View tracker

Minst sagt.. sitter på spinningcykeln as we speak! Har märkt (eller kommit ihåg) hur taggad jag blir på träning av 10 min på cykeln. Blir perfekt lagom uppvärmd i hela kroppen utan att på något vis egentligen ha ansträngt mig, jag hinner samla mg en stund för att fundera ut vad dagens pass ska innehålla, eller motivera mig!

Senaste två veckorna ha varit minst sagt full fart. På jobbet är det så mkt att göra att en vecka känns som en hel lång dag. Jag är glad att jag tar mina pauser för meditation för att samla mig själv och mitt sinne inför nästa sund på dagen som väntar. Det ger mig också en chans att samla tankarna om .. allt! Och hålla mina tankar i schack resten av dagen.

Redan 2a advent dessutom! Tiden går verkligen FORT just nu. Försöker ta en dag i taget och se alla stunder. Inte stressa vidare till nästa aktivitet. Tiden går alltid lika snabbt eller långsamt, det gäller bara att SE hur mycket tid man har, istället för hur lite tid man har.

Jaja lite flumm en måndagseftermiddag! Men så får det vara, vill försöka hålla livet uppe här. Har massor att dela med mig av! Ny rutin: 10 min cykling = 10 minbloggning :)

Ha en trevlig kväll! ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Shit! Det är nästan helt sjukt att dessa 10 veckor redan är över. Eller nu börjar ju 10e veckan med en 10e träff och det är i och med det avslutning. Jag kan tjuvkikat lite i kursboken och det kommer handla om livsriktning och såklart tips om hur vi ska klara oss vidare utanför kursen.

Denna kursen som jag gått på Sensus har varit otroligt givande för mig. Jag var i precis rätt tillfälle i livet för att ta in all information, och det mörker jag har varit en viktig del för att kursen verkligen ska vara givande i stunden. Visst hade man kunnat gå kursen ändå, och tagit med sig all info för en senare period i livet, och använda kursboken i 10 nya veckor för att få resultaten. Om ni vill läsa mer om kursen och se nya kursstarter så kan ni gå in här!

https://www.sensus.se/verksamhet/Att-ata-mindfulness-for-kropp-och-knopp/

---

Jag tänkte lista mina bästa erfarenheter med kursen och det jag tar med mig vidare in i resten av livet!

- Sänka ner tempot i allt jag gör, och genom att sänka tempot ha förmågan att vara mer närvarande i vad som händer

- Meditera varje dag för att fortsätta jobba vidare med att känna efter i kroppen. Hur känns det? Hur mår jag? Vilka känslor känner jag? Vilka kroppsförnimmelser känner jag av? Vart är jag på väg i mitt sinne i stunden? Vad tänker jag för tankar?

- Inte glömma att känna efter när jag äter, vad jag äter med (vilket sinne) och varför. Stoppa när magen säger ifrån att den är mätt.

- Använda andningen som ett ankare när jag flyger iväg med tankar, kedjereaktioner och vanor. Jobba med att uppmärksamma mina beteenden med hjälp av andningen i stunden.

Och de bästa verktygen vi fått är

7 hunger övningen - en övning för att känna efter vad i kroppen som är hungrigt

SOBER - en övning som hjälper mig att stanna upp utmanande situationen och bryta från min normala kedjereaktion (min favorit)

Ljudfilerna - alla ljudfiler som ingår i kursen som hjälper en under veckan att genomföra hemövningarna och skapa förändring

Så, då var det dags att ta sig till kursens sista träff!

Om ni har några frågor så svarar jag gärna på dem :)

Likes

Comments

View tracker

Förra lördagen hade jag ett sånt jävla guldpass i gymmet! Första känslan var att det skulle gå skit, så fick det asbra, och det jag syftar på i detta fallet är mitt pullups-pass som jag kör 2 ggr/ vecka just nu! Jag har en PT nu som hjälper mig med dessa och utveckligen går sakta men säkert framåt :)

Förra lördagen lyckades jag få till några riktigt bra rundor av butterfly-pullups (till min stora förvåning) däremot gick handen sönder så när jag skulle köra ut i tisdags igen var den inte fullt återhämtad vilket var så JÄKLA synd för när jag körde mitt första set på test så satt kippen så jävla bra! Men hand-hälsan går först så sparade mig till idag istället.

