The Netherlands


Jo lentokentälle saapuessani minulle tuli sellainen olo että miksi ihmeessä en ole käynyt tällä aikaisemmin? Ihana mesta! Tunnelma oli rento ja kaupungista sai kivan sekoituksen sellaista suurkaupunki- ja ”pikkukylä”-fiilistä. Juusto maistui mahtavalle, budi tuoksui makealle ja kapeat talot kanaalien varrella loivat melkein jopa satumaisen tunnelman. ”Must see” jutuista ehdittiin kokea muun muassa kanaaliristeily, Red Light District ja Vondelpark. Tutustuttiin myös kansainvälisiin tyyppeihin Amsterdamin yössä, syötiin street foodia ähkyyn asti ja seurattiin kaupungin menoa yhdeltä jos toiseltakin terassilta.

Koska Amsterdamissa polkupyörät on se juttu, muu kuin kaksipyöräisen vuokraaminen ei tullut kuuloonkaan. Halpaa, hauskaa ja helppoa… Vai oliko sittenkään? Pyörällä pääsee kieltämättä paikasta toiseen nopeasti ja vaivattomasti (mäkiä kun ei ole), kunhan vain ensiksi oppii tavoille. Toisin kuin suomessa, pitää muistaa että pyöräilijä on liikenteessä hyvin pitkälti etuoikeutettu. Ellei tätä pidä mielessä saattaa käydä köpelösti, sillä paikalliset pyöräilevät erittäin määrätietoisesti ja lujaa. Sunnuntai-pyöräilijän kannattaa suosiolla suunnata vaikka puistoon polkemaan. Siitä huolimatta että pyöräilevät turistit ärsyttävät monia paikallisia, kaikki heistä tuntuivat kuitenkin olevan sitä mieltä että pyörän selästä kaupungin kokee kaikista parhaiten.

(Ainoa asia mitä Amsterdamin reissusta jäi hieman kaivelemaan oli asiakaspalvelu, tai oikeastaan sen olemattomuus. Vain harvoissa paikoissa asiakaspalvelu kuului käytäntöön, jolloin tämä enemmän tai vähemmän tahallinen "töykeys" pääsi hieman yllättämään.)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Brazil

DAGS ATT ÅKA HEM!… Insåg jag när jag vaknade klockan 10, dvs mindre än 3 timmar före avresan. PANIK PANIK PANIK. Efter snabbaste tandborstningen någonsin packade jag väskan och hoppade i bilen. Stackars Sylvia fick gasa iväg mot flygplatsen med en superstressad Eva på baksätet, som halvvägs ut ur Lagoa märkte att telefonen blivit kvar i Pedros rum. Alltså ei juma.... MEN lyckligtvis hann jag checka in på flygplatsen i tid, med telefonen i behåll! Efter ett sista häng med Pedro och hans söta mamma var jag tvungen att ge mig av mot säkerhetskontrollen. Att säga adjö till dessa två var något av det svåraste jag gjort på länge. Jag skulle aldrig ha vågat önska mig en lika fin värdfamilj i Rio.

Bakfull och äcklig, men nöjd och lycklig, reste jag problemfritt ända hem till Åbo. Till mamma. Till rågbröd.

Likes

Comments

Brazil


Sista dagen i Rio! På förmiddagen, när solen sken och livet var härligt, beställde jag och Pedro en Uber, tog riktning mot Sugarloaf Mountain och åkte cablecar upp till toppen. När vi beundrat vyerna och fotat aporna en stund, blev luften plötsligt kall och omgivningen färgades grå. Vi insåg att vi var inne i ett moln. Istället för att omedelbart åka ner tillsammans med de andra turisterna, bestämde vi oss för att stanna kvar och se hur det känns att befinna sig i mitten av ett regnmoln. Jag kan berätta för er att det känns blött och kallt, och vi märkte fort att det inte varit ett av våra bästa beslut hahahah. När vi tagit oss tillbaka ner på marken fanns det inte längre några Ubers i närheten, så vi fick ge oss ut i ösregnet och leta reda på en traditionell taxi. Vi blev blöta och besvikna (för det fanns inget godis i taxin, så som det finns i en Uber) och fattiga (för jumaleishön vad det kostade att åka taxi i jämförelse med vad vi var vana vid i en Rio-Uber).

