View tracker

Ärlighet och förlåtelse..
Senaste veckan har varit helt upp och ner och all gick inte som man har planerat. 
Men en sak har jag bekräftat för mig själv: ärlighet och förlåtelse är det mest värdefullaste som finns. Hittade en bibeltext som bara fastnade direkt: " Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Och när jag har förlåtit, om jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort det för er skull och inför Kristus, (Andra Korinthierbrevet 2:10 ) ". 
Har aldrig varit en sån som bara gå runt och bär inom mig allt. Uppskattar väldigt högt ärlighet även den kan såra dig och göra ledsen en stund men i slutändan är jag tacksam för att du vill och är ärlig mot mig. Det är det som gör våran relation till en närmare relation. 
Så klart vissa saker kan man inte ändra eller glömma men viktigaste att man kan förlåta och gå vidare. 
Även om man kan bli en mittenpunkt emellan något man inte orsakat själv men som fick konsekvenserna av det då är det viktigt med förlåtelse. 
Jag äskar varje människa för alla sina sidor. Ingen är perfekt. Alla vi blev skapade så att vi kunde växa och mogna tillsammans. 
Denna lite osammanhängande inlägg avslutar jag med dessa ord som säger mer än man kan själv beskriv: " nu skall ni i stället förlåta och trösta honom, så att inte hans sorg blir så stor att han går under. Därför ber jag er att verkligen visa honom kärlek. (Andra Korinthierbrevet 2:7, 8 )"

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag har jag målat, bakat och tvättat och var den toppen hemmafru :). Men ett sån inlägg ska jag väl inte skriva..
Ikväll ska vi prata om gamla tider. Har alltid tänkt om jag skulle vara född i 1930talet och skulle så gärna vara i den tiden för en liten stund.
Kommer ihåg hur min mormor berättade för mig för första gången hur hon har träffat sitt livskärlek. Hur dom tog sina promenader och bara höll varandras händer och hur dom gav till varandra bara en puss och längtade till nästa gång dom skulle ses. Kommer ihåg hur den blicken och hennes röst med den mjuka och kärleksfulla känslan när hon berättade om det. Hur hon berättade att han var hennes första och sista. Det är kärlek det!! Hur underbart hon pratade om sina 2 barn och hur svårt det blev när han var borta ur deras liv alldeles för tidigt. När efter så många år av saknaden och fortfarande finns alla känslor kvar. Kommer ihåg när jag frågade henne hur visste hon att det var han då svarade hon: " jag kunde se oss gamla tillsammans".
Ja efter 17 år kommer jag dessa ord fortfarande och när jag ställde frågan till mig själv om det var han för mig så såg jag en bild framför mig: jag och han, landet, barnbarn och total lycka. Tänkte på hennes ord.. Och så klart kom hon med tips om att man ska inte göra mer än pussas innan bröllopet :)! Hon var ju för gullig!
Saknar henne oerhört mycket och speciellt våra stunder där jag var nyfiken och hon svarade på alla frågor.






Likes

Comments

View tracker

När vet man hur mycket ska man visa av sig själv? Hur mycket kan man säga och visa sina känslor? Mående? Saknad? Finns det gränsen eller något slags regel hur mycket är lagom och inte för mycket?
Hur mycket kan man berätta om hur stor saknaden är och att inte verka vara "mjukis" samtidigt? Inte verka vara lite löjlig och barnslig.. Och hur kan man veta om den personen du berättar det till kommer att förstå dig? 
Min saknad är enorm. Så enorm att jag vet inte vart ska jag ta vägen. Det var 2 år sen jag har träffat henne. Vill bara springa härifrån och komma till hennes famn. Mammas famn som är så trygg och varm oavsett vad. Att få höra bara hennes röst och känna att allt kommer att bli bra. Att få höra hennes röst och bara känna hennes gränslösa kärleken som är helt villkorslös!


