Att börja jobba efter en lång period har varit ett orosmoment för mig. Hur kommer jag klara det?

I september 2016 blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom. Jag var slut, helt slut. Jag orkade inte gå upp ur sängen längre, det gick inte. Jag fick välja mellan att borsta tänderna eller duscha, orkade inte göra båda sakerna på samma dag. Det var ett rent helvete.

I oktober åkte jag iväg på min resa. Efter att praktiskt taget legat i sängen en månad tog jag flyget till Ryssland och la mig i en säng på ett tåg i 12 dagar. Vore det inte för Lovisa skulle jag inte klarat av första biten av resan. Ångestattack på ångestattack. Men det var skönt, skönt att lämna allt! Det var skönt att börja resan på ett tåg, där kändes det mer okej att sova middag och bara ligga och läsa.

I Vietnam mådde jag inte alls bra. Det var stressigt. Vi hade så mycket att hinna med på så kort tid och jag hann inte sova middag längre. Jag mådde så fruktansvärt dåligt en kväll att jag inte längre ville finnas med. På något magiskt sätt fick Karolina mig på andra tankar, jag har dig att tacka. Jag bestämde mig för att åka hem. Dagen efter berättade jag det för Lovisa och Siri, men Siri satte ned foten. Nej nej Elin, det kommer inte vara grönare gräs hemma. Tack vare dig Siri åkte jag till Indonesien. Alltså inte hem som jag hade bestämt kvällen innan och inte heller till Thailand som jag hade en flygbiljett till, utan jag köpte en ny biljett till Bali för att bara vara. Jag gick på yoga, jag solade, jag fikade, åt god mat, spelade Yatzy och bara var. Hade lyckträffen att möta Hanna, som ska ha stor eloge ifrån mig. Du fick mig att må bättre, bara genom att tycka om mig för den jag är. Tack!

Ja.. Sen kom Thailand. Det var ingen hit. Jag hade hemlängtan, jag fick tätare och tätare ångestattacker och fick ingen förståelse för mitt mående av min resekompanjon. Höjdpunkten var kvällen när jag fick ha min Maja för mig själv, sitta och prata och kramas. Som jag hade saknat henne! Kändes så störst att efter två månader träffa varandra igen, fast i Thailand. Vi spontanbokade även en flygbiljett till henne, vi skulle träffas i mitt paradis en månad senare.

Månaden i Indonesien med Maja var magisk. Vi hade en hel månad att lägga på varandra. Vi hann skratta, gråta, upptäcka och prata med varandra. Den tiden värdesätter jag högt. Jag är så glad att vi fick till vår resa. Jag är så tacksam att du fanns vid min sida, glad och fotosugen när jag åkte båtambulans. Jag är så tacksam att du fanns där när Jonas en kväll lämnade mig över ett meddelande på messenger. Jag är så otroligt tacksam att du höll mig tätt intill när jag hade de värsta ångestattackerna. Jag är lycklig att vi hittat en plats på jorden som vi kan kalla för vårt paradis.

Någonstans här kom jag till insikt med att jag inte kommer kunna återvända till de livet jag hade när jag åkte för fyra månader sen. Jag sa upp mig ifrån gymmet. Inte för att jag inte trivs med det, för de gör jag. Utan för att bryta gamla vanor.

Ja men sen kom jag hem igen. Tillbaka till Avesta. Tillbaka till ångesten. Arbetslös.

Mådde fortfarande dåligt, men hade kommit fram till att jag ville må bra och behövde därför hjälp. Sökte hjälp. Fick ingen hjälp. Sjukvården i Sverige kan ta sig själva, det är under all kritik. Tillslut hittade jag Camilla, hon är fantastisk. Hon är dock privat så mina sista pengar på sparkontot går till att prata med henne, men det är de värt. Hon hjälper mig. Hon hjälper mig att laga mig själv.

Nu sitter jag här på järnverket. Jag har tydligen blivit bruksare. Jag har börja jobba igen, efter 8 månader. Det känns bra. Här behöver jag inte vara social, trevlig och glad varje dag, minut och sekund. Här kan jag bara vara, så länge jag gör mitt jobb. Det är precis vad jag klarar av just nu. I början var jag rastlös, det kändes meningslöst. Vem hjälper jag genom att trycka på lite knappar och slipa matarverken? Men nu när jag kommit in i det så vet jag. Jag hjälper mig själv. Jag tillåter mig att bara vara, göra någonting men som inte måste vara livsförändrande för någon annan, mer än mig själv.

