Igår hände någonting fantastiskt! Jag kom in på sjuksköterskeprogrammet i Västerås! Jag fick beskedet att i januari börjar jag studera på högskolan! Hur stort är inte detta? Kanske inte för mänskligheten, men för mig är det ett stort steg!

Det ligger så himla mycket jobb, tankar och framtidsångest bakom mitt beslut av utbildning. Många pluggade vidare direkt efter gymnasiet, jag var inte en av dem. Jag behövde tid. Tid att njuta av nuet, jobba, resa och fundera. Jag behövde erfarenhet, livserfarenhet. Jag behövde träffa många olika personer med olika bakgrund. Få tankeställare och inse att det finns många sätt att leva sitt liv på. Jag behövde bli kär, hitta lugnet. För att en dag vakna upp och vara helt säker på en sak. Få en magkänsla som skrek "DU SKA BLI BARNMORSKA!"

Jag hade tänkt ta ett sabbatsår efter studenten, men ett år blev visst till 2,5 år. Hoppsan. Men nu, nu är det dags för mig och jag känner det i hela mig! Nu är jag redo att ta nästa steg i livet!

Nästa år kommer bli ett spännande år! Det kommer bli mycket nytt! Inte nog med att jag ska börja studera på heltid. Jag ska även flytta till en ny stad och bli sambo med min kärlek. Det känns så himla rätt alltihop!

Men ännu är det några dagar kvar av detta året, och även dessa dagar är det mycket spännande som händer! Pontus håller på för fullt i lägenheten, nu är det bara lite "småsaker" kvar i köket sen har han gjort sitt! (Hur grym är inte han då?? Renoverat en hel lägenhet på egen hand! Otroligt imponerad flickvän!!) Då är det bara för de inhyrda att göra klart badrummet, sen är hela lägenheten färdig!!

Nästa helg blir de julfirande hemma i Avesta med min familj på lördagen. På söndagen är det vår traditionella 3e adventsfika ute i myrsjön! En mysig helg att se fram emot med andra ord! Över jul åker jag och Pontus ned till Öland och firar jul med hans familj. Väldigt trevligt! Ser fram emot julen! But dont worry! Vi hinner hem lagom till utgången på torp på juldagen! Nyår kommer vi fira i Stockholm med Karolina och Daniel! Karolina som för övrigt OCKSÅ KOMMIT IN PÅ SJUKSKÖTERSKEPROGRAMMET!!!

Alltså hur kul är inte detta?! Min min min MIN Karolina ska börja plugga samtidigt som mig, samma linje dessutom! Dock i Stockholm. Men de är bara 40min med tåg mellan Stockholm och Västerås! Känns så fint att fira in det nya året med henne då vi båda kliver in i samma kapitel i livet nästa år! Tänk att vi varit vänner i snart 9 år, vart tar tiden vägen?

2018 kommer bli ett bra år, jag känner det i hela mig!

Bilder ifrån igår, då jag efter mycket övertalande av min blivande sambo drog ut på torp och dansade med några vänner! "Du har kommit in på högskolan, ut och fira nu!" Tacksam är jag idag att han inte gav sig då jag hade väldigt väldigt kul! 💃

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Moanalua Valley Trail to the Haiku Stairs (Stairway To Heaven) is a 9.3 mile heavily trafficked out and back trail located near Honolulu, Hawaii that features a river and is only recommended for very experienced adventurers.

Innan vi begav oss till Hawaii fick vi strikta order ifrån många av er där hemma, speciellt min syster att vi inte fick gå upp för Stairway To Heaven då det är olagligt. Du kan bland annat få $1000 i böter, bli arresterad och hamna i rättegång. Varken jag eller Pontus hade någon vidare lust att få problem med polisen, men äventyrarna i oss gav inte upp hoppet om den berömda trappan.

