Hej bloggen!
Nu är vi hemma igen efter en riktigt härlig resa. Vi trodde från början att vi skulle vara på resa ytterligare några veckor men hemlängtan blev för stor. Vi gav oss av med en vag plan och en enkelbiljett till Bangkok, vi lärde oss på vägen och bestämde från dag till dag vart och när vi skulle vidare.
Vår resa gick från Stockholm till Koh Phyam via Bangkok och Ranong med flyg och båt.
Vidare till Seam Reap och Ankor Vat via Phuket med flyg. Från Seam Reap tog vi buss till Phnom Phen. Buss från Phnom Phen till Ho Chi Min staden och liggbuss ut till Mui Ne på Vietnams sydvästra kust (européer är inte byggda för asiatiska liggbussar).
Efter att ha rätat ut ryggarna några dagar tog vi nattåget till Dong Hoi (18h, andra klass liggvagn, tufft sa tåget) och taxi upp till Pong Nah. Tro det eller ej men vi tar en liggbuss igen till Hanoi. Lyxtåg och buss tar oss upp till Sa Pa i nordligaste Vietnam. Därefter åker vi tåg och flyg till Kuala Lumpur via Hanoi.
Efter vila i mångstjärnig miljö tar vi flyget till Bali och taxi till Ubud. Från Ubud båt och taxibuss ut till Gili Air. Här blir vi ett par veckor innan vi far till Australien via ett kortare stop på Kuta Beach Bali. Vår resa i Australien går från Perth söder ut med bil till Nannup, Busselton och Dunsboroug. Ner längs Australiens sydkust med stopp i bla Denmark och Albany. Vi lämnar Australien med flyg från Perth mot Indien via Kuala Lumpur. Vi landar på Trivandrums flygplats nära Indiens sydspets och tar taxi till Varkala. Några dagar därefter tar vi en Taxi nordväst till Monrue Island. Vi lämnar "the Kerala backwaters" med tåg till Kochi. Från Kochi tar vi nattåget till Goa.
Från Goa tar flyget oss till New Delhi. Flyg tor Varanasi New Delhi och därefter hem med flyg via Helsingfors och Linus plockar upp oss på Arlanda igen där han lämnade oss den första Januari.

När vi summerar så blir det Indien vi fashinerats av mäst och känner att vi behöver mer tid för att upptäcka. Vi kommer att undvika New Delhi, där finns det redan folk så att det räcker. Vi kommer ha ett visum som tillåter flera inresor och som sträcker sig över en längre tid, ett lokalt simkort skaffar vi så snart vi landar och innan vi åker så registrear vi oss hos  tågverket för att kunna köpa tågbiljetter online.

Det har varit himla kul och lärorikt. Roligt, jobbigt och ibland bara helt magiskt.
hej svejs
tills nästa resa
mvh
Sussi och Fredrik

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 59 readers

Likes

Comments

Hej Bloggen!
Vi mötte det man skulle kunna kalla riktiga Indien så snart vi satte foten utanför flygplatsens svängdörrar, hundratals chaufförer i jakt på en körning. Polis upprätthöll ordningen och det var en lättnad att till slut hitta skylten med vårt namn  på. Trafiken var det värsta vi stött på inte bara på den uppbrutna motorvägen utan även i stadsmiljö.
Vår chaufför var inte sämre än någon annan när han gjorde valet att köra mot trafiken på motorvägen.Efter detta fick han höra att vi faktiskt inte hade så brottom och lugnade ner tempot något. Vad han tuggade på under resan kan inte varit lugnande.

Natten på hotellet blev låång.Sussis mage haveterar, efter en sovmorgon så är det bättre igen och vi går ner till Ganges, minst tio kobror lyfts fram framför oss på den 200 meter långa vägen ner till floden, alla vill tjäna en slant, ormarna är inte helt pigga.