Min mamma är min idol i livet! Hon är allt! Hon har lärt oss allt från när vi var små och fortfarande. Min mamma är den starkaste person jag har någonsin träffat som har klarat så mycket men ändå står på sina fötter och ler. Hon är bara vacker och underbar i allt hon gör och säger! 


!!! ! !!!
 
Det jag vill säga är tack till er mammor att ni gav oss eran kärleken redan när vi kom inte ens ut i världen. Tack för att ni har tålamod med oss och älskar oss för vad vi är!


Till min extra mammiii: tack för att du är så underbar och få mig att skratta! Du är en helt fantastisk svärmammi !!!
Vill önska er alla så klart ett gott nytt år!!!!  

Likes

Comments

Har funderat på hur kan två människor som var så nära varandra förut och har skapat något gemensam komma överens om hur saker och ting ska göras och sägas?
Min mamma och pappa skilde sig 12-13 år sen och ändå lyckades dom bli vänner och ta gemensamma beslut vad gäller oss, våran utbildning osv. Det är jag väldigt glad över och tacksam. Men så klart det är inte så för alla. Vissa människor kan inte acceptera vilja och beslut som den andra personen tar. Man kanske kan känna nästan hur desperat person är när den tappar kontrollen. Då allt det handlar om kontrollen. Om att bara ta fram sin egen vilja och behov utan att tänka på den andra vill och säger.
Har haft förhållande där det fanns den enorma kontrollbehovet. Där jag kunde knappt vara ifrån hemma en timme utan att bli uppringt 10 gånger. Lite svårt att förstå för en som har aldrig haft såna problem men varför gör man sitt liv så avancerat och svår? Varför inte bara släppa det och njuta. Njuta av det man har här och nu. Lyssna på vad andra säger och acceptera det. Lägga sig inte i något som har inte ens med dig och göra. Eller är det på grund av att man har inte släppt taget riktigt än? För att man kanske har insett vad man hade och vad man har nu..
Allt som skrevs nu här låter inte som det hänger ihop men i mina tankar på något konstig sätt gör det.

  • 440 readers

Likes

Comments

Föräldrar.. Det är ju de människor som ger oss allt: som ge oss den grunden i livet och uppfostran. Den uppfattning om vad livet kan ge oss och alla dessa kloka råd man får.
Kan fått den ära att vara om man kan säga så en extra förälder till en bustroll. Är ganska tacksam över den stora gåvan! Att kunna få känna den villkorslösa kärleken och all det ansvar. Att kunna få se den största leendet i vela världen som bara lyser upp hela rummet. Att kunna få se hur den lilla människa utvecklas, förändras och växer med varje dag jag ser henne. Att kunna få ta del av det i mitt liv, hennes och hans är något helt fantastiskt!! Hur mitt liv, hennes och hans blir vårt :). Det får inte beskriva med ord den kärlek de två människor ge. Det går inte beskriva den glädjen när man ser hur dom dansar tillsammans till hennes favoritlåt, hur dom leker tillsammans. Då inser jag att det är verkligen det jag längtat efter.
Med andra ord jag försöker säga att man vet nog aldrig hur stor kärleken är tills man känner den stora kärleken. Man vet aldrig vad som väntar utanför dörren och vad som kommer att hända inom dig i ditt hjärtat.
Med en gigantisk stolthet kan jag ju säga att jag har den finaste, vackraste och mest omtänksammaste man och hans lilla troll som gör livet upp och ner men på ett underbart sätt.
Ja det var nog allt :). Älskar er! Puss!


  • 490 readers

Likes

Comments

Tror jag har nog glömt den magiska känslan man får när julen närmar sig och man går i stan och ser hur alla miljardtals snöflingor sakta men säkert lägger sig på marken och när man tittar upp så blir man ganska fascinerad över det. Hur det lilla minsta kan göra en person så lycklig?
Jag blir lycklig bara av att se alla dessa vackra snöflingor och känna den familjärt känslan av att julen närmar sig. Längta till julafton att få mysa med min familj och bara vara mig själv.

