Header

Halloj på er och jajamensan ett varmt bad är vad som behövs en höst som denna!

Igår var jag hemma eftersom att jag i Onsdags behövde åka till akuten med min mage igen. Jag var hemma för att jag hade extrem huvudvärk, ont i kroppen och var ordentligt svullen. Så gårdagen ägnade jag i sängen, i badkaret och framför läxorna. På kvällen åkte jag hem till en familj som jag lovat att sitta barnvakt hos. Jag åkte ditt sa hejdå till föräldrarna och låg i soffan hela kvällen eftersom att deras dotter redan gott och lagt sig. Jag sov över hemma hos de eftersom att föräldrarna jobbade natt och vaknade på morgonen av att lilltjejen skrek. Jag sprang upp hämtade henne, såg ett avsnitt av Bolibompa, åt frukost som bestod av yoghurt med bannan och klädde på oss. Vid åtta tiden kom tjejens mamma hem och skjutsade därför henne till dagis istället för att jag skulle ta vagnen ut i regnet. Så då tog jag mitt pick och pack för att åka hem.

När jag kom hem bytte jag om och gick en promenad på tre kilometer till gymet. På gymet körde jag cardio intervaller och ett benpass. Efter passet gick jag till en restaurang brevis och åt helstekt fläskkarré med gräddsås samt stekt potatis. Det var super gott och jag var verkligen i behov av energi efter passet. Efter att jag käkat promenerade jag hem igen och därefter tog jag ett bad.

Jag han bara bada i fem minuter tills en utav mina föräldrars kompisar ringde på telefon. Han sa att vi tillsammans ska hämta min bil som har vart på lagning. Så upp ur badet, på med kläderna och direkt ut i regnet igen för att hämta bilen min. När vi hade hämtat bilen och var klara tog jag en sväng förbi Mall of Scandinavia för att köpa ett par nya byxor, då jag har växt ur nästan alla mina par. :/ Känns sådär faktiskt och är väldigt tiggande. Man funderar ju på att gå ner några kilon.... VAD TYCKER NI?

Men men kom precis hem och käkade en sallad som jag köpte på vägen. För tillfället har jag ganska ont i magen min och mår väll lite sådär tyvärr. Hoppas ni mår toppen bra!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Halloj, halloj! Hoppas er dag har vart grym, min har vart ganska så lång tråkig då jag har spenderat mesta del på akuten... igen... Det här eftersom att jag imorse vaknade upp med samma magverk som jag gick och la mig med. Jag har haft en problem mage sedan Februari och har under de månaderna åkt in och ut på akuten, kliniker och träffat mängder med läkare och specialister. Jag är sedan i sommars diagnosticerad med glutenintolerans men magproblemen hos mig kvarsår trots en strikt kost.

Idag ringde min läkare mig runt lunchtid på praktiken. Han frågade hur jag mådde och hur mycket lavering kontra avföring jag har fått i veckan. Då jag svara att jag tar tio movicol påsar + lavering droppar och får knappt avföring. Läkaren min sa då att jag måste åka på en gång till akuten för att röntga och ta prover. Han informerade att vi måste göra något åt problemet och mängden medicin då det nu börjar bli en fara för min kropp. Så jag tog mitt pick och pack och åkte in till sjukan.

På sjukhuset tog vi lite prover och röntga. Dessa bilder och svar kommer att informeras på ronden läkarna samt specialisterna har imorgon, Därefter kommer jag kontaktas och ett beslut om inläggning/fortsatt behandling och så vidare.

Just nu mår jag helt okej, är hemma och tar ett bad för att lugna ner mig och komma ner i varv. Hoppas ni har en underbar fortsatt kväll och TA HAND OM ER!

Likes

Comments

YASSS BEACHHHHH!!! På tal om att jag för tillfället svävar på moln. PAPPA MIN har nu beställt biljetter till USA, Miami om sex veckor! Sjukt.

