Header

VM-kval.
Sverige - Luxemburg.
Första riktiga matchen för Kian.
Publikrekord.
Målrekord.

Det var ingen dålig tillställning vi fick gå igenom på Friends arena. Då vi sedan en tid tillbaka bestämt och bokat biljetter till denna match så var det äntligen skönt att dagen var kommen. Vi blev tillslut 10 st som åkte iväg tillsammans på matchen från Motala och hur kul hade vi inte?
Vi hade under en veckas tid innan matchen försökt få tag på Sverige tröjor men varken Intersport, Teamsportia, Stadium eller någon annan affär i området hade dessa inne på lager och nog blev man lite stressad över att inte hitta några. Vi fick göra en chansning på att dessa tröjor skulle finnas tillgängliga i Stockholm men samtidigt visste vi om att nästan 50 tusen människor skulle komma till matchen så ovissheten fanns där inombords trots allt.

Vi kom till Stockholm strax innan klockan 3 efter cirka 3 timmars bilfärd. Och vi som kommer från en liten håla jämfört med Stockholm glömmer oftast bort vilka roliga köer det brukar va i trafiken i och runtomkring Stockholm. Dessa köer kan få även den lugnaste människan i världen att bli stressad..
Däremot måste jag verkligen säga att det var förvånansvärt lätt att hitta parkering i anslutning till Friends arena. Ett stort parkeringshus under Mall of Scandinavia och cirka 3 minuters gångfärd så stod man vid entrén till Friends.

För en annan som aldrig riktigt vant sig vid att gå i köpcenter och sedan komma till Mall of Scandinavia var det som att en helt annan värld öppnade sig. Det var så grymt stort och med så mycket annorlunda utbud än vad man brukar vara van vid.
Vi hittade även våra älskade Sverige tröjor så den oron försvann ganska snabbt men det var nog bra åtgång på dom då det kändes som man fick slå sig fram för att få tag på en.



Matchen i sig var det inget snack om. Sverige var dominanta från första minuten till den sista och slutresultatet blev hela 8-0. Detta visade sig i efterhand vara väldigt viktigt då man kunde spela av sista matchen nere i Holland direkt utan någon press på sig.
Kian som för första gången sitt liv åkt på en ordentlig tävlingsmatch var helt lyrisk och exalterad över hur stort och mäktigt det var. Han hejade fram spelare efter spelare och levde sig verkligen med i matchen.
50022 människor var på plats och trycket och stämningen var verkligen helt magisk.
Efter att man åkt på denna match så undrar man varför man inte åker iväg oftare på såna här tillställningar. Nu är ju Sverige i Play-off och jag ska verkligen göra allt för att få tag på nya biljetter till den matchen. Att heja fram sitt land i både seger och i motgång är viktigt🇸🇪.
En helt underbar resa med alla människor som följde med.

I sista bilden kan man se alla människor som tände sina lysen på mobiltelefonerna. Bilden gör sig inte riktigt rättvis utan det var verkligen så mycket mer mäktigt i verkligheten att se det hela.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det finns få saker i världen som på något sätt kan rubba grunden i Linder/Eker förhållandet. Tapetsering är en typisk sådan sak som på något oförklarligt sätt alltid vänder upp och ner på vårat humör till den sämre sidan.
Nog för att vi igenom våra år har tapetserat många gånger och att det OFTAST blir jättebra så finns alltid känslan där inför stunden när allting börjar att det kommer gå åt helvete.
Vi kände för några dagar sen att vi skulle vilja göra ”bebis”-rummet lite mer ”bebis” och tyckte därför att vi skulle göra en fondvägg i lite roligare motiv för att liva upp rummet lite. Denise har varje gång vi varit inne på Rusta stått och suktat efter en tapet som hon verkligen vill ha och nu kände hon att det var dags att slå till.
Sagt och gjort, 2 rullar senare + lite tapetklister och allt annat mojängskräp man behöver så stod vi där, framför väggen, redo för att låta grunden knaka lite.

