View tracker

Idag hängde jag med min sambo (min "roomie" och min bästa vän) till Östersund på lite shopping och fika. Eller kanske ska jag skriva kvalitetstid. Hon körde och jag var DJ, finns väldigt olika åsikter om när jag är DJ men jag tror att hon var nöjd med musiken som spelades. Det är ca 12-13 mil till Östersund enkel resa, så det har varit ett par mil i bil. Men det är inget konstigt, och trots lite fläckvis halka så har det gått bra!

Jag går för övrigt just nu runt och väntar på att säsongen ska dra igång på riktigt.  Att alla ska komma upp och det ska börja. Det är nog cirka 2 veckor kvar innan de och sen smäller det till mer eller mindre. Om 22 dagar är det full rulle här i området. Så det är att försöka njuta av lugnet en stund innan julgästerna anländer. Men trots lågsäsong är det fullt med gäster i området. Alpinklubbarna utnyttjar den tidiga vintern med att bo här varje helg. Så det finns att göra i alla fall.

En ledig dag imorgon sen är det helgjobb som gäller!

två bilder från idag

Ha det superbra! Stor kram ❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

2 dygn har jag varit på plats här i detta vinterland! otroligt mycket snö o jag har jobbat 2 dagar nu. De känns ganska ringrostigt men ändå bra. Har pausat i min uppackning av saker då jag tröttnade. Försökt o fortsätta en stund ikväll men får inte jättemycket gjort.

Blir en snabb uppdatering detta. Då jag om en stund ska ut i kylan o åka till en kompis. Jag jobbar hela helgen och är ledig i mitten på nästa vecka innan det är dags igen till helgen. Jobbar inte heltid nu och det gör mig ingeting. Känns skönt med en mjukstart innan det drar igång på riktigt mer eller mindre.  Så detta med att packa upp får fortsätta då. Men jag kan i alla fall bjuda på någon bild från gårdagen. Min första arbetsdag för denna säsong!

Titta på denna miljö, jag älskar den ❤

Likes

Comments

ikväll är ännu en kväll när tankarna är många. de snurrar något så förbannat och kroppen känns överkörd av en bulldozer. Det är inget nytt så men ikväll och under dagen har jag funderat på mina rädslor om att vara lycklig. Att våga släppa på det där lyckliga och bubbliga. Att våga vara jag och våga visa den sidan.
Att visa sann glädje är svårt tycker jag.  framför allt är det svårt att vara just lycklig under längre perioder än några timmar.  Och tänk om det händer något annat hemskt mitt i det där lyckliga och drar ner en på botten igen.

Är jag lycklig inom mig?  Nej jag tror inte det. Jag vill vara men jag är även rädd för att vara det. jag är rädd för att det ska hända något dåligt. något som ger en den där jävligt hårda örfilen och tårarna bränner bakom ögonlocken. Hur släpper jag den där kontrollen och bara är jag. Lycklig eller så ledsen. Varför  är det så fel o bara få vara den man är med känslorna man har just då. Varför ska det vara så svårt mot sig själv och andra och erkänna.

Idag ska det vara något konstigt mellanting mellan lycklig och ledsen. Är du bara ledsen får du oftast höra - ryck upp dig. Är du bara lycklig får du oftast höra - hur kan du vara så lycklig, världen är full av problem. Så vad blir de kvar då? Människor som sätter upp en vägg  efter vägg runt sina innersta känslor och vi bygger upp en fasad runt om oss. Fasad efter fasad byggs upp, människa efter människa. Jag tycker inte om mellanting. Jag tycker det blir otydligt. Tror aldrig jag har varit en individ som tycker om otydligt. Jag gillar tydlighet! Ändå kan jag inte själv vara tydlig när det gäller mina känslor. Jag är rädd för vad andra ska säga och tycka. Jag är rädd för vad de i min närhet ska säga. Att få höra ahh jag är onormal har jag fått höra flertalet gånger, det är inget jag har lust med igen.

och jag är även en person som tar väldigt mycket personligt. Jag tar åt mig och ord som idiot, pucko, otursmänniska, olycksfågel, deppis, fetto är ord som är inpräntade i mitt huvud. Ord jag aldrig kommer att glömma..

Det är okej att vara ledsen...
Men det är lika okej att vara lycklig ❤

Likes

Comments

Eftersom jag uttrycker mig bäst i skrift, ska jag försöka sammanfatta dagens alla känslor..