Ni som har följt mig och min blogg under de senaste åren vet att jag och mina föräldrar varje år åker till USA en till två gånger varje år. Vi brukar åka till New York under höstlovet och varmare breddgrader som Miami, Orlando eller Kalifornien på sommaren. Men i år har mamma trots alla utlandsresor klagat på att det är "super kallt" här i Sverige. Så mamma åker nu för på Torsdag till Turkiet i tio dagar, sedan är hon hemma i två veckor och därefter åker vi till lite varmare Miami. Så jaje mensan New York stryks från listan i år men vafan Miami, JAG ÄLSKAR MIAMI! Det blir min tredje gång i Miami och det ska bli så fantastiskt. Jag längtar efter doften av strand, solkräm och klor. Jag längtar till värmen, solen, bikinin och alla stora vikande rumporna som promenerar längst stranden. Jag är så glad i själen!

Så nu tänkte jag att jag bjuder på lite små bilder från de föregående Miami resorna. Ha det bäst för nuet!


Likes

Comments

...
Hej på er! Hoppas ni mår bra? Jag mår super duper mega bra. Verkligen!

Senast vi hördes av var i några kapitel angående min tidigare sjukdom, anorexia. Det har vart ganska kala inlägg med frågor som ni har ställt privat till mig. Därefter har jag vart oaktiv här och därmed har ni frågat mig hur jag mår. Jag mår jätte bra just nu. Jag har inte sedan vi hördes av oss mått speciellt bra. Min mage har strulat och lite så men jag har fått igång träningen och är mer än gärna på gymmet just nu! KUL! Så under tiden vi inte har setts har jag vart hemma och vart sjuk. Jag har vart på gymet, tränat med en PT, sprungit och bara mått hemma i sängen.

Jag har även suttit på akuten i elva timmar, helt själv. Detta eftersom att min mage kaos och jag kunde helt enkelt inte gå och bajsa. Jag fick ingen avföring trots att jag tog sex movicol påsar, 20 laxerings-droppar och två laxerande tabletter varje dag i över en vecka. Så på akuten satt vi en infart, tog venprover kiss-prover, röntga magen och satt in en kattet slang på 40 cm i anus och sedan sprutade vi upp två klyx. Därefter vart det fart på magen! Men vafan det tog elva timmar att komma till akt så jag var ganska slut i kroppen efterråt.

På kompis fronten har jag bowlat med gamla handbolls tjejer som jag inte har träffad sedan 2013. Helt sjukt men vi hade ofantligt roligt! Jag uppskattade verkligen den kvällen och ser fram emot fler sådana kvällar.

Jag har även träffat Fanny igen efter ett uppehåll på två månader, det känns så jävla bra! Fanny kommer faktist hem till mig ikväll igen och sover här och bara mår.

Utöver allt som hänt praktiserar jag nu och fem veckor framöver på en LSS verksamhet i närheten av mitt boende. Det är så roligt och jag lär mig något nytt varje dag. Jag är även helt slut i kroppen efter en dag på praktiken. Det är så många intryck, nya personligheter och så mycket att lära. Nej just nu är livet för bra för att vara sant!


Hoppas ni har det förJÄVLA bra!

Likes

Comments

Hej på er! Jag har fått många frågor privat angående min tidigare sjukdom anorexi. Frågorna jag har fått baseras vanligen på hur jag mår idag, vad jag äter idag, vad jag åt under min sjukdomstid och vad jag åt under behandling. Många utav funderingarna jag har fått är även hur jag kom ur min ätstörning, hur länge jag var drabbad, hur mina dagar ser ut och hur mitt liv ser ut idag. Väldigt många grubblar även på hur de blir friskskrivna, hur de blir friska och om man kan bli frisk. På grund av dessa funderingar har jag idag bestämt mig för att skriva några inlägg angående frågorna med olika kategorier per inlägg som kommer upp nu några dagar framöver.
Dagens kategorie är hur mitt liv såg ut vid behandling. 

