Det var naivt av mig att ens tro att det gick att utöka antalet samtalstillfällen eller göra dem tätare. En av mina underbara kollegor skrev en ny remiss till scä! en vädjan om mera hjälp om den ens finns. Jag ville inte gå på dagvård men kanske få träffa läkare eller jag vet inte vad?!
Han hade sett remissen! och sa direkt att han visat den för sin chef på enheten IDUN där jag gått på dagvård men att de inte har möjlighet att erbjuda mig tätare kontakt! Jag frågade inte varför! jag nickade bara och sa ja jag förstod nästan det. Men inom mig slocknade ett ljus! Det väcktes en känslostorm. Jag är oviktig, löjlig, mindervärdig och värdelös. Inget kan erbjudas mig som jag inte redan blivit erbjuden! Jag är ett hopplöst fall.

På kvällen bröt jag ett av mina löften till mig själv att Inte visa mig sårbar för släkt o familj. Jag ringde till svärmor! berättade att jag hade feber och att jag är så förbannat trött på att hålla i alla trådarna hemma. Hon förstod. Hon har hjälpt mig förut. Det är inte som att prata med sin mamma som har känslomässiga band inblandade. Mamma sårar jag genom att jag såra mig själv! Därför vill jag undvara mamma dessa bördor då jag älskar henne för mycket. Jag ska ringa mamma med! men bara inte just nu.

Svärmor sa att det säkert är dags att testa något annat! om det finns! Ibland kommer man inte längre med en kontakt. Man kör liksom fast! kanske är det så? kanske har jag hört allt han har att säga då jag ändå pratat där sedan 2011. Jag vet varken ut eller in.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Efter en dag med promenad i hemsjukvården från kl 8:30-12 och med student som man skall förklara allt för var det med utmattning och nervositet dags för att besöka Scä vid 15:tiden. Jag har nog lite feber idag med för hela natten och dagen har jag haft ont i nacken och känt mig tung och varm i huvudet. När jag sitter där på samtalet känner jag att mina händer och armar börjar domna av och jag är så svag. Jag bryter ihop och berättar att jag är så rädd för alla kroppsliga symtom. Han säger att det är han med! men jag måste vända nu! Jag måste börja äta mera! Det går så långt att jag i slutet av samtalet frågar om han har någon frukt jag kan få för jag mår inte bra. "Såklart så har de det på en ätstörningsklinik" och han berättar att det finns ett helt kök åt mig med yoghurt, flingor o mackor. Han visar mig dit och tar bokstavligen fram skål och sked åt mig. Jag känner mig så dum! men jag ser vitt och håller på att svimma! Köket är omgjort sedan jag var där på dagvård. Dum som jag är så frågar jag innan han går om det verkligen är ok att jag sitter här! Jag kände redan innan frågan kom ut ur min mun vad svaret skulle bli! Självklart säger han med ett starkt undertryck! det är det här det är till för. Du måste lova att ta hand om dig. Gråten sitter i halsen och tårarna rinner ned för kinderna när jag äter och jag är värd denna yoghurt! jag är värd dessa flingor, men bara lagom!  bara kontrollerad mängd! Att det ska vara så förbannat svårt att äta och klara av att hålla sig överlevande.

Nästa besök är om en månad och tills dess ska jag ha hämtat igen några kilo 😯 HUR SKA DET GÅ?  Känns bättre nu med blodsockret eller energibristen men feberkänslan sitter kvar! men ingen rast och ingen vila för nu är det nästa jobb hemma som väntar. Hämta lillplutt på dagis och laga mat o fixa disk och mm mm...inget tid att vara sjuk. Ingen tid att tänka på mig själv.

Likes

Comments

Nu är helgen snart slut och jag har faktiskt försökt att få i mig av alla godsaker som bilderna visar. Men det är inte alltid som det är maten som har betydelse utan mängderna jag lyckas förmå mig äta. Eller hur jag lyckas klara av att stå ut med mättnadskänslorna efteråt! Det har gått ganska bra tycker jag. Dock misslyckats en gång från.att hålla mig från självdestruktiva metoder i helgen :-(. Men det är bra för att vara mig just nu.

I morgon väntar jobb och 2 studenter att ta hand om som skall vara  i 3 veckor! Det kommer bli krävande men kul. Sedan är det besöket på scä som väntar efter jobbet imorgon. Det är mindre kul! :-(.

Likes

Comments

Det är verkligen tur att ljuset kommit! Allt blir lite lättare då! Idag är ett härligt underbart väder. Barnen leker ute i trädgården och jag har handlat påskliljor. Frukosten blev också en fröjd för ögat och sinnet. Men känns som allt jag äter försvinner i ett tomrum och sedan vågar jag inte äta mera. Nu är en hemgjord pizza i ugnen till lunch och sedan ska jag och mellankillen på bio och se nya lego-batman filmen. Blir en bra avledning av tankarna. Gäller att hitta på massa saker. Igår kväll då vi haft lördagsmys så satte vi igång att sy och laga byxor. Jag sydde om en gammal stickad lång polotröja som blev som ny. Vi älskar verkligen att pyssla. Barnen började sy kläder till sina gose-djur :-). Blev en annorlunda men trevlig lördagskväll.

