View tracker

​Ja då har över halva sommarlovet gått. Och jag har haft sommarlov även härifrån, eller skriv torka och noll i inspiration. Men denna morgon kände jag att jag hade mycket att skriva, så mycket att om jag bubblar ur mig allt nu så blir det så grötigt och tjorvigt så det bara blir en enda röra av allt samman 😝.

Just nu sitter jag med en kopp kaffe och en liten tös med feber bredvid mig. Hon gör tänder som en annan dricker kaffe. Just nu är det kindtänderna bak och en himla massa andra som kommer, på ett sätt bra att alla kommer i princip samtidigt - nu gör vi bort det! Men stackars lilla gumman, Fanny har feber och är hängig. Inte likt henne, trots feber brukar hon vara i sitt esse och ha super massa energi (sådär så mamma undrar hur fanken barnet orkar). Och likt sin mamma så har hon svårt att sova när hon har feber... så då vet ni det.

Nu när sommarlovet är över börjar tredje och sista året på LTU. Spännande! Och vi startar hösten med att läsa Stressfysiologi och Personlig träning. Personlig träning var inte mitt första hands val men ändå intressant. Jag hade sökt till en kurs i Folkhälsa men trycket på den var högt och jag hade reserv plats 137 - så nu blev det som det blev. Planerar att läsa en magister examen i folkhälsa istället 😉 Planerar redan för ytterligare ett år som student, haha. Nu bör jag bara fokusera på att ta min kandidat examen 😉

Nu rann allt ur mig och jag tappade min röda tråd.. Jag får återkomma 😊.

Önskar er alla där ute en fantastisk dag och kom ihåg att andas mellan varven och omge dig med personer som ger dig positiv energi och får dig att må bra 🙏

​S

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sådär, då har vi gjort bort magsjukan. Alla utom pappan i den här familjen blev sjuka, för som han gick runt och skröt "riktig män får inte barnsjukdomar". Jag bara väntade att det skulle bryta ut för honom också så jag fick pika honom lite för det där med "riktiga män" men så blev inte fallet denna gång. Nå, maybe next time 😂.

Jag har dragit ner på tempot enormt mycket. Dragit hårt i min handbroms. Och jag försöker så innerligt att inte stressa. Stress utlöser en hel del obehagliga kedjereaktioner i min kropp, både fysiskt och psykiskt. Så jag försöker hålla låg profil och göra saker och ting långsamt, för drar jag upp på tempot så faller jag dit snabbare än kvickt och far runt som en huvudlös höna. True story.

Just nu läser vi en kurs som heter Hälsopromotion i samhället och vilken intressant kurs! Samhället och det sociala bidrar så mycket till både hälsa och ohälsa på olika vis, vissa mer andra mindre. Det har varit enormt intressant och väldigt lärorikt och jag håller ännu på att bearbeta begrepp som social gradient (intressant hur vår sociala status i samhället influerar på vår hälsa) och sociala determinanter (kommer jag nog aldrig få grepp om... 😂) .
I denna kurs har vi Folkhälsomyndighetens årsrapport 2014 "Folkhälsan i Sverige" som kurslitteratur och vilken intressant men samtidigt skrämmande läsning! Den psykiska ohälsan kryper ner i åldrarna och de största ökningarna sker hos unga kvinnor. De upplever besvär som ångest, oro, ängslan och sömnsvårigheter (Folkhälsomyndigheten, 2014).

Jag tror att en del av den psykiska ohälsan hos våra yngre grundar sig i stress och en press utifrån att vara på ett visst sätt. Man tror sig måsta leva upp till sjuka ideal som gör att man blir sjuk i jakten på perfektion. Det kan vara skol relaterat eller påtryck från de sociala medierna. Vi måste komma på ett sätt att få våra unga att må bra, sluta nät hata och älska varandra för de vi är. Och sluta jämföra oss med varandra. Och sluta stressa. För gräset är inte grönare på andra sidan. Och man blir inte lyckligare av att se ut på ett visst sätt.

Lite av mina tankar denna lördag morgon.

Nu ska jag kanske baka nått eller inte, sticka lite eller lyssna på en bok. Det är ju trots allt lördag ☺️.

Trevlig helg!

