Sahlgrenska idag! Bästa besöket hittills. Super bra doktor å super mycket information. Äntligen!
Kommer opereras inom 1-3 veckor. Dom ska öppna upp hela magen så blev ingen titthålsoperation. Kommer få ett stort ärr all over. Men vad gör de om 100 år.
Lite pinsamt dock när dom är där inne å kollar å får se allt fett som sugit sig fast på alla organ. Ni vet de där dolda farliga fettet. Är säkert en riktig tjockis på insidan. Men Well, who cares.

Tycker de var bra info trots en större operation, doktorn verkade vara expert. Å man är ju inte specialist utan anledning.
Å har jag tur kan jag bli helt frisk. Vilket är mitt mål, mitt mål i någon annans händer, ordagrant.

Så väl undersökt jag är nu så kan jag ju i alla fall sluta vara hypokondriker. Lite fundersam över mitt hjärta bara. Tror att dom såg något, men inget super allvarligt uppenbarligen för fick åka hem efter att 2 läkare kollat på mig.

Släpper de nu. Jag är färdig besiktigad för ja.. 1-3 vekor.
Så imorgon åker vi på välbehövlig semester.

Adios Amigos!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag tror, att när de nuvarande problemen är över så kommer mina tidigare "stora" problem framstå som små och obefintliga. Vilket troligtvis kommer kännas otroligt befriande.

Ni kanske undrar varför jag skriver här å tjatar hela tiden, å grejen är den att jag älskar att skiva, och jag ogillar att prata. Oftast så pratar jag alldeles för fort så ingen hör vad jag säger, samtidigt som jag blir yr i huvudet å tror att jag ska svimma för inte ens min egen hjärna hänger med.
Jag skriver för att det är avkopplande, jag skriver för att komma ihåg vad som hände vilken dag, Lite dagbok style.
Lätta på känslorna å komma ihåg bättre. (Därav anledningen till att jag upprepar samma saker i vissa inlägg).

Att någon Läser eller inte spelar inte så stor roll. Men av å till är de väldigt många som läser. Trots att de egentligen inte är något jätte intressant jag skriver.

Men så tillbaka till sakerna jag ska komma ihåg, imorgon ultraljud på hjärta. Onsdag så hann dom rackarna boka in ett besök på Sahlgrenska, trodde inte dom skulle hinna innan resan, men bannemej. Låter så allvarligt när dom säger att man ska träffas face to face å att dom verkligen inte vill prata om allt över telefon. Man kan ju nästan tro att man har cancer. Haha. Återstår att se vad dom vill mig på onsdag. Säkerligen sticka mig i armen. De som läkt så fint.
Jag hoppas bara inte på något nytt sjukt besked. Å liksom att det är därför jag prånget ska komma dit. Jag vet vad jag har, jag vet att de ska bort. Vad mer kan de vara.. kanske behandling efteråt.. kanske behandling resten av mitt liv.. (värsta senario).. kanske vill dom bara ge mig ett klistermärke och en klapp på axeln. Ingen vet. Spännande !

Over and out!

Likes

Comments

Två steg framåt, ett steg tillbaka.

Där de finns en chans att något kan gå fel, där gör det också oftast de. Man blir lite bitter, å trött. Men tids nog måste de ju vända. De kommer små glimtar av tur in emellan, som att Grekland redan på torsdag blir av, eller som att jag vann 30kr på en lott. Kanske betyder de att oturen vänder lite, även om de inträffade ett bakslag med andra saker, så kanske jag kan få ta två steg fram någon annanstans. Typ som med sjukdomen. Blir jag av med den helt så är de ju en stor seger!


Jag har återigen fått lära mig hur olika människor är, hur olika man tänker, vad olika man prioriterar. Personer som bara prioriterar sig själva är dom jag har svårast för. När allt kretsar kring dom, och dom liksom inte ens kan se saker ur någon annans perspektiv. De är bara dom. Å resten kvittar.

Alla utkämpar vi våra strider, så behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Ibland är jag så sugen på att behandla andra så som dom behandlar mig. Men då är ju jag precis lika illa som dom. Så ett djupt andetag och skaka av det.

Likes

Comments

Vilse i pannkakan är ett bra ord som beskriver mig just nu.
De är så mycket som behöver tas tag i, och jag vet inte riktigt hur eller var eller när jag ska få tiden att börja.
Men idag kom jag i alla fall fram till en sak, som blir prio på.. prio vad vet jag inte, eftersom operationen måste bli först troligtvis.. men efter den om jag får en lucka så ska jag försöka ta tag i de som jag verkligen borde gjort i flera år.

