Header

Hade gjort vad som helst för…? Att få sportlov NU. Har så mycket saker som bör göras före USA-resan och vill bara att allt ska va över. Orkar inte ta tag i någonting.

Vill ha i min garderob…? Vill ha bort ur min garderob snarare. Vill ha bort dendär arma Odd Molly koftan så jag skulle tjäna lite pengar.

Humör…? Riktigt himla bra. Älskar min klass.


Senaste köpet…? En mysig huvtröja som jag tänkte ha på mig hela vägen från Tammerfors --> L.A

Dagens cravings..? Uäk, ingenting. Åt just för mycket tårta och känner mig äcklig. Ägg om något.

Vad gör jag om en timme…? Gymmar! Yes! Äntligen! Ska träna sönder

Något kul planerat i veckan…? Inget speciell. Ska väl till LA lidegrann men.

Hade gjort vad som helst för…? Att inte drabbas av kräksjuka förrän vi åker.

Dagens tanke..? Hmm. Varför är jag så obsessed med begreppet att vara kär? Tycker inte alls det är kul att vara det och är inte ens särskilt intresserad att vara det. Men jag tycker själva tanken är fin.

Var en sån pure morning imorse.

Likes

Comments

Ja alltså inte blir jag ju någon bloggdrottning i denna takt. Nåja, jag har inte mycket pågång. Eller jo det har jag, skoja. Inatt var jag tillexempel vaken till halv 4 eftersom jag såg på Les Misérables aka världens bästa musikalfilm. Ni anar inte hur påverkad jag blev av den, den träffade rakt in i min själ. Idag när jag körde lyssnade jag på soundtracket och vill nu starta en revolution.

Annars gör jag lite allt möjligt. Läser tysk grammatik, vattnar mina blommor och ser på musikaler. Förr hatade jag musikaler, tror jag var lite traumatiserad från High School Musical. Men musikaler är livet, ska nu se parapluies de cherbourg från 1964 där de sjunger på franska och inte talar ett enda ord och jag är så himla taggad.

Borde börja packa till resan, men tycker det är ju mycket roligare att stresspacka dagen före, eller hur? Heh. Har annars lite fin musik jag vill dela med mig av. Fresh news.

Likes

Comments

Ska nu låta min Odd Molly kofta vandra vidare. Vi passade helt enkelt inte för varandra. En gång kändes det helt rätt, men ibland växer man ifrån männi... Eh plagg. Känner att det är dags nu. Vill du att den ska bli din? Klicka HÄR

Tack för alla fem gånger du värmde mig. Tack för allt vi gått igenom. Må du nu värma någon annan.

http://www.syrransgarderob.fi/2017/02/odd-molly-kofta/

Köp och hjälp till att stöda en fattig adertonåring.

Likes

Comments

Äe nu har jag hittat en riktigt, riktigt bra låt. Ett helt album egentligen.

Så fin så fin. Den fick mig att fundera en aning. För några månader sen var jag hjärtvridande olyckligt kär, som Norrsveden sjunger. Jag är helt säker på att alla har varit och har du inte varit det kommer du bli. Så är det bara. Det var en jobbig period, eftersom det tär och tar upp så mycket hjärn- och hjärtverksamhet. Man faller, ramlar och varje gång man ser nån nere på stan som liknar personen känns det som att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen. Ni vet, ni vet. Nu är det helt annorlunda. Ingen jag hoppas att ska ringa. Ingens namn jag hoppas ska dyka upp på min telefonskärm. Ingen jag är rädd för att springa in i mataffären. Men det är så tråkigt. Så otroligt tråkigt utan någon, det är nästan så jag önskar jag var olyckligt kär istället eftersom jag vill ha något som känns och bränner. Fick en gång höra att det verkar som att jag jagar topparna och bottnarna, aldrig det som finns där emellan, och det är väl självklart. Varför tusan skulle någon människa vilja stanna i något slags mellanläge? Allt eller inget. Vill leva med en glöd i bröstkorgen, vill aldrig vara helt...Stum?