Då det slutade regna tog vi cykeln till Ipanema för dagens (och mitt tills vidare sista) açai-intag. Jag passade också på att köpa lite presenter till Sylvia och dricka en sista kopp brasilianskt kaffe.

På kvällen drack vi Cuba Libres i en penthouse i Lagoa och dansade till brasilian funk i Barra. Planen var att ta det lugnt, bara dricka några och lägga oss i tid, men när jag för första gången under kvällen såg på klockan visade den 5:20 och jag var fortfarande inte hemma. #mitenmeninoinniinkuomastamielestä


Likes

Comments

Brazil


Eftersom jag älskar vackra stränder ägnade vi min nästsista dag åt strandhäng på en speciellt vacker strand. Jag, Pedro och Bernardo åkte nämligen till den ”hemliga” Joatinga beachen. Stranden är så att säga hemlig för att den omgivande naturen effektivt gömmer den och för att det således kan vara svårt att ta sig dit. Dessutom fylls stranden mest av cariocas och gringos hittar sällan dit. På stranden spelade vi (något i stil med) strandtennis och bodysurfade tills solen och hettan började kännas i kroppen och jag (igen hahahah) blev väckt i en sandgrop där jag i misstag hade somnat.

När vi var hemma i Lagoa igen var mitt hår ett värre kaos än någonsin förr. Varken en noggrann tvätt eller en ordentlig conditioning-kur kunde lösa ut ens en bråkdel av knophelvetet som tagit över mitt huvud. Som om jag inte redan blivit bortskämd hemma hos min värdfamilj (seriöst detär som att bo på ett hotell), förvandlades sovrummet till ett spa där diverse familjemedlemmar kammade mitt hår, redde ut knopar och gav de stackars topparna en riktig lyx behandling med hjälp av olika sorters krämer. Det lockade mig mer och mer att stanna i Rio än att ta flyget hem på lördag…

På kvällen insåg jag hur lite tid jag hade kvar i Brasilien och fick lite shopping-panik. Jag var exempelvis i stort behov av nya Converse och ville köpa dem i Rio hellre än i Finland, där skorna kostar 40 euro mer än i Brasilien. Efter att ha hittat rätt färg och storlek på mina skor, hoppade vi på cykeln och rullade till ett ställe i Gávea där vi drack billig öl och jag träffade såväl bekanta som främmande brasilianska ansikten. Inom några timmar hade den relativt tomma ”bargatan” fyllts av studeranden och trots att det var en helt v​anlig torsdagskväll, gjorde den fullproppade gatan, pop-up barerna och musiken så att det kändes som om en festival kommit till stan. By the way träffade jag en brasiliansk kille som varit på utbyte i Finland, lärt sig finska och till och med tatuerat sig med ”sisu”:D


Likes

Comments

Brazil


Idag bjöd Sylvia oss på en dag i Centro. Vi började med att besöka Museo do Amanhã (nice!) och fortsatte därifrån bland annat till några gamla kyrkor, Theatro Municipal och Confeitaria Colombo.

Likes

Comments

Brazil

Dagen började med en shoppingrunda på tumanhand med Pedros mamma. Vi försökte hitta en hatt till henne och bikinis till mig. Mina egna bikinis var tydligen heeeeelt för stora, eftersom Europa-storlek klassas som typ extra large i Brasilien, så jag gick med på att ge de brasilianska simdräkterna en chans. Jag var dock helt för bakfull för att göra några som helst beslut, vilket slutade med att jag gick hem tomhänt. På eftermiddagen hade jag, Pedro och Alessandro planerat att åka till Sugarloaf, men eftersom vädret var dåligt bestämde vi oss för att åka hem till Bernardo istället. Trots att det regnade, var det jätte varmt och extra fuktigt i luften, så vi simmade i Bernardos pool tills vi var skrynkliga som russin och himlen lystes upp av blixtar och vi kände oss tvungna att lämna vattnet.