Så idag när jag var svintaggad på nytt för pullups så ville handen men inte kippen.... gah... blir så trött på att jag verkligen är en sån person som antingen har en pullups-dag eller så har jag det verkligen inte. Tränade nästan identiskt dagarna innan (men lite tyngre) så kan ha varit tröttare idag... avslutade iaf passet med att filma mitt allra första riktiga fitnessklipp! Haha Viktor hjälpte mig ;) "mycket rumpa!!!" (Trots rygg 😂👌🏽)

Likes

Comments

I detta inlägg tänkte jag summera några saker jag tar med mig från förra dieten och det är 2 listor i form av bra och dåliga dietvanor. Jag rabblar upp dem och så kan vi ta ett snack på andra sidan.

Bra dietvanor
- Promenader
- Kontroll över det dagliga intaget i form av att räkna makronutrienter
- Prioritera sömn
- Dricka grönt té
- Använda koffein i kaffe och te som koffeinkälla (naturligt koffein)

Dåliga dietvanor
- Bli beroende av sockerfria drycker med tillsatt koffein (ex. energidrycker, cola zero etc)
- Bli beroende av sötersättare (ex. fun light)
- Bli nojig över saker som inte spelar så stor roll, tex huruvida man "kan" äta ett halvt äpple eller ej
- Ignorera sömn för att träna
- Noja över att kroppen inte samarbetar och inte se resultaten över tid och till följd inte följa planen
- måla upp diverse föreställningar för sig själv och tro på dem

De bra dietvanorna är något jag blivit mycket bättre på längst med den förra dieten och som jag tänker lägga extra mycket krut på under tiden framöver.

De dåliga dietvanorna däremot är väldigt knepiga. Man försöker hitta sätt att komma runt sina olika begär genom att hitta substitut, eller så försöker man experimentera med planeringen för att få "snabbare" resultat som ofta leder till större konsekvenser senare (ex för stort underskott en dag som gör en hungrigare i flera dagar framöver och till slut kanske man råkar äta något man inte alls skulle gjort om man bara följt ordinarie plan från början).

Något man nojar över en del är ju även kroppen. Man ser inte sin progression, och man är aldrig nöjd. Är det inte sorgligt? Eller sjukt kanske man kan säga? Sen kan jag även berätta det att vara i den formen gjorde mig aldrig lyckligare. Men det får ett helt eget inlägg.

Tillbaka till nojan. Såhär kunde det se ut

Detta är 13 dagar innan tävlingen. Jag väger sub 70 kg och är i bättre form än jag någonsin varit så kommer dessa tankar och beteenden upp. Jag menar 1. När under de senaste 5 minutrarna skulle jag ha blivit tjock? ( jag har ju knappast ätit något...) 2. Det sista jag är, är tjock. Så att det ordvalet ens ska dyka upp är helt bortom all verklighet.

Något jag är glad över, och som jag i det tidigare inlägget nämnde, är att jag i början av dieten och egentligen fram till sista dagarna var väldigt stabil. Jag reflekterade snarare över mina tankar än tog dem som en sanning och verklighet. Jag ifrågasatte absolut inte mig själv på något negativt vis utan jag tog inte tankarna på så stort "allvar". Jag visste att det mesta var bieffekter från att ligga på ett så lågt kcal-intag och en så låg kroppsfettnivå. Det gjorde allt väldigt enkelt för mig att hantera. Men jag blev än dock ledsen på mig själv när jag inte orkade städa, tvätta, vara social, glömde bort saker och tappade bort saker. Jag vill dock poängtera i detta att jag SÅG beteendet och bieffekterna och min enda tanke var att jag ska här ifrån. Jag ska bli mitt normala jag igen.

Jag kollade igenom lite konversationer från då, och fann även denna som jag minns känslan av väldigt väl

Här har jag då sett en tjej på gymmet med samma skins som jag och nu är jag enligt mig hennes idol. Jag hade även en idé om att alla visste vem jag var. "De hade ju förmodligen sett mig på Instagram" och sen trodde jag mig veta hur alla kände och hur alla mådde.

