanketten. Har inte velat göra det mitt i en termin innan med risk för strul med inlämningar osv men idag frågade jag min lärare och det skulle inte vara några problem. Nu är det bara att vänta på beslutet och sedan hoppas att posten hittar hit.

Nu har jag sisådär 200 sidor om arbetsmiljö och miljöaspekter inom tryckerier att läsa. Vi hörs imorgon! ❤


Likes

Comments

Alla, Vardag

Kom hem 4 imorse efter att ha lyckats få vattenplaning 3 gånger (!) på vägen hem. Fy fasiken vad trött jag var... Lyckades sova till kvart över 10 i alla fall. Pussade Ola hejdå när han åkte till studion och kröp sedan tillbaka till sängen med en stor frukost bestående av äggröra med spenat, purjolök och tomat, en stor tallrik frukt med jordnötssmör, en kopp te, fruktvatten och lite mörk choklad och en halv nötbar.

Nu ska jag städa undan lite i lägenheten, dammsuga upp kattens nattliga äventyr och sedan står det kurslitteratur på schemat resten av dagen. Hoppas ni får en fin söndag ❤

Likes

Comments

Har druckit några koppar kaffe och packat väskan.  Nu hoppar jag in i bilen och kör mot nattens jobb.

Hoppas ni får en fin lördag. Ta hand om varandra och ta det lugnt om ni är ute och festar. Det underlättar både för er själva imorgon och för oss som jobbar med er inatt. ❤

Likes

Comments

Alla, Vardag

Vilken stökig natt det var. Det är något med mindre städer och UV-ljus-teman... det lockar liksom till sig en viss typ av feeling. Feelingen igår var flera utkastade och fler glas i backen än vad jag kunde räkna till - trots att det egentligen inte var särskilt högt tryck. Var i alla fall hemma 5 imorse. Vaknade igen vid nio eftersom jag verkligen inte, hur mycket jag än försöker, kan sova längre än så trots att jag jobbat hela natten.

I ett försök att få ut något av dagen samt återställa både närings- och vätskebalansen i kroppen efter en natt på koffein, drog jag på brunch med en vän. Det är ju tydligen vad jag gör nuförtiden. Jag är lite ledsen att jag inte använde kameran för det var verkligen himmelriket! Men jag var så jäkla hungrig så jag kunde inte förmå mig att vänta med att hugga in.

Vi åt på Café trubbel och jag kan verkligen rekommendera stället! Det ligger i närheten av Hansa i Malmö och hade ett helt fantastiskt utbud av vego-brunch. Dessutom byter de tydligen ut flera saker varje gång så man kan lätt gå dit ofta utan att tröttna. Och sen har de ett dessert-bord. Jag åt tårta, till lunch - jag skojar inte.

Nu ska jag slå på en film och försöka sova en timme eller två. Inatt är det jobb igen!

Bilderna är lånade.

Likes

Comments

Alla, Vardag

Men hej! Kommer det här bli världens längsta fredag eller? Jag vill redan sova...

Hoppas ni har haft en bra dag. Kanske några av er redan har laddat upp med fredagsmyset?

Jag har haft fullt upp hela dagen och inte haft några bra inlägg på lager. Studsade upp klockan 6 imorse och sedan dess har det varit full rulle. Förmiddagen spenderade jag på mitt vanliga jobb. Är inne i en period då jag faktiskt börjar ha ganska kul och allting flyter på bra där. Alltid så skönt när man känner att det är lätt att gå till jobbet. Efter det slängde jag i mig min matlåda och drog för att kolla på en ateljé som jag ska få låna när jag behöver stöka runt till bokomslaget jag ska göra. Fick en frisk promenad dit och tillbaka också. Vi spånade lite idéer och diskuterade ljussättning och hur mycket utrymme som skulle krävas osv. Så den 7e februari ska jag dit och plåta. Då har jag lite mer än två veckor på mig att redigera och sätta samman det. Jag vill skriva "det borde jag hinna", men faktum är ju att jag inte har något annat val, haha.