Vilka olika kliniker och behandlingar har du genomfört?
Jag började att söka hjälp hos BUP som i sin tur tillsammans med min skolsjuksköterska och mina föräldrar skicka en remiss till Stockholms Centrum för Ätstörningar. På SCÄ gick jag i behandling från 2013 till 2016. 2016 blev jag och mamma kallade på möte med enhetschefen som informerade om att deras behandlingsmetoder inte stödjer min behandling då jag var för sjuk för deras behandling. Dagen efter samtalet åkte jag och mamma till ännu ett bedömningssamtal hos Mando meter kliniken. Vi hade tidigare vart på möte hos mando men tackat nej till behandling. Men efter att vi hade blivit utslängda från SCÄ ansåg vi att dte var viktigt med professionell hjälp. Enhetschefen på mando meter kliniken i Huddinge gav oss en akut tid för heldygns vård redan dagen efter. Tiden tackade jag tillsammans med mina föräldrar ja till.

Varför tycker du att Stockholms Center för Ätstörningar är dålig?
Jag tycker att kliniken fokuserar endast på maten oavsett vilka behov du har av näring. Jag tycker att de ger skeva uppfattningar då portionsstorleken är väldigt mycket större än rekommendationen. Jag tycker även att SCÄ inte tar sitt ansvar gällande att lägga upp en behandlingsplan då jag som vårdtagare upplevde en osäkerhet hos behandlaren som fick mig som sjuk att utnyttja situationen och bli ännu sjukare. Under min tid på SCÄ brydde sig inte behandlarna om någon viktnedgång i så sätt att de gav mig heldygnsvård eller gav mig tider jag kunde äta på kliniken. Istället vart de rädda för min viktnedgång och tog blodprover konstant samt att jag efter varje besök var tvungen att träffa en läkare och ta en näringsdryck. Jag och min familj upplevde min tid på kliniken som ett tidsfördriv. Vi kom ditt vägde oss, tog blodprover, kall pratade om det fanns möjlighet för mig att ta en till näringsdryck och fick träffa läkaren. Behandlingen var bra för min ätstörning då jag inte kunde ta det stora ansvaret SCÄ ger en. Men behandlingsmetoden på kliniken var dålig för mig som individ som vill bli frisk.

Hur många veckor behövde du vänta på din första permission?
På Mando fick jag vänta i tre och en halv vecka innan jag kom ut på min första permission.

Hur gjorde du för att få din permission igenom?

För att jag skulle få gå på permission pratade jag med min mamma tillsammans med min behandlare om hur mycket de tror att både jag och min mamma skulle klara av. När vi kommit överens om det gick vi igenom olika regler som vi vårdtagare måste gå efter. Exempel på permissions regler är att jag som sjuk inte får laga mat eller stå vid mamma när hon lagar mat, gå efter matschema, INGEN aktivitet, vid aktivitet skall vårdtagaren åka i rullstol samt att jag som sjuk inte får gå på toaletten själv eller en halvtimme efter matintag. När vi hade gått igenom alla regler och grund principer bestämde jag tillsammans med min mamma ett önskemål om hur länge jag ville vara hemma. Våra tider blev i sin tur ett förlag som gick vidare till mina behandlare, därefter bestämde mina två behandlare om en rimlig permission tid. Min fösta permission var bara över natten vilket betydde att jag fick ät en eller om det var två måltid hemma utan behandlare.

Hur mycket vägde du och vad hade du för BMI när du blev utskriven från Mandometer?
Jag vägde 45 kg och hade bmi 18,1. Min vikt gick däremot emot klinikens principer då de hade en vision av att jag skulle väga runt 50 kg. Jag blev friskskriven eftersom att mina föräldrar inte tyckte att jag skulle behöva trycka mig upp i vikt utan de bar på teorin att det skulle lösa sig med tiden, vilket det idag har gjort!