Alltså läser ni vad jag skriver? Jag vart ju helt rubbad där ett tag. Men vet ni vad som är ännu läskigare? Alla dessa fitness-profiler på Instagram som förmodligen inte reflekterar lika mycket som jag gjorde över mina tankar. Alltså har ni någonsin varit med om så mycket människor i ett och samma forum som tar sig själva på alldeles för stort allvar? Jag vill verkligen inte trampa någon på tårna, men jag tror MÅNGA skulle må bra av en lite tankeställare om hur de projicerar sina egna tankar mot sig själv och vilken bild de målar upp. För där och då, i detta dietstinnade tillstånd, så tänker man såna tankar. Och jag själv upplever att för många av framförallt tjejer som tävlar, fastnat i sina dåliga dietvanor, och lever vidare som att allt vore normalt.

Jag ska försöka utveckla mina tankar lite mer i kommande inlägg, men detta var kvällens! Ha en skön natts sömn (eller godmorgon om det är lördag hos dig nu!)

Kram, sus

Likes

Comments

Innan jag drar igång denna serie av inlägg vill jag tacka främst tre troligt viktiga personer i mitt liv.

Elin och Allis. Utan er hade jag nog inte klarat det. Varken under tiden eller efter. Ni har funnits och finns där för mig på ett så otroligt stort och kravlöst sätt och jag är så tacksam för min vänskap mer er. Allis är mina två fötter på jorden. Hon drar ner mig när jag flyger iväg i mina tankar och får mig att vända på saker och ting på ett sätt jag inte alltid kan själv. Elin är mitt stabila bollplank. Jag kan slänga ur mig vilken konstig kommentar som helst och hon kommer alltid med ett förstående och genomtänkt svar som inte dömer mig utan som snarare hjälper mig reda ut vad jag egentligen tänker och vill få sagt.

Att få ha haft er två vid min sida är otroligt stort för mig och ni ska ha tack för allt ni gör, för det får mig att växa lite mer varje dag. Jag är evigt tacksam för min vänskap med var och en av er två 😋.

Och såklart, tack till min person ❤️ Min älskade A som svarar på alla konstiga frågor, som hjälpt mig att öka förståelse och kunskap inom kost och träning, som alltid motiverar mig att testa nya saker och får mig att våga satsa. Tack för att du alltid är ärlig emot mig och för att du ändå faktiskt gillar när jag väger lite mer ;).... haha :-*

Likes

Comments

Hej alla härliga! Hoppas ni mår bra :) nu var det ett tag sen vi hördes sist och det finns en hel del förklarliga skäl till det. Jag kommer inte babbla ner allt i ett och samma inlägg, men tänkte försöka ge er en relativt bra bild av hur läget har sett ut.

Som de flesta vet tävlade jag i Bikini Fitness för ca 5 månader sen, en upplevelse, resa och utveckling av mitt fysiska och mentala jag som verkligen satt sina spår. Jag har funderat länge över hur offentlig jag ska vara med detta jag tänkt skriva om den närmsta tiden, och jag känner att i och med att jag inte gör det för att någon ska tycka synd om mig eller vill få bekräftelse på något sätt - utan endast lyfta några delar som ofta mörkas i fitnessvärlden - så kan jag även ta det avstånd jag behöver till det då jag betraktar allt detta med stor respekt och enligt mig både oförståelse och förståelse.

För att göra en lång historia kort; träning har varit en stor del av mitt liv sen ca 4 år tillbaka. Intresset har successivt ökat och i våras kom jag till en punkt där jag både kände mig redo mentalt och fysiskt för att tävla i en väldigt extrem tävlingskategori som fitness är. Jag hade sunda vanor som jag lätt kunde tillämpa vidare i en diet och som inte skulle ändra min vardag mer än lite mer exakt koll på intag av mat och lite mer exakt träning (när det kommer till reps, set, set-vila, muskelgrupper etc). Min diet kunde inte bli längre än 12 v (inkl sista veckan) då det var den tid som fanns innan Alströmerpokalens tävlingsdatum låg. Dieten var inga större problem utan det är tiden efter, de 5 månader som nu ligger bakom mig fram tills idag som varit svåra.

Jag var helt säker på att jag var fullt redo för de utmaningar som skulle komma. Alltså ni förstår inte - HELT säker. Jag hade optimala förutsättningar med bl.a. En hälsosam livsstil redan innan tävlingdieten, och med hälsosam menar jag att jag var aldrig sugen på bullar, socker, godis, halvfabrikat och annat som många "offrar" för en form att visa upp under 15 min på Scen. Jag bor med en av de mest kompetenta PTs jag vet och det skulle väl bara vara att rulla in i gamla vanor igen.

