Som sagt, vaknade halv sex och nu sitter jag här. Kunde inte somna om och tänkte att "wow, jag kan fånga dagen liksom". Eller somna tidigt ikväll i soffan. Lyckades även göra kaffet nu på morgonen så starkt att det nästan inte är hanterbart, så att somna tidigt i soffan verkar rätt långsökt redan nu. Ja, så starkt blev det. Inte alls meningen. Faktiskt. Helt ärligt. Men fånga dagen! Eller kanske inte... Har två saker jag ska göra idag i vartfall. Har tvätt-tid klockan ett, skulle tvättat i lördags men det gled helt ur sinnet, så det får man ta igen idag. Och får väl försöka se om man kan hitta en lucka i regnet, eller inte, och ta sig bort till skolan för att lämna in mitt val inför den tredje terminen. Det är spännande annars att det är dags att lämna in valet för den tredje terminen... Har knappt greppat att jag faktiskt håller på att utbilda mig och nu är jag snart på den tredje och sista terminen. Vad har jag lärt mig? Lärt mig att vid lågt blodsocker så smeta honung i käften så får man sig en kick. Att systemet är fucked? Men det visste jag väl redan ifrån början? Kanske lärt mig lite mer om lagar och rättigheter än bara skyldigheter som många andra är så snabba med att informera en om. Dock så har man ju lite rättigheter där någonstans. Men valet... Det finns tre inriktningar att välja mellan. Funktionsnedsättning, Akutsjukvård och Äldreomsorg. Ända sedan dagen jag började har jag varit inriktad på att läsa Akutsjukvård, för det har varit mest eftertraktat och spännande. Men har gjort en helomvändning i mitt tänk och har nu valt Äldreomsorg. Tankegången är lite såhär att jag har lyckats få en fot in i kommunen och lyckats bli en efterfrågad person när det gäller att gå in och jobba. Exempelvis att jag ringde förra tisdagen och fick höra att alla semestervikariat var tillsatta, men på torsdagen ringde chefen upp och hade rört runt i grytan så att jag har jobb för hela sommaren. Läser jag inriktningen Äldreomsorg med lindrande vård som tillvalskurs så lär jag inte behöva slita röven av mig inom kommunen för att få ett jobb på boende, hemtjänst eller kanske tillochmed demensteamet. Det är dock spekulerande, men har svårt att se att jag skulle få några större svårigheter som utbildad undersköterska med den inriktningen när jag har så "lätt" att få jobb som outbildat vårdbiträde. Skål på det för fan!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Herrejäklar! Det var ett bra tag sedan man satt här och stirrade på den blinkande textmarkören och faktiskt gjorde något åt saken. Jag har varit ganska upptagen med skolarbete, livets heroin och helt ärligt tappar man lite av luften till skrivande när det konspireras över att jag konspirerar och smider räliga planer för att komma åt folk. Jag har dock aldrig haft tid över för konspirationer eller åt dem där märkliga sociala lekarna där man ska komma åt folk med otydliga meddelande eller liknande. Eller har jag haft det? Någonstans på ett omedvetet plan? Kanske är det något typiskt svenskt? Den svenska normen att komma åt en tredje part genom en andra part? Men hur som helst så har jag haft sex veckor med praktik och två kurser till inom min utbildning är avklarade. Nu har man klarat av medicin, vård och omsorg 1 och 2, hälsopedagogik och specialpedagogik. Är säkert något jag har glömt på vägen. Men man är ju förvirrad i dessa tider. Hade i alla fall sex veckor med praktik. Tre veckor på Hemtjänsten där jag har jobbat tidigare och tre veckor inom LSS verksamhet. Min handledare inom LSS gav mig bra betyg både på papper och med ord. Hon sa till mig att inom vården skulle jag verkligen jobba. Att jag gjorde ett bra jobb och tog människor för hur dem var och inte med förutfattade meningar. Och mer eller mindre att jag var orädd och anpassningsbar. Den självkritiska jag skruvade mig i stolen och kunde inte ta bra omdöme, trots att det är underbart att höra att man faktiskt kan göra ett bra jobb. Men är man kronisk självkritisk så som jag är så är det ändå svårt att höra. Jag borde bli bättre på det där. Ta åt mig när jag får bra omdöme. Inte skruva och vilja krypa ur min hud. Man borde inte reagera som om det vore en sjukdom när man får höra något bra om sig själv.
Men nu borde jag skriva på arbete istället. Har gjort allt annat än att skriva på det jag måste göra. För ni har man börjat på Etik. Och jag som alltid hatat filosofiskt nonsens. Visst att filosofera för sig själv i en hörna, men att lära ut filosofi? Är det verkligen något man kan? Vad är rätt och vad är fel? Är det verkligen rätt att sätta betyg på någons värderingar? Det är för luddigt för att vara ett skolämne.

Likes

Comments