Header

Hej alla goa! 🌸

Dålig uppdatering, jag vet. Men se det som en positiv grej; livet går framåt och framtiden ser ändå ljus(are) ut!

Jag lever, jag har livsglädje, jag kämpar trots återfall, jag står upp och jag är stark. Ja, jag brukar inte prata gott om mig själv, men stark är något jag faktiskt kan säga att jag är, och stolt är jag med!

Nu skulle jag behöver er hjälp; vad vill du att jag ska skriva om? Mina erfarenheter kring något, ren fakta, frågor om mig och mitt förflutna/nutid/framtid? Undrar ni något? Är det något jag borde upprepa eller skriva mer om?
BOMBA kommentarsfältet!! Ge mig tips, idéer & inspiration till att få bloggen aktiv igen och få mig fortsätta blogga!
Huvudämnet är psykiatri/psykisk (o)hälsa, men ni kan fråga om allting.

Kram,
Fansan ❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hej alla goa! 🌸

Ber om ursäkt för dålig uppdatering, hänt lite för mycket negativt senaste... Har verkligen inte mått på topp och mycket kaos m.m.

Men här har ni några bilder på en av de saker som piggar upp mig mest här i livet - glowsticks!! Har så otroligt roliga minnen med dessa och de lyser (bokstavligen haha) upp min emellanåt dystra vardag. Var ett tag sedan nu, så jag gick minsann in på BR Leksaker idag och köpte ehm... ett antal stycken haha! ⭐️

Ha det bäst, och glöm inte att ta hand om er själva!

Kram,
Fansan ❤

Likes

Comments

OBS!!! Rekommenderar inte er som är lättriggade att kolla på dessa, vill inte få någon att må sämre. Men jag personligen gillar att kolla på filmer/serier som jag kan relatera till, det är en slags trygghet! Men jag bara varnar er för eventuella triggers i dessa filmer & serier.


1. Film - Girl Interrupted (Stulna År)

Handlar om en ung kvinna som blir inlagd på ett mentalsjukhus på 60-talet efter ett självmordsförsök.
Min absoluta favoritfilm!!


2. Film - It's Kind Of A Funny Story

Handlar om en tonårskille som lägger in sig själv, men den psykiatriska ungdomsavdelningen
på sjukhuset är under renovering, så han hamnar på den vuxna avdelningen.


3. Film - Side Effects

Handlar om en kvinna som börjar med en ny medicin som inte tidigare har provats,
men allt är inte som det verkar och filmen får en riktigt oväntad vändning.


4. Film - Thinspiration (Starving In Suburbia)

Handlar om en tjej med en ätstörning, och man får följa hennes farliga resa genom detta.


5. Serie - 13 Reasons Why (13 Skäl Varför)

Handlar om en tjej i highschool som tar sitt liv - men hon lämnar efter sig
ett antal kasettband där hon berättar om vilka som är skyldiga till hennes
självmord, och varför.

Likes

Comments

Hej alla goa! 🤗🌸

Igår hade jag en riktig ta-hand-om-mitt-ansikte-dag! Framåt kvällen djuprengjorde jag ansiktet och sen satte på den sötaste ansiktsmasken från Korea!!
Hur gullig är den inte? 😍 Mitt ansikte blev sååå lent och helt magiskt fräscht!

Men, vad ville jag få fram med detta?
Jo, jag tänkte bara påminna er om en sak; glöm inte bort att våga skämma bort er själva ibland, och ta hand om er kropp!!
Kroppar är fantastiska, alla storlekar och typer. Tänk bara på hur mycket de kan ta, hur mycket vissa kroppar står ut med och hur de funkar och kämpar för att fungera för just dig! Tänk bara på allt dom kan göra!!
Alla kroppar är bra kroppar, oavsett utseende, jag tycker du ska vara stolt över din kropp, för den duger precis som den är, är jättevacker och helt fantastisk på alla sätt.

Så glöm inte att ta en day off emellanåt och bara ta hand om er själva, för det förtjänar ni!!

Kram,
Fansan 🎀

Likes

Comments

Hej alla goa! 🌸
Idag tänkte jag berätta om mina erfarnheter kring dagvården (även kallat mellanvård).
Det är, som det låter, ett mellanting mellan slutenvården och öppenvården. Man går dit varje dag (där jag gick var det 3 veckor, men man kunde gå flera gånger) och är där över dagen, sedan åker man hem. Inte som att vara inlagd alltså, man sover inte över och man har mer frihet!

