Och så har åter två veckor rullat förbi i bara ett ögonblick. Nu vågar jag redan påstå att vardagen är i full gång: jag har varit tvungen att plugga, skriva en tentamen och spenderat några dagar i sjukstugan (snuvan som jag hittills lyckats undvika men som attackerat nästan alla andra utbytesstuderanden, gick sist och slutligen an också på mig, hårt). Men att vardagen har börjat betyder trots allt inte att livet här har blivit tråkigt!

Efter mitt livs första besök till Systembolaget någon vecka sedan har det till exempel ordnats tacolunch och pre-drinks, Final Banquet (dvs. en finare avslutningsfest till välkomstveckorna) för utbytesstuderandena, födelsedagsfest i tvättstugan och en ”i’m never gonna drink again”-bakis/darra/hangover då jag seriöst trodde jag skulle dö. Som pricken på i:et tappade jag rösten fullständigt och gick på ljudlöst i hela tre dygn… (Jag undrar om jag någonsin kommer att lära mig hantera min röst på ett friskare sätt).

På Alla hjärtans dag drog jag och några tjejer till Majorna på vändags-fika i Café Biscotti. Vi åt semla, drack gott kaffe och snackade skit så länge att jag nästan fick ångest över att jag inte satt hemma och pluggade till tenten som väntade bakom hörnet… Men även om tentamen som jag skrev klockan 8 följande morgon (dvs. innan min hjärna ens vaknat) inte gick helt så som den skulle, så sken solen för första gången på länge och det gick inte att sluta le! Inte ens när jag hoppade i fel spårvagn och åkte nästan hela vägen till Angered, kunde jag sluta le. Det tog mig bara lite längre att komma hem hahah. I slutet av veckan stod det för övrigt mera semlor på schemat samt ett besök till Göteborgs Konstmuseum, där vi bland annat hittade en liten bit av Finland i form av Tove Janssons konstutställning.

Likes

Comments

Jag har varken hunnit sova ordentligt, äta ordentligt eller motionera över huvud taget. Men det gör ingenting, för jag har blivit kär. Kär i Göteborg. Även om det är kallt och vädret är så trist att jag gärna väntar till våren med att föreviga det finaste i staden i fotografi, så är stämningen varm, mysig och väldigt välkomnande.

Eftersom det har hänt så mycket under de tre första veckorna i min nya studiestad, tänker jag inte berätta om allt jag har gjort i detalj, utan presenterar i stället några av sakerna som jag gillar mest i Göteborg just nu:

Människorna: Jag har fått träffa och bekanta mig med sjukt många människor från alla världens håll, såväl utbytesstuderanden som även andra filurer som av en eller annan orsak hamnat i denna underbara stad. Atmosfären är med andra ord väldigt internationell and I love it.

Kaféer och krogar: Det finns massor med ställen att välja på då man vill ”käka frulle”, fika, luncha, ta en öl eller unna sig med en snäppet finare middag. De bästa av kaféerna har jag hittat i fina Haga och det bästa sättet att inleda veckoslutet är att gå på After Work, dvs. en pub som bjuder på buffé när man köper en dryck. Senast betalade jag 35 kronor för en "stor stark" och fick middagen på köpet.

Kulturlivet: Det händer mycket i den här staden och speciellt om man är under 25 år (då man klassas som ungdom) eller studerande, så får man ta del av en hel del fint alldeles gratis. Hittills har jag bland annat besökt Göteborgs Filmfestival, några muséer, en ishockey-match och en sjukt nice spelning, utan att behöva spendera en enda krona.

Skärgården: den är fin, den är nära och den är gratis. Skärgård är skärgård, nuff said!

Under mina första veckor i Göteborg har jag även fått många nya vänner från bl.a. Sverige, Finland, Brasilien, Österrike, Tyskland, Holland, Frankrike, Turkiet, Ungern, Australien, England och Kanada. Jag har flyttat in högst upp på Mount Göteborg. Jag har spontanbesökt Borås. Jag har träffat Promoe. Jag slapp betala 1200 kronor i böter. Jag har fått väggarna målade, Internetuppkopplingen att fungera och inrett min lilla lägenhet med IKEA. Jag har studerat. Jag har haft träffat skåningar. Jag har missat spårvagnar. Jag har gått vilse. Jag har varit på kitchen-party, reggae klubb, handlespub och pubcrawl. Och jag har fikat väldigt, väldigt många gånger.

