Header

Att ha 4 barn kan beroende på hur man uppfostrar dom innebära kaos och oreda i hemmet. Det kastas leksaker hit och bilar dit. Det ligger kläder på golvet och hänger trosor i taket, typ. Vi försöker hela tiden här hemma hålla efter för att aldrig hamna i en situation där man känner att det är äckligt att komma hem. Många gånger när man kommit hem till andra personer så kan man få den där känslan av att man gärna inte vill kliva framåt för att riskera att få skit under fötterna, den känslan är ju sådär om jag ska vara ärlig.
Fine, vi har inte alltid städat och vi har inte alltid kliniskt rent men nog fan för att ha 4 barn så är det fräscht. Denise har efter att gått hemma nästan 1 år hållt efter väldigt väl och jag har nog mycket att tacka henne för att det varit så städat som det är.

En vagn mitt i rummet kan mycket väl hända här hemma. Lite random ställe att placera den på men den gör sig fint där.

Tjejernas rum som just för "tillfället" bor tillsammans innan vi hittar något större att bo i. Hyffsat städat må jag endå säga för att vara 2 tjejer som lever här inne.


Tillsammans med barnen så har vi försökt att skapa en städardag och den brukar oftast falla ut på söndagar alternativt fredagar innan helgen startar. Då ska alla vara lika delaktiga i att se till att hemmet är fint och allting är upplockat och satt på sina rätta ställen.
Jag anser nog att vi lever i ett organiserat kaos endå.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det finns få saker i världen som skänker mitt sinne och kropp fullständig ro. En av sakerna är iallafall fotbollen där jag spenderar ganska mycket tid i och runtomkring när jag inte är hemma. Då jag är tränare i Medevi så blir det väldigt mycket planering och många olika resor runt om i Östergötland. Detta tar som tidigare skrivet mycket tid och det råder nog skiljda meningar här hemma på om fotbollen faktiskt är så viktig som jag får den till att bli. För mig är den det då jag sedan 6 års ålder levt med fotboll som största intresse och det kommer nog aldrig dö ut riktigt. Denise visste faktiskt om vad hon gav sig in på när vi träffades och började umgås, eller? Hade hon vetat om att jag var så här tokig i fotboll hade hon nog letat vidare i världen efter någon mer sansad person med mer hjärna och mindre fotboll.
Vilket fall som helst, vi har alltid tjatat på varandra om att sätta Kian på fotbollsskola och för ungefär 1 månad sen fick han börja nere på IP och Maif där även hans kusin spelar. Det var ett väldigt bra val såhär i efterhand då både Kian och vi behöver komma ut mer på sådana här saker samt att Maif har en väldigt bra organisation när det kommer till fotbollen och att utveckla ungdomar. Vi får se vart det leder och om han fortsätter ha intresset för fotbollen framöver. Vi har iallafall bokat en resa till Stockholm och Friends arena för att se Sverige-Luxemburg i VM-kvalet och då är det bestämt att Kian får följa med. Jag hoppas innerligt att han tycker det är underhållande och att det ger han mer motivation för att fortsätta spela och utvecklas. Det låter fel att redan nu försöka hjärntvätta honom men ska det bli något fotbollsproffs så är det tidig ålder som gäller. Tänk om 15-18 år när Kian och Vidde springer ut tillsammans på Old trafford och spelar för Manchester United, vilken syn.


Denna plats ger mig ro. Underbara Hjärnevallen.

Kian hinner strikea en posé innan han ska skjuta mot mål.

Likes

Comments

Nu kom dagen. Lite senare än vad både jag och Denise hade räknat med faktiskt. Både jag och Denise har glasögon och jag har haft ett ganska stort synfel sedan tidig ålder som aldrig vart upptäckt i tid och därmed aldrig kunde läka ut på rätt sätt. Denise vet jag inte vad hon har för fel på sina 2 ögon men att hon ser dåligt kan inte undkomma någon när hon inte har glasögon på sig då hon knappt ser sin egna handflata haha.

