Kära dagbok, förmodligen kommer jag att försöka bekanta mig med dig under resten av min studietid.

Så låt mig presentera mig, för jag antar att du vid det här tillfället inte kan bärga dig. Du ska veta det att jag inte kan det heller.

Innan jag börjar så måste jag bekänna att det finns en viss charm i anonymitet, jag vet inte vad det är men det känns mer mystiskt och spännande så. Inte sant?

Jag är en student på Göteborgs universitet, studerar på den naturvetenskapliga fakulteten med inriktning läkemedelskemi. GU är mitt andra hem, jag kunde inte vara lyckligare för att vara helt ärlig, jag har valt rätt och jag känner mig så otroligt lycklig. Eller nej vänta nu, ärlighet vara längst brukar man säga, eller hur?

Sanningen är min kära dagbok att jag lider utav en sådan otrolig prestationsångest och när den väl griper tag i mig med dess svarta klor är jag helt handlingsförlamad, gång på gång kravlar jag mig ur men sedan kommer den tillbaka, alltid starkare än förr, eftersom jag är starkare än sist.

Imorgon den 1 juni har jag den sista tentamen för terminen och jag vet redan nu att resultatet inte kommer att hålla sig till den drag jag sätter på mig själv. Jag har ingen annan att skylla på än mig själv och gång på gång tilltalar jag mig att jag ska göra annorlunda, att jag ska göra bättre ifrån mig, att jag aldrig ska hamna där igen. Men se och hör så är jag där igen, allting är densamma i en enda stor cirkel av förtvivlan och sökande på åtgärder.

Även om mitt första inlägg verkar melankoliskt så har jag en idé om hur jag ska ta mig an detta självskadebeteende. Ingen direkt kur på det sättet men en annan metod att se på det från en annan synvinkel. Jag tänker aktivt skriva i dig, vad som försiggår i mina tankar, vad för idéer jag har för att upprätthålla en god studievana-och teknik. Jag vill helt enkelt bli kvitt med mina demoner som hela tiden drar ner mig. Jag är trött, jag orkar inte mer och nu får det vara nog. Jag har visat tidigare att jag kan om jag vill så varför inte göra det permanent?

Så följ med mig på denna riktigt långa resa på att till slut få kongruens med ens idealbild, om jag inte når dit ska jag åtminstone göra allt för att komma så nära som möjligt.

Från och med idag är jag en annan person, jag ska göra bättre ifrån mig.

Vi ses imorgon.

Likes

Comments