Header

Mooooorning ❤ 

​​​​Igår hade jag ju möte med min hyresvärd. ​​Vi har hyrt av dom i fyra år men aldrig träffats. Det visade sig att hon var en kattfantast så självklart bjöd jag på kaffe haha! Det slutade med att vi satt i en timme och pratade om allt mellan himmel och jord, så himla trevlig!

När hon precis hade gått så fick jag sms av en vän där det stod "Ska jag komma med frukost?", jaaaa tack. Två andra vänner kom också och vi brunchade och hade super mysigt! På kvällen kom två andra vänner med indiskt. Så hela gårdagen​ spenderades bara med massa mys med mina fina vänner. Precis vad jag behövde för att ladda upp för den här dagen! Jag är så otroligt tacksam över vilka fina, omtänksamma, varma människor jag har runt om kring mig ❤

Idag är det Malcolms urn​​sättning och jag har mitt rutinbesök hos gyn som jag gör vara tredje månad efter en operation jag gjorde för ett par år sedan. Alltid lika nervöst eftersom jag har två fläckar på äggstocken som dem måste ha koll på, om dom växer en halv centimeter till så blir det sjukhuset direkt. Som tur är har den inte förändrats på två år så risken att den har förändras sen september är ju inte superstor men risken finns.

Urnsättningen har jag valt att inte följa med på. För det första så orkar jag inte riva i det mer. Begravningen var så fruktansvärt jobbig, det är så mycket känslor. Ilska, saknad, frustration. Jag orkar verkligen inte riva upp det igen. ​​Jag kämpar fortfarande med att ens kunna prata om det. Så nej, jag klarar inte av att säga farväl till honom IGEN.
För det andra så är det i Skåne. Familjen åkte igår. Jag hade kunnat följa med och sen ta tåget hem ikväll men det blir så himla mycket resa och väldigt dyrt. Jag stannar hemma och pysslar istället!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

God morgon!

Nu sitter jag här med kaffekoppen och morgonrocken igen och bara njuter 😊
Om ett par timmar kommer min hyresvärd och hälsar på och hon ska bland annat få en guidad tur genom vår icke flyttstädade lägenhet haha. Vi hittar bara mer och mer smuts varje dag. Jag har fotat allt så jag har bevis men det känns ändå skönt att hon kommer hit och tittar själv. Vi ska även skriva lite papper 😊 Sen kommer hela dagen varvas med plugg, plock och pompisar. Jag är så himla glad att vi nu bor närmre nästan alla våra vänner så man kan mötas på en spontankaffe utan att åka genom heeeela stan 😍

Förra veckan hade vi invigning i butiken föresten! Vi öppnade ju i somras men vi då var vi inte alls klara och sålde varor ur kartonger haha! Nu känner vi att vi har kommit mer i ordning och ville ha en liten fest för nära och kära innan jul.
För er som inte vet så jobbar jag i en erotikbutik på söder som heter Eywa Stockholm. Det är min moster som driver butiken och vi har renoverat och gjort i princip allt helt själva! Så otroligt stolta! 😍

Ni hittar oss på Katarina Bangata 17 eller på:
https://www.eywastockholm.se
Facebook: Eywa Stockholm
Instagram: eywa_sthlm

Moster i mitten, jag till höger och vår fina vän och kollega Kajsa till vänster
.

Mina tre fina mostrar! De två till vänster har en prisbelönt Food Truck som heter The Kitchen Crew som ni bl.a. hittar här!
.

Mina vackra föräldrar! Calle till vänster, moster i mitten och mamma till höger.
.

Fina Emma Jennie! Hennes blogg hittar ni här!
.

Jag och mina fina fru i en skrattpuss 😍

Likes

Comments

Jag har haft en bild i huvudet på en liten staty som jag fått för mig att jag ska ha, men såklart inte hittat någonstans. En vit kvinnlig torso på en svart fot, typ 30-40cm hög. Jag har googlat och letat i butiker men inte hittat någon som jag vill ha. Jag har föreställt mig att det ska vara en ganska välsvarvad torso, fråga mig inte varför, jag hade bara fått för mig det 😄
Men då sprang jag på denna på MIO som jag föll pladask för. Jag köpte den inte eftersom det inte alls var den typen av staty jag var ute efter, så jag tänkte att jag inte skulle spontan-shoppa något som jag egentligen inte ville ha, men efter jag gått därifrån kunde jag inte släppa den och tyckte den var sååå himla vacker eftersom den inte var så "välsvarvad" som jag hade föreställt mig, istället var det en realistisk och sjukt vacker kvinnokropp. Tyvärr är den i silver men jag har nu köpt den och har börjat spraya den med primer, sen blir det ett lager med matt vit färg så kommer den bli heeeelt perfekt 😍 Jag får ta lite bilder när den är färdig sen!

