Header

Vi pratade igår om skuggor.
Om mörker och om saker vi ibland ser eller hör som äter upp oss och sliter i oss i bitar fastän vi kämpar för att hålla våran trygghet på plats.

Jag vet att jag är i neråtkurva men för första gången på länge så känns det okej.
Jag är nog lite kär i min egen sorg.
Jag älskar mig själv för mycket för att beskylla mig för vad jag känner.

Jag är tacksam för sorgen. För stenarna i bröstet.
Som om sorgen för första gången känns som en naturlig del av mig.


Precis som vatten ibland kan vara en bäck, ibland ett hav, ibland kan vara fridfullt, ibland stormande, men inte för det är mer eller mindre älskvärt, kan jag också ändra form.

För precis som vattnet ibland porlar, sakta men säkert genom en magiskt upplyst skog i solnedgången, med fjärilar dansandes kring benen på lekande barn längs bäckens strandkant, måste det förr eller senare nå ett hav.

Och när vattnet når havet betyder det inte att vattnet lämnat sitt naturliga habitat.

Nej, det betyder inte att vattnet ändrat sin identitet eller att det inte längre är samma vatten.

Men det betyder att det för en stund, eller för en evighet, kommer att uppleva annat än de förälskade fjärilarna och de skrattande människobarnen.

Det kommer att få se allt vad ett oändligt hav har att erbjuda. Det kommer att lära känna någonting som tidigare varit okänt.

Men vattnet kommer aldrig att uppskatta det fria havets alla stormande äventyr om det inte lägger minnet av den lugna bäcken i en låda av fantastiska upplevelser bak i sitt minne.

Vattnet porlar eller stormar. Det dödar eller skapar liv. Men det är inte för att vattnet är gott eller ont.

Det är för att vattnet, precis som människor, har en naturlig levnadscykel. Ett alldeles eget syfte att uppfylla.
Och att streta emot gör inte att vattnet ändrar sitt mål, bara att det glömmer uppskatta resan.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Och här går jag.

Vandrandes på den nedtrampade stigen vi kallar livet


-


Hur mäter man en människas värde

Hur mäter man vems kärlek som är störst

Hur mäter man tidens makt,

i rädsla eller i törst?


Hur mäter den ensamma kärlek

Hur mäter den lojala svek

Hur mäter den sörjande lycka,

i tårar eller i tapperhet?


Hur säger jag att du hjälpt mig,

att du hindrat mig från att ge upp.

Hur tackar jag för ditt ljus

Hur tackar jag för din själ

Hur tackar jag för dina ögon som alltid vill mig väl.


Hur säger jag att det du gjort för mig har gett mig mod.

Hur uttrycker man en mening som saknar ord?


Hur säger jag att jag är full av lycka och full av sorg.

Hur säger jag att jag ibland känner mig fångad i en oändligt växande borg.


Hur säger jag att svart, för mig, inte är en färg.

För mig är svart en svårighet att andas, som att kämpa till toppen av ett berg.


Hur säger jag att månen för mig inte är en himlakropp

För mig är månen ett ljussken, som påminner om att även i mörker finns det hopp.


Jag önskar att jag kunde få dig att förstå att vi alla är ett.

Att jag kan känna det du känt och se det du sett.

Att kärlek är allt vi har.

Och att kärlek är allt som finns, långt innanför våra skal.


Hur mäter man en människas värde?

I allt den var, allt den såg eller allt den lärde?

Jag vet inte hur och jag vet inte varför, vem eller när.

Men ibland vill jag släppa taget,

flyga och sluta vara här.



Likes

Comments

/…/ men att lyssna på riktigt är svårt. 

Att lyssna på någons tystnad, lyssna på någons ögon och händer. 

Lyssna på någons skratt, på någons tårar och skrik.

Många springer ifrån det. 


Att lyssna på någons ord och samtidigt höra deras hjärta kräver mod. 

Mod att hitta sig själv i någon annan;

även om det betyder att ni aldrig igen kan låtsats gå vilse.


​-utdrag ur min bok efter att ha lyssnat på en underbart inspirerande facebook-live och tänkt på mitt känsloliv tillsammans med Enrique Iglesias och tända ljus <33

Likes

Comments

Allmänt, Tankar

Konsten att göra livet till ett äventyr.


Du väcks inte av en irriterande väckarklocka. Du välkomnar en ny dag och en ny värld tack vare en uppfinning som påminner dig om att inte fastna i ditt förflutna.

Du äter inte frukost. Du förtär någonting som ger dig liv.

Du ser inte djupblå ringar och ikeapåsar under ögonen eller en motbjudande form till kropp i spegeln; du upptäcker en förbättringspunkt som pekar mot en behövlig förändring. Du stress-springer inte till den förbannade buss-jävlen som alltid kommer antingen för tidigt eller för sent. Ditt fysiska jag färdas kvickt mot någonting som med högre hastighet kommer att ta dig längre ut i världen.

Du är inte trött på ditt kontor och dina samma gamla kollegor. Du inser att du är lyckligt lottad som har möjligheten att fylla din vardag med någonting meningsfullt tillsammans med andra, liknande varelser. Varje dag har du möjligheten att utforska, uppleva, häpnas och älska.

Du är inte ett offer för verkligheten. Inom dig lever en del av universum och din verklighet blir vad du gör den till.

Likes

Comments

Linnea

"När man är lycklig för någon annans lycka..."
"Det är kärlek"

<3

Likes

Comments

Linnea, Tankar

Men vad är du rädd för?
Vad flyr du ifrån?

Jag vet inte.
Jag är rädd för att inte känna.
Flyr väl från trygghet kanske.

Likes

Comments

Dagens Citat, Inspiration, Linnea

Läste för första gången på ca 101 år idag!!!!
OCH jag hittade ett favoritcitat så sjukt snabbt.

Denhär boken var menad mig. Jag vet det och hur rubbat det än låter så känner jag dens energi... den vill säga mig något och jag tror jag vet vad!

"För henne var den ena dagen den andra lik, och när alla dagar blir likadana beror det på att man har slutat att se de goda sakerna som händer i ens liv varje gång solen går över himlen"

Likes

Comments

Allmänt, Tankar

Men när jag lyckats med att blåsa ut alla ljusen på tårtan så visste jag inte vad jag skulle önska mig. Han stod ju redan där, bredvid mig. Och jag ansträngde mig inte ens för att komma på en ny önskan. Han är ju redan allt jag vill ha.

Likes

Comments

Linnea, Tankar, Dagens Citat

"Oh but honey, think about the world. Have you ever met someone who never believed in anything? Never thought they could do anything?
Well, did they ever?

But have you ever met someone with fires in their heart, stars in their eyes and a laugher that could light up a black hole?
Someone who believed that whatever happens, everything will always be alright.
Have you ever met someone who thought they could?
Well, did they? "

Likes

Comments

JAAAAG SKAAA FLYTTA TILL BARCELONAAA!!!!!

Likes

Comments