Det var ett bra tag sen jag använde mig av denna stackars "blogg". Vet inte om jag tänker börja igen, men de är mindre viktigt...

Fick nyligen upp "du har minnen med..." på facebook, fantastisk uppfinning btw. Men helt klappkass när man märker hur åren går och tiden är ens fiende.

Idag för 6 år sen hade jag tagit studenten, satt i en park någonstans i hälsingland och såg solen gå upp med min pojkvän.

Bara två år senare, skulle det visa sig att jag jobbat mig in i väggen! jag blev sjukskriven längre än jag hann att jobba. Det för oss till nutiden, här ligger jag sömnlös i vanlig ordning om jag inte tagit mina sömntabletter... Och vad passar sig inte bättre än att tänka på sitt liv?

Om 4 dagar blir jag 25 år gammal, 25 år och har inte åstakommit nånting. Några strökurser på komvux för att få lite extra betyg på ett papper, och fylla hjärnan med nya saker.

Folk säger hela tiden att 25, det är iiiingenting! Men för mig är det en jäkla stor deal tydligen, för när man är sjuk, då rinner tiden mellan fingrarna. Man tycker att man gör en massa, fast egentligen vill man bara trycka på pausknappen. Kan jag snälla få bli 20 igen och leva om de senaste 5 åren?! Kan jag få göra saker ogjorda?

Folk runt om mig skaffar barn, villa, bilar och djur till höger o vänster. Men jag är kvar med ena foten i min jävla utmattning o den andra foten är ute och trevar fortfarande...

Hur fan kan folk tycka att min ångest är "skitsamma", åldersnoja har väl alla?! Ja, men föga såhär "hård". Jag har inte kommit dit jag vill än, jag har inte ens börjat. Det börjar brinna lite i knutarna här nu, pyra lite i dörrspringorna.

Men i höst, då tänker jag satsa helhjärtat på högskoleprovet, och söka min utbildning jag vill gå. Om jag så ska söka vitt och brett över hela Sverige.

För även om de senaste åren i mitt liv har varit totalt värdelösa, har jag ändå större självinsikt än när jag var "frisk". Även fast mina år har bestått av ett steg fram o två tillbaka- moment har jag ändå lärt mig av mig själv. Även fast mina år har bestått av sömnlösa nätter och glada dagar med djupa ångestdiken, står jag fan här.

Hoppet är det sista som överger en, eller hur? Och jag har inte slutat hoppats!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

välkomna!
I natt skulle de komma ett speciellt inlägg med bestämt ämne, Självskadebeteende.
Dock är jag för alkoholpåverkad för detta. Så jag säger såhär, ha kul! INTE genom Självskadebeteende, utan på vägen runt om detta. Väg för- och nackdelar, är detta onödigt eller nyttigt för mig? Ofta kanske allt är roligt, men GÖR'T då! Annars låt bli, du vinner nå på't oavsett. Snälla människor, jag vet att livet inte är så jävla enkelt, ibland vill man försvinna en stund, men det fungerar inte så. Vi psykiskt illamående människor läre hålla ihop! Vi älskar varandra som vi är, och vi stöttar varandra desto bättre! Kom ihåg, ingen mår som du, men många har ett uns förståelse. <3

Likes

Comments

Sömn, utan den blir dagen lång! O där är jag nu, 05.09. Detta blir en lång dag, jag vaknade inte nu precis, jag har inte sovit alls. Det är helt sanslöst vad detta börjar bli tjatigt.

"ta bara sömntabletterna vid behov!"
aah, men dem behövs HELA tiden. Där är kruxet, minska sömntabletterna till det minimala, börja ta en ny medicin som ska hjälpa antidepressiven, och som man blir trött av.

trött, skämtar du?! Jag blir som en zombie, orkeslös, svårväckt, TRÖTT och deprimerad. Kul grej! Denna medicin är utskriven till långt in i framtiden, men om jag ens ska ha ett hum om tid och rum, kan ja inte äta den... bestämt telefontid med läkarn 2/6. Får se hur domen ser ut.

