Vilseledd, förbisedd.
I Brist på tid, ser allting sväva förbi.
Kroppens lilla energi, önskar att det var en frid.
Ur funktion och balans, därför blir allt jag gör oftast trams.
Försökte igen, blir för evigt osedd.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Skulle vilja förlora mig, djupt in i något som kan ta mig någonstans.
Vill bara få känna något utöver den strama smärtan jag har inuti dag in och dag ut.
Det hektiska kaoset som virvlar turbulent likt förbi och drar ner mig varje gång.
Behöver bara hitta den minst smärtsamma utvägen och jag är rädd att jag redan vet vad det är.

Likes

Comments

Märken efter honom sitter kvar på min kropp,
har inte kunnat hämta andan sen han gav sig på mig.
Psyket har varit så svagt de senaste månaderna, du är ju ändå tusen mil bort men dina rörelser kan jag inte förtränga.
Vill kunna fly ifrån mardrömmarna men kan inte sluta drömma.

Likes

Comments

Vågar inte titta tillbaka, kan inte sluta le.

Där står hon, hon jag en gång avundades.

Ställer mig vid skyltfönstret för att se både din och min avbild, kan inte sluta jämföra.

Vad var det som de inte kunde se i mig, det som alla kunde se i dig.

Med leendet som brister springer jag runt hörnet, snubblar alltid lite omkull.

Gömmer mig för avbilden jag såg, tyvärr reflekteras den vart än jag går.

Likes

Comments

Du var så fridfull, så glad.

Det kanske var vinet som gjorde dig okej med att jag var där.

Vi tittade bort så fort blickarna möttes, något är osagt och jag måste bara veta vad.

Det kommer att såra mig, jag anar det.

Att själv gå och grubbla är nog värre än att bli sårad igen.

Jag gjorde mig extra fin idag utifall att du la märke till det, men du kollade bara på mina armar.

Jag vet inte vad du tänkte, men det är inte ditt fel.

En kombination av Cava och utebliven ångest fångade mig på tåget, jag var där men inte där.

Vad ska jag ta mig till? Ville så himla gärna att hon som var så fin inte skulle vara din.

Det hade underlättat om hon var rå och alldeles grå, men faktumet står kvar att hon är finare än jag.




Likes

Comments

Med fingrarna mot din puls,

Ville inte känna någonting nu.

Någonting hindrar dig,

Du ville egentligen inte säga nej.

Hon finns alltid kvar,

Hon inuti mig som du du ville att jag var.

Jag grät när hon försvann,

När skuggorna växte.

Jag kan inte se mörkret än,

Men det kommer tillbaka.


Likes

Comments

Jag var en gång allt, överallt.

Nu känner folk mig vid namnen bortglömd och ointressant.

Jag var en gång den som lyckades, nu är jag den som tappade bort sig och misslyckades.

Jag var ett med världen, nu är det världen gentemot mig och ingen där som saknat mig.

Likes

Comments

I ett totalt mörker ser jag dig,

sådär som jag en gång såg ljuset lätt över mig.

Du står med ryggen emot, ser så tydligt att det är du på hur du rör din krage när du är nervös och hur dina fingrar gnider sig gentemot varandra som det kunde göra vid en avtändning.

Vill så gärna se dig framifrån, utifall att du gör det där leendet som när du precis skrattat, sådär som bara du gör.

Men din kropp försvinner in i mörkret och jag ser inte längre din skepnad.

Jag var för långsam med mina känslor även i drömmen.

Likes

Comments

Är beredd på att förbise saker du sagt och gjort,

så länge du förbiser vem jag är och kan ta mig tillbaka.

Kanske var det du som sårade mig eller jag som sårade dig,

det spelar inte så stor roll.

Huvudsaken är att vi var som skapade för varandra, som Lena och Tommy, som June och Johnny..

Likes

Comments

Ligger sådär som en kombination av krampaktigt misärliknande och som i en 60-tals film i sängen med öppet fönster och lyssnar på Dylan.

Utanför är det värme, sådär för varmt näst intill tjugotre grader.

Är så nöjd nu, inga tankar som stör och inget att blicka tillbaka på.

Vågar bara blicka framåt, ser mig själv i framtiden igen.

Efter sexton månader av att inte se någon framtid alls kan jag pusta ut, är redo att försöka igen.

Jag och Dylan.

Likes

Comments