Minst sagt lättare sagt än gjort. Tiden efter tävlingen var otroligt tuff. Trots att jag TRODDE att jag var så fruktansvärt stabil så är det inte mycket som krävs för att man ska släppa emot för alla olika demoner som skapats på insidan. En som säger att du ska äta (gärna socker), en som säger att du ska vila, en som säger att du ska "unna" dig. Inte en enda av dem säger "träna, ät bra mat, rör på dig och återgå till ditt normala jag"

Allt detta ledde till en otroligt negativ spiral och hela hösten har varit en väldigt konstig tid rent ut sagt. Jag har inte känt mig som mig själv, jag har inte gjort saker jag brukar (ex träna och äta bra) och jag har mest låtit tiden gå. Också en ganska jobbig insikt när man vet hur mycket man kan utvecklas på 5 månader.

Däremot har jag inte stått och stampat i detta, utan försökt hitta lösningar. Jag har börjat granska min kropp rent funktionellt, och tagit hjälp av såväl sjukgymnast som kiropraktor och PT (inte min pojkvän utan en utomstående person) samt att jag har gjort en rejäl rannsakan av insidan när det kommer till mitt förhållande till mat, något jag skrivit lite om i tidigare inlägg: Mindful Eating.

Så - äntligen känner jag just nu, är jag på andra sidan av denna mörka tunnel. Något har hänt såväl på utsidan som insidan, som tillsammans har skapat ett mer självsäkert och medvetet jag. Jag har en bit kvar till den absoluta toppen, och jag kommer aldrig sluta vilka jobba med min utveckling - såväl personliga som fysiska! Men detta ger mig ork och kraft att dela med mig av mina erfarenheter till er som läser. Kanske kan jag med några av mina insikter hjälpa er att komma ur en svacka eller bara ge er en större förståelse i vad en sån här satsning innebär så att ni kan agera ett bra stöd för en vän. Vem vet :)

För min egna skull blir detta iaf ett bra sätt att reda ut allt som gick fel efter tävlingen i somras och förhoppningsvis försöka motverka kommande utmaningars konsekvenser genom ett bättre tänk för mig själv i stunden och mitt framtida jag!

Som jag skrev på instagram, om ni vill är ni hjärtligt välkomna att hänga med på min resa mot scenen återigen och även ett hälsosammare jag både innan, under och efter en tävling!

Kram !

Likes

Comments

Tänkte bryta allt träningssnack som brukar florera här med lite kvällstankar. Brukar hålla mig från att dela med mig om för mycket vad jag tänker på bloggen för att inte göra någon illa eller trampa på någons tår.

Men en av de insikter jag fått idag är - att varför ska jag gå runt och smyga när andra kommer och hoppar jämfota på mina fötter för jämnan? Gärna med stilettklackar, rakt på stortån. Jag kan ändå känna att jag har haft en relativt normal uppväxt, jag har varit med om bra och dåliga saker i livet. Vissa väldigt väldigt bra, och vissa väldigt väldigt dåligt. Jag har blivit lurad, jag har blivit bortprioriterad, jag har gett folk en andra, en tredje och till och med en fjärde chans ibland. Jag har upplevt smärta i form av svek från vänner och kärleksrelationer. Jag har skrattat, jag har gråtit, jag har pratat, jag har lyssnat. Jag skulle nog kunna påstå att under mina 26 år på jorden har jag delvis varit med som saker som vidare utan sunt förnuft hade kunnat spåra ut rätt bra gentemot mina medmänniskor.

Men inte fan går jag runt och är respektlös mot människor i min omgivning. Går bakom ryggen på folk. Beter mig otacksamt. Beter mig negativt eller ens längre säger negativa saker till mina medmänniskor.

VAD är det som har hänt i dessa människors liv som däremot väljer att göra det, dessa som känner ett sånt fruktansvärt behov av att göra det ovanstående? Vad i deras liv gick så snett, att det ska vara acceptabelt att klanka ner på en annan person. Vad ger dem rätten?

Hänger det jag säger ens ihop? Jag kan ibland känna att jag inte finner ord. Jag har så oerhört svårt att förstå hur vissa människor kan med! Kan med att yttra sig, göra sakar och säga saker som endast har en följd att någon annan blir sårad. Hur tänker man som människa när man känner behovet att ens öppna munnen och förmedla de negativa ord som finns på insidan.