Mitt i rastlösheten och känslan av att jag inte gjorde någon nytta så sökte jag ett jobb. Inte vilket jobb som helst, utan som engelskalärare i Kina. Jag var på en skypeintervju, min första intervju på engelska och jag fick jobbet. Jag fick jobbet i Kina! Vill ni veta vad jag gjorde? Jag tackade nej. Det är inte läge att flytta till Kina för att hjälpa andra människor när jag inte hjälpt klart mig själv ännu. Jag behöver vara kvar precis där jag är idag ett tag till, innan jag kan ta nästa steg i livet. Här jag är nu ska jag inte stressa igenom. Det är det viktigaste kapitlet i mitt liv hittills, kapitlet där jag tar hand om mig själv.

Kärlek

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Igår vad jag på århundradets fest! Vilken lycka! Vi firade kära Kristina på hennes 50 års dag med en 50-tals fest! 🙏 Mer lyckat kunde det inte bli. Kärlek, glädje och gemenskap rakt igenom! ❤️

Likes

Comments

Det kan vara jobbigt, jobbigt att kolla sig själv i vitögat och se sanningen om sig själv. Jobbigt, smärtsamt och oroligt. Vem är jag? Varför är jag så? Vill jag vara så? Klarar jag av att vara någon jag inte är, bara för att upprätthålla en fasad?

Jag fick för några veckor sedan en uppgift av min terapeut. Uppgiften gick ut på att besvara några frågor, jobbiga frågor. Jag ägnade många timmar åt att tänka på dessa innan jag tillslut skrev ned mina svar. Jag kommer dela med mig av frågorna till er här nere. Ni som känner er manade att jobba med er självkänsla får mer än gärna ta och tänka på dessa frågor och skriva ned svaren för er själva. Om några dagar kommer jag presentera vad som är så nyttigt med dessa frågor. Jag kan säga så mycket som att jag fick en wow upplevelse när Camilla berättade anledningen för mig igår.

  1. Hur tycker du om att bli uppfattad?
  2. Vilken personlighet har du som du vill att människor ska uppfatta allra först?
  3. Vad vill du allra mest att folk ska veta om dig?
  4. Vad skulle du vilja att ditt liv bevisade om dig?
  5. Vad är raka motsatsen till de egenskaper som du försöker gestalta och visa utåt?
  6. Vilken av dina hemligheter kommer endast att avslöjas när du dött?
  7. Vilken är den människa du tycker minst om och varför?
  8. Vem är du när ingen ser?
  9. Vad skulle du göra annorlunda om du kände dig helt trygg i dig själv?
  10. Vem skulle du vara om du inte var rädd för någonting?


Det är alltså 10 stycken frågor som kräver mycket tankekraft, tid och energi ifrån dig som besvarar dem. De kan uppfattas som jobbiga och knepiga, men det är bara bra! Ingen människa utvecklas genom frågor som "vad är det för väder idag?"

Likes

Comments

Det här med att jobba skift är inte det lättaste lär jag säga! Jag som rutinmänniska tycker det är rätt dryg haha! Det är inte jobbigt på själva arbetet men före/efter, vet ju knappt vad jag heter.

Jobbade min första natt sön-mån, det gick jättebra MEN jag kunde varken sova före eller efter så levde som en zombie hela måndagen. Natten till idag fick jag vara ledig då jag precis skrivit Nationella provet till matten! Trots att jag sov hela natten så är jag brutalt trött. Jag tappar liksom perspektivet på dygnet och alla vardagssysslor.

Nu är klockan 12, jag har precis skrivit klart nationella provet och om en stund ska jag faktiskt unna mig en massage! Sen lär jag verkligen sova! För inatt är det jobb som gäller igen.

Ni som jobbat skift länge, har ni några tips att dela med er av? Hur får ni vardagen att gå ihop trots de oregelbundna jobbtiderna? Kan tillägga att jag jobbar 4 skift..

Likes

Comments

Jag kunde inte ha önskat mig en bättre Valborg än denna! God mat och en stor brasa med min andra familj i Östborn följt av fest med en hel hög av underbara människor i Kårtäkt! Måndagen bjöd på svårslaget bakishäng i solen. Jag har haft två underbara dagar! 🙏🔥🍾

Likes

Comments

Se där ja! Nu har jag helt plötsligt snart vart hemma i 11 veckor! Tiden bara rusar förbi!

Det har dock tagit såhär lång tid för mig att landa. Landa hemma, landa i Sverige. Det är inte förens nu som jag kommit in i någorlunda rutiner.