Efter cirka 2 timmar och mycket groll men även mycket kärlek så stod vi där med en vägg och ett finare barnrum än tidigare. Vi väntar nu spänt på att lilla ”Olivia” ska komma till världen.❤️

Likes

Comments

Hujedamig, denna helg har verkligen gått i ljusets hastighet och det är på både gott och ont. Vi började helgen med att ha fredagsmys hela familjen tillsammans och kollade på idol. Det har genom åren blivit någon sorts tradition att försöka se alla fredagsfinaler tillsammans. Vi har också sagt varje år att vi ska åka på finalen men det har aldrig blivit av, kanske är detta år ”det” året haha.
Helgen fortsatte sedan till lördagen där det sedan ett par veckor tillbaka varit bestämt att vi ska ha avslutningsfest för fotbollen. Vi brukar alltid ha en jäkla tillställning när det kommer till dessa fester och denna fest var inget undantag direkt. Många aktiviteter såsom plastbollsturnering och straffmåls-shots satt på agendan. Helt underbart roligt och alla killar som är i laget kan verkligen bidra med positivitet och glädje till varandra genom att verkligen bjuda på sig själva.

Helgen fortsatte sedan till söndagen dvs idag och ett sammandrag för Kian och hans fotbollslag nere på Mossen var inplanerat. Detta innebär att dom spelar ett X antal matcher mot andra lag från staden tätt efter varandra. Dessa matcher är enbart för att pojkarna ska ha roligt och varken mål eller poäng räknas in. Detta är dock något många föräldrar samt barn har väldiga problem med och man vill gärna vara överlägsna det andra laget. Jag ska med handen på hjärtat säga att jag tycker att barnen ska få vara tävlingsinriktade och känna att man vill prestera. Detta tror jag gynnar utvecklingen för barnen på ett positivt sätt men självklart ska det finnas en gräns. Jag skulle aldrig acceptera att man på något sätt nedvärderar motståndaren eller att jag som förälder gör något olämpligt. Tyvärr har som tidigare nämnt många väldiga problem med detta och det kan uppstå tjafs och onödig hets mellan publiken. Låt pojkarna som spelar ha kul utan att sätta press på dom men ta heller inte ifrån dom tävlingsandan. VIVA LA FOTBOLL.

Likes

Comments

Våran familj och Denise främst av alla har alltid haft Ohana som ledord när det kommer till familjen. Ohana är ett starkt ord med en stark innebörd och när saker brukar va jobbigt så påminner vi varandra om Ohana. Som alla andra förhållanden och familjerelationer så går det upp och ner här hemma. Ibland kan vi vara jättesura på varandra för att sedan senare samma dag skratta och bara njuta av varandras närhet. Familjelivet, right?
Allt är inte heller som en dans på rosor när det kommer till barnen och deras utveckling. Just nu känns det som att vi avlöser varenda jäkla trotsperiod efter varandra här hemma. Ena stunden är det Emilia som går igenom en jobbig fas för att snabbt efter vara Kian som hamnar där och tillslut vara Alicia. Behovet av att få uppmärksamheten till sig är stor och får man den inte vid rätt tillfälle så blir ett syskon drabbat av vreden och kaoset står vid dörren som en oinbjuden gäst på nyårsafton. Det är ett pussel att få vardagen att fungera med alla barn och deras olika viljor, det är jag inte sen på att erkänna men vid dagens slut så har man alltid Ohana i bakhuvudet.

Ohana betyder familj och familj betyder att ingen lämnas utanför eller glöms bort.

Oavsett så står vi tillsammans starkare för varje avslutad dag tillsammans.

Likes

Comments

Att ha 4 barn kan beroende på hur man uppfostrar dom innebära kaos och oreda i hemmet. Det kastas leksaker hit och bilar dit. Det ligger kläder på golvet och hänger trosor i taket, typ. Vi försöker hela tiden här hemma hålla efter för att aldrig hamna i en situation där man känner att det är äckligt att komma hem. Många gånger när man kommit hem till andra personer så kan man få den där känslan av att man gärna inte vill kliva framåt för att riskera att få skit under fötterna, den känslan är ju sådär om jag ska vara ärlig.
Fine, vi har inte alltid städat och vi har inte alltid kliniskt rent men nog fan för att ha 4 barn så är det fräscht. Denise har efter att gått hemma nästan 1 år hållt efter väldigt väl och jag har nog mycket att tacka henne för att det varit så städat som det är.