- S

Likes

Comments

View tracker

Jag föder hellre barn än är magsjuk. Några frågor på det? 😂😂😂😂

Likes

Comments

Hade hoppats jag skulle slippa men nä. Ofrivillig paus pga magsjuka 🙁😷😖

Likes

Comments

Sitter här med min kopp med kaffe. Jag har stickat lite och nu for en lust att skriva genom mig så datorn åkte fram. Men vad vill jag skriva? 

Just nu har vi en gosse som spelar ut hela sitt register dagligen. En blivande 6 åring med så mycket känslor i kroppen att det väller ur öronen. Och oftast kommer de känslorna ut i ilska, kaxighet och aggression. Ibland känner jag att jag går i pension, att jag inte orkar mer men som mamma orkar man ändå lite mer och de goda trevliga, glada stunderna väger upp mot dessa utbrotts stunder. Och när det är samma hemma som på förskolan. Ibland vill jag bara gå ut på bron och skrika av ibland frustration och ibland av hopplöshet. Det är ju nästan så man skäms emellanåt. Alla dessa utvecklingsfaser tycker jag lappar över varandra och tar aldrig slut. 

Det är ingen dans på rosor, men i slutändan blir det nog fantastiskt bra. Det är bara sträckan dit som är jobbig as hell 😂.

Nu ska frukost intas och sedan hoppar den här familjen in i bilen och styr kosan mot Luleå..

​-S

Likes

Comments

Jag borde egentligen sätta mig och läsa Folkhälsomyndighetens årsrapport om Folkhälsan i Sverige men inspirationen är som bortblåst. Ett diskussions inlägg ska skrivas om sociala och kulturella perspektiv på hälsa - vilket är jätte intressant, men jag kommer inte igång. Det verkar vara en lång start sträcka på denna uppgift, jag vet inte var jag ska börja. Därför känns det nu enklare att sticka på en strumpa och dricka kaffe. Och se klart ett avsnitt av Scandal som jag nu kollat i flera dagar. Var är den där inre piskan som snärtar till så skoluppgifterna blir gjorda? Eller den där jäkla sparken i baken? Jag borde kolla upp vars den där självdisciplinen försvann, den kanske ligger bland disken? 😂 (utkast från i fredags)

Lördag:

Inatt har vi sovit - en enda gång har jag behövt stiga upp med stumpan. It´s a halleluja moment! Då känns det inte så jobbigt att stiga upp 04:55 kan jag säga. Jag känner mig ännu alldeles matt i skallen, som att någon slängt in en drös med havregrynsgröt som mojsar runt där och skapar kaos. Minnet är inte okej, känner att jag måste anstränga mig mer när jag försöker komma på vad det är jag glömt för den känslan har jag konstant. Stressen pockar på men jag gör mitt yttersta för att inte stressa och jäklar vad det tar energi av en! Någon som inte har varit i den sitsen att stressen upptagit en så totalt kan inte förstå känslan av att försöka att inte stressa. Att säga till en människa att "​sluta stressa​" är som att säga till en alkoholist att sluta dricka - det är inte så jäkla enkelt och hade det funnits en on/off knapp hade jag tryckt på OFF för länge sen. Så säg inte till en stressad människa att ​det är ju bara att sluta stressa​ för så enkelt är det inte. 

Idag tänkte jag ge mig på att dammsuga, tänk att något så enkelt och vardagsaktigt kan kännas som världens grej. Men jag måste motverka det som stressar mig och oreda är en STOR stressor för mig (är väl jungfrun i mig som talar). Jag accepterar att det kanske inte går att ha ordning helt och hållet med en ettåring i huset men lite ordning kan det väl åtminstone vara 😉.  Gubben min kommer hem på måndag, han arbetar varannan vecka borta, och när han kommer hem får vi göra ett ryck tillsammans. Men min ribba måste sänkas - man kan inte ha det som i inredningstidningarna 😜. 

Nu har jag hittat den där självdisciplinen, den låg inte bland disken utan den var bland apelsinerna 😂. Så nu ska jag ta och göra ett ryck med mitt inlägg innan jag går ner i källaren och slår igång bastun. 

Ha det bra !

