View tracker

 ​Att lära sig att älska sig själv, har jag lärt mig är grundläggande för att någonsin djupt kunna älska någon annna. 

Jag ställde mig själv frågan häromdagen, har jag varit lycklig?
Mitt svar på den frågan är Ja. För ca 1,5år sedan så var jag det. Idag är jag faktiskt inte lycklig. Varför? Jo för jag älskar inte min kropp eller mig själv. För 1,5år sedan kunde jag utöver mig själv, älska andra. Jag älskade framförallt min dåvarande pojkvän. Vilket också tog slut, till viss del, för att ingen av oss älskade oss själva eller accepterade oss själva för vilka vi var. Vi accepterade ofta varandra, men inte oss själva. 

Jag har varit utfryst, mobbad för min vikt, mitt utseende. Jag har fått stå ut med näthat, nätmobbning. Jag har haft pojkvänner som varit otrogna, fått stå ut med mycket svek, lögner och mått väldigt dåligt.
Men från och med nu, ska jag jobba för att lära mig att älska mig själv. För jag vill kunna älska någon igen, jag vill kunna vara kär. Men framförallt så vill jag kunna vara lycklig och må bra i mig själv. Skapa ett bättre självförtroende, en bättre självkänsla och lära mig att jag klarar mig på egen hand. Jag ska även lära mig att våga vara mig själv och sluta bry mig så fruktansvärt mycket om vad andra tycker och tänker.

Jag hade kunnat skriva 100saker som jag ogillar med mig själv. Men istället så ska jag skriva 10saker som jag tycker om med mig själv.
1. Jag tycker om mitt sätt att bry mig om andra människor.
2. Jag tycker om min humor.
3. Jag tycker om att jag har blivit mycket mer social.
4. Jag tycker om mina ögon.
5. Jag tycker om min rumpa.
6. Jag tycker om mitt ansikte rent generellt.
7. Jag tycker om att jag inte är för självisk/egoistisk.
8. Jag tycker om att jag är smart.
9. Jag tycker om att jag har tålamod.
10. Jag tycker om att jag har valt rätt linje på högskolan. (lärarlinjen)

Skriv 10saker ni läsare också och posta dem här under. Kan lova att ni kommer må bra utav det! 

/ elinorviolaa



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Ja, jag känner att jag behöver skriva av mig.. 

Alldeles för mkt har hänt sen senast. Jag och min sambo fick gå skilda vägar pga mycket problem och efter många om och men. Det är oerhört jobbigt och trots att detta var flera veckor sen, så mår jag inte bra. 

Även nu efter förhållandet tog slut har det vart mycket lögner. Och hur jag än gör så kan jag inte släppa honom. Jag kan itne träffa andra killar, kan inte göra någonting med någon annan för jag kan inte få honom ur huvudet. Jag är ständigt orolig över att han ska träffa någon annan, att han ska dissa mig för någon annan osv. Vi har kontakt idag.. Han är dock orolig över att jag gör detsamma, men han litar inte på mig alls när jag säger att jag verkligen inte gör någonting. 

På något sätt så känns det just nu som att hela min värld håller på att gå under. Jag vet varken ut eller in. Och jag har ingen aning om hur jag ska komma på det heller. Min föredetta var mitt allt, det enda jag andades för på slutet. Och än idag kan jag ligga varje kväll och känna att jag saknar hans närhet, saknar hans armar runt om mig, saknar hans kyssar, hans kyssar hejdå på morgonen innan han åker till jobbet och varenda kram. Jag saknar precis allt med honom förutom våra bråk. 

Jag hoppas fortfarande på att det ska bli vi igen, men det känns som om han har gett upp hoppet. Men jag vet ju inte.. och innan jag vet det så kommer jag itne kunna träffa någon, göra någonting med någon annan kille elelr någonting för den enda personen som finns i mitt huvud det är honom.. Kan inte se mig själv med någon annan. 

Hur ska man göra när allting bara känns som om det är förbi? 
Men man ändå inte vet så man kan inte släppa taget?

Likes

Comments

View tracker

JA, jag vet att jag inte har skrivit mer än ett endaste litet blogginlägg här, men helt ärligt, sen den dagen jag skrev det så har jag insett så fruktansvärt mkt. 