Så himla underbart när man sitter på bussen och man ser hur fort allt förändras: från grönt till grå och från grått till de vackra vita landet.
Ja vad ska jag säga.. Jag har fått tillbaka äntligen den julig känslan. Längtar att bara få flytta in i våran nya lgh och göra lite juligt hemma.
Så hoppas ni alla har en mysig första advent!!


  • 496 readers

Likes

Comments

Man får ibland det vad man ber om kanske.. Jag ville och bad om utmaningar i vardag. Ville att dessa utmaningar ska visa vad som jag ska ändra i mig själv och vad ska jag ändra min syn på.
Idag kom det helt oväntat och från ingenstans. Hann inte reagera eller reflektera när jag kom på en tanke: "Här har du Elena en riktig utmaning så visa vad du kan" typ. Vad gäller den utmaning så kan jag inte ändra min syn på det men jag kan verkligen ändra en del i mig. Det kändes som jag tappade marken under mina fötter för en sekund och ville bara gömma mig tills jag kunde känna marken och stå på den. Men det förändrar inte min syn och känslor för just den personen.
Den delen som ska acceptera verkligen en person i helheten med allt som ingår i den personens insida.
Hur kan vi sitta och döma en person för ett val man gjorde i sitt hjärta och som man vill kanske följa.. Hur kan vi sitta och förvänta sig att någon annan ska acceptera oss för de vi verkligen är om vi inte kan göra det tillbaka. Hur kan man lämna en person bara för att det är en sak som vi inte kan förstå eller acceptera. För att i slutändan dina känslor som gäller och din syn på förhållandet just med den personen. För min del förändrades nästan ingenting. Jag känner samma och ser samma men accepterar på ett helt annat sätt. Så med det vill jag säga mer utmaningar och lärdomar!
En helt fantastisk bra bibel text till just den här inlägget:
"Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga — du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. Ge inte det som är heligt åt hundarna, och kasta inte era pärlor åt svinen; de trampar på dem och vänder sig om och sliter sönder er. (Matteusevangeliet 7:1-6 B2000)". Den texten bär jag med mig idag och kanske någon av er ska göra också och förstå vad som krävs för att acceptera ett val eller en människans personlighet.
Så kanske ibland vi måste gömma vårt jag och bara lyssna en person och inse att h*n är lika underbar och vacker.
Låter vettigt eller inte är upp till er men hoppas någon kommer få just såna utmaningar i vardag för att kunna ändra en bit av sig själv om man vill :).
Kram :)



  • 515 readers

Likes

Comments

Fick höra idag att jag har inte bloggat på ett tag och anledning är att jag har för mycket att skriva om men inget av det är så positiv kanske. Mest frustration. Eller så klart kärlek och mitt underbara liv men allt kan ju inte vara perfekt. Det vet vi alla.
Frustration! Så det bara skriker om det. Varför kan jag inte få det jag vill sen länge sen? Varför kan jag inte få den gåvan i livet? Det blir tröttande att få höra att det kommer men kommer aldrig. Säger jag det högt så kommer någon blir ledsen och ta mina åsikter personligt.
Det borde väl inte begärt så mycket så det känns nästan omöjligt.. Så hör man att man ska njuta av stunden här och det gör jag men det är så mycket av mig själv så det känns att jag spricker snart. Allt känns inte tillräckligt ibland och komplett.
Eller kanske man är verkligen bortskämd att man märker inte av länge det finaste av livet här och nu.. Eller begär man för mycket åter igen ?
Dessa eviga frågor utan svar. Varje morgon vaknar jag med en tanke eller snarare önskan att något ska förändras och att jag ska känna det. Men i slutändan blir det en liten besvikelse. Så med varje dag börjar man tappa hoppet om det önskan, längtan och drömmen. Men vem vet.. Kanske en vacker dag det kommer när man minst anar men hur länge ska man vänta egentligen?
Jag har ju allt nu i livets tidpunkt men nästan allt. Så nu väntar jag på en morgon, en morgon då jag ska känna att NU har jag allt.
Så min god nattsönskan och bön är att den morgon kommer imorgon eller dagen efter eller nästa vecka. Jag väntar. Väntar på den vacker dag.
  • 539 readers