Jag började där för att inläggning var inte riktigt det jag ville och behövde, men öppenvården hjälpte inte. Så då gick jag på ett möte och fick en plats på mellanvården!
Det var väldigt DBT*-inriktat där, på ett bra och lagom sätt (just där jag gick) och det hjälpte mig otroligt!! Det är som en gruppterapi, man är där med andra människor som har problem och tillsammans med några personal inom psykiatrin så pratar man, lär sig hantera känslor, går på promenader, äter tillsammans, pratar väldigt mycket om saker och med varandra, stöttar och hjälper varandra.
Sjukt nervöst första dagen, men redan dag 3 var jag inne i gruppen och det var som att vi alla känt varandra länge! Suuuupermysig stämning och mellanvården hjälpte verkligen mig!

Man brukar göra upp ett schema tillsammans, anpassat för varje grupp, och det är många pauser. Så det är intensivt, men inte så man inte orkar. Lagom helt enkelt, och jag lärde mig såå mycket där, och mådde så bra under den tiden jag gick där!
Rekommenderar detta till er som inte vill/kan bli inlagda, men inte känner att ett samtal i veckan hjälper. Lärde mig jättemycket, lärde känna nya superfina personer och fick prata ut väldigt mycket, och fick mycket stöttning.

Under pauserna kunde man gå och spela pingis i idrottsrummet brevid, gå ut, rita, prata med de andra, sätta på musik i högtalarna osv! Rekommenderar mellanvård/dagvård faktiskt. Hjälpte som sagt mig enormt.

Har ni ytterligare frågor är det bara att lägga en kommentar, så svarar jag så bäst jag kan!❤

*DBT = Dialektisk Beteende Terapi, kommer ett inlägg om info & mina erfarnheter om detta om några dagar!

Kram,
Fansan 🎀

Likes

Comments

Hej alla goa! 🌸
Idag tänkte jag berätta vilka ångestdämpande mediciner jag prövat, och hur de funkat för mig.

OBS!!!
Mediciner överlag är extremt individuellt hur de funkar. Vissa behöver lägre doser, vissa de högsta. Vissa behöver de svagare och bättre medicinerna, medan andra bara svarar på starkare och farligare mediciner. Jag rekommenderar att testa ALLT som finns att tillgå som inte klassas som narkotikaklassat, då det är farlig, beroendeframkallande och helt enkelt inte bra.
Men för vissa, som tillexempel jag, fungerar det helt enkelt inte med det som inte är narkotikaklassat. Men jag rekommenderar att börja med atarax, funkar inte det "klättra uppåt" och stanna såfort du hittar det som funkar för just DIG! Försök hålla dig långt borta från t.ex bensodiazepiner. Funkar atarax, var glad över det. Jag önskar så att min kropp svarade på de svagare medicinerna, helt ärligt. Jag önskar även att lägre doser fungerade på mig, av hela mitt hjärta önskar jag detta. Men det funkar bara inte för mig. Det är även väldigt individuellt hur snabbt man vänjer sig vid en medicin, vissa vänjer sig snabbt och vissa kroppar vänjer sig aldrig.
Nu till inlägget:

Jag skriver i den ordningen jag testade de dom (i den mån jag kommer ihåg).

Atarax - Är ett antihistamin med bieffekten att göra en trött och därmed dämpa ångest. Detta funkade aldrig på mig, och jag prövade nästa.

Lergigan - Är även det ett antihistamin med bieffekten som gör en trött och ska därmed dämpa ångest. Denna fungerade bättre än atarax, men ändå inte hela vägen. Jag blev trött och kroppen "orkade inte" få ångest. Skönt, men jag vande mig för snabbt och tillslut funkade de inte. Min kropp ändrade sig även på det sättet att ju tröttare jag blir, ju mer ångest får jag. Därför fungerade inte Lergigan tillslut. (OBS! min kropp ändrades inte pga medicinen.)

Theralen - Denna fungerade länge för mig, tyvärr dock bara i de högre doserna. Därför tog jag det flytande, då det hade blivit alldeles för många tabeletter att svälja annars.
Men tillslut, återigen, vande min kropp sig och Theralen slutade fungera. Detta är den bästa icke-narkotikaklassade medicinen jag provat mot ångest dock!

Sobril/Oxascand (oxazepam) - Bensodiazepin-resan började här, tyvärr, och följande mediciner är även de narkotikaklassade & benso. Denna svarade jag äntligen bra på, och har för mig att jag tog ganska länge. Sån oerhörd lättnad.
Kommer inte riktigt ihåg varför, men medicinen slutade tillslut att fungera och jag testade nästa.

Stesolid (diazepam) - Funkade också riktigt bra, gjorde mig extremt lugn och avslappnad, ångestfri.
Fick höja dosen några gånger för kroppen vande sig, igen. Jag bytte tillslut än en gång då denna också slutade fungera. Tog den dock ganska länge har jag för mig(?)
Denna var en av de bästa jag testat och som fungerade bäst på mig. Dåliga var att jag blev väldigt impulsiv av, tappade hämningarna och skadade mig lättare & värre om jag tog denna.