Likes

Comments

Hej på er! Imorse kände jag mig nästan helt utvilad och fräsch när jag vaknade, så firade genom ett härligt lager av rött läppstift.

Idag eller denna vecka händer ingenting speciellt alls, men det är rätt skönt. Har sprungit omkring så mycket nu att jag bara vill vara stilla under ett täcke. Har kommit fram till att egentligen kräver jag väldigt väldigt lite. Nån som ser till mig ibland och matar mig med mackor, en filt och en liden liden katt. Det är inte mycket va?

Jaja. Vi tvåor ska ordna utspark åt ABIna idag efter skolan, och sedan ska jag hem och slänga ihop American pancakes åt mig, alltså har varit SÅ SUGEN i flera dagar nu. Btw oj nästa vecka far jag till Los Angeles haha nämen sidubara. Förhoppningsvis får jag äta pancakes varje dag då. Har förresten allvarligt börjat överväga att bli vegetarian, men måste se lite. Ska iallafall minska på kött....Men är inte säker att jag kommer gå all the way. Vi får se.

Likes

Comments

Hah, oj hej! Dammade bort ett ton av damm från tangentbordet och var tvungen att fundera länge på vad jag egentligen hade för lösenord hit. Men här är jag nu. Vad händer i mitt liv då undrar ni? Nå. Är somsagt i myndig ålder nuförtiden så har väl utnyttjat det de två senaste helgerna. Att springa runt på krogen är ju kul, fattar grejen nu lixom. Annars har jag gjort det vanliga, haft ångest över livet och läst läxor. Laddade ner Tinder en dag men insåg att oj här vill jag inte vara, det är så skrattretande. Magin är död på Tinder, det är så himla obvious att den andra människan vill ha något av en, och dessutom tror alla äckliga killar att de kan bete sig hursomhelst på Tinder, usch. "Ska jag visa vad du skriver åt mig till din mamma" brukar jag tänka och sedan blocka herremännen.

Annars så har flera frågat hur jag mår eftersom jag är så dramatisk på bloggen. Sanningen är att jag mår som alla andra, men att jag alltid skriver som det känns precis i stunden, därför kan det bli mörkt eller dramatiskt. Känns det som att jag håller på att dö skriver jag så. Känns det som att allting i min värld har gått sönder skriver jag det. Vill bara vara helt ärlig. Tycker att det är lite tungt att vara människa utan att få uttrycka sig.

Likes

Comments

Det känns som att jag bara finns. Att jag är rotlös. Utan mål eller mening driver jag ut och in i människors liv. Är spännande för någon en kväll och är rolig, fantastiskt underbar och söt men inget mera. Har idealiserat konceptet av att vara en levande dröm så länge att ingenting finns kvar längre. Vad tusan ska jag ta mig till då en trott sig vara sig själv och sedan upptäcker att jag inte alls är mig själv utan någon helt annan? Kanske har jag ett skal. Ett hårt ogenomträngligt skalbaggeskal som Jocke Berg sjunger. Som inte ens jag själv slipper igenom. 

Likes

Comments

När jag lyssnar på musik lyssnar jag mest på texten. Därför spelar genren inte så stor roll för mig, så länge jag kan relatera till texten. Musik är terapi för mig.Jag lägger ofta upp musik hit på bloggen, eftersom jag inte kan uttrycka mig i egna ord. Oftast är det lite sorglig musik, och ett tag förbjöd jag mig själv att lyssna på sorglig musik, men jag kom fram till att om det är sådan musik jag dras till, kanske jag borde ta en titt på mig själv istället? Jag antar att jag är lite sorglig. Eller nja, fel ord. Jag är ganska...Melankolisk. Nostalgisk. Dramatisk. Har mycket kontakt med mitt inre om jag vill låta riktigt dramatisk. Men här kommer nu ett par riktigt fina texter jag älskar, för att kanske göra er Lördag lite bättre.

I've been out walking

I don't do too much talking

These days, these days.

These days I seem to think a lot

About the things that I forgot to do

And all the times I had the chance to.

I've stopped my rambling,

I don't do too much gambling

These days, these days.

These days I seem to think about

How all the changes came about my ways

And I wonder if I'll see another highway.

