DET ÄR MYCKET TEXT. skojar inte.( Läs för detta är sanningen. Läs om ni vill veta allt om mig och varför jag är den jag är)

Hopp vad ska man göra nu? När allting har gått åt hel**te. Denna gången är nog den värsta. Innan jag börjar att skriva som vill jag bara säga att dom personerna som inte bryr sig om något som jag kommer att skriva eller inte ens vill se på mig eller bara ljuga mig rakt upp i ansiktet så kan dom personerna ta bort mig från Facebook för jag är trött på allt ljugande som människor har utsatt mig för. Ljuga är det värsta som jag vet så gör det som jag sa till er att göra, om ni är en av dom gör det för jag behöver inte er som håller på på det viset.

Jag ska berätta en liten historia till er som är sann.

Någonstans i Fritsla så fanns det än liten pojke som levde livet i den verkligen som han hade då och den verkligheten var vacker och lugn och ingenting att känna massa dåliga saker, livet var perfekt. Men denna lilla pojke visste inte vad som väntade på honom, en mörk och dyster dit för denna pojke skulle anfalla och pojken skulle falla.

Allt var som vanligt hemma i några år tills pojken fyllde sex år. Familjen skulle flytta bort från Fritsla och in mot staden Göteborg. När föräldrarna sa detta till pojken så blev han glad men endå lite orolig för han visste inte vad som fanns där i Göteborg. Familjen hade packat klart och var redo på att åka denna resa. Dom sa farväl till huset och åkte ifrån det liv som dom har haft och mot ett nytt. Familjen anlände mot lägenheten som dom skulle bo i dom kommande åren och pojken bara sprang ut ur bilen och villa bara in i sin nya lägenheten. Mamman och pappan var lite långsamma tyckte pojken så han ropade " Mamma mamma Pappa Pappa kom "
Ja då skyndade dom sig lite.

Efter dom familjen hade flyttat in och packat ut sina saker och gjort i ordning allting så kände sig pojken glad för han visste att detta är bra.
-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-

Så nu har ni fått veta bakgrunden av denna pojke om ni vill fortsätta läsa så gör det ni men det är nu det tja "mardrömmen" händer för denna pojke.

-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-

Det började i årkus 4 i mellanstadiet - Pojken hade slutat trean och skulle då börja i fyran. Pojken var spänd på vad som skulle vänta sig. Klockan ringde och det var dags för upprop, läraren ropade up eleverna en efter en och tillslut så var det pojkens tur att säga "ja fröken jag är här" och steg på in mot sitt blivande klassrum.

Han lärde känna några personer i klassen och tja han tyckte att alla som han lärde känna verkade som bra människor men det fanns 2 personer som han lärde känna lite bättre vars namn vars namn började på A och S. (tänker inte säga namnen) Dom här personerna blev han kompisar men och gick igenom hela skolan tillsammans glada och lyckliga. Slut!..

Jag önskade att den slutade så men det gör den inte..

Pojken gick klart fyran och femman med sina kompisar och han var redo på nya tag i högstadiet men han visste inte vad som skulle hända honom. Lärarna lästa upp barnens namn och begav sig upp mot klassrummen tillsammans men eleverna. Så här var det ungefär i en vecka innan en person som förstörde hela hans liv och det han gjorde var ett stort ärr i pojkens hjärta.

Då undrar ni " Men vad gjorde han mot pojken?" Jo det ska jag berätta.

personen gick bakom pojken och sa tjockis, gå och dö, ingen vill se dig, ingen vill ha dig, ingen bryr sig om dig, DÖ. Pojken försökte inte lyssna men det gick inte orden gick in i pojkens huvud och låste sig fast. Pojken ville inte gå till skolan mera men var tvungen av sina föräldrar, Han kräktes nästan varje vecka för han mådde så dåligt över att dom här orden spökar i hans huvud. När föräldrarna frågade varför han mådde illa så sa han att det inte var så farligt, blir bara sjuk ofta och log mot sina föräldrar men VI vet att det inte var så. Detta fick pojken gå igenom varje dag i 3 år på högstadiet. Pojken visste inte vem han var längre vem varför han fanns, vad han gör för nytta i värden. Han har då gått in i en depression som aldrig skulle gå bort kändes det som. Pojken fick tankar, mörka tankar om allt och alla men mest om sig själv.

Han sa till sig själv varje dag nästan varje timme " Jag är värdelös, ingen bryr sig, alla hatar mig, vad har JAG gjort? "VAD HAR JAG GJORT!!" skrek pojken och började gråta. Tårarna rinner ner från han kind och faller av ner mot golvet. Det ända han hör är plopp plopp från vattendropparna som inehåller rädsla, Tomhet, Tankar, orolighet, väsen, röster. En dag när han mådde som sämst när han sa till sig själv " Jag orkar inte mer, idag tar jag livet av mig, det är väll endå inte någon som bryr sig". Han hade planerat hur han skulle göra det och var han skulle göra det någonstans.

Så pojken gick ut och tog med sig två lappar och skrev till sina 2 bästa vänner K och C ( som sagt inga namn ni som vet ni vet )
Han skrev "förlåt för detta men det är nog det bästa för er och för mig ni har varit dom som jag har kunnat prata med och dom som jag har kunna haft roligt med den tiden jag har haft och lärt känna er var det bästa som någonsin hade hänt. Men det räckte tydligen inte för pojken för tankarna all den sorg som fanns kvar fanns där i hans huvud. Så det sista på brevet sa han Farväl, Älskar er! <3.

Så han klappade sig katt och sa farväl jag kommer sakna dig och var snäll mot mamma och pappa sa pojken till katten. Han var redo på att ta sitt liv och släppa allt och låta hans själ göra resten. Han tog på sig jackan och gick ut från sitt hem som han aldrig skulle få se igen.... Trodde han. Men sen så kom det en person som betydde otroligt mycket för honom och kan ni gissa vem det var ??
Jo det var K han kom cyklandes ner från en liten backe ner mot pojken och sa vilken tur att jag hittade dig och... och... K började att gråta så mycket så pojken började också gråta lite och K pratade med pojken och sa "VARFÖR, VARFÖR" Pojken gav K en kram och gick med K till skolan som var 25m bort. Då ringde K sin mamma och sa vad som hade hänt och frågade om hon kunde hämta oss så vi kunde åka him till K och det gjorde hon. K och pojken höll varandras han så hårt så handen började göra ont. Sen hämtade K's mamma upp rasmus och körde hem till K's hus.

Och det var så Kasper, D räddade hans liv. Och pojken tackade Kasper utan att säga det till honom.
-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_--_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_--_-_-_-_-_-_-

HEJ! är ni kvar? Tja ni som är kvar ja om ni vill fortsätta så finns det lite till.
-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_--_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_--_-_-_-_-_-_-

Nu idag så mår han fortfarande inte så bra men han tänker inte mer på att ta självmord eftersom han vill inte att det som hände inte skulle hända igen för pojken såg sorgen i Kaspers ögon och det var jobbigt att se.

Han har fortfarande tankarna kvar och jag skulle ljuga till er om jag sa att det var bättre men det är det inte. Det är därför denna personen denna människa behöver kärlek och få känna sig behöv och älskad. Han vill alla väl och han vill vara den snällaste mot alla andra än sig själv. Han har ett STORT hjärta till alla andra men det räcker inte för honom själv. Han vill säga tack till alla som har funnits där för honom och har givit honom kärlek och lycka som han bara inte kan sätta ord på hur MYCKET det har betytt för honom. Ta hand om er!. THE END!

Likes

Comments