När jag pratar om politik mår jag ofta dåligt för att jag vet att jag synliggör problem som människor ofta tjänar på att hålla undangömda. Jag känner att de tycker att jag är "irriterande och jobbig". Man är en klyschig jävel som bara säger saker som låter bra. Att löjliggöra mitt politiska engagemang är ett sätt att tysta mig och få mig att känna mig illa till mods för att mina åsikter inte går ihop med hur samhället ser ut. 

Det som stör mig är att de egentligen inte har någon anledning att göra så mot mig. För min samhällskritik handlar inte om att du som individ skulle vara illvillig i grund och botten, utan den handlar om att det blir fel oavsett människors välvillighet. Jag hatar miljöförstöring, men den består inte av onda människor. Den består av hur jäkla billigt det är att äta kött och köra bil kontra vilken samhällskostnad det faktiskt har. När jag reagerar och blir arg på ditt kvinnohatiska skämt handlar det också om hur jäkla enkelt det är att bara dra ett skämt mot för hur stor skada skämtande män gör. 

Det jag vill komma till är att det gör jäkligt ont att vara politisk och försöka göra skillnad, medan det är billigt och enkelt att underbygga samhällsproblem. 

Jag vill sänka marginalpsykiskohälsa på att säga ifrån och göra skillnad. Vad är avkastningen på att källsortera idag? Det ska löna sig att göra världen bättre. 

Likes

Comments