I had a lover,

I don't think I'll risk another

These days, these days.

And if I seem to be afraid

To live the life that I have made in song

It's just that I've been losing so long.

oh they say people come, say people go

this particular diamond was extra special
and though you might be gone, and the world may not know
still I see you, celestial

like a lion you ran, a goddess you rolled
like an eagle you circled, in perfect purple
so how come things move on, how come cars don’t slow
when it feels like the end of my world
when I should but I can’t let you go?

Jag har gått på knä så många år i den här staden

men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén sjunga om att lämna allt

bakom sig, första gången jag såg dig

Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an dundra förbi där utanför

natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö


Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna

Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna

Och min lille son ler mot manshororna

när vi går förbi hand i hand, åh Fiskekyrkan

Åh, ändå Hurricane

när de skrev om mig i tidningen sa du som det var

"Glöm mig aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta"


Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka

men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i varenda hörn

hälsade på oss, natten jag fann dig

Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför

natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö.

(Trodde att jag skulle dö när Håkan sjöng Tro&Tvivel på Ullevi i somras, det är nog något av det finaste jag varit med om)


Likes

Comments

Hej! Igår var jag på barnkalas.

Och det var så himla-otroligt-mega kul. Elevkårsstyrelsen ordnade fest i skolan med temat barnkalas, och det var otroligt lyckat! Himla kul att få leka limbo, meta efter godispåsar och dansa till Jimmy Jansson igen. Jag är så tacksam över att ha en sån fin skola och klasskompisar man kan ha kul med utanför skoltid, alltså påriktigt. Ikväll ska jag på stora barns kalas - krogen. Känns lite som att jag är en infiltratör bland alla världsvana människor som gått på krogen hur länge som helst, och sen jag. Men gissar att dethär är livet these days.

Likes

Comments

Hej! Lite lustigt att jag var pratat om hur mycket jag vill bli 18 och när dagen väl är kommen är det helt tyst här. Nu är jag 18. Och suprise surprise: det känns helt som vanligt. Trodde det skulle kännas lite mer som att bli inbjuden till en hemlig klubb som får gå på krogen och rösta i val, men ingen hemlig klubb än så länge. Bara helt som vanligt. Vaknade igår till sång och presenter. Vill ni se min bästa present? Klart ni vill.

Hihi, en liten bil. I skolan var alla såå snälla och hade köpt blommor, Polly och vin till mig. De vet vad jag vill ha. Är faktist så #blessed påriktigt. Har himla fina vänner. Senare hade jag körprov och tja...Det gick inte riktigt vägen. Gjorde ett stort misstag så dit for det kortet. Nä skoja, får försöka pånytt på Måndag och då tusan ska det gå. Är så glad över min körlärare som nästan har fått guru-status hos mig nu. Påväg från besiktningskontoret när jag var ganska nere från att ha misslyckats tog hon min hand och sa.

" Lina. Jag tror att du är lite som jag. Du är van vid att alltid lyckas på första försöket och alltid klara dig, därför är det en sådan chock för dig när du inte lyckas. Men det är inte att misslyckas om man lyckas på andra försöket. Eller tredje."

Hur fint? Där satt jag och grät på min födelsedag medan min körskollärare berättade sanning efter sanning åt mej. Vet inte om hon säger så åt alla misslyckande elever, men där i stunden var det precis vad jag behövde höra. För det är helt sant, jag är van vid att lyckas.Jag har så höga krav och skyhöga förväntningar på mig själv. Därför blir fallet så högt när det inte går vägen. Men jag får försöka på nytt nästa vecka. Funkar det inte då får jag ta det igen, igen och igen. Alla skulle behöva ha en vis körskollärare i sin närhet.

Ihelg ska vi fira iallafall. Är så himla taggad. Det känns ändå som att livet börjar på nytt nu igen. Nu kör vi.

Likes

Comments

  • Twitter
  • Spotify
  • Instagram
  • Blogkeen
  • Nouw

Alla bilder är fotade antingen med iPhone 6, GoPro HERO4 black, Nikon d610 eller Nikon d7000