Hur kan en förväntas vara pigg när när himeln är sådär oerhört grå och marken full av vattenpölar?

Mitt humör påverkas extremt mycket av väder, så efter en runda till biblioteket och en fika med syster och mina favoritbusungar var det inte mer än självklart att stoppa in hörlurarna i öronen, vrida upp volymen och bädda ner mig i sängen med datorn i knäet. Med både nya hörlurar och en uppdaterad spotify-lista njuter man lite extra av musiken. Så är det bara. Resten av dagen kommer jag alltså bara ta det så lugnt det absolut bara går. Precis så som jag gjort hela veckan faktiskt. 


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Har spenderat precis hela helgen i Lund för att slippa ta mig fram och tillbaka mellan Malmö och Simrishamn ca hur många gånger som helst i helgen. Igår var det födelsedagsfest enligt planerna men då ca allt gick åt skogen drog vi oss vidare mot donken för lite mat och bytte om till bekvämare kläder innan vi begav oss tillbaka till Vijas kollektiv i Lund. Det var åtminstone kul så länge det varade.

Idag har vi haft soffhäng precis hela dagen, lyssnat på musik och studerat grannar genom köksfönstret. Nu blir den en aning sen middag och sedan plugg för min del. Inte superkul, men behövligt och efter en härlig helg så är det inte riktigt lika illa som det annars brukar vara. Söndagsångesten har inte hittat hit till Lund, inte till mig iallafall.

Likes

Comments

Definitionen av en perfekt fredag är ungefär precis sådär som jag har det nu. Ingen stress, inga plikter. En islatte från Starbucks, lermask i ansiktet, choklad i handen och gott sällskap. Känner att livet fungerar ganska bra nu och har varit på superhumör precis hela dagen. Sådär som det ska vara, kort och gott!

Input: Relaterar så sjukt mycket till ett citat sagt utav någon anonym, som jag hittade på pinterest. "Ibland måste man bara sluta oroa sig, tänka och tvivla på allt. Tro på att saker faktiskt kommer att fixa sig, kanske inte så som du planerade, men precis så som det är menat att bli."

Likes

Comments

De dagar solen än lyser njuter jag till fullo utav varenda D-vitaminstråle som finns att sluka. Bland annat genom en islatte på en uteserveting och väl spenderade sekunder, minuter och timmar med sådanna man tycker om, på ställen man tycker om. Tillexempel så är det inte ofta jag och Vija befinner oss på de allra mest typiska ställena att vara på, utan istället hittar vi ett hörn där vi kan vara nåt så när för oss själva och göra allt vi vill. Som att dansa mitt på gatan, skriksjunga till låtar som vi hört alldeles för många gånger eller fota tills ögonen blir så trötta att verkligheten verkar vara ur fokus. Såhär har vi gjort så länge jag kan minnas, att liksom bara sätta sig ner på första bästa plats, oavsett sittplatser eller ej. Smågator, parkeringstak eller grusvägar med utsikt över stora berg utav sand och bara älska varandras sällskap.

Det är viktigt tror jag - vänskap där man kan vara precis överallt, göra allt och ingenting men ändå, precis alltid, skiljas åt med en lättnad och ett leende på läpparna. En vänskap där allt kan vara tråkigt, men som aldrig någonsin känns trist på något vis alls.

Likes

Comments

Lill-lördag alltså. Orden står stilla, huvudet bultar och halsen svider. Jag mår alltså inte helt hundra, verkar ha dragit på mig något knepigt slags virus som liksom vägrar lämna kroppen. Sådär segt, som fått mig att hosta i närmre 10 dagar nu och som inte förens idag säger ifrån ordentligt att: "Hjärtat, du bör nog vila!". Men fan heller, tänker jag. Vila gör jag tillräckligt ändå och dessutom har jag så himla chill-e-dill dagar framför mig. Imorgon blir det ingen skola tillexempel. Det är en av fördelarna med att pendla superduperlångt till skolan, för när det är dags för tandläkarbesök hinner man varken ta sig till skolan innan det är dags att vända med tåget igen, eller ta sig tillbaka till skolan efter tandläkarkontrollen innan skoldagen är slut. Och som om en missad skoldag inte vore bra nog så har jag dessutom konstaterat att jag är så himla done med att lägga ner min energi på onödigt skit. Jag har faktiskt viktiga saker att lägga den energin på. Som att klappa hundar, vrålsjunga i bilen eller dansa framför spegeln. Det är helt sjukt vad mycket mer tid och ork man får till att göra sådant, när man istället väljer att skratta åt onödiga konflikter, saker som inte går att påverka och när man helt enkelt beslutar sig för att ta en dag i taget.

, idag är det lill-lördag och idag är mitt största bekymmer en svidande hals. Morgondagens problem med tandläkarskräcken, den tar vi imorgon.