Här nere badas det, tiggarna släpper dig inte för en femma, spetälska, massage på trappan, yogagubbar som står på huvudet eller leker med ormar och likbränningar i en osannorlik blandning. Elden har brunnit där Shivas fru än gång tappade det örhänge hon fått av sin mor, oavbrutet säger en turistfångare, fram till idag (3500 år?) och det adderas nya kroppar för bränning hela tiden. Brännarna ges rätten till askan som de silar i Ganges på jakt efter guldplomber och ringar.

Aporna är ett gissel här i Varanasi. De tar sig in och stjäl mat. Hundarna far  kring i flockar och för liv medan tjurarna (korna är inhysta i små stall på bottenvåningen av husen där de ger mjölk) lufsar omkring i gränderna och bryr sig inte om nått. Även större motorcyklar far fram i gränderna som ofta inte är en meter breda. Att strömmen går ibland och internet försvinner känns helt naturligt på den här platsen.

Vi bor på ett hostel som drivs av volontärer. Boendet är en inkomstkälla till verksamheten som har fokus på utsatta barn. De driver skola och erbjuder enklare sjukvård för barnen i slummen.

När kvällen närmar sig tar vi oss ut på Ganges i en liten båt. Varje kväll hedras gudarna vid floden och tusentals människor samlas i båtar och på trapporna.

Här finns mycket mer att se och lära men vi lämnar i eftermiddag staden.
Vi flyttar in hos en kvinna i New Delhi ett par nätter innan vi tar flyget norröver.
mvh
Sussi och Fredrik

  • 84 readers

Likes

Comments

Hej bloggen!
Vi lämnar yogastället efter att ha genomfört ett förmiddagspass och fått en god lunch.
Goas flygplats är inte jättestor men säkerhetsrutinerna är omfattande så köandet är oundvikligt och förvirrande.

Vår chaufför från hotellet i New Delhi (som den här gången har fem stjärnor) är snyggt uppklädd i hotellets uniform och med sik turban på huvudet. Vi förväntar oss trafikkaos men det är helt lungt på gatorna i denna 20 miljoners stad, det visar sig vara söndag.Vi får på måndags morgon uppleva att våra förväntningar på trafikkaos infrias.

Indien på måndagar innebär att många turistattraktioner har stängt. Med en vag ide av vad vi vill göra av dagen lämnar vi hotellet till fots i 42-graders värme. En god idé visar det sig när en man som är ute och spatserar tar kontakt med oss ger oss några tips.Vi hyr en rickshaw med chaufför för hela dagen (150kr) och det bär av på shopping och tempel besök. Värmen och den smutsiga luften i trafiken är plågsam men vi stretar på, dricker vatten och håller oss i skuggan.

Förhandlandet är tuffare här än på de övriga orter vi besökt i Indien men vi börjar bli slipade och Sussi gör några fina fynd på bazarena.
Idag lämnar vi tillfälligt New Delhi för några dagars besök i världens älsta fungerande stad, Varanasi, Shivas stad, den allra heligaste av hinduismens städer vid floden Ganges.
mvh
Sussi och Fredrik

  • 94 readers

Likes

Comments

Tågresan till Margao ( huvudort i delstaten Goa) gick mycket bra. Vi hade kup'en för oss själva hela vägen. Strax efter frukost stannar tåget, bara en timme från vår slutdestination och verkar bli stående. Det visar sig att ett tåg framför oss har lokhaveri. I järnvägens land åtgärdas detta på mindre än två timmar och vi är snart på rätt station och blir upplockade av en chaufför som väntat tålmodigt. Vår resa går söderut i Goa, dit där den asfalterade vägen tar slut och den röda jorden kommer fram. Dharvalem Beach och Little Cove Holiday Yoga Retreat ligger bortom all stress och kommers, här är det bara havet och fåglarna som tar plats.

Direkt vid ankomst serveras vi en fantastisk lunch (alla mål är vegitariiska, rökning och alkohol förbjudet). Vi packar upp och kommer till rätta i vårt nya hem. Vid halv sex är det tid för meditation och vi följer vår "guru" ut på en klippa i havet, en underbar plats att bara vara på.