Likes

Comments


Jo lentokentälle saapuessani minulle tuli sellainen olo että miksi ihmeessä en ole käynyt tällä aikaisemmin? Ihana mesta! Tunnelma oli rento ja kaupungista sai kivan sekoituksen sellaista suurkaupunki- ja ”pikkukylä”-fiilistä. Juusto maistui mahtavalle, budi tuoksui makealle ja kapeat talot kanaalien varrella loivat melkein jopa satumaisen tunnelman. ”Must see” jutuista ehdittiin kokea muun muassa kanaaliristeily, Red Light District ja Vondelpark. Tutustuttiin myös kansainvälisiin tyyppeihin Amsterdamin yössä, syötiin street foodia ähkyyn asti ja seurattiin kaupungin menoa yhdeltä jos toiseltakin terassilta.

Koska Amsterdamissa polkupyörät on se juttu, muu kuin kaksipyöräisen vuokraaminen ei tullut kuuloonkaan. Halpaa, hauskaa ja helppoa… Vai oliko sittenkään? Pyörällä pääsee kieltämättä paikasta toiseen nopeasti ja vaivattomasti (mäkiä kun ei ole), kunhan vain ensiksi oppii tavoille. Toisin kuin suomessa, pitää muistaa että pyöräilijä on liikenteessä hyvin pitkälti etuoikeutettu. Ellei tätä pidä mielessä saattaa käydä köpelösti, sillä paikalliset pyöräilevät erittäin määrätietoisesti ja lujaa. Sunnuntai-pyöräilijän kannattaa suosiolla suunnata vaikka puistoon polkemaan. Siitä huolimatta että pyöräilevät turistit ärsyttävät monia paikallisia, kaikki heistä tuntuivat kuitenkin olevan sitä mieltä että pyörän selästä kaupungin kokee kaikista parhaiten.

(Ainoa asia mitä Amsterdamin reissusta jäi hieman kaivelemaan oli asiakaspalvelu, tai oikeastaan sen olemattomuus. Vain harvoissa paikoissa asiakaspalvelu kuului käytäntöön, jolloin tämä enemmän tai vähemmän tahallinen "töykeys" pääsi hieman yllättämään.)

Likes

Comments

DAGS ATT ÅKA HEM!… Insåg jag när jag vaknade klockan 10, dvs mindre än 3 timmar före avresan. PANIK PANIK PANIK. Efter snabbaste tandborstningen någonsin packade jag väskan och hoppade i bilen. Stackars Sylvia fick gasa iväg mot flygplatsen med en superstressad Eva på baksätet, som halvvägs ut ur Lagoa märkte att telefonen blivit kvar i Pedros rum. Alltså ei juma.... MEN lyckligtvis hann jag checka in på flygplatsen i tid, med telefonen i behåll! Efter ett sista häng med Pedro och hans söta mamma var jag tvungen att ge mig av mot säkerhetskontrollen. Att säga adjö till dessa två var något av det svåraste jag gjort på länge. Jag skulle aldrig ha vågat önska mig en lika fin värdfamilj i Rio.

Bakfull och äcklig, men nöjd och lycklig, reste jag problemfritt ända hem till Åbo. Till mamma. Till rågbröd.

Likes

Comments


Sista dagen i Rio! På förmiddagen, när solen sken och livet var härligt, beställde jag och Pedro en Uber, tog riktning mot Sugarloaf Mountain och åkte cablecar upp till toppen. När vi beundrat vyerna och fotat aporna en stund, blev luften plötsligt kall och omgivningen färgades grå. Vi insåg att vi var inne i ett moln. Istället för att omedelbart åka ner tillsammans med de andra turisterna, bestämde vi oss för att stanna kvar och se hur det känns att befinna sig i mitten av ett regnmoln. Jag kan berätta för er att det känns blött och kallt, och vi märkte fort att det inte varit ett av våra bästa beslut hahahah. När vi tagit oss tillbaka ner på marken fanns det inte längre några Ubers i närheten, så vi fick ge oss ut i ösregnet och leta reda på en traditionell taxi. Vi blev blöta och besvikna (för det fanns inget godis i taxin, så som det finns i en Uber) och fattiga (för jumaleishön vad det kostade att åka taxi i jämförelse med vad vi var vana vid i en Rio-Uber).

Då det slutade regna tog vi cykeln till Ipanema för dagens (och mitt tills vidare sista) açai-intag. Jag passade också på att köpa lite presenter till Sylvia och dricka en sista kopp brasilianskt kaffe.

På kvällen drack vi Cuba Libres i en penthouse i Lagoa och dansade till brasilian funk i Barra. Planen var att ta det lugnt, bara dricka några och lägga oss i tid, men när jag för första gången under kvällen såg på klockan visade den 5:20 och jag var fortfarande inte hemma. #mitenmeninoinniinkuomastamielestä


Likes

Comments


Eftersom jag älskar vackra stränder ägnade vi min nästsista dag åt strandhäng på en speciellt vacker strand. Jag, Pedro och Bernardo åkte nämligen till den ”hemliga” Joatinga beachen. Stranden är så att säga hemlig för att den omgivande naturen effektivt gömmer den och för att det således kan vara svårt att ta sig dit. Dessutom fylls stranden mest av cariocas och gringos hittar sällan dit. På stranden spelade vi (något i stil med) strandtennis och bodysurfade tills solen och hettan började kännas i kroppen och jag (igen hahahah) blev väckt i en sandgrop där jag i misstag hade somnat.