När du var som sjukast hur många kalorier åt du då?
Den här frågan tänkte jag inte ta upp på bloggen då jag anser den vara alldeles för tryggande. Jag har en magkänsla av att siffran kommer att brukas i fel syfte, vilket jag inte vill uppmuntra. Därför delar jag med mig om många kommentarer jag har fått av tjejer i min närhet. Jag har fått frågor från främst tjejer om hur mycket jag äter, hur många kalorier och vad jag äter. Jag har fått frågor om mitt bmi, min vikt och mina mått runt både armar, lår och midja. Jag har även fått frågor om hur de ska göra för att gå ner i vikt och helt ärligt. Man frågar inte en anorektiker om hur man går ner i vikt. Det är fel! Så hur många kalorier jag åt per dag var inte optimalt utanför rekommendationerna oavsett om du ska ner i vikt, hålla din vik eller gå upp i vikt. Istället för att tänka på kalorier hit och ditt funderar på vad din kropp är hungrig och sugen på. Träna istället för att dra ner på maten och ta hand om dig. Ett bra psyke är enormt mycket för jävla bättre en än small kropp!

Vad är dina rekommendationer för at bli frisk?
Jag tror inte att en individ med en mat störd bakgrund kommer någonsin kunna bli risk. Ja absolut tror jag att personen i fråga kan leva normalt och bete sig normalt. Men jag tror att tankarna, vissa handlingar och destruktiva beteenden kan gå bort. Jag tror att en frisk person som har levt med exempel anorexia kommer kunna vara frisk om de konstant tänker på sina handlingar. Mina rekommendationer är att först ta hjälp hos en professionell klinik. Mina andra tips grundas i vilja, handlingar och känslor. Du måste veta att dina känslor är påhittigt, känslor är inte fakta. Om du väljer att må bra kommer du må bra. Det är inte kul att må dåligt så tillåt dig förfan att må bra. Mina andra tips är att försöka hitta motivation till att bli frisk, inse att anorexia är kasst. Sen skulle jag rekommendera att konstant vara med någon vare sig om det är dina föräldrar eller dina kompisar. Detta för att få in rutiner i form av matrutiner, vad för mat och när du ska inta näringen. Genom att vara med adra hindrar du även risken till att du isolerar dig.


HOPPAS NI MÅR BRA! mår ni inte bra, se till och gör det då!

Likes

Comments

...vi föddes onda...ledsna...arga...

Jag ska inte ljuga för er när jag säger att jag i vissa stunder saknar sjukdomen. Jag skulle ljuga för er om jag sa att jag inte saknar en inåtbuktad mage, synliga revben och kotor samt en anledning till att vara orkeslös och inte må speciellt bra. Skulle jag säga att jag aldrig ibland drömmer mig bort till ett liv som sjuk igen så ljuger jag. FÖR DET GÖR JAG. Jag saknar att känna mig trygg i min kropp, se siffrorna på vågen gå ned, ha anhöriga runt om mig som konstant försöker vissa kärlek och ha någon förklaring till varför jag är orkeslös. Jag drömmer mig tillbaka, inte alltid, men ibland. Jag vet inte om jag ska vara rädd, tycka att det är normalt eller tycka att det är en positiv sak att drömma sig tillbaka till. Men ibland gör jag det. Ibland vill jag faktist veta varför jag mår dålig, ibland vill jag ha något att skylla på, ibland vill jag ha den är kontrollen, ibland vill jag se pulsådrorna på magen och armarna och ibland vill jag komma i alla min jeans som inte går upp över låren.

Vi lever i ett sådant tränings och mat hetssamhälle. Vilket gör att de sjuka tankarna blir friska. Pågrund av idealen måste jag som många andra kanske till och med du känna att man måste tänkta till eftersom att man kommer på sig själv till och från gå tillbaka till destruktiva beteenden. Helt ärligt vet jag inte hur det går att bota eller i värsta fall om det går att bota.

Vi som tidigare varit sjuka väljer att ta friska beslut. Vi som har vart sjuka kommer aldrig att bli frisk. Vi kommer att konstant få påminna oss om den sjuka tiden och konstant påminna oss om varför vi inte kan gå tillbaka till de destruktiva beteendena för att inte falla tillbaka. Vi som idag anser oss vara friska från anorexi måste förstå att det är så enkelt att trilla tillbaka och trots att sugt till kontroll, utseendet och den där fantastiska boosten man får av att se sig själv i spegeln på ett positivt sätt. Vi måste komma ihåg att anorexia är skräp och att vi absolut inte kommer må bättre med sjukdomen i våra händer. Vi måste komma ihåg att varje dag är en kamp mot sjukdomen oavsett om du är frisk eller sjuk.