Livet här är stilla. Vi väcks med kaffe (eller vilket te man så behagar) klockan sju, mellan åtta och tio är det yoga klass, därefter frukt. Vid elva och femton serveras lunch, vid fjorton fruktfat nummer två, femton kaffe, sjutton och trettio yoga klass alt meditation, sju middag. Sover man inte strax efter nio så beror det på värmen.

Vår strand är ca trehundra meter lång, vattnet är varmt. Här är det rent, städpatrullen går över standen varje morgon och tar hand om det havet spolar upp. Bakom berget vid vår strands slut ligger en större strand med ett par matställen, inte trångt här häller, en man erbjuder sig att rensa våra öron för trettio kronor paret men vi tvekar.

Vi har haft sex sköna dagar här. Yoga har varit tuff för Fredrik många ggr men härlig. Instruktörerna är mycket erfarna Indiska yogautövare och pedagoger. Hit åker vi med stor sannorlikhet igen vid nästa Indien resa.

I morgon flyger vi till New Dehli, vi skall bo bra sova länge och turista i storstan några dagar.

Mvh Sussi och Fredrik

  • 112 readers

Likes

Comments

Vi hade inte riktigt allt rätt i Visumansökan visar det sig vilket den hjälpsamme imigration officern rättade till med ett pennstreck och en stor stämpel, fixat å klart och snart har vi vårt bagage.
En välkomnande skylt med våra namn, taxin tar en timme till Sannas ställe.
Frukost äter vi hos Hexar, en granne, müsli och Yougurt och fruktblandning som är riktigt god, kaffe och stekta ägg.
Vi hyr en moppe av Hexar och ger oss ut i den Indiska trafiken.
Varkala är fiskare och stränder, det är en turistort men inte många turister så här sent på säsongen, det börjar bli varmt.
Vi springer på mornarna innan det blir för varmt tar ett dopp i havet och yogatränar på taket.
Moskén här ser ut som ett sagoslott

På morgonen på vår femte dag i Indien packar vi våra ryggor och tar en taxi norr ut till Monroe Island. Vi har förstått att innanhavet längs kusten är en attraktion och vi lyckades snappa upp att det finns en (förhållandevis) liten ö i detta "Kerala backwater" som skall vara fin, det är den. Vishnu har byggt ett fint litet hus på familjens tomt som han hyr ut. Han erbjuder oss kanotfärd på kanalerna och vi äter våra måltider i vardagsrum/sovrum/matrummet i hans mors hus, det är även hon som lagar måltiderna.Sussi får äntligen riktig Indisk mat.
Här i bakvattnet är fågellivet rikt och vår andra kungsfiskare dyker ner i vattnet framför vårt hus(den första såg vi i Vietnam).

Efter en natt på ön tar vi tåget till Kochi. Resan tar drygt tre timmar och är så där "Indisk" på nått vis, känslan man får när man ser ett Indiskt tåg på Tv, fast inte överfyllt med folk. Väl framme köper Sussi (damerna först gäller här, de har egen kö som expedieras innan männen får köpa biljetter) två biljetter till färjan över till Fort Kochin där vi ska tillbringa 3 nätter hos Rinsa och Antony. Kollektivtrafiken här är billig, 30 minuter på färjan kostar 4 Rupi (56öre), tåg i 3 timmar,35 Rupi (4,70kr).
Fort Kochi skiljer sig mycket från Varkala, husen är vackra gamla kolonialtidsbyggnader och gränderna trånga och mysiga. En tredje kungsfiskare slår sig ned på Madonnan utanför biskopens hus. Här finner vi matställen som serverar fantastiska rätter ett tips från oss är att besöka resturang Dal and Roti.
Vart annat år hålls här en internationell konstfestival "Kochi Muziris Biennale". Vår vistelse här sammanfallet som av en händelse med sista helgen av festivalen. Indier från hela landet far hit för festivalen och utställarna kommer från hela världen. Vi hyr cykel och tar oss smidigt mellan de olika utställningshallarna i staden. Herraväldet över "mitt i gatan" är vad som gäller när man skall ut i trafiken och att väja när något större dyker upp gör man av ren överlevnadsinstinkt, det där med att det är vänstertrafik ses som en rekommendation.
Vi åker förbi kryddförsäljare och goda dofter sprider sig som kardemumma och jasmin.
Jag känner mig så glad att jag äntligen besöker detta vackra land.

