Den här skönheten från Carpe Diem kommer hem till oss om några veckor. Svindyr men kommer med all säkerhet vara värd varenda öre! Att gå från en säng på 160 till 210 kommer vara lyx bara det. Dessutom har vi fått till fyra stora hotellkuddar i dun så jag tror att vi kommer sova hur bra som helst.

Innan sängen kommer på plats ska jag ta ner gardinstängerna vi har nu och spackla över hålen och måla över för att istället sätta en gardinskena som går längst med hela väggen så att vi får gardiner som går från tak till golv. Sedan ska en stor matta införskaffas som sängen ska stå på och som går ut en bit runt hela sängen. Liam ska få flytta till eget rum så om vi får plats med något avlastningsbord eller en fåtölj så ska även det köpas. Tavlor, nya sängbord, lampor och annat krimskrams ska också på plats sen hoppas jag att hotellkänslan är på topp!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Och så har ännu en helg flugit förbi i rasande fart. Min fantastiska femåring gjorde min dag när hon med hjälp av sin pappa skrev den här underbara lappen till mig. Hon märker att jag mår lite sådär just nu och är väldigt noga med att försöka få mig på andra tankar. Var svårt att hålla tillbaka tårarna när hon kom med lappen. Liten tjej med stort hjärta. Älsklingen!

Gårdagen spenderades hemma. Vi fick middagsgäster av Liams blivande gudföräldrar på kvällskvisten vilket var väldigt trevligt. Och idag har vi varit i Barkarby en sväng och köpt nya jackor till mig och T. Lite nya träningskläder fick följa med hem också. Sedan tog vi en fika hos barnens farfar innan vi åkte hem och åt kinamat. Barnen sover sedan en stund tillbaka och vi har kvalitetstid framför Bingolotto. Vi satsar på miljonen ikväll!

Likes

Comments

Förra hösten, precis i början av graviditeten med Liam, så blev jag sjuk. Psykisk ohälsa. Det är en vidrig sjukdom som alldeles för många vet för lite om och har svårt att förstå sig på. Jag har träffat många som påstått att en människa inte kan "gå in i väggen" och att det i princip skulle vara nån slags bullshit. Här har ni ett levande bevis. Jag vet inte varför just jag blev sjuk men jag har hela mitt liv haft depressioner till och från och antar att det kan vara en bidragande faktor. En depression ska inte jämföras med psykisk ohälsa dock. I alla fall inte från mitt perspektiv.

När jag skulle ut i arbetslivet igen efter föräldraledigheten med Leo så fick jag en heltidstjänst på Ica Kvantum i Mall of Scandinavia. Där var kraven skyhöga och kundservice A och O eftersom det var en femstjärnig galleria. Jag jobbade ofta tio timmars pass och var bara hemma för att sova. Det var nog här min resa började. Jag jobbade bokstavligt talat arslet av mig för att visa framfötterna och fick bara skit tillbaka. Jag bestämde mig då för att säga upp mig och fick chansen att komma tillbaka till mitt gamla jobb i Bålsta. Så från att ha lallat runt hemma med Leo i ett år till att börja jobba hårt och mycket var nog mitt första misstag. Väl på plats i Bålsta kunde jag sänka kraven lite och andas ut. Men det var samma visa här, jag ville visa framfötterna och fick lära mig en ny avdelning. Trivdes jättebra på nya avdelningen och fick helt underbara arbetskollegor på köpet. Jag jobbade ganska mycket en period, ofta sex till tio dagar i sträck. Jag började känna mig tröttare och mindre glad och bestämde mig för att ta bort alla extrapass. I samma veva blev jag gravid och med alla hormoner som spökade i början så blev det startskottet för min sjukdom. Helt plötsligt grät jag för ingenting, klarade inte av stressiga situationer som att köra barnen till dagis och mådde bara allmänt dåligt. Jag tappade glädjen för allt.

Jag kommer ihåg min första riktiga ångestattack. Jag satt på sängkanten och var stressad av att vi var försenade till dagis och barnen lyssnade inte. Jag fick ett tryck över bröstet, började hyperventilera och fick panik. Jag trodde att jag skulle dö! Jag sjukskrev mig och började sova bort dagarna. I flera månader var min största utmaning att få iväg barnen till dagis. Många dagar i veckan fick Tony avbryta sitt jobb för att komma hem och köra barnen för att jag kollapsat. Jag kände mig värdelös.