Jag säger inte att jag aldrig tänk en negativ tanke, eller haft en bedömande tanke om en annan person. Men snälla ni, man öppnar väl för fan inte munnen och säger det högt?! Vad ska det göra för nytta? Om du tycker något är fel, om du är missnöjd, eller om du inte vill spela på det givna spelets regler - Gå därifrån! Håll dina dåliga, tråkiga, negativa tankar för dig själv. Om du inte konstruktivt kan sitta ner med personen du har problem med, titta den i ögonen och säga hur du känner på ett resonabelt sätt - säg ingenting.

Slutsats: detta är en av de sämre slutsatserna jag tagit i mitt liv och det kanske har att göra med att jag blivit äldre, mindre naiv och i och med det upplever min omvärld på ett annat sätt än förut. Förut hade jag skygglappar mot negativitet. Jag såg den inte och jag valde att inte se den. Detta gav negativa effekter på annat håll, och i och med en större personlig utveckling fram till idag så ser jag den. All jävla negativitet. Livet var så jävla fint utan den.

Slutsatsen blir att jag gillar nog fan inte människor längre. Jag gillar dem jag valt att ha i mitt liv. De som bidrar till att jag kan växa som person, lära mig nya saker om både mig själv och dem eller annat.

Något jag också väljer är att välja bort negativitet. Jag blundar inte för den. Jag ser den. Fan att jag ser den. Men jag väljer bort den. Den behöver inte finnas i mitt liv.

Förlåt för alla fan.

Likes

Comments

Igår var det alltså äntligen dags för första träffen med Mindful Eating - Att Äta! Jag kände mig väldigt peppad och förväntansfull hela dagen inför första träffen, och såhär kommer följande veckor att se ut!

Vi började med en inledning av kursen som vad ganska likt det vi pratade om under intro-föreläsningen för 2 veckor sen. Vad Mindful eating är och vi fick även presentera oss för varandra och berätta om varför vi var där, vilka förväntningar och vilka farhågor vi kände inför kursen.

Då jag såklart respekterar de andra deltagarna kommer jag endast att beskriva min uppfattning och vad jag berättade under dessa tillfällen i mina inlägg.

Fokuset i kursen kommer ligga på att använda sig utav mindfulness i koppling till att äta. Vi kommer använda meditation som ett verktyg för att stilla våra sinnen och lugna ner oss, såväl i vardagen som i situationer kopplat till mat. Lära oss att känna av vad kroppen behöver och lära oss kontrollera våra matvanor.

När jag presenterade mig själv berättade jag att jag nog haft en ganska osund relation till mat under flera år, men att det är nu som jag insett det och är villig att ta tag i det. Mina förväntningar är att lära mig mättnad och acceptans (som för övrigt var ett helt eget avsnitt vecka 4) och mina farhågor var att det kan bli jobbigt att inse vilka händelser tidigare i livet som bidragit till denna situationen.

Jag satte redan där upp en liten målsättning för mig själv. Vi pratade ganska öppet om att många av oss tyckte bufféer var en svårighet, just för att man äter en gång för att bli mätt, och en gång för att det är gott! Mitt mål är att kunna slå ihop dessa två företeelser och känna att min första och enda gång äter jag för att bli mätt OCH för att det är gott!

Under kursen mediterade vi vid 3 tillfällen. Jag är väldigt glad att jag sysslat med meditation tidigare för det gör att man snabbare kan hitta fokuset utan att tycka att det är flummigt. Att sitta och andas, att bestämt tänka på andningen och vara i nuet är svårt om man är ovan och kräver en del övning. Något han nämnde var just det, att meditation är något vi ska utöva varje dag under kursens gång. Ju mer desto bättre, men om man så kan f¨å till 1 minut om dagen så är det bättre än inget alls. Meditation är som konditionsträning, ju mer du utövar det, desto uthålligare blir du!

Första meditationen varade i 5 minuter. Då satt vi endast och fokuserade på andningen och stillade våra sinnen för att inleda kvällen. Det kändes bra och jag kände mig väldigt närvarande. Vi fick i uppgift att tänka på varför vi var där, och svara på frågan tyst i våra huvuden. Jag märkte att jag började andas häftigare, vilket jag tolkar som att det är en stressande fråga, att behöva tänka på mina problem. Jag började attackera mig själv med svar som "Jag är här för att jag är dålig på att kontrollera mitt matintag" och "Jag är här för att jag kan äta hur mycket som helst".