Vi läste på om olika vandringar och snubblade över en hike som skulle ta oss till Starway to heaven. En vandring på 15km, höjdstigning på 1400m, repklättring, leriga och hala stigar och stup på var sida om dig. Den var endast rekommenderad för erfarna vandrare. Och den var laglig! Perfekt, tänkte vi. Elin har ju vandrat i Bjursskogarna i Dalarna och Pontus runt bondgårdarna på Öland. Vad skulle gå fel? Let's do this!

Till en början var det stora stigar, nästan som vägar. Våra naiva hjärnor tänkte att detta, detta kommer bli lätt som en plätt! Med raska steg begav vi oss ut i vildmarken. Naturen bytte skepnad vart efter. Jag är fortfarande i extas för naturen här, det är såååå vackert!

I vår fullan ro gick vi runt och skrattade lite. Tänkte på vad lata amerikanerna är "hur kan de säga att detta är en svår vandring, de har nästan gjort upp en väg för oss här". Detta, detta kommer vi senare få att äta upp. När vi hade gått en timme började utmaningen på riktigt. Väg blev till stig, vandring blev till klättring. Innan vi tog oss ann utmaningen var det dags för mat och vätskepåfyllning!

Vandringen fortsatte upp mot toppen. Hjärtat dunkade och andningen blev svårare, det vart varmare och varmare desto högre upp vi kom. De blev brantare och brantare. Vi trodde under ett flertal gånger att snart, snart är vi framme! Bara upp för detta hinder sen måste vi vara framme. Men ack så fel vi hade!

Vi mötte en kille som kom ifrån andra hållet, så vi antog att han varit på toppen. "Har vi långt kvar till toppen?" "Ni har gått kanske 1/4 del nu, få vi som svar" Oh crap! 1/4 och vi har redan vandrat i nästan 2h! Men då kommer räddningen "alltså en 1/4 från att det blev terräng!" Okej, fine då har vi alltså drygt 3h kvar innan toppen.. "yeah Buddy, it's nothing but a peanut!" skrek vi som Ronnie Coleman och fortsatte vandringen.

Han vi mötte sa även att vi om fem minuter kommer nå en plats med 360 graders synvinkel, då har vi kommit precis 1/3! När vi väl kom dit var vi så himla lyckliga! Dock smått oroliga. Vi hade parkerat bilen på en parkering som stängde portarna 19.00. Vi började vandringen 11.45 och hade bestämt oss att 15.00 måste vi vända, så vi hinner ner till bilen igen. Nu var hon 14.00 och vi hade 2/3 kvar på den svåra terrängen. Precis här, tog vi ett beslut som inte skulle vara så bra för oss längre fram. Vi bestämde att vi ska nå toppen, vi får helt enkelt sova i bilen om det är så. Mer om detta sen.

Så vi fortsatte vandringen. Vi gick, klättrade och kröp. Japp, vi kröp! Vi halkade i lera, ramlade och slog omkull oss. Vi höll i rep som var fastbundna i en pelare i marken, rep som var vår ända livlina när vi på en smal smal stig gick med stup på båda sidor om oss. Det började regna, blåsa och ovanför oss var ett svart moln. "Jahapp, nu kommer vi väl bli fast på ett berg under ett oväder också", men precis såg vi skjulet som Pontus läst ska vara högst upp vid trapporna. Aldrig varit så glad! Dock var det långt kvar, vi såg det liksom bara. Det var bara att fokusera! Fortsätta framåt!

(Tog inga bilder på ovädret som kom över oss, försökte bara fokusera på att komma framåt då)

Tillslut mötte vi människor som var påväg neråt igen "nu har ni inte långt kvar, den sista sektionen är väldigt lerig men sen är ni framme!" Okej okej! Japp, de stämde! Vi ramlade ett x-antal gånger i leran. Men sen, sen var vi framme!!!!