Sjukdomen i sig är väldigt jobbig att leva med. Du kan inte styra den och du vet aldrig när nästa ångestattack är på gång. Det går från noll till hundra utan att man hinner blinka. De dagarna jag var tvungen att lämna in ett nytt sjukintyg till jobbet var de värsta. Att gå in på jobbet och se helt normal ut och samtidigt vara sjukskriven var väldigt jobbigt för mig. Det syns inte att man lever med ångest och jag var orolig för vad mina arbetskollegor skulle säga. Löjligt kanske men det var otroligt påfrestande för mig. Hur som helst så slutade det med att jag var sjukskriven resten av graviditeten men blev som tur var lite lite bättre i takt med att förlossningen närmade sig. Jag vet inte hur jag hade klarat av att få ett barn i det skicket jag var men jag är otroligt glad att jag kunde vara hemma så länge som jag var så att jag kunde få chansen att börja må bättre. När Liam väl kom till oss så försvann en sten från mina axlar och jag kände ett lugn i kroppen. Jag började känna mig som mig själv igen och kunde äntligen se ljus istället för mörker.

Jag mår i nuläget helt okej. Jag har bra dagar och dåliga dagar. Ingen ångest men faller ganska hårt när jag väl faller. Det kan svänga fort i humöret och ibland har folk svårt att förstå vad som händer. Från att vara glad till att vara helt uppgiven på bara en liten stund. Det är otroligt jobbigt att leva med men jag måste tillåta mig själv att få falla innan jag orkar resa mig upp mig igen. Det är en ständig kamp inombords och jag försöker verkligen lista ut varför det blir som det blir.

Jag vill avsluta med att skicka en varm kram till de som faktiskt fanns där för mig när jag mådde som sämst. Ni är inte många, inte ens en hand full, men ni är så värdefulla för mig. Tack för att jag fick visa mig svag hos er utan att ni dömde mig.

Likes

Comments

Vardagarna går i ett och jag hinner inte riktigt med trots att mina dagar egentligen ser likadana ut. Idag har jag mest gått och svurit åt att jag alltid måste städa efter resterande familjemedlemmar. Så om någon undrar vad jag gör under de fem timmarna som Nova och Leo är på dagis så är det alltså att städa. Förstår inte att det kan se ut som ett bomdnedslag igen så fort resten av gänget kliver innan för dörren. Det är som att huset förfaller i samma sekund som dom kommer hem. Och inte kan jag slappna av och låta sakerna ligga framme heller, blir som en tickande bomd av röran. Tog i alla fall en paus från skrikande barn och mitt dåliga humör och gick på en promenad med Liam som behövde sova. Han sover en kvart tre gånger per dag numera så stackarn var jättetrött i eftermiddags men blev hela tiden störd av sina syskon så en välbehövd promenad i solskenet var precis vad vi behövde.

Igår var det favorit-tisdag. Kvällen tillbringades som varje tisdag i stallet och igår fick jag rida Tompa. Han är raka motsatsen till Ballada som jag ridit i typ sju veckor men det gick för det mesta bra. Och det bästa med den här veckan är att jag numera ska rida på fredagar också. Så två dagar i veckan från och med nu och dessutom har jag gått med i Hästakademin så en helgdag i månaden ska jag ha stalltjänst, jag får tävla om jag vill och hitta på massa andra roliga hästrelaterade saker tillsammans med människor som älskar hästar precis lika mycket som jag. Vilken lycka!

Något annat som gör mig lycklig är mitt kost- och träningsschema som äntligen börjar bli utmanande. Har börjat väga exakt allt jag äter igen för att få en överblick om hur mycket jag äter. Bad min pt att utmana mig lite mer i övningarna så dagens pass var ganska hårt. Precis vad jag behöver! Är så taggad på att gå ner i vikt, äta bra mat och väcka mina stackars muskler. Känns som att inget kan stoppa mig nu!

Likes

Comments

Helgen har spenderats i de norrländska skogarna. Vi har kollat till vår stuga och igår spenderade vi dagen hos svägerskan med familj. Fick rida islandshäst för första gången i mitt liv. Det var ganska annorlunda mot de stora hästarna jag är van vid att rida men galet mysigt. Vi red ut en sväng och jag kan inte ens minnas när jag gjorde det sist. Fick prova på att tölta och det var jättehärligt. Kändes som man svävade fram på hästryggen!