Vi föddes ledsna. Jag har aldrig hört ett nyfött foster skrattat efter sin förlossning. Men jag har hört barn gråtandes. Det jag menar är att vi föddes ledsna men vi såg även till att börja må bra, börja gå, börja äta vanlig mat istället för barnmat. Vi lärde oss att gå trots att vi ramla ett flertal gånger. Precis som en nyfödd lärde sig att säga sina första år lär sig du och jag om hur vi kan forma ord av våra känslor. Precis som en bebis lärt sig gå trots alla fall lär vi oss hur vi kan fungera på ett friskt och sunt sätt trots att vi då och då faller in i sjukdomens famn.

Likes

Comments

Malin vilket lag representerar du i år? Kommer du delta i landslaget i år igen? Varför bytte du förening från Dynamite? Hur tänker du angående cheerleadingen i år? Hur har cheerleadingen påverkat dig? Vart kommer jag få se dig i år? Varför kommer du inte längre på träningarn?

Jag har gått på cheerleading i tio år. Under mina tio år som aktiv har jag hunnit tävlat för svenska landslaget i VM som pågick i Orlando. Jag har tagit ett stort pris som kallas MVP år 2013 med mitt dåvarande lag Dynamite Daisies på RM som under det året ägde rum i Malmö. Jag har även tävlat som bas under näst intill alla mina år som aktiv både i Diamonds level 5, Power cheer Cougars level 5 och många fler lag. 2015 sökte jag in till Dynamite Dragons level 6 som bas men kom däremot in som topp. Därefter har jag vart topp i både Dragons level 6, Dynamite Coed Grupp-stunt och i Team Sweden.

Jag har under hela mitt liv levt för cheerleading, ställt in resor, slutat gå på släktträffar, tappat relationer med personer som inte utför cheerleading som sport och ägnat hela mitt liv till cheerleading. Jag har tänkt och tänker på cheerleading dagligen, jag skriver ner program och olika cheer remixar jag får i huvudet. Jag älskar cheerleading men i år kommer jag som det ser ut nu inte vara aktiv.

Ja, jag tackade ja till Power Cheer Jaguars och även till Team Sweden i år igen. Men mitt psyke klarar inte av det i år. Jag har för hög prestationsångest, lite kaos runt om mig och extremt dålig mage. Jag kan inte bajsa, vaknar upp med platt mage men direkt efter frukosten är min mage som en ballong. Mitt ansikte, mina ben och mina armar svullnar upp i sammanband med min uppsvällda mage. Jag kan helt enkelt inte äta längre.

Och för att svara på frågan hur cheerleading har påverkat mig så har sporten grundat mig som person. Cheerleadingen har både vart positivt men även negativt för mig.

Det som har vart negativt med cheerleading är att jag redan sedan tidig ålder har fått höra och blivit utskälld av tränare pågrund av kost. Vi som var aktiva fick inte äta godis, socker, kakor, bullar, lussebullar eller halv fabrikat så som köttbullar. Vi fick inte ha köttbullar på våra smörgåsar då dem lukta "fis" och var ohälsosamma.
Jag har även haft tränare som har hoppat av sin buss för att springa och säga till mig och min kompis att vi INTE fick äta våra glassar som vi hade köpt efter träningen. Jag har även fått skäll för att jag inte har under en lagkväll ätit pizza då jag tog med en sallad. Jag var minsann otacksam och skulle jag gå från lagkvällen var jag tvungen att säga hejdå till laget, jahrda, jahrda. Så min matrelation har påverkats pågrund av cheerleadingen vilket har vart väldigt jobbigt och tråkigt då ingen sport ska fel predika mat och hälsa.

Det som har vart underbart med sporten är gemenskapen, kämpen och utvecklingen. Jag älskar hela utvecklingen inom cheerleadingen eftersom att jag själv som idivid och atlet utvecklas parallelt. Cheerleading är en fantastisk sport. Utan cheerleadingen hade jag aldrig lärt mig känna mig själv, gå igenom motgångar, våga prova och jag hade aldrig lärt känna alla dessa fantastiska människor som jag känner idag.