Likes

Comments

God morgon!

Idag är första vardagen i vår nya lägenhet och jag nästan flög upp när larmet ringde klockan 07. Jag är så ivrig att pyssla här hemma och komma i ordning, mina kläder ligger fortfarande i sopsäckar, det ska det bli ändring på idag. Jag har bokat en tvättid idag också, jag kunde inte hålla mig fast jag tvättade i fredags 😄 Jag tycker verkligen om att tvätta och måste ju testa min nya tvättstuga, haha! Jag har börjat boka tvättid på dagarna när Danni är på jobbet så jag ska få göra det i lugn och ro. Jag är som Ferdinand... "jag trivs bättre här, och lukta på sköljmedlet!", haha!
I fredags gick ju flyttlasset och jag kan säga att det är inte så skoj att flytta från andra våningen utan hiss till tredje våningen utan hiss (i olika hus då såklart). Man är helt mör i kroppen nu och då fick vi ändå massor med bärhjälp.

Lägenheten är jättemysig, vi är så himla nöjda. Jag vet inte vad som gör det men det känns som det är så otroligt bra energier här. Jag känner mig alldeles lugn och trygg här. Förra lägenheten var jag lite mer stressad och orolig i. Nu känner jag mig helt lugn och mysig hela tiden. Jag är också helt lyrisk över att vi har stuckatur i taket och en takrosett, jag tycker det är så himla charmigt! Vi har fokuserat på att få ordning på vardagsrummet och köket, det är ju där vi är allra mest. Så lite hemtrevligt har vi hunnit få 😊

Några negativa saker är att köket inte är så fint, det är verkligen ett 60-tals kök som aldrig fått kärlek. En annan negativ sak är att badrumsgolvet är blått...men det kan man arbeta med istället för emot!
Det sista som är totalt supernegativt är att det inte är flyttstädat!!! Köket och badrummet är inte städade vilket jag tycker är vidrigt! Lite grus på golvet eller damm på listerna kan jag leva med, det tar mig ingen tid att fixa. Men någon annans äckelpäckel i kök och badrum känner jag verkligen att jag inte vill inte röra 😷 Jag ska ringa min hyresvärd idag och se hur vi ska lösa det!

Nu har jag precis ätit en skål med vegansk blåbärs-soygurt med banan och granola och nu ska jag sätta fart och packa in mina kläder! 😍

Likes

Comments

Nu är det bara en dag kvar sen går flyttlasset! Hela sovrummet är fullt med kartonger och sopsäckar och det är totalt kaos här hemma haha. Det ligger stora högar ÖVERALLT. En tippen-hög, en skänka-hög, en packa-hög osv. Det jag längtar allra mest till är att bara få ställa i ordning allting så det blir lite hemtrevligt, det har det inte varit här på några veckor och det värker i hela mitt inredningshjärta när det är sån här oordning! Jag märker verkligen nu hur dåligt jag mår när jag inte har det fint runt om kring mig. Jag blir så otroligt stressad av att det är sån här oordning!
Eller okej, det jag längtar allra allra mest till är att få börja julpynta! Första december varje år pyntar vi, vi ställer till och med upp julgranen då. Det kommer ju bli lite försenat nu eftersom vi kommer stå i ett hav av kartonger imorgon, men jag längtar tills vi får så pass i ordning att vi kan börja pynta 😍
Här nedan är faktiskt min inspirationsbild till sovrummet! Vårt sovrum kommer ju vara pyttelitet och vi kommer i princip bara få plats med sängen men det finns en fin fönsterbräda som jag ska utnyttja och inreda lite! Vi har även köpt två jättefina posters vi ska ha ovanför sängen. Sen tänkte jag faktiskt bygga en egen sänggavel. Verkligen en budget-DIY-superduper-enkel gavel som min pappa gjorde en gång när jag var liten...vi får se hur det blir! Om det blir bra så kommer det upp en beskrivning här, om det inte blir bra så kommer jag låtsas som att jag aldrig har testat....haha!