Likes

Comments

Jag smuttade försiktigt på min nybryggda mocha latte. Utanför fönstret fick jag syn på en gammal dam. Hon drog in djupa bloss av sin cigarett och verkade obrydd över skylten precis bedvid henne, skylten som tydligt talade om att det var förbjudet att röka just där. Framför henne rusade människor förbi. Stressade människor. Barn som skulle till skolan, föräldrar i kostym, en kontorsnisse som sprang efter bussen och en kvinna med paraply som ca vart fjärde steg sneglade ner på sitt armbandsur. Och damen stod kvar med sin cigarett mellan de rödmålade läpparna och hon verkade också studera människorna som stressade förbi. Halvspringandes och hoppandes från sida till sida för att undvika vattenpölarna. Medan jag blickade ut mot gatan och räknade dropparna som föll från uteserveringens stol, då förstod jag att den gamla damens rökruta var stategiskt vald. För att slippa bli blöt, förståss. Trots den gula skylten med både text och bild som visade att rökning ej var tillåtet. Inte just där.

Jag sörplade i mig de sista dropparna latte som fanns kvar och bytte riktning på min blick. Framför mig satt en av de bästa människorna i hela universum och mycket till. Enligt mig iallafall. Hennes varma choklad var slut sedan länge och jag var osäker på vad hon gjorde. Om hon hade lagt märke till människorna utanför eller om hon funderat över vilket ämne hennes skoluppsats skulle handla om. Jag frågade inte, förstås. Jag var upptagen med min egen tankeverksamhet och fylldes utav alla möjliga känslor. Jag kände sorg, ilska, glädje, irritation, kärlek och hopp på precis en och samma gång. Det kändes likt som blixtar i min mage, fast mjuka och fluffiga. Men ändå spetsiga, på ett ynka litet hörn. Känslan av att ha slösat 17 år av sitt liv på att stressa omkring, gömma sig för regnet. Av att strunta i röda gubbar vid övergångsställen för att komma i tid och att inte ägna en sekund åt fåniga skyltar för att inte förstöra sminket. En känsla av att ha slösat all sin tid åt att leva upp till andra, göra det samhället förväntar sig av oss och att tänka på oss själva i allra sista hand. Känslan då man inser att jag inte förens nu börjat fundera över vad som faktiskt spelar någon roll. Men också känslan och vetskapen om att jag har all rätt i världen att dricka hur mycket mocha latte jag vill, att en av världens bästa människor sitter rakt framför mig och trots att vi oftast flyter med i vardagen, så har vi ändå dessa stunder. Dessa stunder där vi gör något för våran egen skull. Det som faktiskt spelar någon roll. De gånger vi unnar oss något gott och struntar i att skolan väntar, för än har inte första lektionen börjat och där och då lovade jag mig själv att ta vara på tiden. Att göra sådant som är bra för mig. Varje dag.

Likes

Comments

Ungefär hela söndagen har jag undrat precis en och samma sak. Förra söndagen också, och kanske varenda söndag i hela mitt liv. Är det "accepterat" att äta godis på söndagar? Alltså, sådär okej som det är under fredagar och lördagar? Jag skiter ju egentligen fullständigt i dessa oskrivna regler om när en ska göra si eller så och jag äter godis precis när jag vill. Men jag kan inte sluta fundera. När jag var mindre hade jag vänner som endast fick äta upp det som blivit över sedan helgen, men sedan hade jag även dem som tyckte att det var helt okej att käka på, helgen var ju inte slut. Inte riktigt än.

Vilka regler vi hade hemma hos oss minns jag inte, för jag tror inte vi hade någon sådan regel. Vi hade nog en godisskål framme på soffbordet precis varenda dag, men konstigt nog var det aldrig någon som rörde godiset. Kanske är det helt enkelt så, att varje familj har sina egna regler och rutiner på helgen? Att vissa får äta godis när dem vill, andra äter inte godis trots att de får, vissa äter bara på fredag samt lördag medans en del ser till att helgmyset sträcker sig hela vägen fram till måndagmorgon. Hur ser det ut i er familj?

Likes

Comments

JAG ÄR TILLBAKA! Efter ett väldans långt uppbehåll ifrån bloggandet, eller åtminstone ett relativt långt, har jag nu samlat på mig precis all motivation som behövs för att ta tag i saker och ting igen. Energin och tiden är det aningen ont om, men jag ska göra mitt absolut bästa för att kombinera sociala medier och verkliga livet. Skola, vänner, hälsa och allt sådantdär som hör till. Sedan vi sågs sist har det hunnit hända lite kuliga saker i livet. Till exempel så har jag köpt mig ett nytt objektiv. Ett oldschool 50 mm f/1.4. Det är så gammalt att autofokus inte ens finns med på kartan, men jag är snål och det var himla mycket billigare än de nyare varianterna. Det fungerar dessutom hur bra som helst och jag älskar det.