Varför är man så smart på fredagskvällar när alla ställen man behöver är stängda! Jag har ju bestämt mig nu å behöver ringa NU liksom..


För övrigt så är det allmänt rörigt, tror mitt huvud exploderar snart. I helgen ska jag gre i det som går. Har vart så arg i 2 dagar nu så jag nästan kräkts. Ibland försvinner hoppet om mänskligheten en aning och man undrar verkligen hur desperata människor kan bli. Jag skäms över folk.
Så imorgon.. imorgon är en ny dag, en dag att börja om ännu än gång och göra saker lite bättre än idag.. jag tror på morgondagen.

Godnatt

Likes

Comments

Tröttheten tar över hand känner jag, är super grinig hela tiden. Men saker verkar lösa sig. Eller det verkar finnas en plan.
Ska till Sahlgrenska innan Grekland resan, å även till näl för ett ultraljud på hjärtat.. och tack vare att de är mycket för läkarna hinner dom inte ta upp mig på en konferens innan resan blivit av, de blir tidigast veckan vi kommer hem så en operation blir inte förens tidigast veckan efter de. Typ första veckan i juni.

Så Grekland blir av! Tack å lov! 18 maj here We go!!

Lite jobbigt att jag ska opereras i Göteborg å Agnes måste bli tvingad att sluta amma. Vi försöker väl förbereda henne.. men jag kommer säkert få ligga inne i 3-4 dagar efter dom opererat bort allt som ska bort. Ser inte fram emot de. Minns smärtan efter förra operationen. Uääk. Länge leve titthålsoperationer men fy så ont de gör efteråt. Å dessutom måste dom ändå skära ett större snitt för att kunna pilla ut de dom ska.
Är allmänt stressad och bitter.

Å upp i de så har de kommit mer saker med hus letande å allt möjligt som måste tas tag i NU. Nu när min hjärna inte fungerar alls. Men som vanligt är det allt på en gång.

Å så är de möhippor å bröllop som ska planeras, å förhoppningsvis hinnas gå på med. Im soooo soooooo tired.



Likes

Comments

Alla undersökningar är nu klara. Senaste var en spruta med radioaktiva ämnen. Sedan bildtagning under två dagar. Läskigaste undersökningen hittills. Eller läskig.. mer obehaglig. Å långdragen. Men det gick bra.

De senaste veckorna har tankarna snurrat mer än någonsin. För 3 år sedan var jag någon helt annan än jag är idag. Efter jag fick barn, efter Agnes diagnos.. och diverse sjukdomar överallt. Jag tror jag tar vara på saker mer, tar chanser, är snällare och mer förstående. Men har också insett att livet är för kort för att lägga energi på fel saker, personer, ägodelar. Saker som tar energi som man kan lägga på annat och andra.

Jag har verkligen blivit skrämd av hela detta året, ångesten vissa dagar har vart olidlig. Men jag har ännu en gång lärt mig massa, insett ännu mer. Jag känner att jag är så nära att bli den personen jag strävat efter. Efter detta, för de känns som de kommer bli ett efter allt detta som händer nu.. så tror jag att de sista pusselbitarna kommer falla på plats.

Jag fick frågan att prata med psykolog, men i ärlighetens namn, vad skulle jag prata om.. hur vet man vilket som berör en mest, vilket som gör ondast.. det känns som det är och har vart så mycket så det inte riktigt är någon idé att prata med någon ny. Dessutom omringas jag av så många andra att prata med, och jag känner att jag har koll på även denna situation.

Om en till två veckor får jag veta vad planen blir, vilken åtgärd som kommer att vidtas och hur lång tid det kommer ta innan jag kan lägga detta bakom mig med. Inga mer bakslag nu. De får vara nog. Jag kan ta denna sjukdomen. Denna laddade äckliga sak. Så länge den inte följer mig hela livet. Den ska bort och sedan hålla sig borta. Så är planen och så kommer de få bli.

Ibland undrar jag hur mycket man ska få vara med om innan man bryter ihop. Sjukt jävla mycket. För jag är inte ens nära som de känns nu. Jag bröt ihop en gång, men sedan inget mer. Jag är nog starkare än jag trodde. Puss på mig själv.

Jag skrev om livet som en motorväg man puttrar på genom livet flera gånger, där man åker mot sitt mål, ibland åker man fel och ibland snurrar man i en rondell, ibland blir det en omväg.. tydligen så har jag hoppat ur bilen för att kissa, min familj har sakta puttrat vidare medans jag sprungit ut i någon jävla skog å virrat bort mig. Men så snart jag hittat ut, så vet jag att vi möts så jag kan komma in i vår varma trygga bil igen, puttrandes på motorvägen mot de mål vi haft hela tiden. Jag må ha hoppat ur bilen.. men jag är inte borta. Så lätt är de inte.