Temesta (lorazepam) - Fungerade hyfsat har jag för mig, men gav inte riktigt fullt ut ångestdämpande så tog denna ihop med stesolid. Bra kombo för mig! Men enbart temestan fungerade tyvärr inte.

Xanor (alprazolam) - Min nuvarande, fungerade från början och trots att jag tagit länge fungerar den lika bra än! Dock har jag fått höja dosen några gånger, och det är inte alltid den fungerar men 99% av gångerna.
Ger mig lugn, en känsla av lättnad och tar i stort sett bort min ångest helt.

Som sagt, individuellt. För vissa fungerar inte xanor på t.ex men theralen är deras räddning. Det går inte att gå efter en annan människas erfarenheter när man ska testa nya mediciner, utan det gäller att testa och utvärdera själv för att hitta vad som är bra & fungerar på just dig.
Sen rekommenderar jag självklart inte att ta piller för att dämpa ångesten. Men i nödfall, kan det vara en tillfälligt bra lösning. Helst inte under en längre tid! Men detta är också individuellt.

Kolla in mitt inlägg "Ångestdämpande x5" för att hitta sätt att hantera din ångest på utan att ta tabletter eller skada dig! http://nouw.com/superfansan/angestdampande-x5-30566492

Likes

Comments

Hej alla goa! 🌸

Just nu sitter jag på tåget, och är lika stolt som alla gånger jag åkt tåg det senaste halvåret.
Nu kanske ni tänker "Va? Vad är det för big deal med att åka tåg?"
Ja du, jag ska förklara. För det är en väldigt big deal för mig.

När jag var som sjukast och självmordsbenägen kunde jag inte se ett tågspår utan att vilja lägga mig på det. Jag kunde inte se ett tåg utan att få impulsen att hoppa framför. Att åka tåg var inte ens på tal om, det enda jag ville med tågen var att dö.

Nu, i ett halvår ungefär, har jag åkt tåg massor med gånger utan några som helst problem!!

Även när jag inte var självmordsbenägen längre, så kunde jag inte gå nära ett tågspår. Jag ville inte halka in på de gamla tankebanorna och jag fick sån fruktansvärd ångest över att vara nära, på grund av flashbacks. Åka tåg var fortfarande inte på tal.

Tillsammans med min pojkvän som stöd satte jag mig ångestfylld på ett tåg i vintras och det började rulla. Jag kom över min tågskräck!
Nu åker jag tåg med glädje, SJÄLV(!!), för det går så himla mycket snabbare, och inte en enda impuls dyker upp när jag ser tågspåret!

Små framsteg som att kunna åka tåg igen, det är ändå ett framsteg. Alla framsteg bra! Smått eller stort, lika viktigt. Återfall är också okej, sålänge man kommer ihåg att resa sig igen och fortsätta kämpa. Återfall händer alla.

Kan inte ni berätta om era små eller stora framsteg ni gjort senaste halvåret? Skulle vara intressant att höra!
Även hur litet eller "töntigt" ett framsteg än kan låta i andras öron, är jag stolt över alla framsteg jag gör.

Kram,
Fansan 🎀

Likes

Comments

En av de många saker som är fel i denna värld, det är okunskapen, tabun & dömandet kring psykisk ohälsa/sjukdom.
Detta reagerar jag starkt på, t.ex när en medmänniska kallar en annan för "attentiowhore" för att hen vågar gå i kortärmat på sommaren, eller vågar dela med sig av sin historia.
Vi alla kämpar med någonting, vare sig det handlar om sig själv eller någon annan, psykiskt eller fysiskt, "litet" eller "stort", livshotande eller inte. Alla försöker överleva och hantera sina egna kamper, så vem är du att döma någon annan, när du inte i en enda sekund har gått i denna personens skor?
Hur kan man med, att kalla en människa som mår dåligt för uppmärksamhetshora?

VÅGA PRATA! OCH: VÅGA LYSSNA! Våga förstå.

Jag kämpar aktivt dagligen genom sociala medier och i verkliga livet, att bryta tabun kring psykisk ohälsa/sjukdom, krossa alla fördomar, hjälpa människor som har det tufft, och öppna folks ögon och sinnen.
Detta ämnet ska INTE tystas ner, viftas bort med ordet "attentionwhore" eller inte tas på allvar.

Något som gör mig riktigt arg är att det ska behöva gå så långt i dagens samhälle att man måste försöka begå självmord innan man får riktig hjälp, och ibland inte ens då. Eller att man inte blir antagen till ätstörningsenheten för att man "väger för mycket". Sjukt.
Man ska få den hjälpen man behöver innan det hinner gå så långt. TA FOLK PÅ ALLVAR! Mår man dåligt så gör man, då behöver man hjälp. Det behöver inte vara livshotande för att det ska vara farligt, hjälper man inte en människa som mår dåligt kommer det bli livshotande tillslut ändå.
Varför inte bara hjälpa din medmänniska från början?