Det var allt för den här gången hoppas ni fan på lite svar som ni har sökt av mig, pussar och kramar!

Likes

Comments

God kväll på er alla ni vackra, fina, fula och fantastiska människor! Hoppas ni har haft en bra Lördag det har jag haft!

Natten mellan Fredag och Lördag kunde jag inte sova oavsett hur mycket jag försökte. Jag var helt klarvaken och var totalt i mina egna tankar. Därför ägnade jag hela natten till att blogga, plugga, baka glutenfria kanelbullar och kollat på film. När klockan slog sex kunde jag äntligen sova två timmar tills dess att klockan slog åtta. Varför jag gick upp så tidigt idag var för att jag skulle åka till Märsta för att gå på föreläsning inom träning och hälsa. Det var super kul och föreläsningen var färdig klockan ett. Klockan två var jag hemma igen och då kom min bror Tommy. Vi tog bilen och övningskörde till Nacka fram och tillbaka, strosa i olika centrum och shoppade lite.

Vi började glida hem runt fem tiden då mamma hade ringt och sagt att vi skulle tillsammans med henne och pappa grilla och äta sista grillade måltiden. Vi grillade paprika, majs, kött, blomkål, broccoli och kött. Det var super gott kan jag upplysa er alla om!


Just nu ligger jag i sängen kollar på lite youtube på apple TVen, käkar Lohilo protein glass och tar det lugnt. Jag är väldigt trött eftersom att jag inte sovit enligt rekommendationer och ska därför blunda lite och vila ögonen om ett litet tag.

Jag lär sova när som helst så kom ihåg ni är vackra och helt fantastiska precis som ni är. Och kom framför allt ihåg att ni själva sitter på makten att bestämma hur du själv ska må. Väljer du att må bra kommer du därför må bra. Det här betyder att ni även väljer att må dåligt, så snälla ni låt er inte må dåligt. DET ÄR SÅ MYCKET UNDERBARARE ATT MÅ BRA!

Likes

Comments

Hej på er! Jag har fått många frågor privat angående min tidigare sjukdom anorexi. Frågorna jag har fått baseras vanligen på hur jag mår idag, vad jag äter idag, vad jag åt under min sjukdomstid och vad jag åt under behandling. Många utav funderingarna jag har fått är även hur jag kom ur min ätstörning, hur länge jag var drabbad, hur mina dagar ser ut och hur mitt liv ser ut idag. Väldigt många grubblar även på hur de blir friskskrivna, hur de blir friska och om man kan bli frisk. På grund av dessa funderingar har jag idag bestämt mig för att skriva några inlägg angående frågorna med olika kategorier per inlägg som kommer upp nu några dagar framöver.
Dagens kategorie är hur mitt liv såg ut under sjukdomen.

Vad åt du när du var sjuk?
Den här frågan får jag konstant! Frågan är lagom rolig att svara på då den kan ge väldigt mycket negativ påverkan på personerna i fråga som läser. Men jag ska försöka svara så bra som möjligt då jag inte vill att någon ska känna sig triggad, påverkad eller på något negativt sätt vända frågorna till en riktlinje att välja fel väg. För något sådant vill jag inte stödja. Men det jag kan säga är att jag åt väldigt strikt inom min sjukdoms ramar. Jag skulle ALDRIG äta mer än vad jag hade bäst innan. Jag åt exakt likadant varje dag och jag åt min näring väldigt långsamt. En 150 g kvarg tog runt 45 minuter att få ner i magen. Jag åt frukost, lunch, middag och kvällsmål under perioden jag hade min lägsta vikt och mådde som sämst. Jag hade en inramad syn på hur mycket jag fick dricka. Innan jag vart inlagd på mando meter kliniken i huddinge drack jag dessutom fyra näringsdrycker om dagen.