Vi stannade kvar tills sen kväll och åt hemmagjord pizza till middag. Tror alla fick matkoma. Så gott! Idag ska vi packa ihop och städa innan vi beger oss hemåt igen.

Likes

Comments

Med total sömnbrist och en febrig femåring hemma tog jag tag i mitt lilla projekt att måla om fondväggen i vårt sovrum. På bilderna ser ni steg för steg och även hur tapeten såg ut innan. Den är snygg men så tråkig efter en stund. Målade första vändan med kalkfärgen igårkväll och blev toknöjd över resultatet men ville ändå måla en gång till för att jämna ut färgen så klockan sju imorses stod jag med penseln i handen och körde igång. Så så så himla nöjd! Nu längtar jag efter vår nya säng, nya gardiner och allt annat krimskrams som ska upp. Hotellkänslan är på gång!

Likes

Comments

Efter väldigt många om och men så har jag äntligen kommit fram till hur jag vill ha det i vårt sovrum. Fondväggen vi har nu har jag som sagt tröttnat nåt enormt på och frågan var egentligen om vi skulle sätta upp en ny tapet eller måla om hela rummet. Jag letade inspiration på nätet tills jag blev alldeles snurrig och kom egentligen inte fram till något alls så jag åkte ner till färgaffären i måndags och letade ännu mer inspiration. Fick hjälp av en jättegullig tjej där som visade mig deras nymålade vägg som dom målat med kalkfärg. Det var kärlek vid första ögonkastet. Det fanns liksom ingen tvekan längre. Älskar att väggen blir levande. Valde en mörkblå färg som jag till en början ska måla över fondväggen med och sen får vi se om jag vill ha färg på någon annan vägg.

Ju mörkare färg man har på väggarna i sitt sovrum desto bättre sover man sägs det. Dessutom kommer vi ha bra med ljusinsläpp på dagen så jag tror inte att det kommer bli för mörkt. Ska bli så kul att sätta igång, ska bara göra klart alla andra måsten innan. Och om några veckor kommer vår nya säng från Carpe Diem. Hotellrumskänslan letar sig sakta men säkert in hos oss och jag älskar det!

Likes

Comments

I fredags var jag iväg på 100 års fest med jobbet på Annexet i Stockholm. Det bjöds på bubbel, tre rätters och underhållning för att senare bli ett stort dansgolv. Massa skratt och dans blev det innan bussen gick hemåt. Vaknade upp tidigt i lördags och packade ihop familjen för en shoppingtur i Barkarby. Äntligen fick vi ut tvn till uterummet så kvällen spenderades där med min andra halva när barnen hade somnat. Bubbel och en film hann vi med innan jag slog igen mina blå.

Likes

Comments

Efter den här veckan känner jag mig som en ny människa. Ögonbrynen är pricken över i:et och igårkväll fick Robbin sätta händerna i mitt hår och fräscha till det. Tappar ofantligt mycket hår efter graviditet och amning men han lyckades få liv i det igen. Resultatet har ni här nedan. Toknöjd som vanligt!

Likes

Comments

Igår var jag nere hos Kattis på 11kvadrat här i Bålsta och tatuerade mina ögonbryn. Fick det i morsdag present men eftersom jag ammade har jag inte kunnat göra dom förrän nu. Var galet nervös innan då jag hatar all typ av smärta och eftersom jag aldrig tatuerat mig eller gjort nåt liknande innan så visste jag inte alls vad jag skulle förvänta mig. Fick i alla fall bedövning både innan och under tiden så det kändes knappt alls. Kattis är väldigt jordnära och professionell så man är i goda händer.

Ovant som tusan först såklart. Ögonbrynen är ju väldigt mörka nu och var ganska svullna när jag kom hem men idag känns det väldigt bra. Otroligt skönt att slippa måla ögonbrynen imorse innan jag skulle köra barnen till dagis. Nu kan jag lägga den tiden på mascaran istället och se lite piggare ut varje dag. Helt klart nöjd tant här!

Före- och efterbild är tagna av Kattis.

Likes

Comments