Tre barn så här dan innan julafton. De har fokus på leken och jag på skärmen. Listor och mail passas på att skrivas. Imorgon kommer jag att ha en lugn och trevlig jul. Paketen ligger inpackade under granen. De är de enda sim kommer bli just packade. Kanske blir det en löprunda. Kanske bara soffan med Gilmore Girls. Säkert är att det blir gröt till frukost och middag hos en kusin på kvällen. Frid och ro.

Jag tänker och inser, vi har inte julpysslat med barnen en enda dag under december. Och ingen adventskalender med en present att ta hem har de fått. Får en göra så? Ska det inte firas jul i varje minut på förskolan i december? Ska vi inte värna om de svenska traditionerna? Vi, som nästan inte ens pratat om jul med dem. Inte en enda gång har vi sagt att tomten kommer till barn som är snälla...

Utan att vårt fokus har varit jul har ändå så mycket kretsat kring jul. 3.5åringen har lekt luciatåg. "Jag vet nog vem du är, jag vet nog vem du är, jag vet nog vem du är" sjungit med melodin från Sankta Lucia. Våra pussel har varit adventskalendrar med de mest fantastisk innehåll och där vi fått öppna lucka efter lucka.

Det är liksom så med jul. Även om en inte ägnar det en sekund så kan en vara säker på att få en överdos. Sverige lever jul åt varje håll. Vi har inte övat julsånger men det räcker att ett par barn varit på det lokala firandet i bygdegården för den där Sankta Lucia ska ljuda. Och så tittade vi faktiskt på äldrebarnen när de kämpade sig igenom ett uppträdande.

Att vi knappt pratat om jul var nog inte helt sant. För vi har nog pratat en himla massor. Barnen har pratat och frågar och undrat. Och vi har svarat och förklarat. Som det där med snälla barn och tomten. Vi jobbar inte så. Vår tomte vill att barnen ska vara nyfikna och busiga och engagerade och gnälliga. Hela skalan. Men tomten tycker inte om när någon slåss. Paket får det barnet ändå, men tomten tycker inte om det.

Jag och kollegan som av troende skäl inte firar jul, har många, långa och intressanta diskussioner. Var går egentligen gränsen för att inte fira jul? Och hur kan vi minska hypen runt jul. Alla ska få lov att känna det där mysiga pirret i magen. Och ingen ska behöva vara ledsen över att deras jul är allt annat än mysig. Eller att deras jul inte är jul alls. Lösningen på det kommer vi nog fram till. Till sist. För vi får inte sluta diskutera.

Likes

Comments

Efter 13 år i skolan hade jag en lite besk bismak. Förstå mig rätt - elever, lärare, ungar och kollegor var alla fantastiska. Men formen. Med uppnåendemål, omdömen i betygsform, timplan och plikt. Det är inte så vi alla lär oss bäst och det är inte lärande i den formen jag vill jobba med.
Strävansmålen i förskolan är mer min grej. Vi gör vårt bästa och blir aldrig färdiga. Vi mäter inte barnens kunskaper utan dokumenterar och analyserar vår verksamhet. Vi värderar inte hur bra eller dålig någon är. Vi är kreativa och gör mer av allt.

Men om en inte mäter, hur vet vi då? Och hur gör vi det lätt att läsa av och dokumentera vilka mål vi har jobbat med? Papper, sax och laminatorn blev cirklar med alla strävansmålen.

Lätta att flytta runt till dokumentation i bild eller text.

När torkskåpet är tomt börjar vi om från början. 😀

Likes

Comments

Jag var fritidspedagogen som aldrig skulle bli något annat. Relationen med ungarna och friheten att forma eftermiddagen som det passade bäst vad det som var viktigt. Gärna äldre barn än yngre. Ju mer fokus på aktiviteter och mindre på omsorg desto bättre. Tills jag till sist fick femmor som inte ville göra något. I alla fall inte ihop med en vuxen och utan en skärm. Jag var dessutom på egen hand och då finns det begränsat med engagemang. Den räckte till strax efter jul. Sen suckade jag och plockade fram mig egen iPad. Kan jaginte få dem till min värld får jag väl försöka förstå deras.

Allt som allt tror jag att mina femmor hade ett bra sista år på fritids. Men för min egen del fanns det mer att sträva efter. När möjlighet till byta bilpendling mot cykel sökte jag med en gång. Att jag även bytte femteklassare mot femåringar var en bieffekt som visade sig enbart vara positiv.

Förskola. Jag har aldrig bytt en blöja. Jag vill kunna prata med barn, diskutera, skoja och planera. Den där cykelvägen gjorde att det var värt att det inte blev lika bra. Det räckte om det blev bra.

Det blev bra. Det blev bättre. Det blev något jag nog inte riktigt kunnat föreställa mig. Små barn är inte längre allt från förskoleklass, kanske ettan, och nedåt. Små barn är möjligtvis 1-2 åringarna veckorna innan de är fullkomligt inskolade. En treåring kan hela världen och med fyraåringen kan jag utforska universum.

Förskola är som fritids hela dagen. Vi planerar och styr efter behov och engagemang. En viss mat- och sovklocka får vi allt följa. Men den är inte på minuten som i skolan. Läroplanen går som en röd tråd vi går på skattjakt längs. Här är frihet och här är koll. För nu ser jag på riktigt vart strävansmålen tar oss.

Jag tycker om att sätta ord på det jag gör. Så det är det jag tänkte göra nu. Hoppas att du hittar något intressant.

Likes

Comments