TjabaTjena, det var ett tag sen.

Men känner att jag måste skriva av mig lite... Ni undrar säker varför titeln lyder som den gör! Anledningen till det är för att just nu mår jag inte bra... inte alls det är något jag dock har försökt dölja lite, för jag har själv inte nån aning om varför det är så!

Just nu känns allt för jävligt jag sover knappt, jag gömmer mig här hemma och går gärna inte ut alls och när jag väl går ut så är fejk smilet på och jag låtsas som ingenting, Tankarna flyger runt. Känns lite som allt kommer på en gång. Vilket gör att jag inte vill ta på mig nåt ansvar alls just nu och då känns det som jag sviker folk men känns bästa att ta lite avstånd eftersom jag inte klarar av mig själv till hundra. Jag vet inte ens hur jag ska förklara utan att det ska låta helt knas, men har sån här perioder ibland och dom går över. Men just nu känner jag mig inte tillräcklig för nåt/nån, känns mest som jag är i vägen och känner mig ganska övergiven. Jag vet att jag INTE är det har så sjukt många underbara och fantastiska människor i mitt liv som alltid finns här!

Det är inte många som märker av det för jag är duktig på att gömma min känslor när jag känner att jag måste.

Många kommer säkert tycka jag är dum som skriver om det men det är mitt sätt att kunna förmedla hur jag mår, det är genom mitt skrivande. Helt allvarligt vet jag inte ens om jag kommer publicera det. Så vi får helt enkelt se!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Just nu är en sån tid som jag tänker på... det känns som att jag inte räcker till, det känns verkligen så att ovan sett hur mycket jag försöker så räcker inte det jag har att ge. Det känns inte som den person jag är, e tillräckligt! Vilket suger, för jag vill verkligen finnas där för alla mina nära och kära men det känns som att jag inte hinner med och det känns som att jag inte finns där fast jag vill...
Det känns som jag är så lätt att byta ut mot någon annan som faktiskt har tiden och som inte har problem med sig själv som jag har! Jag kämpar ständigt med att försöka få bättre självförtroende och försöka må bra med det känns som att det inte funkar!
Allt faller isär för mig... det är alltid nåt som bryter ner mig men jag vet inte vad jag ska göra just nu, när jag inte känner att jag räcker till, det finns så många i min närhet som jag tappat kontakten med och som jag inte har råd att åka och träffa just nu som jag verkligen vill träffa. Det finns visa jag inte vågar ta kontakt med!
Men det är nog bara för just nu.
Jag bloggar mer när jag vaknar
Puss&Kram❤️

Likes

Comments

TjabaTjena alla fina!
Hoppas ni har haft det bra, själv har jag vart lite deprimerad, så har inte vart så bra dagar det är därför jag inte riktigt har känt för att blogga.
Men men nu så är jag och mamma på väg att hämta Steven 😊
Idag vakna jag av att mamma ringde mig klockan halv elva, och då gick jag upp och gjorde scones sen fixa jag mig lite. Men det är allt jag har hunnit med så jag bloggar mer sen.
Puss&Kram❤️

Likes

Comments

TjabaTjena alla fina!
Nu tänkte jag ge mig på det här med att blogga igen för jag saknar det men är väldigt dålig på att uppdatera varje dag, så tänkte att denna gång gör jag så att jag bloggar när jag känner för det och när jag faktiskt har nånting att skriva. Visst låter det bra 👍🏻 så jag har sparat dom inlägg jag tycker ska va kvar och resten e bort så nu kör vi på nytt igen 😊


Menmen nu ska jag käka frukost och sen fixa mig och sen åka och möta upp min syster. Så ja bloggar senare. Puss&Kram❤️

Likes

Comments

Hej alla fina!

Nu tog jag över suzies blogg för hon är inte den bästa på att blogga..
Vill bara skriva av mig. Suzie är min bästavän, den ödmjukaste personen jag någonsin har träffat. Hon finns alltid där för alla, även om hon själv mår sämst så vill hon alltid att alla ska må bäst. Det är den finaste personen jag mött i hela mitt liv. Hon har ett hjärta av guld, jag älskar verkligen denna brud. Förra nyår kom Suzie in i mitt liv med en storm. Sen nyår 2015/2016 så har Suzie haft en sån stor plats i mitt hjärta. Hon hjälper mig ALLTID om det är något. Har alltid önskat att ha en sån bästavän och nu fick jag henne som min bästavän. Hon är mitt kött och blod, mitt liv, min storasyster och mitt allt. ILYSM

Likes

Comments

Under senaste tiden har jag gått får totalt osocial till över social,

Förr älskade jag att vara själv och ha ensam tid och i dags läget får jag typ panik och sån jäkla ångest över att vara ensam. Helt sjukt att det har ändras så mycket på så kort tid.

Asså jag klarar typ av 2 timmar själv innan jag börja bryta ihop och paniken börjar komma. Hatar det. Måste börja vänja mig vid att vara själv igen.