I rummet bredvid oss flyttar det in ett yngre par från Madras. ( det visar sig att de inte är gifta utan bara kompisar från det moderna Indien) De är här enbart för konsten över helgen men vi hinner umgås en del och kommer riktigt bra överens. Sista kvällen bjuder de ut oss på middag och vi får många inbjudningar till dem i Madras som vi tackar ja till för nästa Indien resa för det känns som det kommer att bli fler.
Nu lämnar vi Kochi med Nattåget mot Goa. Vi åker första klass premium ( högsta klassen av nio möjliga, inte helt enkelt att förstå hur biljettsystemet funkar) och skall vara framme innan nio på morgonen....
Vi har bokat in oss på ett Yoga retreat de kommande sex dagarna. Inget kött, rökning och alkohol förbud, två längre yoga pass om dagen. Spännande!
God natt
Med vänlig hälsning,
Sussi och Fredrik

Likes

Comments

Nu börjar det dra ihop sig, känslan av att vi är påväg att lämna "Granny Flaten" och Australien är markant. Till och med räddslan för ormar har lagt sig, då hittar vi en i trädgården. Gordon tillkallas (numera även ormexpert) avfärdar vårt fynd med att vara en "legless lizzard" (typ kopparorm), lite besviken kanske men den var bara 10 cm lång.

Två nätter kvar i Australien, Sussi och Sussi lämnar för ett möte med Sveadamerna.
Gordon samlar ihop fiskegrejerna, herrarna har ett viktigt uppdrag, platsen är Piren på North side drive.
innan jag får i mina grejer så landar kamraten brevid mig en haj....strax där efter drar jag upp ett monster, kanske något mindre. Innan jag lyckats landa fångsten så har Gordon brukat sina förhandlingstalanger och lyckats byta min fångst mot en större Tailorfish (vilken han strax där efter förvandlar till en fantastiskt god fish and chips).
sammanfattat: En helkväll!

Vår sista dag sammanfaller med Sussis (Wilson-Lindström) födelsedag. Sculptures by the sea är på besök och vad passar bättre en födelsedagsmorgon.

Födelsedagskalas med släkt och vänner, det sjungs på både svenska och engelska och ljus blåses ut,  hur många är fortfarande en gåta.

Vi har haft en underbar tid i Australien och återser våra vänner snart igen men då på Gotland.

Klockan ringer 03:30.
Taxin på plats 03:50.
Frukost på Perth International 04:45.
Planet mot Kuala Lumpur lyfter 06:40.
Vi slår dank några timmar och far vidare till Trivandrum, Kerala, Indien 20:50.
Resan går mycket bra och vid 23:55 lokal tid
är vi på plats i Verkala.Vi har varit på resande fot i ganska precis ett dygn och somnar direkt vid ankomst.
mvh
Fredrik och Sussi

Likes

Comments

Hej bloggen!
Det var ett tag sedan, en del resande och usla internetförhållanden är orsaken till dröjsmålet men nu är vi åter i Perth i huset vid poolen och kan sammanfatta de dagar vi haft i South West. Helt kort så är det vackert här. Naturen är storslagen och Austrsliensarna är fantastiska på att hålla rent, upplysning om att det är straffbart att skräpa ner kan man inte missa. Djurlivet nära inpå, inte bara kängurur utan även delfiner, sjölejon och mängder av papegojor och andra fåglar. Hajar och giftormar ska det också vara gott om ....sägs det

Efter lunch på fredagen tog vi sikte mot Nannup. Drygt tre timmar söder om Perth ligger den gamla timmerstaden. Vi har packat tält, sovsäckar och kylväska som vi lånat av Sussi och Gordon. Även om vi aldrig tidigare varit tältgäster på festival hittar vi en spot och får snart upp tältet, ganska nöjda med resultatet. Vi hittar våra vänner på gräset längst fram vid stora scenen när mörket lagt sig, festen har börjat!
Efter första natten i tältet vaknar vi i en bastu, över trettio grader utanför tältduken, ungsvarmt i tältet,vi har slagit upp tältet i solen, på fel sida om det träd som skulle ge oss skugga ( kan ha att göra med att vi inte räknat med var på jorden vi befinner oss) men som de nu rutinerade festivaltältare vi är så flyttas tältet snabbt.