Psykvården kan förbättras på så många sätt, inte minst tvångsvården.
Här är mitt inlägg om några gånger jag blivit riktigt dåligt orättvist behandlad, både i öppenvården och slutenvården.
http://nouw.com/superfansan/daligt-bemotande-inom-psykiatrin-30501754?cache=187867199

Våga prata om ämnet, våga lyssna och våga förstå. Psykisk ohälsa & sjukdom är inget val.

Likes

Comments

Hej alla goa! 🌸
Nu är jag hemma i Sverige igen efter en veckas semester på Cypern, en riktigt härlig och välbehövd solsemester med mycket skratt, bad & god mat! Gjorde gott för min psykiska (och fysiska) hälsa kan jag säga! Förhoppningsvis kommer tvångstankarna fortsätta hålla sig borta nu, för Cypern var riktig terapi.

Bilder från semestern lär dyka upp inom några få dagar, sålänge får ni en bild på dagens slayer-outfit, hihi.
Rosa adidas & en jumpsuit, kan inte bli bättre och mysigare!!

Kram,
Fansan 🎀

Likes

Comments

1. Skriv ner dina känslor & tankar.
Unna dig att gå och köpa en fin anteckningsbok och några pennor i olika färger.
Sätt dig sedan ner och skriv. Du behöver inte visa för någon, vill du dölja det du skrivit så gör du det. Vill du visa någon, så gör du det. Vad som helst bara du känner dig bekväm!
Skriv precis de tankarna du har i huvudet, en efter en för jag vet hur rörigt det är i huvudet vid ångest. Men försök att fokusera och skriv ner tanke efter tanke. Hur "pinsamt" eller "töntigt" du än kan tycka att det är. Det är ditt anteckningsblock, du styr över vem som får läsa.
Skriv ner alla känslor du känner i känslokaoset. Försök sortera ut dom en efter en och skriv ner känsla efter känsla som du känner.
Tanken med detta är att du ska sortera ut kaoset & röran, hitta mönster och få förståelse över varför du känner som du gör. Samtidigt som du bara får ösa ur dig precis allt. Rita bilder, skriv vad du vill, använd olika pennor för att understryka vissa saker för att fokusera tankarna på annat, distrahera dig så mycket som möjligt liksom.

2. Städa.
Hur tråkigt det än må låta, men genom att städa, sortera, damma, slänga saker, dammsuga osv kan du få utlopp för det du känner inombords. Samtidigt som du fokuserar tankarna på något helt annat, får kroppen att röra sig och när du sedan har städat klart har den värsta ångesten gått över - utan att du märkt det! Samtidigt som du får ett fint & mysigt resultat efteråt.

3. Testa olika sminkningar.
Plocka fram ögonskuggorna hörrni! Här ska sminkas!
Prova på nya, vågade eller neutrala sminkningar. Blir det inte bra? Tvätta bort och försök igen eller testa något annat! En rolig distraktion som kan ge glädje och framförallt; fokus på något annat.
Börja noggrant med basen (primer, foundation, puder) och fortsätt med contour, ögonskuggor, eyeliner, mascara. Tvätta bort och gör om igen! Testa på allt du kommer på!! En av mina favoritdistraktioner.

4. Blås såpbubblor!
Se det som en metafor; du blåser ut dina problem i en bubbla, som sedan flyger iväg och lämnar dig ifred. Senare spricker den men då har luften (som symboliserar problemen) redan lämnat din kropp! Det är inget du behöver oroa dig mer över.
Lättare sagt än gjort, men gör detta några gånger så lovar jag dig att det tillslut kommer ge dig ett lugn!
Bara att blåsa bubblor, gå runt i dom, fånga dom, spräcka dom, blåsa blåsa blåsa, ser hur stor man kan göra osv... det i sig ger faktiskt ett inre lugn och harmoni.
Passa på att ta några fina bilder när du ändå håller på, som du kan sitta och redigera sen för att få bort den sista ångesten/oron!

5. Kolla på en serie eller en film.
Ett av de sakerna som hjälpt mig mest med mina ångest-perioder är serier & filmer. Att få fly in i en annan värld, att få skratta, gråta, sitta spänd för att det är så spännande. Känna allt utom ångest, och som sagt; bara fly in i en annan värld för ett litet tag.
OBS!!! Tänk på att inte kolla på något som kan vara triggande, det ger en motsatt effekt och lär öka din ångest ännu mer.
Tips på några bra serier:
Friends/Vänner
Scrubs
Orange Is The New Black
Orphan Black
Family Guy
Hannibal
Gotham
The Simpsons

Likes

Comments