Likes

Comments

Idag är det exakt 3 år sen jag va och hämta min älskling ❤️ Min livsglädje, min skatt, mitt hjärta, mitt ljus i mörkret, det finaste i mitt liv, mitt allt, min prinsessa JAG älskar DIG till månen och tillbaka miljarder gånger om!
Dom här 3 åren med dig har vart dom bästa, jag är så glad att jag har dig bredvid min sida jämt, min lilla sessa! Det har vart mycket upp och ner massor som har hänt men du har alltid vart här och tröstat mig och hjälpt mig i genom allt. Jag kan verkligen inte förstå att det redan har gått 3 år det känns typ som det bara vara några månader sen jag hämta dig! Tiden har gått så grymt fort.

Mammas stora älskling ❤️

Likes

Comments

Igår vart min lilla sessa 3 år helt sjukt vad åren har gått fort, snart har jag haft henne i tre hela år... Hon är det finaste och bästaste jag har i mitt liv! vet fan inte vad jag skulle gjort utan dig min älskade ängel. Du har hjälpt mig genom så mycket genom att alltid finnas där. Jag älskar dig till månen och tillbaka miljardtals gånger om <3 

Mammas fina lilla tjej <3

Likes

Comments

​Den här låten... varje gång jag hör den så får jag tårar i ögonen för texten, det känns typ som jag har skrivit den för den beskriver Sååå bra hur jag känner. 

Jag och min Pappa har ingen bra kontakt och jag kan inte säga att vi nånsin har haft en direkt bra kontakt eller relation. Jag har alltid känt mig som det svarta fåret runt min pappa, som om jag bara är i vägen och som det jag gör aldrig räcker till vilket jag inte tror det nånsin gjort heller. Jag har försökt allt för att ha kontakt med min pappa man det går inte för, oftast när det händer saker i hans liv, dåliga saker alltså så hör han av sig och skäller på mig. Jag hatar det, det är nästan bara när han vill ha nån att skälla på som han faktiskt hör av sig vilket har gjort att jag är rädd för att svara i telefonen när han ringer. Jag vågar inte svara för jag mår oftast så dåligt efteråt och jag orkar inte må dåligt längre. 

Det känns helt sjukt jag har aldrig riktigt erkänt det för nån men det är så det är. Jag är rädd för min pappa, jag är rädd för vad han ska säga men jag är även rädd för att såra honom vilket oftast är anledningen till att jag faktiskt brukar svara och ta smällen. Men jag har blivit så trött på det nu så sist han ringde ignorera jag faktiskt samtalet för att jag inte ville må dåligt känns helt sjukt att man är rädd för att svar i telefonen när ens egen pappa ringer för att man aldrig vet fall han kommer vara trevlig eller inte.

Jag älskar min pappa det gör jag men jag pallar inte ta skiten hela tin, Ibland kan han ringa och va jättetrevlig och vi kan prata i 30-40 min och allt kan va superbra sen dan efter kan han ringa och säga att jag är en så besvikelse och att jag inte klarar nåt och att det är mitt fel, att jag inte ska kontakt honom mer att jag kan ha ett trevligt liv och att han inte tror att jag kommer lyckas med nåt. 

Det gör så ont inombords när han gör så för just då precis när han har sagt det tror jag på han, jag känner mig värdelös och det känns som om jag inte kommer klara nåt här i livet. Det är så hemskt att min egen pappa kan få mig att känna så, att han som ska va en av mina största förebilder och min hjälpte får mig att känna mig så kass helt sjukt! 

Jag förstår inte hur en pappa kan göra så mot sin egen dotter, en dotter som dessutom alltid har ställt upp och försökt ordna allt, som gjort allt hon kunnat för att ha en far och dotter relation med sin pappa. 

Men jag har tröttnat nu!


Lessen för ett så långt inlägg med var tvungen att skriva av mig lite! 

Puss&Kram <3

Likes

Comments

Att leva med depression och ADHD är ett helvete, i varje fall för mig. Dom skär sig för mig, mitt humör kan jag inte kontrollera, inte heller mina känslor. Jag kan va jätteglad men ett fel ord och jag kan bryta ihop på 1 sekund, jag hatar det, jag vill kunna kontrollera mig själv! Men det går inte. Jag kommer in i svackor då jag inte klara av nåt, jag låser in mig med mina känslor och mig själv. Jag klara inte av att träffa nån och jag mår sämst. Jag hatar att må dåligt jag hatar mina depressioner. För dom skär sig så med min ADHD, min ADHD gör att jag vill vara ute och göra saker jämt, jag är spontan som fan men det går ju inte när jag är i min depression då jag inte vill träffa nån. Det jobbigaste är att jag inte ens varför jag mår så jävla dåligt jag bara gör det. Jag försöker om ge mig med personer som alltid får mig att må bra med det hjälper bara för stunden, vilket suger!
För så fort jag lämnar dom som får mig att må bra så mår jag bara sämre, alla tankar kommer då tillbaka och gör allt tio gånger sämre, jag kan inte sova utan ligger vaken och vrider och vänder mig genom hela nätterna. Det är ett helvete att leva såhär. Jag hatar att må dåligt, speciellt när inget nånsin hjälper!

Så jag menar aldrig att va otrevlig eller svara spydigt, det bara blir så ibland jag kan inte kontrollera det, det går bara inte.
Hatar att må såhär fakkat!

Likes

Comments

Instagram@suziejansson