Likes

Comments

Att vara radioaktiv och behöva hålla ett avstånd på en halvmeter till en meter ifrån sina barn i två dygn är lika jobbigt som det låter! Men imorgon är det över. Då är min sista undersökning gjord och en slutsats kommer troligtvis kunna tas.
Hoppas verkligen de blir lika positiva besked som vanligt! Jag känner mig optimistisk, de kan ju inte bli mer negativa saker denna året kan man ju tänka.

Behöver verkligen Greklands resan. Skulle dom vilja avblåsa den så blir jag tokig! Men jag har känslan av att den kommer bli av också. Jag känner att det löser sig. Med allt. Tids nog.

Några mer ärr på magen hit eller dit gör väl ingen skillnad. Haha.

Likes

Comments

CT like a champ.
Snabb å smidig undersökning, även om jag inte gillar nålar så börjar jag vänja mig aningen efter de senaste åren.
Lite skräck blandad förtjusning. Skulle nog kunna jobba där. Sticka någon i armen, berätta om undersökningen, spruta in kontrast å sedan berätta om obehag känslorna som kan uppstå.

Asså först så kände jag smaken av kontrastet, eller de smakade plastigt, järnaktigt i munnen. Väldigt sjukt, med tanke på att de sprutats in i blodet. Sedan kom de som en varm våg upp över halsen, som varade i några sekunder innan de hoppade ner vid typ urinblåsan. Barn känsla. As coolt. Men obehagligt.

Sedan gick hon in i rummet å jag åkte in i en tunnel liknande sak. Helst hade jag velat att hon la sig där jag låg, så jag kunde få gå in i rummet å se vad som visade sig på skärmen.. vad ser dom liksom?? Är de bra bilder?? Är min insida fin??

Undrar om jag hade kunnat få med en bild hem att ha på sängbordet. Ska fråga de.. vid nästa tillfälle. De är ju de minsta man kan begära!!

Nästa vecka är de ännu en kamera undersökning.. med radioaktiva ämnen. Woow.. ja! Ska fråga vilka bilder som är snyggast å be att få en! Hähä

Likes

Comments

Det är konstigt hur man kan trivas å våndas på ett ställe samtidigt. Jag vill jobba på ett sjukhus.. ville.. vill.. då är de lite spännande.. men avskyr sjukhus när jag själv ska göra undersökningar. Får kalla kårar längst hela ryggen.. uäääk!

Imorgon är de ny undersökning. En snabb dock. Trodde se skulle vara sista.. men nä. Nästa vecka blir de någon 3 dagars undersökning som dom inte verkade vilja ge allt för mycket information om. Känns som de är mycket tisslande å rasslande. Men jag vet ju vad jag har, så why!

Lite lätt ångest. Men de hör väl till. Detta kommer verkligen helt olägligt. Om de någonsin kommer lägligt. Är så förbannad. Å trött. Stänger in mig i min lilla bubbla å svävar runt här tills någon spräcker den igen.

Jag undersökts så sjukt grundligt så de måste ju fan komma något positivt ifrån de.. typ.. att min insida är väldigt fin.. min lever är bra storlek å mina njurar fungerar ypperligt bra! Något. Ska be dom säga något snällt på undersökningen imorgon. Om de så bara är att mina blodkärl på armen läkt super fint å att de var väldigt lättstucket! Jag ska ha en komplimang!

Likes

Comments

Mer väntan.. få svar..
måndagens läkarbesök gav typ noll.. mer än några stick i armen.
Tisdagens mr undersökning gick bra, lite obehagligt men fick ligga på mage så de underlättade eventuell klaustrofobi !

Så bara att vagga runt här och vänta. Ska försöka att sluta tänka på de hela tiden.. låssas som att de inte finns något. Tills man vet är de ju egentligen inget.. så varför stressa upp sig över något som kanske kommer hända?

Kanske kommer jag bli överkörd nästa vecka.. kanske kommer vårt hus rasa ihop.. kanske.. finns så mycket att stressa upp sig över med alla kanske! Måste sluta med de.
De tar sååå mycket energi. En dag i taget.

Om bara stresskänslan å magkatarren som dykt upp kunde lämna mig ifred så skulle allt vara ganska normalt ett tag.. tills nästa undersökning.

Allt tog en äcklig tvist som vanligt.. men livet handlar inte om hur många gånger du slås omkull, utan hur många gånger du reser dig upp. Fall seven times, stand up eight!

Likes

Comments