Känslorna för min bästa vän, haha eh nej. Finns inte, fanns nog inte heller för den delen, jag tror bara att jag kände en enorm trygghet hos honom just på grund av att jag litar på honom något fruktansvärt mycket, vilket faktiskt bara innebär att jag mår väldigt bra i hans närhet och INGENTING annat. Hade aldrig ens kunnat tänka mig honom som pojkvän liksom, haha så vet inte ens varför jag skrev som jag gjorde helt ärligt. 

Men det absolut viktigaste av allt som jag har insett, är att jag har världens mest fantastiska sambo som jag aldrig någonsin hade kunnat göra någonting för att förlora. Han är hela min värld och tillsammans med honom är jag idag lyckligare än någonsin. Visst vi har haft ett helvete, men jag tror att mycket har berott på stress och press från både jobb och mycket annat som har varit runt omkring oss liksom, vilket han absolut inte ska behöva sota för och därför har jag gjort allt i min makt för att försöka förhindra detta från att hända liksom. 

Idag är jag mer kär än någonsin i denna killen, och jag vet helt ärligt att jag hade kunnat spendera resten utav mitt liv tillsammans med honom, så fruktansvärt mycket älskar jag honom. Hade han gått ner på knä idag, så hade jag sagt ja. Jag hade förmodligen börjat totallipa av glädje först och sedan svarat med ett rungande JA. 

För jag är så fruktansvärt stolt över honom så det finns inte ens ord för hur mycket jag älskar honom. 

Så helt ärligt, det förra inlägget var fruktansvärt onödigt, för jag hade aldrig i mitt liv kunnat tänka mig någonting med min kompis, men jag kan se hela mitt liv tillsammans med min kära sambo. 

Han kommer förmodligen aldrig se detta inlägg, men helt ärligt så hoppas jag att han verkligen förstår hur mycket jag älskar honom, att handlingar betyder mycket mer än ord och att varje " Jag älskar dig " kommer rakt ifrån mitt hjärta, rakt ifrån min själ. 

Man kan känna konstiga grejer ibland, men mycket av de stämmer inte. Ta vara på det du har istället, för jag hade inte klarat ett liv utan min största kärlek vid min sida <3 


/ elinorviola

Likes

Comments

Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 9månader. Men helt ärligt, hur vet man om man fortfarande är kär?

Vi har haft ett h*lvete de senaste månaderna. Vi bor ihop, han har varit arbetslös, jag jobbar som personlig assistent och får kanske max ut 12000 i månaden och vi har haft räkningar på ca 11000kr varje månad. Har knappt haft råd med mat liksom, så hela livet har varit väldigt jobbigt det senaste, faktiskt.

Dessvärre har detta lett till att jag typ börjat irritera mig på allt, och då menar jag verkligen ALLT, som han gör. Typ som att han biter på gaffeln, biter på naglarna, biter på sin snusdosa osv. Asså allt sådant som jag haft överseende med förut, allt blir så fruktansvärt störande just nu. Men jag vet bara inte vad det beror på, helt ärligt.
Har känslorna försvunnit?
Eller beror det endast på det liv vi faktiskt har levt ett tag nu?

Jag vet faktiskt inte riktigt alls. Men helt ärligt så är grabben jag är tillsammans med väldigt speciell. Han ljuger väldigt mycket, han är väldigt rädd för att jag ska typ bli arg på sanningen. Vilket stör mig jättemycket för han verkar inte förstå att jag blir lyckligare av sanningen än av lögnen, för helt ärligt, jag får reda på ALLT tillslut ändå, han kan inte hållla någonting hemligt för mig..
Inte nog med det har han ett fruktansvärt bekräftelsebehov.. Han vill alltid att alla ska tycka om honom, vilket gör att han blir väldigt jobbig "in public" så att säga. Han mytar väldigt mycket om vad han vet osv, och oavsett vad någon berättar så har han något ännu värre att berätta.

Nu låter det som om jag hatar honom och att han är helt dum i huvudet. Men utöver allt detta så får han mig oerhört lycklig, jag känner mig väldigt trygg hos honom och jag älskar honom framförallt. Men jag vet inte om jag älskar honom lika mycket som jag gjorde förut. Men å andra sidan så älskar jag honom fortfarande tillräckligt mycket för att stanna..