Ovädret åkte förbi, vi klättrade upp på skjutet och åt lite, njöt av utsikten och knäppte lite kort. Försökte smälta allt vackert vi sätt! Naturen är helt magisk! Vandrade ner på den berömda trappan och var i himmelen! Sen hann vi inte vila mer, klockan var 4. Om 1,5h skulle det börja skymma och sen bli kålsvart. Det hade tagit oss runt 4h att ta oss upp, dock med ett x-antal fotopauser.

Vi startade vår färd ner. Ramlade lite, sprang lite och var evigt tacksamma när vi äntligen kommit ner till "vägen".

Det hade börja skymma. Benen skakade och krampade. Fötterna värkte och knäna likaså. Vi var inte direkt utrustade för detta, utan hade endast våra löparskor på oss. Tidigare hade jag tänkt att "äsch det är lugnt om det blir mörkt, vi har ficklampa med oss". Men när vi hör vildsvin grymta precis bredvid oss i en buske, då var jag inte så övertygad längre. Aldrig har jag varit så rädd. Vi sprang för våra liv, med vildsvin i ryggen på oss. Skymningen la sig och det blev kålsvart, precis som att någon slagit av lyset. Och där var vi, mitt i den hawaiianska vildmarken. Livrädda. Det var inte lika rofyllt, mysigt och vackert som på vägen upp.

Vi kom fram till bilen, 18.20. Vi tog oss alltså ner på 2h och 20min. Helt otroligt! Sprang gjorde vi som stuckna grisar, ramlade gjorde jag så mitt knä är helt uppsvullet nu. Men wow vilken upplevelse! Vilken natur det var!

Idag ligger vi i sängen, ont i precis hela kroppen men med ett stort leende på läpparna. Vi har precis bockat av Starway To Heaven på vår bucketlist.

Likes

Comments

Så igår vart det en heldag uppe i bergen med 8 stycken olika linbanor! Naturen här är som jag nämt tidigare helt magisk! Nu vill jag bara se mer och mer! 😍

Idag är det bara en vecka kvar för oss här i paradiset. Tiden har bara rusat förbi! Det känns ändå helt okej, vi har så mycket fint att se fram emot när vi kommer hem! Tänk att vi ska bli sambos på heltid, jag och min Pontus. Ser även väldigt mycket fram emot julen nere på Öland! Sen i Januari börjar jag förhoppningsvis att plugga, håll tummarna för mig att jag kommer in nu bara! 🙏

Likes

Comments

God morgon alla partypeople! Hoppas ni mår bra nu såhär på lördagmorgonen. Här är det fredagkväll! ☺️👐 Vi har skickat in bakpotatis i ugnen, ska göra lite yoga medan potatisen blir klar sen blir det ugnspotatis med avokado och räkröra med vitt vin till. 🙏 Men först njuta av solnedgången och lugnet!🦋

Igår åkte vi till Pearl Harbor och flygmuseum, min darling har en förkärlek till flygplan och jag till historia så det passade utmärkt.

Idag har vi haft en lugn dag på stranden. Vi har nu varit här på halvtid. Tiden går så snabbt! Men samtidigt känns det som att vi varit här superlänge, så känns bra att vi har lika lång tid kvar! 🦋🏝

Vi har en del vi vill göra innan vi åker hem, några olika vandringar osv. Jag har (såklart) varit lite krasslig med feber och ont i halsen, så vi har inte kunna göra så mycket sånt. Men nu äntligen känner jag mig piggare!

Vi har hittat ett utegym relativt nära oss som vi besökt två gånger nu, fler lär det bli! Pontus har varit superduktig hela resan och tränat innan frukost varje morgon!! Själv har jag suttit med min kopp te, dreglat lite och nypt mig i armen.