Likes

Comments

Oro har så mycket inriktningar och anledningar. Oro som kan skapa den ångest och maktlöshet man får på köper. Oro som får dig att må illa och vilja gömma sig någonstans långt in så ingen kan komma in och fråga hur det är och reda på vad är problemet. Oron som får dig att bara skrika ut och göra något av det. Men inland hur vi än försöker vara tysta och hålla sig gömda då kommer den stunden när man måste komma ut och berätta. Berätta hur det är oavsett hur ont det gör och även om det hjälper inte nu men sen.
Av egen erfarenhet vet jag att det är inte så klokt och smart att hålla sig gömd. Att inte kunna berätta om sin oro och tankar kring det. Till slut kommer man till den svarta väggen och där finns ingenstans att gå. Så så gäller det bara att bryta ihop och berätta.. Berätta allt som har hänt och varför.
Oro kan vi ha få för en helt okänd människa. Jag kan få oro när jag ser en hemlös person och vill bara ge den personen hem och den värme och tryggheten som vi har. Sen går jag länge och oroa mig för hur just den personen mår och försöker leta efter den personen på stan för att veta om allt är ok.
Oro finns för de närmaste. De närmaste som betyder hela världen och man kan ge allt man har till den personen. Den personen som känner dig näst bäst och känner till alla dina brister. Sen kommer den oro om allt är ok med den nära person och hur ska jag hjälpa till och hur ska jag veta om allt är bra? Det kan jag ju inte.. Då kommer den hemska känslan för en stund för maktlösheten och hjälplösheten.
Men vet att jag kan vända mig alltid till han där uppe som finns för mig oavsett hur bra eller dålig jag är! Så ja mitt liv är fantastisk på alla sätt och vis med alla oro, bekymmer och tankar som hör till.
Vet inte riktigt om allt det låter vettigt eller förståeligt men upp till er .
Kram

  • 556 readers

Likes

Comments

En tanke har slagit mig idag: beteendet. Hur vi alla människor förändrar vårt beteendet och ibland märker inte ens hur vi beter oss.
Tycker att det är så fascinerande hur vi alla människor är skapta och hur vi är skapta att bete oss. Av varje persons beteende lär vi oss något. När man märker att ens ett barns beteendet blir mer och mer moget och förändras med varje dag som går. Hur vuxnas beteendet förändras av varje individ vi träffar i livet. Hur beteendet ändras om vi börjar tro på något.
Konstigt nog är vi skapta på det visst att vi ser inte brister hos oss själva ibland eller om vi ser men inte märker. Eller om vi märker men vågar inte erkänna. Eller om vi erkänner men vågar/vill inte ändra på det.
Hur kan vi börja döma en annan person på sena beteende. Men hur kan vi börja döma när vi vet inte ens bakgrunden till den beteendet? Hur kan vi säga att vi skulle aldrig göra si och så och bete oss på det sättet.
Hur kan man förändra sitt beteende på grund av att man börjar tro på något. Helt omedvetet börjar man förändras och förändrar den beteende. Tycker det är mest fascinerande av allt.
Var ute med valpen och då kom den tanken till mig när jag tittade på honom och insåg att han är inte en valp länge. Hans beteende har ändrats och det är så alla djur skapats. Det ligger så naturligt att dom ska veta hur ska dom göra det och hur ska dom bete sig i olika situationer.
Samma med oss människor. Vi är alla skapta på olika sätt och vi är alla skapta för att bete oss olikt varandra. Vi är skapta för att göra olika handlingar genom vårt beteendet. Varför? För att kanske lära oss av varandra och inse att vi är lika.
Ja det var nog allt.
God natt/ kram


Likes

Comments