Likes

Comments

Härliga vårblommor har slagit ut i vår trädgård! Dags för helg! Blandade känslor för helgen. Ska bli både skönt men jobbigt. Behöver sömn men även mat! ska verkligen försöka äta mera i helgen! känner mig rädd för vad sjukdomen får mig till just nu. Jag måste våga och orka stoppa. Kram till er fina själar som läser detta.

Likes

Comments

Nu får det vara nog! jag orkar inte längre ligga hela nätterna och analysera varför vissa slutat gilla bilder på instagram/fb längre. Orkar inte bry mig mera hur många likes jag får! De som verkligen bryr sig ringer eller hör av sig personligen!  Det blir en inre stress!  att söka bekräftelse som inte är sund! Jag har känt det förut och minskar successivt ner på det vilket är svårt!

Det enda det bidrar till är att jag känner mig ogillad, bortglömd och bortgjord! Det räcker med att jag hela dagarna går omkring och känner så.
DET VA BÄTTRE FÖRR!

Likes

Comments

Just nu! just denna stund vill jag bara släppa allt och gråta! Jag håller minen hela dagarna! ser glad ut! Och är social. Klumpen i halsen blir större och större. Jag sväljer och sväljer men den försvinner inte. Jag får inte luft jag kvävs, hjärtat rusar, blir andfådd, ångesten stiger. Oro för kommande dom hos scä på måndag. Allt fallerar! När ska muren rasa? snart faller jag ihop till ett långsamt suckande andetag.

Likes

Comments

Tack Danny för att du är världens underbaraste människa! Din show var magisk. Jag åt nästan hela 3-rätters dock var det svårt med revbensspjäll som var huvudrätt då de var rätt mycket fett på. Ville inte peta för mycket. Annars va det inte alls så tung mat så jag blev inte jättemätt vilket var skönt. Jag hade ju något att göra efter maten som distraktion iaf :-). Efter en kväll sedan med bästa vännerna, tacos och melodifestivalen så känns söndagen ok. Äldsta barnet på kalas på fm och mellankillen var hos farmor och farfar. Mannen på skjutbanan och jag och minstingen hemma.

Vi har rensat grenar i trädgården och solen sken. Lite vårkänslor fick man! men fuskat också! för varför ska jag äta lunch? Gav lillen mat! Har alltså misslyckats idag!

Likes

Comments

Igår firade vi vår klinik som fyller 25 år! på restaurang gute. Satt på shane bre separe om det nu stavas så! i ett eget rum. Väldigt mysigt och trevligt! Jag åt vegetariska menyn. Efter lite bubbel och ett par glas vin så kändes det bra. Älskar alla mina kollegor! de är så underbara!
Före vi gick dit va jag skakig av hunger och trötthet! idag dagen efter känns magen som ett stort svart hål! Ångesten är långt borta och vågen visade nedåt igen! Det är skrämmande och jag vill inte mera!

Nu är jag påväg in till stan igen för att gå på Hamburge börs och se Dannys show! ska jag med gott samvete försöka äta 3 rätters lunch med mina bästa vänner som kommit upp till storstaden med tåget!

Let The fight go on!

Likes

Comments

Dagens middag blev en thaigryta vilket är hela familjens favorit. Dock åt jag som vanligt då lite "för mycket" enl vad jag kan tillåta mig till vilket resulterade i ångest efteråt. Tanken på att gå ut o springa senare eller göra mig av med maten snabbt blev som ett rent överlevnadstänk! men jag stoppade mig själv, iaf än så länge har jag klarat mig från att lösa det på ett sjukt sätt. Jag bestämde mig för att ta tag i disken före, sedan när disken var plockad och bordet var rent igen bestämde jag mig för att först skriva ett blogginlägg. Nu sitter jag här! fortfarande med ångest och en mage som jag bara vill slå på men jag har inte kräkts!. Jag vill inte känna den rädslan för döden på natten då jag har svårt att sova och veta att jag kan ha orsakat något allvarligt! jag vågar inte mer! Men jag vill så djävulskt mycket gå ner mer i vikt! Längtan är så stark! jag vill så gärna se den där siffran! jag vill så gärna vara ensam i mina planer och bara få vara ifred! bara lägga mig ner och släppa allt och låta magen förbli tom.

Men NEJ! JAG GER INTE UPP!
Även då det svider fruktansvärt ska jag vara här! ska jag kämpa för att få i mig det som krävs för att vara här o nu med mina barn.
Men jag är rädd för att jag behöver mer hjälp?! och jag vet inte vem eller vad som kan hjälpa mig.

Likes

Comments