När jag snappade upp andningen och fick kontroll över den igen, blev lugnare och mer stilla vände plötsligt svaren i mitt huvud till "Jag är här för att lära mig kontrollera mitt matintag, lyssna på mig kropp och finna balans" Det kändes bra att avsluta meditationen med att själv ha kunnat påverka mina svar från en negativ klang till en positivare.

Det andra meditationstillfället var en övning med mat. Vi fick varsitt russin, och sen i uppgift att titta på russinet, lukta på det. Betrakta det som att det var något vi aldrig sett förut. Därefter lägga det på tungan och låta det ligga en stund. Reflektera över vad som kändes. Vidare tuggade vi på russinet och till sist svalde. Vi reflekterade hela tiden över hur det kändes, och att äta endast 1 russin tog ungefär 2 minuter. Vi gjorde samma sak igen, fast denna gång utan guidning. Tredje gången fick vi välja själva om vi ville äta russinet eller inte. Om ja, skulle vi göra samma sak igen. om nej skulle vi reflektera kring tankarna om det.

Jag valde i detta att inte äta russinet. Jag kan inte svara närmare på varför än att jag kände att jag behövde det inte. Det är däremot ett stort steg för mig och jag kände att det är något i stil med detta jag behöver. Eftertanke, efter varje tugga. För att vidare kunna analysera om jag behöver nästa bit. Jag har ofta "bestämt" i förväg hur mycket jag ska äta, och känner inte efter vad jag behöver.

Den sista meditationen varade i ca 10-15 minuter. Denna gången valde jag att stå upp, då jag gillat att göra det på andra meditationstillfällen. Andningen kändes ganska lätt men jag hade lite svårt med att kontrollera den, utan att tankarna började sväva en aning. Jag hade ju ni hört väldigt mycket från de andra deltagarna, och inte för att jag skulle säga något högt men klart att man har åsikter om vad de har sagt. Precis som att de förmodligen har åsikter om det jag sagt! Jag försökte att koppla bort mitt fördömande och fokusera på mig själv. Alla är vi här av samma anledning, en osund relation och obalanserad relation till mat. Ingen av våra sätt är mer eller mindre fel eller konstigt. Utan alla är väldigt modiga personer som tagit sig till en plats för att samlas och göra något åt sitt problem.

Självinsikt är det första steget mot personlig utveckling. Jag hoppas innerligt att jag är mottaglig och redo för att höra allt jag kommer få höra de kommande veckorna. Nu när vi avslutade även den 3e meditationen så fick vi varsin handbok att ta hjälp av under kursens gång! Jag har precis tagit mig igenom och läst första kapitlet.

Likes

Comments

Efter 0% AC på jobbet och en 100% varm dag kan jag säga att dagens svettfest började tidigare än träningspasset...

Gick med glatt humör till IC efter jobbat i alla fall och hade en magisk klass Bodyattack följt av en stark och grym klass CX! Onsdagarna blir min cardio-dag framöver så hade även bokat 55 min spinning men kände mig nöjd efter halva klassen när pausen kom och lämnade.

Kom ihåg att det är alltid okej att lämna en klass! För många är 60 minuter av konstant träning utan längre pausen en stor utmaning, och träning ska kännas roligt och frivilligt! Inte påtvingat.

Bestäm dig för att delta på halva om du känner att en timma blir för mycket. Berätta för instruktören innan så du inte får några obekväma frågor när du går. En instruktör har oftast ögonen med sig, och om någon lämnar utan att man vet varför så frågar man såklart omtänksamt om allt stämmer och om den som lämnar mår bra! Vill man undvika den frågan framför alla deltagare, kan det räcka med en notis innan och en släng av ögonkontakt innan man går för att tacka för klassen!

Uppdateringar från min instagram! @sann_a

En lagom mör tjej efter 2 h träning! Skönt att börja komma tillbaka :)

Kram!