​- S

Likes

Comments

​Ja, då valde jag att börja blogga. Främst som en terapi för mig själv, få ut allt det man har på hjärtat när som. Typ. Eller kanske jag kan inspirera någon? Vad vet jag. Jag blev tillsagd att man ska ha en inriktning på sin blogg, varför? Jag kan inte rikta mig mot en speciell genre eller grupp med människor. Jag bara kör på, och de som vill läsa får läsa. 

Vem är jag då? Jo jag är en studerande 2 barns mamma från Norrbotten - Tornedalen. Här bor jag tillsammans med min man och våra två barn och vår Pomeranian hanne Eddie. Barnen är 5 (snart 6) år och 1 år. Jag är oftast glad - fy vad tråkigt skrivet men sant, älskar att baka och laga mat - det första brukar jag få förbud mot här hemma, och brinner för hälsa och då främst den mentala hälsan och stress. Jag gillar den övriga delen av hälsa också, men det här med stress med allt vad det innebär känner jag starkare för - vi kommer till varför senare. 

Jag studerar vid LTU (Luleå Tekniska Universitet) och när jag är stor och färdig utbildad (våren 2017 - woho!) blir jag Hälsovägledare. En fantastisk utbildning, är du intresserad av hälsa i alla dess former är detta en utbildning jag varmt och gladeligen rekommenderar. Så fantastiskt rolig och varierande! Ni kanske förstår att jag älskar min utbildning - den ger så mycket samtidigt som den tar så in i vassen mycket av mig men det är det värt. 

Jaha, och det där med stress då? Ja, jag har haft utmattningsdepression 2 ggr tidigare, eller typ gått i väggen eller vad man nu vill kalla det. Att få folk att förstå det där med utmattning första gången var svårt. Jag var 20 eller 21 år och för ung för att uppleva det jag upplevde tydligen. Finns visst en hemlig åldersgräns för när man får bli utbränd och jag passade inte in. Fick vara ledig en kort tid och sen tillbaka till arbetet - jag var ju så ung så jag klarar det hette det. En förlossningsdepression 2010 startade en ny väg mot utmattning så 2011 var det dags igen. Denna gången togs jag på allvar. Tack. Kom i kontakt med Mindfulness (LOVE IT), fick diagnosen Fibromyalgi och började min resa tillbaka till att bli jag igen. Och nu 2016 tänkte jag att varför inte köra en tredje gången gillt med lite utmattning så behöver vi inte göra det fler gånger igen. Tänk att sitta med havregrynsgröten framför sig och fundera hur fan man ska orka äta den, ta upp skeden. Hur ska jag orka lyfta benen när jag är ute med hunden? Att laga middag till mig och barnen ger mig en enorm trötthet i kroppen som gör att jag får sätta mig eller ligga ner en stund. Min kropp har sagt stopp. Dags att lyssna och sluta ignorera signalerna och ta det för vad det är. 

Terapi för mig själv var det ja, att få ut allt på "papper", orkar inte skriva för hand. Nu vet ni vem jag är. Jag kommer sannerligen skriva om annat. Men just nu var detta vad jag behövde få skriva, spy ut. Heja dig om du orkat hela vägen hit 👍.

Nu ska barnen ha frukost och sedan ska vi bege oss mot förskolan, har inskolning för flickan denna vecka och idag ska jag gå undan så hon får vara själv. Inser att min bebis börjar vara stor - läskigt 😂


Kram på er!