Fantastiskt många riktigt bra artister. Ett av våra absoluta favoritband Southern River Band (finns på Spotify) levererar rockshower i klass med AcDc. Ett ungt band som vi kommer få höra mer av i framtiden, tom Sussi gillar hårdrock nu.
Festivallivet är skönt, Gordon har tagit med ett par cyklar till oss och vi tar oss lätt mellan alla olika scener och vår tältplats (som visar sig vara på den lokala golfbanan). En kväll blir vi stoppade av polisen, utan hjälm, bromsar som skriker, nån liten promille i blodet och utan lysen, konstapeln ser bekymrad ut en kort sekund men ler snart och hälsar oss välkomna till Nannup.

Mitt på dagen den andra dagen av festivalen är det riktigt varmt. Vi åker ut i skogen till en liten sjö och badar. Vattnet är grönt sjön är bråddjup och har en hög brygga att hoppa i från. Det här påminde mycket om Sverige och ett första sting av hemlängtan känns av.

På Måndagen är det tid att packa ihop tältet, resan går nu mot Busselton en liten kuststad med en pir som är omtalad och som skall besökas. Direkt utanför golfbanan/kampingen dyker konstapeln upp igen, nu den obligatoriska alkotesten för alla chaufförer som lämnar festivalen, bra rutin.

Denna Jetti (australiensiska för pir) är 1,8km lång och sträcker dig rätt ut i havet. Här fiskas det öring. Tidigare har piren använts som tullgräns för handel i staden, nu finns det utöver fiskare en dykklubb, undervattens akvarium och ett tåg som tar ut de turister som inte orkar gå.
Vi lämnar staden efter några timmar och styr mot Dunsborough där vi flyttar in på ett vandrarhem vid stranden som blir vår bas för tre nätter. Stället bebos av backpackers som har stannat upp och tagit tillfällig anställning. Det finns gott om vingårdar i Marget River regionen, mycket druvor som skall plockas.
Det är hög stämning på vandrarhemmet, inte utan att man känner sig gammal när man vid tiotiden trycker in öronpropparna.
När vi kliver upp för morgonlöpningen är festen över, stället är tomt, spår av våra medboende syns i allrummet (bombnedslag) och i storköket ( inte alla hann diska idag häller). Efter dagens upptäcktsfärder , väl hemma på vandrarhemmet igen möts vi av våra arbetande medboende hemma från vinsluttningarna som nu börjar fråga sig/oss vad vi är figurer i medelåldern som flyttat in hos dem. Vi träffar engelsmän, danskor, tyskar och australiensare, alla ute på äventyr bra mycket längre än vår lilla resa. Vid åtta är det party igen, strax där efter är öronpropparna på plats ånyo.

Vi har letat, i buskar och snår, gått vandringsleder där ormtätheten utlovats som hög men ännu inte sett ett spår av en orm i Australien. Blandad glädje skulle man kunna säga.
Här nere avlöser de vackra sandstränderna och de turkosa vikarna varandra, vi badar i en ny varje dag och de tar aldrig slut. Även vingårdarna avlöser varandra, vi besöker ett par och fastnar för DriftWood och framför andra deras sparkling red.

"Fred the flagman" dyker upp på en parkering vid havet. Till vardags en glad fönsterputsare som när helgen kommer har gjort till sin uppgift att ge Australien en ny flagga. Han har sytt upp den och missionerar om att få den införd som officiell, det verkar vara en tuff uppgift men kampen verkar vara stimulerande, gubben e gla.

