View tracker

Hade världens konstigaste dröm inatt.

Drömde att jag satt på en kaj/brygga för båtar. En sån där gammal gjord av trä. Ni vet typ som i Pirates filmerna. Och en gammal man kommer fram och sätter sig brevid mig och tröstar mig. (Jag var tydligen väldigt ledsen och söndergråten)

Han säger efter ett tag "Allt kommer bli bra. Lägg allt gammalt bakom dig. Allt händer av en anledning. Inte ska du sitta här och låta livet försvinna pga gamla saker. Det hör det förgångna till."

Sen var jag någon helt annanstans och det hände så mycket knäppa saker.
Sen vaknar jag och har typ en lättnads känsla i kroppen. Och ju mer det gick av dagen så fick jag mer och mer positiv energi. Fick faktiskt frågan vid ett tillfälle om jag hade tagit något uppåt tjack eller nått. Eller om något hade hänt.

Nej det har inte hänt något. Förutom att jag vaknade utan ångest, utan att känna en enorm tyngd över att vakna till en ännu en dag som kunde gå åt helvete. Utan jag vaknade lycklig, lättad och befriad.
Och jag har fortfarande den känslan i kroppen. Visst har någon elak röst försökt leta sig in i skallen på mig under dagen. Men till den har jag bara vänt ryggen och sagt vänligt men bestämt "nej, idag vinner du inte. Jag har inte tid för dig. Pack your bag and go".

Och den lyssnade. Jag har så mycket energi i kroppen så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Och det känns så jävla bra. Att slippa känna som att det är solsken runt alla andra och regnmoln över mig.

I love life ❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 46 readers

Likes

Comments

View tracker

Just nu känns det som att jag är inne i någon slags bubbla. Huvudet vet vad den vill men samtidigt inte. Hjärtat skriker samtidigt är så lugnt. Det är ungefär som att allt runtomkring är luddigt.

Det är så svårt att förklara. Jag känner mig avdomnad på nått sätt. Allt jag tar mig an blir antingen fel eller konstigt. När jag tänker saker stannar jag upp och säger till mig själv "hur fasen tänkte du nu? Hur kan du ens tänka sådär? Förstår du inte själv hur jävla idiotiskt det låter?".

Jag vette sjutton vad jag håller på med! Och det gör mig rädd för mig själv om jag ska vara ärlig. Men kanske är det just det som gör att jag tänker som jag gör. För det är något som jag alltid har varit. Rädd.

Rädd för att bli lämnad. Rädd för att aldrig duga. Rädd för att göra eller säga fel saker. Rädd för att aldrig kunna räcka till. Rädd för att alltid får vara ensam.

Och många situationer har min rädsla satt käppar i hjulet för mig. Men jag har alltid lyckats ta mig fram på något sätt. Jag har agerat på sätt som skulle kunna få vilken människa som helst att vända på klacken och gå.

Jag har försökt att lämna jobbiga situationer bakom mig. Men jag verkar vara en människa som är väldigt känslosam, fast i det dolda.

För älskar jag någon, så gör jag det till 1000%. Jag gör vad som helst för att den personen utan att blinka eller tänka. Allt annat försvinner runtomkring. Och pga jobbiga situationer i mitt förflutna blir jag då så rädd. Just för att jag först blir så glad, lycklig och förvånad över att någon kan älska mig. Sen kommer alla tvivel.

"Tänk om han är som honom. Tänk om han upptäcker en massa fel hos mig som gör att han väljer att gå. Tänk om han hittar någon som är bättre än mig".
Jag vet mig själv att det är idiotiskt att tänka så. Men jag har blivit så ärrad att jag inte upptäckt förrän nu hur trasig jag är egentligen.

Jag försöker att slå på tankarna. Jag försöker att slå bort varje knut i magen som jag får. För jag vet att det inte är sant. Men det räcker med minsta lilla grej, så kommer mina hjärnspöken och knackar mig på axeln med sina elakheter.
Dom slänger på mer ved i den eld som brinner.

Och jag hatar det. Jag hatar mig själv för att jag tillåter mig själv att tänka såhär. För jag vill inte vara sån. Jag vill inte ens veta av mig själv i dom här lägena. Och då blir jag ångerfull. För om jag inte ens klarar av mig själv i såna här stunder, hur ska då någon annan ens kunna stå bredvid mig och se mig såhär?

Och jag skäms. Där kommer ytterligare min rädsla in. Rädslan över att jag har gått för långt och blir lämnad pga det.
Jag längtar till den dagen då jag slipper kolla mig själv över axeln. Slippa känna såhär. Jag vill bara bli fri från det och känna ett lugn.



  • 41 readers

Likes

Comments

View tracker

Die Liebe ist ein wildes Tier
Sie atmet dich sie sucht nach dir
Nistet auf gebrochenen Herzen
Geht auf Jagd bei Kuss und Kerzen
Saugt sich fest an deinen Lippen
Gräbt sich Gänge durch die Rippen
Lässt sich fallen weich wie Schnee
Erst wird es heiß dann kalt am Ende tut es weh

Amour Amour
Alle wollen nur dich zähmen
Amour Amour am Ende
gefangen zwischen deinen Zähnen

Die Liebe ist ein wildes Tier
Sie beißt und kratzt und tritt nach mir
Hält mich mit tausend Armen fest
Zerrt mich in ihr Liebesnest
Frißt mich auf mit Haut und Haar
und würgt mich wieder aus nach Tag und Jahr
Läßt sich fallen weich wie Schnee
Erst wird es heiß dann kalt am Ende tut es weh

Amour Amour
Alle wollen nur dich zähmen
Amour Amour am Ende
gefangen zwischen deinen Zähnen

Die Liebe ist ein wildes Tier
In die Falle gehst du ihr
In die Augen starrt sie dir
Verzaubert wenn ihr Blick dich trifft

Bitte bitte gib mir Gift


  • 26 readers

Likes

Comments

Jag har haft en så sjukt obehaglig känsla i kroppen hela dagen. (Och nej, jag är inte bakis.) Det känns som att något kommer att hända. Ni vet den där lugnet före stormen känslan man kan få ibland. Och ju längre det har gått av dagen, desto mer har den växt. Och den gör ont.

Känns som att det fattas minsta lilla nu så kommer jag braka ihop. Trots att jag är hur trött som helst så går hjärnan på högvarv. Det har varit för mycket på så kort tid. Jag är förvånad att jag ens kan stå på benen.

Ska nog hoppa in i duschen när jag kommer hem. Så kanske jag kan slappna av och sova lite innan alarmet ringer kl 5 imorgon bitti.


  • 52 readers

Likes

Comments

Jag vet inte hur många gånger jag har startat en blogg. Jag vet inte hur många gånger jag sedan har tagit bort dom då jag antingen glömmer bort det eller inte haft något intresse av det.

Men nu känner jag att jag behöver en igen. Jag hoppas att ni står ut med allt jag skriver. 😉

Presentation kommer jag skriva lite senare. Så håll tillgodo ☺

/ Sarah

  • 54 readers

Likes

Comments