Det komiska är, att både jag och min läkare är fast besluten om att vi inte vill att jag tar massa medicin. Ändå ger hon mig mer, utan en mer långsiktig lösning. Gör hon det lätt för sig eller har hon glömt bort att det finns andra alternativ, och att det i stundens hetta (i möten mm) glömmer? Som sagt, en läkare är också människa, men har ett ansvar större än de flesta. 

05.20, vad gör en resten av morgonen?

PS. varför handlar alltid mina inlägg om läkare o konstigheter? tråkigtliv.se!

Likes

Comments

... När det finns småsten!

Vad tjänar det till att försöka få lite rättvisa i en orättvis värld? När man är liten som en myra i barrskogen, en ynka myra i barrskogen hörs jössöm inte! Jag mår dåligt, när folk i vården får bete sig hur som helst. Nu har jag vänt mig till patientnämnden och hoppas på ändring...
Jag har gråtit i snart en timme, av ilska, av att jag är så jävla ensam emot flera som håller varandra om ryggen och pga all jävla orättvisa.

Men eftersom det inte hjälper att bli arg, eller ens försöka få rätt i en sak, ska jag tamigfan sluta med de, jag ska gå som ett litet jävla lamm genom livet, o bara ta emot all jävla skit. Låta myndigheter och dylikt bara styra o ställa, o jag går som en dumsnäll fårskalle i deras fotspår. aah, varför inte lixom? 

När ens principer inte betyder något... Vad betyder?

Likes

Comments

Nervmusen är tillbaka, och idag ska jag göra så kallad nytta. Först o främst ska jag gå emot hela systemet och boka dubbel tvättid med hjälp av grannens tvättnyckel, värsta gangstern!

Sen tänkte jag pyssla om lägenheten i allmänt, städa lite, byta sängkläder och gardiner. Efter det får jag se vad som händer.

Det sista är alltså bara en tanke, inte en överambitiös planering.

Det blir lätt så, att folk med depression eldar igång som tusan o sen kraschar. Man ser förbi sin egen förmåga för man vill mer än man orkar.

Deprimerad eller inte, se din förmåga. du är inte mer än människa!

Likes

Comments

Go'kväll! Här ligger jag o funderar, funderar på läkarvården, främst iallafall! Jag tycker det är konstigt, att man söker hjälp för ett problem, fysiskt eller psykiskt. I mitt fall psykiskt, men man kan inte lita på någon alltså! Förra helgen ringde jag 1177, alla (större mängd av befolkningen) har någon gång ringt dessa kämpar som finns tillgängliga alla dagar, dygnet runt. Det ska dem verkligen ha en eloge för, MEN, när jag ringde mådde jag inte så jäkla bra och frågade om jag kunde ta mer antidepressiv medicin. Svaret hon gav mig fick mig att tappa hakan...(Hon frågade inte ens hur jag mådde, om det fanns tankar på destruktivitet mm)
- Jag kan inte uttala mig om mediciner, så du får googla.

GOOGLA, tro mig. Ett sanningens ord från en av 1177's personalstyrka!

Jag har även varit i kontakt med den lokala hälsocentralen, där får man lämna sitt personnummer och telefonnummer och sen vänta snällt tills någon ringer upp. Inga som helst svårigheter. Svårigheten är att göra sig hörd.

Jag har varit sjukskriven pga en utmattningsdepression sen september 2013. Jag har bytt hälsocentraler fram och tillbaka, träffat en uppsjö med läkare och ett antal kuratorer. Har även behövt varit i kontakt med psyk och akutmottagning. (Nu spårar det ur lite men jag är som SJ, ha lite tålamod, slutdestinationen kommer!)