Efter tre nätter med öronproppar drar vi söderut till en ort på sydkusten som heter Denmark. Vi flyttar in hos Irene, en tysk dam i sextio års åldern. Här nere är det grönare, träden högre, temperaturen betydligt lägre, svensk sommar når oss i Denmark. Nu slår hemlängtan till igen.
Under vistelsen här besöker vi jättarnasdal och vandrar bland trädkronorna i Australiens jätteträdskog, vi badar (även om det är kallare här) i havet och fågelskådar i den sjö som har sitt utlopp i havet i just Denmark. Den svarta svanen (lite mindre än den vita vi har hemma) finns i stor utsträckning här men vi har ännu inte lyckats fota den, blyg fågel.

Denmark är en absolut favoritplats på jorden men allt har ett slut, vi packar ock börjar färden hem mot Perth igen via Albany. Vi säger faktiskt "hem" om Sussi och Gordons "Granny Flat.

Måndag morgon och det är dax att returnera hyrbilen. Vi har varit här en tid nu men aldrig riktigt besökt city, ett ypperligt tillfälle nu när bilen skall lämnas just i närheten. Vi vandrar genom den mysiga stadsdelen Subiaco in i Kings Park ( fantastisk park) och vidare in i business kvarteren för lunch bland slipsarna. Tåg och anslutande buss skall ta oss hela vägen hem. Vi tar en alternativ buss visar det sig (bara nån siffra fel) och får nytt rekord på stegräknaren för dagen 16 - tusen plus!

Hemlängtan i kombination med att det är dyrt att leva som vi gör i Australien har fått oss att besluta att vi vänder resan här och far norröver från och med nu. Visum och flygbiljetter är klara, vi åker vidare på lördag, destination Trivandrum.
Vi ses och hörs
Fredrik och Sussi

Likes

Comments

Det här är overkligt lyxigt! Vi bor i den sk "granny flaten", jag hade föreställt mig en förrådsbyggnad på en bakgård. vi bor i en egen villa med direkt anslutning till en underbar pool under en riktigt fet palm, det är lätt att gilla Sussi och Gordons ställe!
Sussi plockade upp oss på flygplatsen. Imigration gick mycket lättare än på tv ( goda råd från Sussi hjälpte till) Det är betydligt varmare här än på någon plats vi besökt tidigare även om temperaturen varierar mycket från dag till dag och dag till natt, (40 som varmast).
Här är surfing allas sport, nere vid kustlinjen ( 5 min promenad) ligger det alltid några surfare i vattnet. Både Lukas och Sam är erfarna surfare.
Sam som även Vindsurfar ( och spelar gura och sjunger ...) tog med mig till en kalas spot (pelikan point) där det även fanns uthyrning. Av de bullsharks som skådats på platsen tidigare såg jag inte ett spår. Vi fick en härlig eftermiddag med många repor i full planing.

I Australien i snart en vecka och inte en ända orm?
Mycket papegojor , duck faced-ugglor, quakkas, ödlor men ännu ingen orm. Kråkorna låter som katter, måsarna är stumma, inte riktigt som hemma.
Första dagen i Perth cyklade vi längs kusten, 2 km i stöten varvat med bad, värmen var tuff för oss. När eftermiddagen kom ( och de som arbetar kommer hem från arbetet) möts man på stranden för ett dopp och en drink, härlig tradition! Badare på bild nedan med det svenska paret Roger och Susanne som bott här i 17år. I slutet av denna vecka bär det av söderut på musikfestival med gänget och sedan far jag och Sussi på upptäcktsresa i de södraste delarna av västra Australien.

Utanför Perth ligger ön Rottnest Island, den talades varmt om från Sussi och Gordon, vi bokade en tvådagars utflykt, Gordon fixade fram fiskegrejer, extra slangar till cyklarna och körde oss till färjan.
En fantastiskt vacker ö visar det sig, otroliga färger i vattnet och vita vackra stränder. På den här ön bor Quakkas, ett känguruliknande djur stort som en råtta. Då de inte har någon naturlig fiende upplevs de som mycket orädda.
När den flamländske sjökaptenen Willem de Vlamingh landsteg i december 1696 trodde han att dessa små pungdjur var råttor och därför döptes ön därefter.