MEN..

Nu kommer det värsta av allt. Allt eftersom att känslorna minskar för honom, så stiger dem för min absolut bästa vän. Och helt ärligt, oavsett vad som händer så hade min kära vän inte kunnat få veta detta ändå, han har varit min bästa killkompis de senaste 6åren och helt ärligt så hade jag aldrig kunnat med att eventuellt förstöra en vänskap på grund av lite känslor. Och jag hade absolut inte kunnat med att förstöra ett förhållande på grund av små känslor för någon annan.

Jag och min sambo flyttar om ca 15dagar, till min hemstad, i närheten av mina vänner och mitt gym osv. Han har fått nytt jobb med en bra lön och jag har även jag ett bättre jobb. Så vem vet, allt eftersom livet blir bättre så kanske förhållandet också blir bättre, eller vad tror ni?

/ elinorviolaa

Likes

Comments

​Elinor heter jag. Jag bor någonstans i Sverige. Jag är 20år gammal och har alldeles för höga mål med mitt liv och mig själv. Jag har en sambo, vi flyttar snart så just nu är livet rätt hektiskt. 

Jag jobbar också, egentligen. Men just nu är jag sjukskriven på grund av diskbråck i halsryggen, så just att packa och bära flyttkartonger är väl inte det mest optimala. 

Jag har varit överviktig i princip hela mitt liv. Blev väldigt mobbad för detta i skolan. När jag gick i 5e klass vägde jag 75kg. IDag är jag 20år gammal och nu väger jag också 75kg. Jag har som mest vägt 110kg och detta var 2012, så jag har kämpat rätt mycket med vikten de senaste åren. Men ni vet, när man får sambo så blir myskvällar mycket mysigare, vilket i sin tur innebär godsaker, oftare. Så jag har sammanlagt gått upp ungefär 10kg på 9 månder. Men nu har jag äntligen tagit tag i det hela igen efter några månaders uppehåll faktiskt. Jag har som lägst vägt 67kg och detta var då för 9månader sen. 

Ja, vad ska man mer berätta? Jag har en sjuk lillasyster, hon låg i respirator hela julen för 2 år sedan på grund av slarv från läkare. Fighten sitter fortfarande i för att få tillbaka skadestånd men det verkar inte lyckas trots att hon fick diabetes och vaknade upp under en operation. Läkarna skyllde på att hon var rödhårig.
Resten av min familj mår bra, men det är fortfarande mycket fight för syrrans skull och hon är ju fortfarande dålig, ny cysta och lite sånt där i magen. 

Jag har fantastiska vänner kanske jag ska lägga till. För trots att kärleken går upp och ner tillsammans med mig och min sambo så har mina vänner funnits där genom hela livet i princip. Jag och mina absolut närmaste firar i år 10år ihop, wihoo! Detta firar vi med Santorini om ca 1månad. 


Ja man kan väl lite lätt säga att jag hoppas ni förstår lite vad allt det här kommer att handla om. Jag kommer vara ärlig, kanske för ärlig, om mitt liv här. För vet ni vad, sanningen kommer alltid fram ändå. 

/ elinorviolaa

Likes

Comments

Har ni någongång trott att ni är de enda som känner på ett visst sätt? Som tänker på ett visst sätt eller som beter sig på ett visst sätt?

Ja, jag känner så rätt ofta. Ibland känns det bara som att livet, en själv eller tiden inte riktigt räcker till. Stressen kan bli för stor, känslorna för negativa eller självbilden för låg. Därför har jag valt att starta denna blogg, just för att faktiskt kunna skriva av mig.

Denna bloggen kommer inte delas bland vänner, delas på facebook sidor eller liknande. Denna blogg är endast till för de som bryr sig och de som orkar läsa eller känner en likhet. Jag vill att den ska vara öppen för alla, att få kommentera vad ni känner, få höra era åsikter och liknande.

Hoppas ni som läser, läser för att stanna. Och fortsätter följa med mig i mitt liv, genom mina kriser, lyckliga stunder och härliga händelser. För ni kommer att få veta det mesta, i princip allt.

/ elinorviolaa


Likes

Comments