Jo, hälsocentralen ringde upp mig för två veckor sedan, min kurator vill skicka mig till en psykoterapeut för att få bukt med mina sömnproblem... (fick en svårighet ha ett "namn"?) och kvinnan på andra sidan luren skötte sitt jobb så himla dålig! Jag har gått igenom ett pillerknaprande som heter duga för att få hjälp med sömnen, Atarax, Zopiklon, Imovane, Circadin och sist men inte minst, Propavan.

Imovane i fråga åt jag 2014, dessa ville hon i luren skriva ut åt mig igen och skulle be min läkare att förnya receptet. Jag sa emot hela tiden och försökte styra in henne på rätt spår, vilket är Propavan! Hon lyssnar inte för fem öre heller. Nu kommer knixet...

Hon sitter som utbildad sjuksköterska, och tar emot patienter med olika krämpor och bekymmer. Klart jag litar på henne, hon kan ju sin sak? Min läkare blir arg och min kurator ringer upp för att fråga vad jag håller på med!
- Jag? Jag är faktiskt oskyldig, jag litar på människan som ringer upp. Tycker hon att jag ska byta tillbaka, så borde hennes åsikt vara legit?!

Hur som helst, jag skulle ha blivit uppringd av min läkare idag, blev lovad då för två veckor sedan att få en telefontid på eftermiddagen. Nu vet jag att alla människor oavsett yrke också bara är människor. Men återigen, man litar på vården!

Fick ett brev av min kurator nu i veckan, med ett papper med övningar, spännande! Man ska andas på olika sätt för att stressa av.

NU till anledningen till detta inlägg, en Professor på nå fint sjukhus i Sverige vill ta död på myten om andningsövningar, då dessa kan göra saken värre och leda till hyperventilerade och muskelsammandragningar. Detta känns rent ut sagt förjävligt! En säger en sak, en säger en annan och den tredje säger ingenting.

Att vara psykiskt sjuk och behöver riktlinjer i livet känns inte helt 100. Men att se hur teorier kring avslappningsövningar och annat ställs emot varandra känns sämre.

Hade det varit strul kring en kopp kaffe som skulle vara koffeinfri men som kanske inte är det, då hade jag inte brytt mig.

Det är inte "jobb som jobb", en läkare har ett ansvar, för välmående, för folkhälsa, liv och död!

Dagens fråga: VEM KAN MAN LITA PÅ?

Likes

Comments

Jaahaa... sömnlös natt igen, detta är ett återkommande problem, ska man verkligen namnge något negativt som deprimerad eller ger det bara större problem? Blir problemet mer riktigt med ett namn? *snillen spekulerar*
vilket som, nu är det ändå morgon och rutinen är igång för många. Själv har jag inga rutiner... Inte ens en morgonkaffe är inplanerad.
Alltså, inga rutiner, inget kaffe men däremot ett nystädat badrum! Det är både en börda och en nyttighet att vara deprimerad, mest som oftast en börda... Det jag tänkte komma till är rastlösheten, den gnagande lilla jäkla musen som ränner runt på nerverna och stör nervägaren tills man till slut MÅSTE göra något! Den där lilla musen kan komma när som helst... och när den är nöjd tar den orken med sig, och nervägaren är missnöjd och trött. Lite mer tillfreds bara, då man är nöjd med det lilla man har gjort.

Iallafall, idag känns det som att nervmusen har hittat en make och haft smekmånad och bestämt sig för att flytta tillbaka till nervparadiset med sin nervmusfamilj för att leva det perfekta nervmuslivet!
Dagens ord: RASTLÖS

Likes

Comments

Hej! Som sagt, var sak har sin tid. Och ett första blogginlägg verkar vara på sin plats! Jag vet inte riktigt vad den ska handla om än. prestationsångest, sömnproblem och annat som kan göra vem som helst deprimerad, men som är en stor del av min vardag. Mina inlägg kommer nog mest handla om just depression, då det är min "diagnos", fint va? Det är nog vad inläggen kommer handla om!

Likes

Comments