I morgon skall vi hämta den bil vi hyrt som skall ta oss på en tio dagars upptäcksfärd i regionerna söder om oss. Vi hörs
Med vänlig hälsning,
Fredrik och Sussi

  • 311 readers

Likes

Comments

Hej!
Nu är vi på Balis internationella flygplats igen, om fyra timmar är vi i Australien, känn på den!
Båt och buss tillbaka från ön gick smärtfritt, lite missinformation ang avgångar men inget som sinkade oss mer än en timme eller två.


Kuta är australiensarnas motsvarighet till Kanarieöarna men i kubik.
Liveband, barer, shopping, HM och alla andra stora varumärken finns representerade. Massor med försäljning av allt från krimskrams till hasch och Viagra på gator och i mycket små butiker.
Men den här delen av Bali handlar om surfing. Inga större vågor när vi är på besök men många surfare, nästan på varandra och i alla olika utvecklingsstadium ses längs hela stranden(den är lång). Massor med brädor till salu och för hyra i butiker och på stan.

Vi väljer att äta middag på den mycket välrenommerade pizzerian "pronto pizza ". Vi vandrar 1,2 km bara för att smaka deras fantastiska pizza. Den är god, 35 minuter senare kräks Sussi upp sin vegetariana i en mörk gränd.
Synd på den goda pizzan!
När den väl är uppe igen är Sussi frisk. Det är kanske ett orättvist betyg i övrigt var maten bra här.

Stjärnorna gör skillnad! Fyra är mer än två ( och en halv som vi hade sist ), frukosten är godare, rummen större, servicen mer självklar och poolen minst dubbelt så lång, vi har kommit fram till att vi gillar många stjärnor även om personalen är lika trevlig oavsett.
Kan klart åka tillbaka till The Bene Hotel nästa gång vi kommer hit.

Vi har börjat gilla flygplatser. De är förbannat dyra men det har börjat bli en vana att strosa bland parfymerna och ta gratisprover av samma favoriter på varje nytt ställe. Äta nått och ta en kaffe i lugn och ro, vara på väg mot nått nytt.
Nästa gång vi hörs är det från en för oss ny världsdel.
"Trimagasi"
Fredrik och Sussi

  • 346 readers

Likes

Comments

Frukost, kanske inte världens nyttigaste men neskaffe bananpankaka och färskpressad juise är inte fy skam, lite snorkling på det, simma med nån sköldpadda , få respekt för en murena med riktigt kraftig nacke, en yoga följt av glass å kaffe i en liggtvåa med soltak. Nu ett par minuter bok, man somnar in, vaknar hungrig, lunch. Lite bokläsning vid poolen, somnar in igen. Träningspass, välj på yoga, gym eller löpning, middag. I säng. Googla på nästa resmål, somna. En dag i paradiset och så rullar det på...det börjar bli dax för uppbrott, nya äventyr.

Plast, plast och mer plast! En morgon i paradiset så är stranden precis där vi bor och havet fullt med skräp. Det är tydligen vanligt att folk i Indonesien dumpar sitt skräp i floderna, skräpet samlas i stora kolonier i havet och har man otur så får man in skräpet på sin strand, det hade vi härom dagen. De som bor och arbetar på ön är mycket medvetna om problemet med plast i havet och stödinsatser var snart igång, även turister var med och städade. Vi har förstått att just sugrör kan ställa till elände men att det fanns miljarder sugrör i havet kunde vi inte fatta innan vi hade dem på stranden.

Sussi lärde sig av Ing på Koh Phayam att laga ett helande te på en speciell ört. Resultaten har varit fantastiska och örten finns i stora delar av Asien. Även om lokalbefolkningen på den här ön tidigare inte hade en aning om dess goda egenskaper så kokas det numera hälsote lite här och där i kojorna.

I morgon bitti far vi tillbaka till Bali. Vi skall besöka den tätaste turistorten Kuta ett dygn för att sedan ta planet till Sussi och Gordon i Perth.
På återseende
Fredrik och Sussi

  • 372 readers

Likes

Comments