När vi var hemma i Lagoa igen var mitt hår ett värre kaos än någonsin förr. Varken en noggrann tvätt eller en ordentlig conditioning-kur kunde lösa ut ens en bråkdel av knophelvetet som tagit över mitt huvud. Som om jag inte redan blivit bortskämd hemma hos min värdfamilj (seriöst detär som att bo på ett hotell), förvandlades sovrummet till ett spa där diverse familjemedlemmar kammade mitt hår, redde ut knopar och gav de stackars topparna en riktig lyx behandling med hjälp av olika sorters krämer. Det lockade mig mer och mer att stanna i Rio än att ta flyget hem på lördag…

På kvällen insåg jag hur lite tid jag hade kvar i Brasilien och fick lite shopping-panik. Jag var exempelvis i stort behov av nya Converse och ville köpa dem i Rio hellre än i Finland, där skorna kostar 40 euro mer än i Brasilien. Efter att ha hittat rätt färg och storlek på mina skor, hoppade vi på cykeln och rullade till ett ställe i Gávea där vi drack billig öl och jag träffade såväl bekanta som främmande brasilianska ansikten. Inom några timmar hade den relativt tomma ”bargatan” fyllts av studeranden och trots att det var en helt v​anlig torsdagskväll, gjorde den fullproppade gatan, pop-up barerna och musiken så att det kändes som om en festival kommit till stan. By the way träffade jag en brasiliansk kille som varit på utbyte i Finland, lärt sig finska och till och med tatuerat sig med ”sisu”:D


Likes

Comments


Idag bjöd Sylvia oss på en dag i Centro. Vi började med att besöka Museo do Amanhã (nice!) och fortsatte därifrån bland annat till några gamla kyrkor, Theatro Municipal och Confeitaria Colombo.

Likes

Comments

Dagen började med en shoppingrunda på tumanhand med Pedros mamma. Vi försökte hitta en hatt till henne och bikinis till mig. Mina egna bikinis var tydligen heeeeelt för stora, eftersom Europa-storlek klassas som typ extra large i Brasilien, så jag gick med på att ge de brasilianska simdräkterna en chans. Jag var dock helt för bakfull för att göra några som helst beslut, vilket slutade med att jag gick hem tomhänt. På eftermiddagen hade jag, Pedro och Alessandro planerat att åka till Sugarloaf, men eftersom vädret var dåligt bestämde vi oss för att åka hem till Bernardo istället. Trots att det regnade, var det jätte varmt och extra fuktigt i luften, så vi simmade i Bernardos pool tills vi var skrynkliga som russin och himlen lystes upp av blixtar och vi kände oss tvungna att lämna vattnet.

Likes

Comments


HANG GLIDE! No words needed. Siistigaste jag gjort under hela resan!!!

Efter ett tack och hej till min instruktör Fábio, som flög med mig över São Conrado, mötte jag upp Pedro och Alessandro  som väntade på mig uppe i bergen. Tillsammans vandrade vi upp till toppen av Pedra Bonita (”vackra stenen”), där jag passade på att gå lite för nära kanten av stupet och göra en miljon misslyckade försök att fånga hela vyn på bild (mission impossible). När det började kurra i våra magar var det dags att ge oss av. Vi hoppade över rötter och stenar i skogen tills vi kom till en väg och liftade sedan vidare ner till stranden där vi parkerat vår bil. Efter en snabb açai-paus var den helt fantastiska förmiddagen slut och det var dags att returnera den relativt sandiga och semiskitiga hyrbilen, chilla hos Bernardo och dricka öl i Botafogo.

Likes

Comments


Idag åkte vi till Niterói och klättrade upp på Costão de Itacoatiara. Det var seriöst lite skrämmande att ta sig upp på berget eftersom vi på riktigt fick klättra upp för EN VÄGG av sten. Jag tyckte ändå mest det var spännande och roligt att klättra/springa upp på berget, men Pedro som tydligen har höjdskräck tyckte inte det var lika roligt hahahahahah stackarn.

När vi (helskinnat) klarat oss ner på plattmark igen, åt vi smörgåsar och drack kokosvatten på stranden. Vi svettades som grisar (det var typ lite extra hett idag), men eftersom havsvattnet luktade lite konstigt (föroreningar….), skippade vi simmandet och åkte hem och duschade istället. Fräscha och nöjda med oss själva tog vi hemmakväll, åt sushi och chillade med familjen resten av dagen.

Likes

Comments