Jag och hejdå. Nej det är inget jag gillar. Jag blir så otroligt känslosam vid hejdå så denna dagen har varit en bergodalbana med sina toppar och dalar. Känslorna har bubblat inom mig, sorg blandat med glädje. Idag har jag sagt hejdå till fantastiska individer så som barn, föräldrar och kollegor. Ord som jag kommer sakna dig, pussar och kramar, skratt, mys tar jag med mig till nästa äventyr. Ett barn idag på förskolan som jag har jobbat på sedan juni, tittade på mig när jag blinkade bort tårarna som värst och sa "Sanna inte vara ledsen" så kom hon fram och klappade mig på armen, sen gav hon mig en snabb kram innan hon hämtade en bok och satte sig i mitt knä. Det där lilla tar jag med mig.

För att förklara lite mer, idag slutade jag alltså på förskolan där jag har jobbat de senaste månaderna. Min högra hand, min närmaste kollega kommer jag sakna att jobba med enormt mycket. Vi kanske inte alltid har tyckt lika i allt men enligt mig har vi haft ett fantastiskt samarbete. Hon är exemplarisk på sitt jobb och bara genom att titta på hur hon gör har jag lärt mig enormt mycket! Jag tackar även henne för förtroendet jag har fått och känt. Att ha förtroende är något jag värderar otroligt högt! Och de är tack vare denna person jag faktiskt funderar på förskolläraryrket, det gjorde jag inte innan dessa månaderna. Så tack för att du visat mig hur fantastiskt det är att jobba med de yngre barnen också!

Tårarna har varit många idag och i bilen när jag skulle åka hem brast det på riktigt. Avslut behöver inte vara dåligt. Men känslorna var dubbla den här gången. Allt jag längtar till just nu är fjällen, snön, vännerna som är som min andra familj, skratt och skidåkning. Men att säga hejdå till individerna som har gett mig tröst och skratt varje dag var jobbigt ska jag erkänna.

Men ikväll ska jag försöka blicka framåt mot nästa kapitel, nästa äventyr. Jag tar med mig alla minnen, all kärlek och förvarar det på ett säkert ställe. Att vara mitt emellan två saker är inte lätt det heller. Nu väntar några dagar hemma, i lugnet, innan avresa på onsdag. Så även om äventyret är nära ska jag försöka vara här och nu, försöka bara andas. Njuta och hämta kraft, sova gott inatt - kanske de där 12 h, samtidigt kommer rummet packas ner i en eller två flyttkartonger och kläderna ska ner i resväskan.

Bara försöka vara här och nu är inte lätt, men jag ska göra mitt bästa!

Stor kram ♥



Likes

Comments

Om en vecka sitter jag på en annan ort, 45 mil bort. Ett nytt kapitel ska börja och ett ska avslutas. Det är dags för det där jag har sett fram emot sedan 24 april, packa ihop mina saker, ta med mig alla kläder och åka de där 45 milen norrut mot fjällen, mot mitt andra hem. Där jag mår så otroligt bra i själen, bland bergstoppar och fjäll.

Packningen är redan igång. På onsdag morgon nästa vecka bär det av mot säsong nummer 2. Jag har längtat efter den i flera månader, veckor och dagar och snart är den faktiskt här! Det är både osannolikt och otroligt spännande. Det är dags att packa ihop rummet igen och flytta de där milen norrut. För ett år sedan var jag otroligt orolig inför denna flytt. Ångest varvat med glädje var en skör tråd. Idag är det nästan noll oro för flytten, ingen alls. Jag vet redan att jag kommer sakna familjen, det är det som är tuffast. I år är det nog vetskapen om att det är den första julen vi inte kommer vara tillsammans, det är lite sorgligt. Även om det innebär sorg så är jag otroligt lugn i att jag kommer uppleva en fantastisk jul i alla fall. Men i år med fantastiska vänner som jag har längtat efter sen jag såg dem sist. Det kommer bli bra det med men det kommer med säkerhet vara konstigt också.

Ni som känner mig och har läst min blogg sedan ett år tillbaka vet att jag och packning inte är några bra vänner. Packning för mig är ångestladdat, varför kan jag inte riktigt svara på. Får sätta mig och fundera på det någon kväll. Men jag blir oftast virrig i huvudet och för att slippa denna virrighet behöver jag ha en struktur i min packning. Jag behöver oftast planera och skriva de där listorna för att sedan bocka av vad jag packat och inte. Saknar jag struktur i min packning stannar nästan världen upp och jag blir paralyserad och bara sitter och stirrar. Igår var en sån kväll. Igår packade jag kläder, jag har lovat mig själv att inte ta med för mycket kläder inför den här säsongen... Jag har redan med mig alldeles för mycket kläder och jag har inte packat ner hälften än. Varför blir det alltid så? Är det någon som kan svara mig på den frågan? Men jag har ärligt fuskat lite.. Jag har köpt vakuumförpackningar som jag packar kläder i.. Då ser det inte så mycket ut! Kanske kan jag lura ögat lite...