I övrigt vaknade jag nyss från en powernap. Jag hade dreglat ner hela Ola och täcket så jag antar att en vila satt mer än fint! haha. Nu ska jag packa väskan och byta om inför nattjobb. Det är UV-party på puben ikväll och jag hoppas att det inte blir så stökigt som jag tror, för jag är löjligt trött idag.


Likes

Comments

Alla, Politik/Samhälle

Kära rättsväsen, vi behöver prata.

För lite mer än sex år sedan blev jag våldtagen, för 6 år sedan idag var jag mitt uppe i en en rad av förhör och obehag. För sex år sedan möttes jag av det största sveket någonsin.

Jag kan inte klandra er för att han gick fri. Efter att ha duschat 12 gånger inom loppet av en vecka fanns det inte många bevis kvar på min kropp när jag väl bestämde mig för att anmäla. Men det var inte domen som sved hårdast i det här fallet, det var allt det där som hände längs vägen.

Den kvinna som hjälpte mig igenom detta, hon har min eviga tacksamhet, för utan henne hade jag förmodligen blivit totalt överkörd av de gubbar som i övrigt hade hand om utredningen. Utan henne hade jag idag gått runt med en känsla av att allt var mitt fel, att jag kanske trots allt ville, att hela grejen bara var ett påhitt eller missförstånd.

Jag hade ett on-off-förhållande med en kille, det var aldrig egentligen något seriöst. Dagen efter övergreppet var tanken att jag skulle träffa honom, något en av de polismän som förhörde mig inte kunde förstå. Enligt honom var det antingen slut eller inte. Den här killen hade inget med övergreppet att göra, men polisen kände ändå att han behövde uttrycka sin åsikt om vår relation - följt av en kommentar om att "det var ju bara hans åsikt". En åsikt som som skar i mig, en åsikt som förminskade anledningen till att jag faktiskt var där - det jag varit med om var bara ett sidospår i diskussionen. Han skrattade dessutom, han vågade till och med skratta.

De vanliga frågorna, vilka kläder jag hade på mig och hur mycket jag hade dansat och HUR jag hade dansat under kvällen var jag beredd på, trots att de inte heller var relevanta då förövaren var vakt och hade stått utanför klubben hela kvällen.

Men sedan kom nästa kommentar - att jag borde ha varit intresserad. "Du hade alltså inget intresse i de här männen? För mig låter det märkligt att man följer med några män på fest om man inte är intresserad av dem." Det högg till igen.

I resten av förhöret vände och vred han på mina ord, gjorde egna slutsatser och bad mig bekräfta dem på ett vis som fick kvinnan bredvid mig att ryta till. Han lade orden i mun på mig, och utan hennes tillsägelse om det hade han garanterat fortsatt.

När jag berättade om hur han lagt handen på mitt lår och sagt "Du måste vara tydlig med vad du vill, du kan ju bli våldtagen eller något", medan min kropp värkte, skammen växte och hans sperma börjat klia på ryggen... så var min kvinnliga företrädares spontana reaktion "vilken sjuk jävel". Polismannen? Ja han rörde inte en min. Plötsligt hade han inga personliga åsikter att yttra längre.

I mina journaler fanns dokumenterade skador och på mina kläder fanns hans sperma. Men journalerna blev felhanterad och vem som helst skulle ju kunna ta satsen på ryggen, dra ner linnet och åka hem i godan ro.

Jag var ärlig med att jag inte hade vågat anmäla men att killen jag hade en av och på-relation med talat mig till det. Även detta hade polisen högst personliga åsikter om. "Det känns ju konstigt att man inte kan ta beslutet att anmäla själv tycker jag..."

Jag behövde en extra knuff för att känna att det var värt det, och det förhöret bekräftade bara varför.

Jag fick en ny företrädare (varför minns jag inte), ännu en man i utredningen. Jag kände mig sviken av de jag tidigare mött och även om han var menad att stå på min sida fick jag aldrig riktigt något förtroende för honom. Innan jag hann få hem brevet om att allt skulle läggas ner fick jag dock ett samtal från kvinnan, hon ville att jag skulle höra det från henne först. Hon tyckte det var för jävligt att det inte blev mer av det och hon förstod om det kändes orättvist. Själv var jag nästan bara lättad att det var över.