/Sussi

Likes

Comments

Nu har sommaren varit och farit, och mig gör det inget att den inte varit sådär super varm. Jag har inte riktigt haft feeling under hela sommaren och nu längtar jag till hösten och sedan vintern. Och sedan våren och så sommaren 2016.  Sommaren då jag äntligen, ja äntligen får man skriva efter 14 år tillsammans, blir fru. Och inte vilken fru som helst utan Emils fru, fru Sjöblom ❤️. Det pirrar sådär härligt och glädje tårarna bränner bakom ögonen när jag tänker på det, ren lycka ❤️. Jag hade först enorma förväntningar och jag hade bestämt mig att det ska vara på ett visst sätt. Men efter många om, hur och kanske så har jag släppt mina förväntningar (typ hinner jag inte gå ner 25 kg tills dess så WHO cares?!) och accepterat att det blir bra hur vi än väljer att göra det, det är vår dag och den ska återspegla vilka vi är (därför jag tänkte tacos som middag men nånstans måste jag ju dra i handbromsen ).  Mitt i allt mitt planerande har vi firat en färsk 5 åring. Vår gosse fyllde "hela handen", han lärde sig att cykla och blev med ens jätte stor. Min Lillis. Och Fanny växer så det knakar, snart 7 månader gammal och hon lär och utvecklas dagligen.  Våra guldklimpar ❤️. Nu har vardagen infunnit sig hos oss. Emil är åter på arbetet och Elias är tillbaka på förskolan. Jag och Fanny vi bara myser utan måsten. Här finns inte längre nå måsten och imorgon åker gummisnodden på handleden och varje gång jag tänker att jag MÅSTE något ska jag snärta till med snodden mot handleden. Allt för att komma ur min negativa tankespiral som i sig är ett enda stort stress moment. 
I may not be there yet, but I'm closer than I was yesterday. 
Jag får arbeta med min stress dagligen, och kommer nog alltid få göra det till viss mån. Så kan det gå när man lämnat igång auto piloten för länge och i princip sprungit med skygg lappar på. Ändring och bättring, vi förtjänar alla det bästa vi kan ge oss själva. För mig är det just nu sinnesro. Att skriva detta inlägg gav mig sinnesro, jag känner mig lättare i hjärtat trots att jag inte lättat det på så sätt. Men det är något speciellt med att skriva, det har jag alltid gjort. Jag har lättare att uttrycka mig i text än i tal.  Jag känner att jag kan hålla på hur länge som helst, men nu är det bäst för mig att sova. Bägge barnen sover, hunden sover och om nätterna blir likt de som varit så innebär det att jag bör försöka få så mycket sömn som möjligt innan stumpan vaknar. Nedrans skit pruttar som bråkar med litens mage.  Nåväl. Godnatt och på återseende!    

Likes

Comments

För mig är det viktigt att få andrum. Inte egen tid, det ordet har med åren blivit negativt laddat och det känns som att det bara är "sämre" föräldrar som tar sig "egen tid". Att vara förälder just nu är inte enkelt när allt man gör ständigt ska kritiseras av "vet bästare" och sådana som tycker sig veta vad du och din familj mår bra av. För vi alla ska ju vara likadana..  Nä så funkar det ju inte på långa vägar. Det som funkar för mig funkar möjligtvis inte för dig men behöver absolut inte vara fel för det.  Som mitt andrum. För mig är det viktigt att få andrum då det bara är jag. Jag och mina tankar. Jag och min musik eller jag och min bok. Inga barn eller sambo som "stör". Det är oerhört rogivande tycker jag att vara i tvättstugan och göra tvätten, det är ett naturligt andrum för mig. Där i tvättstugan har jag löst många problem , och är det ett rum jag längtar efter att vi ska renovera så är det tvättstugan .  Bara för att jag uppskattar, värdesätter och begär en stund för mig själv gör mig inte till en sämre förälder till mina barn, utan jag anser att det är det som gör mig till världens bästa mamma för mina barn.  I dagens samhälle ska vi mammor vara så jäkla duktiga och helst ha skinande rent överallt och helst middagen färdig på bordet kl 17 och lakanen manglade. Och dumma som vi är försöker vi leva upp till de idealen, jämföra oss med varandra och försöka vara lite bättre än grannen. Typ. Jag har också gjort det, jag har också försökt vara super Woman. På mitt eget välmåendes bekostnad. Och på min familjs välmåendes bekostnad. I form av konstant stress, som går ut över alla. Som smittar alla runt om mig. Det är svårt att låta bli att bli stressad om man är runt en människa som är stressad 24/7.  Jag måste bli bättre på att ta åt mig av mina egna ord.. Och lyssna på mig själv. Och banta ner mig ungefär 15 kg, men vi börjar med lyssnandet ;). S

Likes

Comments

Ibland knackar ett sånt där sug in, som just nu. Jag skulle kunna ge min högra hand för lite choklad, även om det ger mig halsbränna. Lite marabou Digestive eller marabou Jordgubb tack .

Likes

Comments