En vagn mitt i rummet kan mycket väl hända här hemma. Lite random ställe att placera den på men den gör sig fint där.

Tjejernas rum som just för "tillfället" bor tillsammans innan vi hittar något större att bo i. Hyffsat städat må jag endå säga för att vara 2 tjejer som lever här inne.


Tillsammans med barnen så har vi försökt att skapa en städardag och den brukar oftast falla ut på söndagar alternativt fredagar innan helgen startar. Då ska alla vara lika delaktiga i att se till att hemmet är fint och allting är upplockat och satt på sina rätta ställen.
Jag anser nog att vi lever i ett organiserat kaos endå.

Likes

Comments

Det finns få saker i världen som skänker mitt sinne och kropp fullständig ro. En av sakerna är iallafall fotbollen där jag spenderar ganska mycket tid i och runtomkring när jag inte är hemma. Då jag är tränare i Medevi så blir det väldigt mycket planering och många olika resor runt om i Östergötland. Detta tar som tidigare skrivet mycket tid och det råder nog skiljda meningar här hemma på om fotbollen faktiskt är så viktig som jag får den till att bli. För mig är den det då jag sedan 6 års ålder levt med fotboll som största intresse och det kommer nog aldrig dö ut riktigt. Denise visste faktiskt om vad hon gav sig in på när vi träffades och började umgås, eller? Hade hon vetat om att jag var så här tokig i fotboll hade hon nog letat vidare i världen efter någon mer sansad person med mer hjärna och mindre fotboll.
Vilket fall som helst, vi har alltid tjatat på varandra om att sätta Kian på fotbollsskola och för ungefär 1 månad sen fick han börja nere på IP och Maif där även hans kusin spelar. Det var ett väldigt bra val såhär i efterhand då både Kian och vi behöver komma ut mer på sådana här saker samt att Maif har en väldigt bra organisation när det kommer till fotbollen och att utveckla ungdomar. Vi får se vart det leder och om han fortsätter ha intresset för fotbollen framöver. Vi har iallafall bokat en resa till Stockholm och Friends arena för att se Sverige-Luxemburg i VM-kvalet och då är det bestämt att Kian får följa med. Jag hoppas innerligt att han tycker det är underhållande och att det ger han mer motivation för att fortsätta spela och utvecklas. Det låter fel att redan nu försöka hjärntvätta honom men ska det bli något fotbollsproffs så är det tidig ålder som gäller. Tänk om 15-18 år när Kian och Vidde springer ut tillsammans på Old trafford och spelar för Manchester United, vilken syn.


Denna plats ger mig ro. Underbara Hjärnevallen.

Kian hinner strikea en posé innan han ska skjuta mot mål.

Likes

Comments

Nu kom dagen. Lite senare än vad både jag och Denise hade räknat med faktiskt. Både jag och Denise har glasögon och jag har haft ett ganska stort synfel sedan tidig ålder som aldrig vart upptäckt i tid och därmed aldrig kunde läka ut på rätt sätt. Denise vet jag inte vad hon har för fel på sina 2 ögon men att hon ser dåligt kan inte undkomma någon när hon inte har glasögon på sig då hon knappt ser sin egna handflata haha.

Nu vart det iallafall dags för Alicia att få glasögon. Det upptäcktes vid en kontroll hos BVC och tur var väl det så man i god tid kan försöka påverka hennes ögon till det bättre. Att få glasögon i en sån tidig ålder som Alicia är i kan vara väldigt känslig. Vad ska kompisarna säga? Kommer jag behöva ha dessa hela livet? Tänk om någon retar mig i skolan?
Jag kommer själv ihåg när jag fick mina glasögon. Jag var 7 år ungefär och tyckte det var det jobbigaste som hade hänt mig i hela mitt liv. Jag ville oftast inte ta på mig dom när jag skulle iväg till skolan utan valde hellre att försöka sitta så långt fram i klassrummet för att kunna se vad fröken skrev på tavlan. När någon frågade mig om jag hade glasögon så nekade jag. När mina kompisar kom hem till mig så gömde jag dom. Men varför varför varför är denna sak så känslig i så tidig ålder? Enda förklaringen jag kan komma på är att man känner sig annorlunda, man är helt enkelt inte som alla andra barn som har bra syn och som kanske inte behöver ha glasögon.