Med packningen igång är också verkligheten ett faktum. Drömmen är här och det är inte bara förväntan som jag känner. Ett annat kapitel ska avslutas. Avslut är sorgligt och jobbigt, det har jag alltid tyckt och det är nog ikväll den polletten ramlade ner. Det är dags att sluta på detta jobbet. Jag har sedan i juni, efter jag kom hem från Thailand jobbat på en förskola med de allra minsta barnen, 1-2 år gamla. Jag har jobbat med barn förut, men aldrig så små. Jag har jobbat som fritidspedagog, vikarierat för lärare, elevassistent, resurs med mera i åldrarna 6 till 15. Jag var lite nervös inför att börja på detta jobb om jag ska vara ärlig, för jag visste att det inte var samma sak som att jobba med äldre barn. Men dessa små, dessa 1 och 2åringar har gett mig så otroligt mycket kärlek. Pussar och kramar är en vardag, att få höra "du är bäst Sanna", och att skratta så det krampar i magen gör jag nästan varje dag. Dessa individer har även gett mig tröst de dagarna jag inte har varit på topp. Jag ska vara ärlig, det är jobbigare än jag trodde att sluta och lämna detta.
Jag har trivts så otroligt bra, med mina närmaste kollegor och med de som jag inte arbetar med dagligen. Jag har skrattat varje arbetsdag trots dagar som inte alltid är superroliga! Jag är tacksam över att ha de kollegorna jag har! Känslan inom mig säger att det kommer vara två tuffa dagar nu som väntar med gråten nära. N
u när jag skriver är gråten nära.

Så för nu tror jag det är dags att avrunda detta inlägget. Men känner jag mig själv rätt kommer det snart ett till.

Ha det bra så länge!

Stor kram ♥





Likes

Comments

det är mycket jag är positivt överraskad över. snart är ännu ett kapitel slut i mitt liv och jag påbörjar nästa.  vilket inte alls är negativt men jag har trots allt en sorg inom mig i alla fall.

idag är det måndag vilket innebär att jag påbörjar min sista vecka på förskolan jag har jobbat på sen i juni. jag har jobbat med de allra minsta barnen främst men egentligen med barn i alla åldrar från 1 till 5 år. Och att sluta är tuffare än vad jag trodde. Jag har vikarierat förut, haft långa och korta vik men de har aldrig känts tufft på det här sättet och lämna. Dessa små har lärt mig saker jag absolut inte trodde. gett mig glädje och tröst då jag inte har varit på topp. Sagt ajaj när jag kom med ett plåster på ögonbrynet och gett mig en kram. Dessa små individer kommer jag sakna. Något otroligt mycket. Deras glädje som bara strålar ut i ögonen när jag sjunger lilla snigel eller när de får sitta i ens knä och bara sitta där. De hundratals kramar och även pussar jag fått tar jag med mig till fjällen land. För det är där nästa kapitel väntar.

Men även o säga hejdå till kollegor är också tuffare än jag trodde. Trots att jag vetat att jag bara är en vikarie har jag känt mig som en i gänget och det har gjort mig oerhört glad. Vikarier är oftast bara vikarier och de har jag varit förut. Jag är otroligt tacksam över alla nya erfarenheter denna period har gett mig! Enormt tacksam!

Likes

Comments

Till veckan är det dags för årets utbildning inför årets säsong. Det ska bli spännande att få komma upp till de där miljöerna som är mitt andra hem och få andas in fjälluften under ett par timmar. Det blir en snabbvisit för den här gången men efter det är det ca 3 helger kvar innan det är dags att ta och packa ihop och åka iväg för säsong nummer 2. Det är med både enorm längtan och med pirr i magen jag ser fram emot denna säsong!

Det är otroligt häftigt hur en plats kan kan sprida en känsla som är så mycket hemma som det går. Hur det räcker med att passera en bro och lugnet sprids inom mig. Eller bara när vägskylten kommer upp med kilometeravståndet. Det är ganska häftigt enligt mig. Att en plats kan innebära den känslan och ge så mycket energi! Förra vintern blev det på riktigt mitt hem för en period och snart är det dags igen. Sen tvekar jag inte på en sekund på vad som väntar härnäst kommer vara ännu ett äventyr! Men först o främst tar jag de närmste 4 veckorna för det är otroligt mycket som händer inom denna perioden!

Stor kram ♥



Likes

Comments

räknade på det i helgen. Har 5 helger kvar i Värmland innan det är dags för säsong 2 i fjällen. Längtar så sjukt mycket för snö just nu.

Likes

Comments