En av de andra kuligheterna är det faktum att vi ska flytta, igen. Denna gången är jag dock otroligt mycket mer taggad än sist då ett år boende ute på en åker känns som flera tusen evigheter. Ingen närhet till kollektivtrafik och nästan en timmes promenad till närmsta affär. Jag vet det eftersom jag faktiskt testat. Aningen långt för lite chips eller chocklad, anser jag. Nu ska vi däremot flytta in till centrala Simrishamn, ungefär så centralt det går att bli i Simrishamn. I slutet på november och början på december går flyttlasset.

Självklart har det hänt massvis med annat också, men inte särskilt stort eller speciellt nog att dra upp såhär i efterhand, tänker jag. Däremot kan jag kort berätta att designen på bloggen är uppdaterad än en gång (beslutsångest?) och jag har skrivit ned en hel del tankar och liknande under min frånvaro. Jag har bloggat väldigt väldigt tyst, kanske man kan säga. Aldrig tryckt på "publicera" bara. Inte än.

Likes

Comments

Igår gick jag raka vägen upp från Emelies säng och hem till Emilia, där vi genast började med att skära upp frukt och göra plättar. En kort stund senare dök även Tova upp och tillsammans stod vi alla fyra i två timmar och förberedde en helt magisk brunch. Jordgubbar, melon, croissant, nutella, ananas och cupcakes är bara några exempel på allt gott vi hade framför oss. Efter att vi hade ätit klart och tvingat i oss otroligt mycket mat i ett misslyckat försök att äta upp allt förvandlade vi studsmattan till en säng och vilade oss i någon timme under solen. Sedan tog jag tåget hem till Österlen igen och spenderade kvällen med Simon. Hatar sådär himla himla mycket att han jobbar under nätterna. Finns inget värre än att somna bredvid honom och sedan vakna upp, förvirrad, och undra vart han tog vägen. Innan man minns såklart, att han faktiskt pussade mig hejdå innan han försvann.

Idag är jag otroligt trött efter att ha spenderat tre nätter i Malmö och ständigt hittat på saker. Allt ifrån strandhäng och brunchar till läkarbesök och föreläsningar. Så idag blir det en sådandär mys-fredag innan jag imorgon drar mig hemifrån igen. Först dop, och sedan en natt på Öland.

Likes

Comments

Allt för ofta tröttnar jag på mig själv, på sättet jag lever och hur ignorant jag är emot min egen kropp och hälsa. Jag tröttnar på mitt mående och är väl medveten om att jag åtminstone kan göra en del för att få vardagen att fungera bättre, men ändå tänker jag bara tanken att ta tag i mig själv för att sedan glömma bort allt jag nyligen radat upp som behövts ändras. För några dagar sedan bestämde jag mig, på riktigt, att göra det jag kan. Nu. Med PTSD, depression, ångest, kronisk värk och mycket annat som får vardagen att bli ännu lite svårare än för den "normala-hormonspirande-17åriga-tjejen" valde jag att börja i små steg. Börja med det lättaste för att sedan jobba mig framåt, och tjuvstarta redan nu innan skolan börjar för att underlätta senare. Jag bestämde mig för att söndagar är dagar då inga måsten finns. För att minska stressen och bara få vara jag. Dagar då jag ska göra precis vad jag vill och känner för. När skolan kommer igång ska jag ha absolut noll inlämningar och läxor att göra under söndagen, för att det som är bråttom ska redan vara klart. Min kropp behöver, nästan kräver, åtminstone en vilodag innan jag beger mig ut i verkligheten igen. Med detta menar jag inte att jag bara kommer ligga hemma precis varenda söndag, men att allt som sker ska vara i lugn och ro utefter mina önskningar. Jag bestämde även att försöka göra något åt dendär huvudvärken som jag ständigt går omrking med och hoppas på att bli piggare genom att dricka vatten. Jag är en usel människa på att tillföra kroppen vätska. Helst av allt dricker jag inget alls, men om jag måste får det gärna innehålla massvis av socker. Om jag ska vara helt ärlig så dricker jag nog inte ens 5 deciliter vätska om dagen, över huvud taget. Oavsett vad det är. Tror inte jag behöver förklara mycket mer om hur illa det är mellan mig och min relation till vätska. Med start på de nya "reglerna" idag har jag spenderat min söndag sådär himla mysigt och lugnt som jag älskar. Har legat flera timmar i sängen och bara kopplat av. Läst och försökt dricka vatten, i hopp om att det snart kommer att bli en vana att fylla på kroppen med vätska med jämna mellanrum.

Likes

Comments