Likes

Comments

Åh kom precis hem från gymmet från ett så GÖTT träningspass! Känns som att det var första riktigt bra passet i gymmet på väldigt väldigt länge! Jag ska förklara varför :)

Eftersom jag kört Crossfit från och till senaste 3 åren är jag van vid väldigt högintensiva, svettiga och utmattande pass. Att träning inte är träning om man inte ligger helt död på golvet efteråt och knappt kan röra sig på hela dagen, och gärna några dagar efter också. Men jag har kommit till insikt, insikt om att träning absolut kan vara högintensivt och svettigt men att progression och utveckling inte är lika med dödens pass. Progression och utveckling i träningen får man av ett systematiskt upplagt schema, som är utformat för att en utveckling ska ske.

Ett exempel som nog många kan känna igen sig i är pullups. Om du inte kan göra pullups, och om du inte övar på det så kommer du knappast vakna upp en dag och bara klara det. (Ungefär så jag önsketänkte kring både handgående/stående och muscleups, men inte fan har det hänt liksom) det känns ju inte heller rimligt att gå in i gymmet och bara börja göra en övning man inte kan? Ne precis. Man behöver ett upplägg för att - så småning om - klara en till flera pullups.

Ett sånt upplägg är oftast väldigt enkelt, men också svårt eftersom man ska göra något man inte är bra på. Men det har blivit min nya grej nu. Öva på saker jag är dålig på!

Så nu ska ni få läsa! Detta är min progression på ca 3 veckors tid! Har kört min programmering ca 2-3 ggr/vecka (varvat med Press-programmeringen som jag kör imorgon)

3 veckor sen

Chin over bar Hang: 30 sek x 3 set
Kommentar: outhärdligt jobbiga 30 sekunder varje gång!

Scapula pullups: 5-6 reps x 3 set
Kommentar: svårt att hålla i toppen och pausa

Pullups (supinerat grepp): 3 reps x 3 set (negativa)
Kommentar: hade inte styrkan att dra upp så gjorde 3 x 3 negativa där 1 st rep var ca 10 sek

TRX-rodd: 12 reps x 3 set (paus)
Kommentar: jobbigt med paus i toppen, dålig kontakt med ryggen

Deadhang + leglift: 30 sek x 3 set + ca 10 benlyft
Kommentar: detta är främst för att öva greppet, men progressionen syns redan här för i mars när jag skulle kära benlyft på diets helst klarade jag inte ens EN! Nu kör jag 10 reps x 3 !!

Idag (13/9-2016)

Chin over bar Hang: 40 sek x 3 set
Kommentar: två första set'en går ganska smärtfritt
Men sista kvider jag! Bara att fortsätta öka med 5 sek i taget

Scapula pullups: 10 reps x 3 set
Kommentar: mycket bättre kontroll i toppläget och mer "känsla" och kontroll i mina skulderblad (den har varit minimal innan)

Pullups (supinerat grepp): 4 reps x 4 set (positiva+negativa)
Kommentar: yes! Idag klarade jag 2 set med 4 positiva, 1 set med 3 positiva och 1 negativ, 1 set med 4 negativa. Hade jag klarat 4x4 direkt hade ribban inte blivit tillräckligt höjd så jag är nöjd!

TRX-rodd: 12 reps x 3 set (paus)
Kommentar: mycket bättre kontakt/kontroll/position i bröstkorg (tack vare rehab) och rygg. Bättre på att hålla pausen i toppläget. Daga att flytta fötterna längre bort under kroppen!

Deadhang + leglift: 40 sek + 35 sek + 25 sek + ca 10 benlyft
Kommentar: händerna var helt sluuuuut efter dagens pass! Så jag är nöjd att de orkade så som de gjorde. Detta körde jag även utan mina handskydd för handflatorna så det var väldigt bra presterat för att vara mig!

Dagens tips får bli att skriva upp och skriva ner sin träning ordentligt! Ser du progressionen på papper så kommer du att hålla motivationen i topp mycket längre!

Så vad var det spm gjorde dagens pass så lyckat då?! Jo! Jag rodde 1 min x 5 som uppvärmning på ca 1:49-1:59 tempo (något jag inte varit motiverad eller orkar göra på flera veckor, rodd är verkligen min bästa övning så kul att den känns bra!) Sen nu när jag börjat komma upp i lite mer volym på mina övningar så är det liksom inte bara 9 reps och sen färdig. Innan har det varit vad jag klarat i de olika övningarna sen har jag varit helt slut i musklerna och haft träningsvärk i flera dagar. Nu hoppas jag lite extra volym ska ge mer resultat, mer träningsvärk och ännu mer motivation!

Hösten 2016 - nu kör vi!!!

Likes

Comments