Här om dagen åkte vi in till Honolulu och skulle shoppa! Åkte till ett köpcentrum, hann med två affärer inprincip. Sen blev vi hungriga (standard!), så vi tog första bästa restaurang. Men de var de stördaste vi varit med om! Aldrig varit på en så fin restaurang i hela mitt liv. Tänk er överklassen på Titanic! Där har ni det! Det sprang 4-5 personer och vaktade upp på oss hela tiden, ett under att vi fick tugga maten själva ens. 😅 Och där satt vi i en varsin halvsvettig t-shirt. Malplaceringen var stor. 🙉🙈

Nu ska jag gå och pussa han där på bilden ovan på kinden, köra lite yoga ihop och bara njuta av närvaron. Denna resa är så himla viktig för oss båda. En hel månad bara vi två. Utan några måsten. Helt kravlöst, på Hawaii. Jag tror jag drömmer! ❤️🦋

Likes

Comments

I'm alive! Don't panic!

Vi har det helt underbart här borta, så glömmer bort att blogga. Har knappt mobilerna i närheten av oss. Vilket är lite dumt då vi suger på att ta kort också, vi bara lever i nuet!!

Idag har vi alltså varit här en vecka. En hel vecka. Vi vaknar runt 6 tiden på morgonen och somnar senast 9. Vi har blivit riktiga pensionärer. 👵🏼👴🏻 Igår blev vi dock barn på nytt då vi besökte ett vattenland! Dagen innan gick vi upp för en vulkan.

Vi har även varit en sväng till north shore, kollat på surftävling och ätit världens godaste ananasglass. Pensionärerna har även varit på Doles plantation vilket vi fann mysigt.

Idag ska vi dock bara ta det lugnt! Vi ska göra såna där nödvändiga saker som att tvätta, men mellan varven är det vår alldeles egna strand som gäller. Kram

PS! Naturen här är MAGISK! Går inte att få med på kort, har försökt men de blir inte rättvist. Ni får åka hit ist. 😊👋

Likes

Comments

Vi lever. Vi njuter. Vi trivs.

Nu har vi varit här 2 hela dagar, och den tredje börjar snart. Klockan är 05.33 i skrivandets stund. Jag kan inte sova, varit vaken sen 4. Jetlaged. Men det är okej, för vi tar dagen efter vad vi vill och orkar göra.

Resan hit gick smärtfritt. Den var lång, väldigt lång, närmare bestämt 30h lång. Alltså från det att vi åkte ifrån Västerås tills att vi låste upp dörren här i Waianae. Vi kom hit söndag kväll lokal tid, då tog vi en dusch och gick till 7 eleven för att köpa lite kvällsmat samt frukost till morgonen efter.

Vi har mest tagit de lugnt de här dagarna. Försökt landat liksom. Vänja oss vid klimatet, atmosfären, tidsskillnaden och ledigheten. Vi har en helt magisk strand precis utanför dörren, så det går ingen nöd på oss. På bilden ovan ser ni vår balkong, har haft sämre frukostutsikter om jag säger så.

Där i huset på bilden bor vi, det är vårar hem den närmsta månaden. Det känns fint. Påbörja sambolivet lite, på Hawaii. Hur stört är inte det? Vi är på Hawaii, haha!

Igår gjorde vi ett tappert försök med att ta bilen och bara åka iväg, se vart vi skulle hamna. På samtliga "top 10 things to do in Hawaii" som jag läst har detta nämligen varit med! Så vi testade. Men misslyckades. Det ända vi hittade var återvändsgränder. Så idag ska vi nog sätta oss ner och kika lite närmare på vad vi verkligen vill se, göra och upptäcka. Kolla hur vi tar oss dit osv, lite planering, men av den sköna sorten.

Nu ska jag lägga mig i soffan och läsa en bok. Pontus ligger kvar i sängen, kanske sover han, kanske vilar han. Om 45min går solen upp, och då börjar våran dag på riktigt. Kram

Likes

Comments

Long time no talk! But I'm back! 👊

Minns ni i våras när jag hade vårkänslor och skrev detta inlägget: http://nouw.com/sundelin/vart-gar-nasta-langre-resa-29704068

Nu är det höst, och de vart Hawaii!🏄🏼‍♀️ Väskan är packad och klar, jag sitter på tåget mot Västerås och imorgon åker jag och Pontus till Arlanda för att spendera natten på hotell innan planet tar oss till paradiset på söndag morgon.

