Klockan är nu 05:35 i skrivande stund. En ny dag som undersköterska skall snart ta sin början. Jobbade 14-21 igårkväll. Vet ni hur svårt det är att få ro efter det? Man vet att man skall gå upp tidigt igen, så efter att ha sprungit hela kvällen så är det inte direkt att man kryper ner och sluter sina små ögon och sover. Fröken Ur var halv två när jag tittade på klockan för sista gången inatt. Och har snart varit vaken i en timme. Inhalerar koffein i mängder och taggar till. Det är ju helg. Och då blir arbetsbördan mirakulöst mindre så det befogar till minskad personalstyrka. Är dock ganska säker på att vårdbehovet är samma var dag, plus minus noll om man räknar med dagsformen som inte förändras dramatiskt. Det är dock Alla Hjärtans Dag idag. Man får ge dom boende lite extra kärlek. Och lite extra koffein till mig. Helst tills jag förlorar förståndet i ett koffeinrus. giphy

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

I dagarna har det cirkulerat många diskussioner om undersköterskor. Inte dom som personer direkt, utan mer om vad vi är värda när det kommer till pengar. En akademiker till docent i nationalekonomi har kommit på en idé att det bästa vore nog att slopa OB-tillägget. Att det kostar nog mer vad det smakar att ha denna lyxen. Jan Björklund och hans Folkparti/Liberalerna anser att undersköterskor tjänar för mycket. Det är nu efter vi fått en tillström av flyktingar och att dom lågavlönade jobben kan bli ännu sämre betalda för att få ut fler på arbetsmarknaden. Och en grupp man kan sänka lönerna hos är ju såklart undersköterskorna. Det är fler grupper som berörs, men vården ligger mig ju närmast som undersköterska. Jag arbetar inom ett område som av någon outgrundlig anledning alltid ses som lite sämre, får frågor om jag inte skall plugga vidare. Bli något mer. Det är under ständig granskning av media, det dåliga skall plockas fram och medierna gottar sig i gamla Asta som blivit glömd på toaletten. Jag ursäktar inget sådant, att det finns dom som glömmer bort en äldre människa på toaletten eller i sängen, och jag förnekar inte att det finns personer inom äldreomsorgen som inte borde ha med människor att göra. Dock förstår jag dom som glömmer i många fall. Jag har ingen större inblick i just den individuella arbetsbelastningen på just den arbetsplatsen. Dock är jag inte blind och kan tänka mig att den ser ut som på många andra ställen. Att det är två personal på en avdelning med låt oss säga tio vårdtagare. Kanske fyra av dessa är dubbelbemanning och det finns dom som är multisjuka samt olika stadier av demenssjukdomar då dom gärna blandas ut i en "vanlig" avdelning. Förutom den grundläggande vården så skall man ta hand om städ, mat, fika, sopor, en ska på toa, en ska bort från toan, en vill lägga sig, en kräver uppmärksamhet, några är utåtagerande, en gråter och förstår inte att föräldrarna är döda sen länge. Man skall se till att all medicinering sköts med yttersta aktsamhet så det blir rätt. Mitt i den stressiga läggningen så faller någon, man skall ringa SSK, ta hand om och se till hur den personen har det medan man har nio andra som också behöver. Förutom allt det så skall man ta på sig extra ansvar. Man skall vara kostombud, klädesombud, skyddsombud, inkontinensskyddsansvarig. Man skall finna den extra tiden där det inte finns någon att ta hand om sitt extra ansvarsområde. Man skall se till att finnas där för anhöriga och sköta den kontakten. Man skall jobba kväll för att sen jobba morgon, man jobbar nyår, påsk, midsommar, jul.  Varannan helg. Man tar det med sig hem, för har man verkligen gjort sitt yttersta? Detta är mitt jobb. Detta är vad jag utbildat mig till. Jag jobbar alla möjliga tider och ingen dag ser likadan ut. Vissa dagar vill jag bara skrika och lägga mig i fosterställning. Vissa dagar är underbara. Det varierar kraftigt. Jag har tröstat många äldre, deras anhöriga. Jag har sett människor dö, tröstat, hållt handen, skrattat hjärtligt och hållt tillbaka många tårar. Jag har gått hungrig för att dom jag arbetar för har varit viktigare i den stunden. Jag har blivit slagen och biten av grovt dementa personer som inte förstår. Jag har tagit mycket skit och fått mycket fint. Allt detta är en vardag för alla undersköterskor, mer eller mindre. Vi kan alla räkna upp många olika exempel och upplevelser. Och för detta får vi en lön som knappt går runt och dom vill strama åt det ännu mer. Vi som jobbar inom äldreomsorgen gör det knappast för prestigen. Det är för att vi brinner för det vi gör. Trots alla motsättningar som dålig lön, åtstramningar i personalen och att vi jämt får läsa i media om hur dålig äldreomsorgen är. Men ställer sig någon frågan varför den är dålig? Vi är bara människor som går på knäna för att det ska bli bra. Och vi springer. Vi hinner på håret med det vi ska. Så då kan man dra in en personal. Eller sänka våra löner. Undersköterska

Likes

Comments