Likes

Comments

Känslorna går verkligen som i en berg och dalbana. Vissa dagar går jättebra, medan jag andra dagar får ta djupa andetag för att inte bryta ihop. Vissa dagar så tänker jag inte så mycket på honom, utan tankarna fylls upp med plugg, flytt eller jobb. Andra dagar får jag nästan slå bort tankarna om honom för jag inte har lust att gå sönder precis varje gång han dyker upp i mitt huvud. Mitt i allt så har en av mina absolut närmsta vänner flyttat utomlands på obestämd tid för att jobba. Det var många tårar vid det avskedet i fredags. Jag är van med att träffa henne flera gånger i veckan, och nu vet jag inte när jag får se henne igen. Dagen efter var vi på baren där vi brukar hänga, och där vi hade varit i fredags och haft en liten hejdå-fest, och man kände verkligen hennes frånvaro. Det var så tomt.
Jag är så stolt över henne. Jag vet inte om jag hade vågat ta det steget hon tagit, men jag vet att hon kommer klara det! Men mest längtar jag tills hon kommer hem igen ❤

Skrev små lappar till min fru och gömde här och var hemma när jag skulle åka bort över en helg i våras, men Aiia hittade alla lapparna först 😍😭❤

Likes

Comments

Jag tror inte att någon förstår min lycka när snön kommer. Möjligtvis min fru, hon är nästan lika glad som jag! Igår frågade hon mig flera gånger när hon var på jobbet "är snön kvar!?" haha, gullet 😄
Jag har en extrem kärlek till våra olika årstider och jag blir lika lycklig över första snön som jag blir över den första varma vårdagen och de första röda löven. Men första snön tar faktiskt förstapriset! Jag blir alldeles rofylld av snö som faller. Hela december är min absoluta favoritmånad. Det är så mycket kärlek och värme. Goda dofter, ljuvlig musik. Jag sitter just nu i soffan och är hyperstressad över allt som ska göras. Massa plugg, sälja soffor, flyttstäda, flytta. Gaaah. Min stresstålighet är inte så bra just nu och jag lägger mig hellre på golvet och gråter än att ta tag i något. Men så fort jag tittar ut på snön som faller så blir jag alldeles varm i kroppen och känner att "andas Nanni, det kommer gå bra!".

​Bild på min familj på landet i julas ❤

Likes

Comments

När pappa dog så var jag inte förberedd alls på vad som skulle komma. Jag visste inte att jag skulle behöva prata om honom så mycket, och berätta så många gånger för så många människor om vad som hade hänt. Jag visste inte att jag skulle behöva gå igenom det om och om och om igen i så många år framöver. Man får höra att "tiden läker alla sår", att "det blir bättre", och "det som inte dödar dig gör dig starkare". Man får inte höra att man ska förbereda sig på att behöva prata om det och bli påmind varje dag för resten av sitt liv. Den fruktade frågan "vart bor din pappa?" kommer nu bytas ut till "hur många syskon har du?".
Aj.
Jag får ofta höra folk som säger till exempel "jag har ingen pappa/mamma", för att den inte lever längre. Det är klart att min pappa fortfarande är min pappa även fast han inte lever. Och Malcolm kommer alltid vara min bror. Jag kommer alltid ha tre syskon och kommer aldrig säga något annat.
Men än så länge byter jag samtalsämne. Än så länge är det för jobbigt att behöva prata om. Jag kan inte ens räkna på mina hårstrån hur många gånger jag har berättat om pappa, och bara tanken av att jag kommer behöva göra det om Malcolm också gör hela processen så mycket svårare. Hur mycket jag än bearbetar det så kommer jag alltid bli påmind och få ett slag i magen, för resten av mitt liv.
Än så länge så fortsätter jag dagarna som om ingenting har hänt, för jag orkar inte ta tag i det. Jag orkar inte gå vidare. Jag orkar inte sörja. Jag orkar inte tänka på hur mamma och Calle som föräldrar mår för det hugger i hjärtat. Dom var där och såg honom, dom hittade honom, dom försökte få liv i honom, dom fick vänta in läkare och likbil. Dom hittade sitt barn död. Jag slipper ha det på min näthinna. Dom måste gå igenom varje dag och försöka se förbi den bilden. Hur ska man kunna se förbi något som är rakt framför en? Det är som att försöka gå framåt men någon puttar dig tillbaka hela tiden. Att förlora en förälder, en vän, ett syskon..det är smärtsamt. Det suger. Jag vet.
Men att förlora sitt barn, det är det ultimata sorgen och smärtan, det ska man inte behöva genomlida.
Tanken av vad dom går igenom gör så fruktansvärt ont.