Vi har hyrt en lägenhet precis på stranden som vi ska utgå ifrån en hel månad. En bil som kan ta oss vart vi vill, när vi vill. Helt underbart!💃

Här ska vi alltså bo en månad, jag och Pontus. I höghuset på bilden! Mitt på paradisstranden. 🙏

Rätt komiskt ändå hur livet kan ta vändning. Vore det inte för Pontus skulle jag bo i Kina just nu, undervisa engelska. I inlägget jag skrev i våras fanns inte ens Hawaii med i något av de jag "ville" göra. (Nu vet ni som känner mig att jag vill göra allt, men de var inte med i beräkningarna) Lite komiskt att jag ba "det bär nog av tillbaka till Asien, där är det billigt och bra", så slutade det med att jag åker på den dyraste resan I have ever done! 😅💸 Hoppas det är värt det haha! (SJÄLVKLART ÄR DET VÄRT DET!)

Älskar farmors kommentar "men ser ni verkligen fram emot att åka sådär långt bort?" Nej nej farmor, inte alls. Det ska bli jättejobbigt. 😂👌

Påtal om pengar. Många av er har frågat mig "hur fan har du råd att resa så mycket?" Svaret är lätt som en plätt! PRIORITERINGAR

Nu rullar jag in i Västerås här. Vi hörs från andra sidan jorden👋 Love Elin

Likes

Comments

Vad har du för förväntan på människorna runt omkring dig? Vad förväntar du dig ifrån din partner, förälder, kompis eller mormor? Finns det vissa saker som är okej att förvänta sig ifrån sin syster men inte ifrån sin kollega? Är det okej att förvänta sig någonting alls? Är det bra, sunt och hållbart att ha förväntningar på människor i sin omgivning. Vad har du för förväntningar på dig själv?

Ja, detta pratade jag med min terapeut om idag. Jag har en läxa, som ni kanske skulle vilja hjälpa mig med. I läxan ska jag ta reda på vad människor i min omgivning har för förväntningar på mig, men även vad jag har för förväntningar av mig själv.

Pratade med en god vän tidigare idag varpå hon säger "jag har inga förväntningar på dig, vänskap ska vara kravlöst". Ja det är klart, eller nej det är långt ifrån klart. Det bör vara så, och jag har kommit till den punken nu då jag börjat förstått att det är så det bör vara, men det är långt ifrån självklart för mig.

Jag har haft vänskapsrelationer med sjukt höga krav, förväntningar om att prata med varandra varje dag, träffas mest hela tiden och alltid berätta det senaste för varandra innan någon annan visste om det. Förväntningar om att man alltid skulle göra de där "lite extra sakerna" tillsammans, som att gå på festival och åka på resor. Förväntningar om att alltid fråga varandra först innan någon annan. Förväntningar som blev till krav, vilket förstörde relationen i slutändan. Det är såklart negativa förväntningar. Men finns det positiva förväntningar också, eller är det endast kravfyllt?

Är det fult att förvänta sig att ens föräldrar alltid ska finnas där för en? Är det okej att föräldrar har förväntningar på sina barn? Är det dåligt att förvänta sig att ens partner hör av sig till en dagligen? Är det onödigt att förvänta sig ifrån sig själv att man alltid ska finnas till hjälp om någon behöver ens hjälp?

Jag förväntar mig inte att ni vill hjälpa mig med detta, men vill du får du mer än gärna skicka ett meddelande till mig så kan vi diskutera lite om ämnet! ☺️ kram

Bild som inte har någonting med texten att göra, men som värmer mig i hjärtat och lite extra i det ruggiga höstvädret

Likes

Comments