Så vad gör jag om dagarna? Ja det kan man undra.. Mitt spontana svar skulle vara "jag pluggar matte och har ett pass på gymmet i veckan". Det är i och för sig sant, och jag är grymt stolt över mig att jag läser denna mattekursen! Men hur roligt svar vore det? Jag gör så himla mycket mer än så!

Det mitt liv cirkulerar runt just nu är mig själv. Hur egoistiskt var inte den meningen kan du tänka. Men ja, det är sant, och det är helt okej att vara egoistisk i perioder! Börja tänka mer på er själva!

Det känns som att hela min vakna tid, men även i sömnen förbereder jag mig själv för livet. För framtiden och för den Elin jag vill vara. Jag går hos världens bästa terapeut en gång i veckan. Pratar om allt jag varit med om i livet. Från barndom tills idag. För att bena ut och organisera. För att bearbeta och gå vidare. För att förstå varför jag är som jag är och kunna ändra på det jag gillar mindre. Allt för att jag ska må bättre och kunna leva det livet jag vill.

Alla människor har en ryggsäck med skit, vissa väljer att endast fylla på den o sen stänga den snabbt som tusan. Det har jag gjort, tills nu. Nu är de dags att rensa ryggsäcken så den blir lättare. På så sätt kommer jag förhoppningsvis inte öppna den lika lätt för nya saker i framtiden, och när jag kommer göra det så är det bara en sak som jag får rensa ur på en gång istället för att den är överfull. En så lätt ryggsäck som möjligt är det bästa! Men det kräver också kontinuerlig städning! Och just nu gör jag en storstädning!!

Förutom timmen hos min terapeut så tänker jag, skriver jag, pratar med vänner och familj samt drömmer otroligt mycket! Jag bearbetar och benar ut under dygnets alla timmar.

Jag har bestämt mig, jag har gått in helhjärtat för att detta kommer bli bra. Jag känner på mig att detta är MITT år! 🙏🏼

Förutom det psykiska så jobbar jag även på med de fysiska. Jag gymmar 4 ggr i veckan, dansar 1 gång i veckan och har även fått en spark i baken för att äta nyttigt och hälsosamt! Detta ger såklart också en boost till psyket då allt sitter ihop!

Jag umgås så mycket som möjligt med vänner och familj. För var dag som går blir jag bara mer och mer tacksam för att fina människor jag har i mitt liv. Förstår inte vad jag gjort för att förtjäna så många guldklimpar! Det värmer mig så oerhört mycket och det hoppas jag ni alla vet! Tack tack tack för att ni förgyller mina dagar!

Annars då? Hur ser framtiden ut? Tjaaa, jag och syrran åker till Berlin den 7e maj! Hur nice??😍 Sen den 15e maj börjar jag jobba på järnverket. Blir en jobbsommar, men på endast ett jobb! I september är planen att lämna Sverige för ett tag igen, dock inte bestämt mig vart eller hur. Det återkommer jag med!

Inatt sov jag 12h!! Det behövdes!!!! Jag vilar väldigt mycket, blir lätt trött och behöver dagar då jag inte glr någonting. Det tar mycket på min ork att vara social. Jag orkar inte lika mycket som förut, men det är okej!

Idag sitter i mjukiskläder med Bobby i knät och pluggar matte. Helt plötsligt får jag ett meddelande ifrån Björn o hela jag blir varm. Jag säger ju det! Jag har så himla mycket fina vänner i mitt liv! Så tacksam!!🙏🏼 Det är de små sakerna som gör det! Ska sitta här o plugga hela dagen o ikväll blir de äntligen dans igen!

Ha de gött allesammans! ❤️

Likes

Comments

Hoppas du har anmält det!

Nej. Jag har inte anmält det. Nej. Jag vill inte anmäla det. Vad tjänar det till? Det finns inga bevis mer än mina ord, vilka inte är starka nog för att få honom dömd.

Jag har läst mångas texter. Mångas berättelser om hur rättegången var som en andra våldtäkt. Varför gå igenom den onödiga smärtan när det inte kommer ge någonting, mer än ännu mer osäkerhet.

Jag har fått i uppgift av min terapeut att skriva om kvällen när han tog ifrån mig all min stolthet. Jag skriver, jag raderar och jag skriver igen. Allt i en stor pöl av bläck och saltvatten. Det är smärtsamt. Det gör så förbaskat ont att gå igenom händelsen igen. Men det kommer bli bättre. Det vet jag.

Jag kommer få tillbaka min säkerhet, min trygghet, min stolthet och respekt. Jag kommer våga stå upp för mig själv och inse vad jag är värd. Jag kommer må bra igen. Men det får ta tid.

Likes

Comments