Det var inte sista gången någon gav sig på mig på det viset, men det var sista gången jag anmälde. Efter att blivit drabbad igen har jag bara ledsnat och numera bär jag på ett djupt agg, mot förövarna och mot de som säger sig stå på min sida.

Jag går hem om kvällarna, följer gatlyktorna noga, håller nycklarna i handen som ett vapen. Jag kontrollerar att mina hörlurar inte hänger i en position där de kan användas för att strypa mig, snarare ser jag till att jag har dem till hands för att strypa någon annan. Jag känner på mina spetsiga naglar, tänker att de kan stickas i någons ögon om det behövs. Jag går igenom olika scenarion i huvudet, värderar hur hårt jag kan slå och hur högt jag kan sparka. Jag går igenom allt jag har i handväskan - finns det en tung bok att slå i huvudet på någon? Vad säger jag till försäkringsbolaget när min dator krossats mot någon annans skallben? När kameran slungats mot någons skrev?

Jag har flertalet gånger frågat mig själv om jag är kapabel att döda en annan människa - om det innebär att jag själva kommer undan hel.

Detta är tankar som många av oss som varit en del av era system, som känt samma svek, har varje dag när vi går ensamma eller hamnar i en utsatt situation. Och den dagen vi verkligen slår tillbaka, den dagen vi hellre försvarar oss till någon annans död, istället för att återigen sitta i ett system som misstror oss, då är det inte våra händer som är täckta av blod - det är era.

Ert svek drev oss hit.

Likes

Comments

Alla, Vardag

Hej på er, hoppas ni har haft en fin morgon. Själv blev jag väckt av att Ola gick upp för att gå till jobbet. Innan han stack frågade han mig vilken tid jag skulle vara hos läkaren och konstaterade att jag minsann kunde sova en stund till då. Och det gjorde jag. Sedan var det dags för att åka till Lund och gräva i fiffin - lika hemtrevligt och mysigt varje gång.

Nu tröstar jag mig själv med en latte med brutala mängder choklad och en vegansk wrap på Espresso House. Jag äter ju visserligen allt egentligen, bara somliga saker väldigt sällan, men jag är ändå SÅ glad att Espresso House tagit åt sig av tidigare kritik mot deras veggoutbud gällande maten. Jag brukar äta fetaostpajen men det är ju inte alla som kan göra det. Kött äter jag så sällan att jag inte vill lägga de tillfällena på en kyckling som känns billig (hur svensk den än är, jag är sjukt gnällig med kött på caféer). Det var dessutom lite sting i wrappen så den var allt annat än tråkig! Det är någon kryddig bönblandning, sallad och ett vegansk alternativ till mozzarella. Ni borde testa den nästa gång ni har möjlighet!

Likes

Comments

Alla

Jag vill verkligen börja fotografera mer samtidigt som jag också vill kunna bjuda på fler bilder av hur jag ser ut om dagarna. Men det där med att ställa upp stativet och fotografera genom mobilen blir sällan bra och inget man gör ute på stan direkt.

Därför söker jag en fotokompis! Min tanke är att vi ses 1-2 gånger i veckan och fotograferar varandra. Du fotograferar med min kamera och tvärtom, så kan vi själva redigera bilderna så att de passar vår målgrupp och vårt syfte. Helt enkelt bara en hjälpande hand i själva bildknäppandet! Har du ingen egen kamera så kan du få låna min, jag kan föra över bilderna direkt till din telefon eller dator på plats.

Har du dessutom en egen blogg blir detta ett ypperligt tillfälle för länkbyten!

För att bli min fotokompis krävs det att du:

- Bor i närheten av Lund eller Malmö och har möjlighet att mötas upp där 1-2 gånger i veckan.

- Kan förstå andra människors komplex och är ute efter att ta bra bilder som den andra blir nöjd med. Alltså lyssna till önskade vinklar, ljus osv.

- Ser detta som en kul grej men samtidigt tar det på allvar och strävar efter att vi båda ska bli nöjda med våra bilder.

Skicka ett mail till mig på svatantrya.blogg@gmail.com eller skriv en kommentar till detta inlägget så återkommer jag snabbast möjligt!


Källor: Bild 1, Bild 2, Bild 3

Likes

Comments