Likes

Comments

Jag har nog aldrig varit så "naken" i bloggen som jag är just nu. Jag brukar vanligtvis hålla allt sån här inom mig. Men det var varit otroligt skönt att skriva av sig, exakt så som jag känner och tänker. Från att nästan bara skriva om inredning och mat och ha mycket bilder till att det bara är text om hur jag mår...vilken kontrast. Men jag känner att jag behöver det just nu, det är skönt att få ord på mina känslor så att jag förstår dom bättre. Det är flera nära och kära som frågat om jag inte borde gå och prata med någon, men jag känner mig inte riktigt redo för det. Jag har tyvärr bara dåliga erfarenheter av det. Så det känns väldigt skönt att ha bloggen där jag kan skriva av mig och få ur mig det jag känner på något sätt. Jag har så svårt att sätta ord på saker när jag pratar, men när jag skriver så bara flyter det på, det är jätteskönt.

Snart kommer det bli lite mer inredning här igen eftersom vi flyttar om några veckor! Vårt kontrakt gr ut på lägenheten vi har nu men vi har fått en ny lägenhet som vi är supertaggade på att flytta i och "börja om". Det kom rätt lägligt, jag har fått något annat att tänka på. Ett projekt. Jag planerar vad vi ska sälja och köpa. Den nya lägenheten är mindre än den vi har nu så vi kommer inte få plats med alla möbler vi har nu, så vi säljer av lite som vi ändå inte är helt nöjda med. Vi kommer inte heller ha balkong, men det är nog det enda negativa. Den ligger bättre till än vad vi bor nu och det är en väldigt bra hyra, inte en ockerhyra som det vanligtvis är i Stockholm. Min fru Danni kommer få närmre till jobbet och vi kommer hamna lite närmre familj och vänner, lite mer "rätt sida av stan" för oss. Så vi är väldigt taggade på detta!

En liten skål för att vi fick lägenheten!

Likes

Comments

Jag vet inte om någon har tänkt på det men alla inlägg (utom ett) som jag lagt upp senaste månaden har jag lagt upp klockan 09.43.
Tisdagen den 26 september klockan 09.43 förändrades mitt liv. Igen. Jag kommer aldrig glömma den stunden. Precis som jag aldrig kommer glömma när jag var 12 år och mamma kom in till mitt rum på kvällen, den 20 augusti 2006, och satte sig med mig på sängkanten. Hon berättade att hon hade pratat med sjukhuset och att pappa inte alls mådde bra, det va nära slutet. Hon frågade om jag ville att hon skulle väcka mig om dom skulle ringa under natten, jag svarade såklart Ja. Han överlevde den natten, men inte mer än så.
Vid 8 på morgonen somnade han in. Han var svårt sjuk i cancer.
Jag och min bror Victor stod i hans rum den morgonen och pysslade med musik till min nya Mp3 när mamma kom in med telefonen i handen och grät. Jag förstod precis vad som hade hänt.
Pappa är död.

Två gånger har jag fått det där samtalet nu att en familjemedlem är död. Många gånger har jag fått samtal eller besked på olika sätt att någon vän, klasskamrat eller släkting har dött. Jag har gått igenom död gång på gång på gång.
En gammal klasskompis hoppade från sin balkong, en annan vän ställde sig framför tåget. En skulle vara ball och "boffa" i skogen, hans hjärta stannade. En barndomsvän blev mördad med kniv av sin lillebror, en annan blev skjuten i huvet av sin pojkvän. Min mormor, farmor, farfar, pappa och ena bror är döda. Jag har fått höra att döden förföljer mig, att alla runt om mig dör, att jag har en "förbannelse" över mig och att man inte borde vara vän med mig för att alla mina vänner dör. Det var en period då jag nästan trodde på det själv.
ALLA gånger när jag fått ett sådant nedslag har jag blivit destruktiv. Skitit i allt, även i mig själv. Jag har blivit lämnad av vänner och personer jag dejtat för att jag inte varit mig själv, pga att jag mått så himla dåligt. Jag har känt att ingen förstår mig, ingen kan stötta mig, lyssna på mig eller trösta mig. Ingen stannar. Jag har haft en ruskigt jobbig tonårsperiod pga av detta. Jag såg ju bara som som lämnade, inte dom som faktiskt stod kvar. Det är svårt att se det som faktiskt är bra i sådana situationer. Jag var ensammast på jorden. Det har varit många år av sorg och destruktivt beteende. Men jag är klokare än så idag. Jag ser dom som står kvar, dom som stöttar, dom som vill kämpa med mig genom detta. Jag uppskattar det så otroligt mycket. Denna gång tänker jag inte falla! Denna gång tänker jag inte låta sorgen och depressionen ta mig. Jag tänker aktivt kämpa för att ta mig igenom detta och låta mig själv sörja ordentligt redan nu, inte skjuta på det. Det kommer vara tufft och det kommer ta tid. Jag kommer inte låta mig själv bli destruktiv denna gång, nu vet jag varningssignalerna. Jag kommer klara detta!

Likes

Comments