Nu vart det iallafall dags för Alicia att få glasögon. Det upptäcktes vid en kontroll hos BVC och tur var väl det så man i god tid kan försöka påverka hennes ögon till det bättre. Att få glasögon i en sån tidig ålder som Alicia är i kan vara väldigt känslig. Vad ska kompisarna säga? Kommer jag behöva ha dessa hela livet? Tänk om någon retar mig i skolan?
Jag kommer själv ihåg när jag fick mina glasögon. Jag var 7 år ungefär och tyckte det var det jobbigaste som hade hänt mig i hela mitt liv. Jag ville oftast inte ta på mig dom när jag skulle iväg till skolan utan valde hellre att försöka sitta så långt fram i klassrummet för att kunna se vad fröken skrev på tavlan. När någon frågade mig om jag hade glasögon så nekade jag. När mina kompisar kom hem till mig så gömde jag dom. Men varför varför varför är denna sak så känslig i så tidig ålder? Enda förklaringen jag kan komma på är att man känner sig annorlunda, man är helt enkelt inte som alla andra barn som har bra syn och som kanske inte behöver ha glasögon.

Alicia fick iallafall från den dagen hon fick beskedet hela tiden positiva ord från både mig och Denise samt hennes syskon. Vi ville uppmuntra henne att faktiskt använda dessa så mycket det bara går och då får man försöka göra det på ett snyggt sätt. Vi förklarade att alla som har glasögon i familjen är de som bestämmer och att använder man glasögonen varje dag kanske den goda ögonfen ser detta och belönar med någonting. Énkel barnpsykologi men ack så verksamt det har varit. Hela dagen har hon haft på sig sina glasögon. Hennes syskon är måna om att man ska vara försiktiga när man leker ute och att man kanske inte är lika "up in the sky" i lekarna. Det är syskonkärlek det.

Likes

Comments

Idag så var hela familjen lediga både från jobb och skola och då passade vi på att åka iväg på en liten miniutflykt. Denise väckte mig med att viska ordet "Sagostig" i örat och efter lite googlande då jag aldrig hört talas om denna plats så bestämde vi oss för att åka dit. Då vi bor ungefär en timmes bilfärd från denna plats planerade vi att åka ganska tidigt på dagen. Detta som många andra gånger var svårt att hålla efter och tiden drog som många gånger förut iväg och vi kom inte iväg förens vid 12 tiden? Barnfamilj och tider = 50% chans att lyckas.


Väl framme så visste vi inte så mycket om denna stig mer än att det faktiskt är en dopgåva till Estelle från Östergötlands län. Vi visste också att den var i lagom längd för barnen så våra virvelvindar till barn skulle hålla sig sysselsatta och inte tråka ut sig själva. Stigen i sig var iallafall utformad så att man skulle hjälpa en hare att hitta sin vän som hade sprungit iväg och detta igenom att läsa skyltar och följa vissa instruktioner. Ett ganska roligt koncept då våra barn direkt vart engagerade i att fortsätta stigen ut och hjälpa haren i nöd. Promenaden i sig tog sammanlagt 20-25 minuter och omgivningen i form av tåkern samt skogen gjorde inte vandringen sämre heller. Det vart en 10/10 i betyg både från barn och vuxna.

Likes

Comments

En familj på 6 familjemedlemmar.
En familj som ivrigt väntar på det underbaraste livet kan ge.
En familj som i vått och torrt, kaos och lycka står starkare för varje dag.
En familj där man sätter varje egen individ i centrum.


Vi är en familj som bor i lilla samhället Nykyrka, någon mil utanför Motala. Ett mysigt samhälle där många känner många och där det hela tiden finns liv och rörelse i form av många barn och mycket annan aktivitet. De 2 stora barnen i familjen går i 2:an respektive 1:an i skolan medans Alicia och Vidde spenderar tid inne på förskolan. Jag och min sambo jobbar inom vård och omsorgs sektorn där oregelbundna tider varvat med helgsarbete förekommer. Detta kombinerat med att fotboll och många andra aktiviteter ska genomföras så har vi ett ganska fullspäckat schema tillsammans. Men vilken familj har inte det oavsett hur liten eller stor den är? Vi anpassar oss helt enkelt efter hur situationerna uppstår och vi gör det med bravur. (Det lät kaxigt men sanningen kan vara lite dryg ibland, eller?)

Meningen med denna nyuppstartade blogg är iallafall enkel: Vi vill visa hur våran vardag ser ut i form av bild och text. Väldigt många inlägg av humoristisk karaktär kommer laddas upp men även den viktiga biten av seriositet kommer finnas där. Vi är trots allt en enkel och vanlig familj som vaknar varje dag tillsammans med glimten i ögat och känslan av att livet är underbart. Hoppas ni kommer trivas att läsa de kommande inläggen.




Denna bild sammanfattar våran familj. Ett stort jäkla hjärta på det.

Likes

Comments