Likes

Comments

Brazil


HANG GLIDE! No words needed. Siistigaste jag gjort under hela resan!!!

Efter ett tack och hej till min instruktör Fábio, som flög med mig över São Conrado, mötte jag upp Pedro och Alessandro  som väntade på mig uppe i bergen. Tillsammans vandrade vi upp till toppen av Pedra Bonita (”vackra stenen”), där jag passade på att gå lite för nära kanten av stupet och göra en miljon misslyckade försök att fånga hela vyn på bild (mission impossible). När det började kurra i våra magar var det dags att ge oss av. Vi hoppade över rötter och stenar i skogen tills vi kom till en väg och liftade sedan vidare ner till stranden där vi parkerat vår bil. Efter en snabb açai-paus var den helt fantastiska förmiddagen slut och det var dags att returnera den relativt sandiga och semiskitiga hyrbilen, chilla hos Bernardo och dricka öl i Botafogo.

Likes

Comments

Brazil


Idag åkte vi till Niterói och klättrade upp på Costão de Itacoatiara. Det var seriöst lite skrämmande att ta sig upp på berget eftersom vi på riktigt fick klättra upp för EN VÄGG av sten. Jag tyckte ändå mest det var spännande och roligt att klättra/springa upp på berget, men Pedro som tydligen har höjdskräck tyckte inte det var lika roligt hahahahahah stackarn.

När vi (helskinnat) klarat oss ner på plattmark igen, åt vi smörgåsar och drack kokosvatten på stranden. Vi svettades som grisar (det var typ lite extra hett idag), men eftersom havsvattnet luktade lite konstigt (föroreningar….), skippade vi simmandet och åkte hem och duschade istället. Fräscha och nöjda med oss själva tog vi hemmakväll, åt sushi och chillade med familjen resten av dagen.

Likes

Comments

Brazil


Nu gällde den tidiga väckningen helt på riktigt. Vi steg upp ungefär klockan sju, åt frukost och släpade oss till bilen. Sedan åkte vi kors och tvärs över Rio för att plocka upp folk tills bilen var (över)full och tog riktning mot Praia da Barra da Tijuca. På stranden surfade killarna medan jag sov (igen hahahahah). Det var molnigt, men jag gömde mig för säkerhetsskull under en duk så att jag inte skulle bränna mig ännu mer.

När vi på eftermiddagen var tillbaka i Rio var alla hungriga och beställde därför varsin portion açai och pastels. Jag och Pedro tappade kontrollen totalt och åt sammanlagt nästan 2 liter açai… Jag mådde så illa resten av dagen att jag inte kunde röra på mig. FY FAN VAD GÖTT!? 

På kvällen, när jag/vi äntligen börjat må bättre, åkte vi till ett ställe som påminde mig lite om en sommarkväll vid åstranden i Åbo. Stället bestod av en mur vid vattenbryn i Urca där folk drack öl, åt pastels och lyssnade på musik. Senare på kvällen mötte vi upp några av Pedros tjejkompisar i en cool bar, där vi hängde ända tills klockan var nästan ett på natten och vi var så hungriga att vi måste åka hem för att äta (en lite väl sen) middag.

Likes

Comments

Brazil

Den här morgonen var planen att stiga upp JÄTTE TIDIGT för att hinna till stranden när vågorna är som bäst för surfing. Först var jag lite panikslagen över planen men kände på mig att den tidiga väckningen var dömd att misslyckas… Och jag hade rätt; vi vaknade 4 timmar senare än vi hade planerat. Tack och lov. Efter en stadig frukost åkte vi till stranden där Pedro fick surfa i ”lite sämre” vågor och jag solade. Eller rättare sagt somnade. Och brände mig trots 50+ solkräm!

Efter ett sista häng med Pedros pappa var det dags att åka tillbaka till Lagoa, där vi skulle möta upp ett gäng killar. Jag var röd som en tomat och vägrade först lämna huset, men blev tvungen att ge mig när Pedro lovade bjuda mig på açai och kall öl om jag följer med. Man tackar inte nej till sådant. Inte jag i alla fall.

Likes

Comments