Samtidigt som jag älskar och är bekväm med min förändrad livstil och tänk. Samtidigt finns den där finna och snälla sidan som har så svårt att såra någon annan människa.
Men nu sitter jag i en situation där jag vet att någon kommer att bli sårad hur jag än gör. Har alltid undvikit eller rättare sagt inte klarat av att bryta, just för att inte såra (förutom mig själv).
Men jag tänker på mig själv och vad JAG kommer att må bra av i slutändan!

"Hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen!"
"Ärlighet varar längst!"


Likes

Comments

Jag har ju börjat dejta och har träffat två kvinnor. Den ena va bara knäpp och ifrågasatte min identitet och hon trodde inte på att jag varit kvinna. Den andra har jag träffat lite mer och det känns ok. Det sjuka är att för första gången så vet inte jag vad jag vill. Jag trivs med mig själv och min ensamhet och är kanske inte riktigt villig att ge upp den, är lite kräsen. När jag tänker på det så blir jag förvånad för det va aldrig tänkbart förut, kunde ju inte va ensam.

När jag tänker efter på hur dåligt jag mådde på att förlora människor sen min livsförändring. Så inser jag att jag faktiskt vunnit inte bara en vän utan tre helt underbara människor.
Nu har det snart gått två år sedan jag tog mitt livsavgörande beslut. Och jag valde att leva, ett beslut jag inte ångrar en minut. Asså det är rätt sjukt vilka förändringar jag gjort på den korta tiden. När jag är hos E och vi pratar om det så blir vi båda imponerade, för jag har henne att tacka för mycket. Hon är den ända som verkligen stått där och trott på mig.

Jag må låta possetiv för det mesta nu för tiden, men jag har också dåliga dagar. Bara det att de dåliga styr inte mitt liv längre!

Likes

Comments