View tracker

Äntligen fredag! Helgens första timmar spenderades med fina Matilda. (Läs hennes blogg här) Vi tog en fika på espresso house och rörde oss senare ut i ovanligt fint väder för fotografering i stadsmiljö. Himla kul att träffa nya människor med samma typ av intresse och dessutom få nytt material till bloggen. Fler bilder från dagen kommer upp inom snar framtid.

Är just nu kvar i Malmö hemma hos Emelie, då det imorgon blir firande av mig och en annan kompis då hon fyllde 17 i onsdags och på måndag är det min tur att fylla år. Är verkligen taggad till max! (;

Likes

Comments

View tracker

Gårdagen spenderades i 8 timmar på barn- och ungdomssmärtenheten i Lund. Har varit där förr, men det var flera år sedan och denna gången förändrades fokuset. Det krävdes väldigt mycket av mig för att våga säga som det var igår och på grund av besluten som senare togs av smärtteamet kommer jag att behöva bibehålla detta modet ett väldigt bra tag till. Jag vill vara helt ärlig med er och just nu känner jag att jag inte kan det. Jag vet inte alls vad som pågår, vet inte vad jag tycker om det hela och framförallt är det inget jag någonsin velat prata om. Förmodligen kommer det stå tomt i kategorin kring min kroniska värk ett tag, då jag behöver struktur och framförallt mer kött på bena innan jag skriver ut det ena och det andra. Men jag behöver även mod, ännu lite mer mod. Jag önskar att det bara vore så lätt som att skriva ner och sedan klicka "publicera", men det krävs väldigt mycket mer än så för att våga öppna upp sig på ett helt nytt plan. Jag hoppas ni har förståelse för detta, samtidigt som jag ska göra allt för att inte låta bloggen påverkas på något annat sätt på grund av detta.

Likes

Comments

View tracker

För ett tag sedan skrev ännu en text om att vara lagom, men jag valde att inte publicera den. Förmodligen för att jag fortfarande var arg, men det är jag inte längre och jag publicerar den nu istället.

Jag är bara 16 år gammal och är så långt ifrån lagom man kan komma. Det är inte lagom i andras ögon, att en tonårstjej diskuterar vilt. Jag är inte lagom, för att jag brinner för mina rättigheter och jag är inte lagom när jag ifrågasätter en människa som uttrycker sig på ett sätt jag inte förstår. Jag är än mindre lagom för att jag inte ger mig, för att jag fortsätter diskutera och tro på allt jag kämpar för. Och är det möjligt, så blir jag ännu mindre lagom för att jag återigen vägrar ge mig när de vuxna blir två mot en, byter samtalsämne och vrider diskussionen så grovt att utgångspunkten för längesedan är glömd. Hade jag varit lagom hade jag gett mig vid start, lagom hade varit att sluta diskutera när vi insett att vi oavsett vad inte kommer hålla med varandra. Lagom hade också varit att kanske inte alls diskutera med äldre människor än en själv. Men jag säger det en gång till; detta lagom finns bara på svenska och jag tänker aldrig någonsin ge upp mig själv för att passa in i detta fack som svenskar så vackert målat upp.

Likes

Comments