Alicia fick iallafall från den dagen hon fick beskedet hela tiden positiva ord från både mig och Denise samt hennes syskon. Vi ville uppmuntra henne att faktiskt använda dessa så mycket det bara går och då får man försöka göra det på ett snyggt sätt. Vi förklarade att alla som har glasögon i familjen är de som bestämmer och att använder man glasögonen varje dag kanske den goda ögonfen ser detta och belönar med någonting. Énkel barnpsykologi men ack så verksamt det har varit. Hela dagen har hon haft på sig sina glasögon. Hennes syskon är måna om att man ska vara försiktiga när man leker ute och att man kanske inte är lika "up in the sky" i lekarna. Det är syskonkärlek det.

Likes

Comments

Idag så var hela familjen lediga både från jobb och skola och då passade vi på att åka iväg på en liten miniutflykt. Denise väckte mig med att viska ordet "Sagostig" i örat och efter lite googlande då jag aldrig hört talas om denna plats så bestämde vi oss för att åka dit. Då vi bor ungefär en timmes bilfärd från denna plats planerade vi att åka ganska tidigt på dagen. Detta som många andra gånger var svårt att hålla efter och tiden drog som många gånger förut iväg och vi kom inte iväg förens vid 12 tiden? Barnfamilj och tider = 50% chans att lyckas.


Väl framme så visste vi inte så mycket om denna stig mer än att det faktiskt är en dopgåva till Estelle från Östergötlands län. Vi visste också att den var i lagom längd för barnen så våra virvelvindar till barn skulle hålla sig sysselsatta och inte tråka ut sig själva. Stigen i sig var iallafall utformad så att man skulle hjälpa en hare att hitta sin vän som hade sprungit iväg och detta igenom att läsa skyltar och följa vissa instruktioner. Ett ganska roligt koncept då våra barn direkt vart engagerade i att fortsätta stigen ut och hjälpa haren i nöd. Promenaden i sig tog sammanlagt 20-25 minuter och omgivningen i form av tåkern samt skogen gjorde inte vandringen sämre heller. Det vart en 10/10 i betyg både från barn och vuxna.

Likes

Comments

En familj på 6 familjemedlemmar.
En familj som ivrigt väntar på det underbaraste livet kan ge.
En familj som i vått och torrt, kaos och lycka står starkare för varje dag.
En familj där man sätter varje egen individ i centrum.


Vi är en familj som bor i lilla samhället Nykyrka, någon mil utanför Motala. Ett mysigt samhälle där många känner många och där det hela tiden finns liv och rörelse i form av många barn och mycket annan aktivitet. De 2 stora barnen i familjen går i 2:an respektive 1:an i skolan medans Alicia och Vidde spenderar tid inne på förskolan. Jag och min sambo jobbar inom vård och omsorgs sektorn där oregelbundna tider varvat med helgsarbete förekommer. Detta kombinerat med att fotboll och många andra aktiviteter ska genomföras så har vi ett ganska fullspäckat schema tillsammans. Men vilken familj har inte det oavsett hur liten eller stor den är? Vi anpassar oss helt enkelt efter hur situationerna uppstår och vi gör det med bravur. (Det lät kaxigt men sanningen kan vara lite dryg ibland, eller?)

Meningen med denna nyuppstartade blogg är iallafall enkel: Vi vill visa hur våran vardag ser ut i form av bild och text. Väldigt många inlägg av humoristisk karaktär kommer laddas upp men även den viktiga biten av seriositet kommer finnas där. Vi är trots allt en enkel och vanlig familj som vaknar varje dag tillsammans med glimten i ögat och känslan av att livet är underbart. Hoppas ni kommer trivas att läsa de kommande inläggen.




Denna bild sammanfattar våran familj. Ett stort jäkla hjärta på det.

Likes

Comments