Hur mycket tränade du som sjuk
När jag var som sjukast var jag sjukskriven från skolan, trots det var jag upp redan klockan fem/sex tiden på morgonen. Det här för att jag skulle äta min frukost och för mig under den tiden ägde jag inte mod eller kunskap att skjuta på måltiderna. Så klockan fem till sex var jag uppe med mamma på morgonen och åt min frukost framför Tv:en. Efter frukosten styrketränade jag uppe på mitt rum. Jag gick promenader runt tre timmar varje dag och tränade cheerleading tre timmar tre gånger i veckan. Utöver mina styrkeövningar, promenader och cheerleading träningar sprang jag två till tre gånger i veckan tre och en halv kilometer

Hade du mycket ångest som sjuk och hur blev du av med dina onda tankar?
JA! Jag hade extremt mycket ångest dagligen. Jag levde med konstant ångest, orkeslöshet och sussande ljud genom hörselgången. Jag hade ångest under nästintill alla måltider och lite där över så genomsnitt hade jag panik attacker runt fyra till åtta gånger varje dag.

Jag kunde inte hantera min ångest i början och under perioderna då panikattackerna samt ångesten var som störst. Jag gick på ett recept belagt läkemedel som heter anarax. Antarax konsumerade jag som värt 2 gånger vid varje måltid (åtta tabletter + vid behov. Jag var alltså helt neddrogad under hela dagen för att kunna genomföra dagen någorlunda. Ett helvete helt enkelt.

Men skulle jag ge tips och råd på hur du kan hantera dina panikattacker är att framförallt att ÄTA. Gör slut med din sjukdom eftersom att allt liv är mer värt än ditt liv tillsammans med sjukdomen. DU själv måste förstå vad din sjukdom gör mot dig och vad du gör mot dig själv genom att välja att leva ditt liv på det sättet du gör, Det är mitt första tips, gör slut med din sjukdom och ta tag i ditt egna liv. Mitt andra tips är att genomföra aktiviteter som hindrar dina tankar att dyka upp jag brukade måla i sådana mental hälsa ritböcker. Målar böckerna kan du hitta på akademibokhandel och de kostar runt hundra lappen, så värt! Ett annat sätt att undvika tankarna är att gå promenader i syfte att bryta tankarna inte förbränna. För mig hjälper det även att prata och låta ångesten komma. Prata med någon vare sig om det är ansikte mot ansikte eller i telefon. Berätta precis vad du känner och personen du samtalar med kommer med all sannolikhet hjälpa dig igenom din ångest. Har du ingen att prata med så rekommenderar jag att skriva dina tankar på ett papper.

Hur hanterade din omgivning din sjukdom
Mina föräldrar kunde inte hantera min sjukdom det här eftersom att de inte ägde tillräckligt goda kunskaper samt att jag inte gick att samtala med. Jag var för sjuk för att kunna samt orka lysa på vad min omgivning hade att säga. Jag ville inte bli frisk och min anorexi var min bästa vän, någon jag höll mig kär. Mina föräldrar mådde nog sämre än vad jag själv gjorde. Min familj vart helt trasig och mina föräldrar orkade inte leva längre. Mamma blev helt utmattad och jobbar än idag på att vila upp sig från min sjukdom då det tog så hårt på hennes krafter. Min bror mådde inte håller speciellt bra då han var med under de jobbigaste stunderna för att hjälpa både mig men även min mamma genom att avlasta och peppa oss under måltider. Min bror har vart guld värd! Angående min släkt så har de vart väldig oförstående då de ofta kommentera min vikt och vad jag åt med mig i rummet och bara beklagat mitt mående trots att jag själv inte har bekräftat deras konstaterande.

Över till kompisar och skolan har de försökt stötta mig på så många sätt som möjligt. Jag har både haft kamrater och skolan bakom mig som försökt tillsammans med mig och mina föräldrar att jobba mot att jag ska kunna gå ut nian med bra betyg trots den att jag inte medverkar. Ska jag vara rak på sak tycker jag att människorna har vart super fina och extremt hjälpsamma!

Hur klarade du grundskolan utan att behöva gå om?
Jag hade super bra lärare som jobbade med mig för att jag skulle nå mina mål trots min psykiska ohälsa och sjukskrivning. Jag fick kanske fem uppgifter totalt under nians gång och hade mötet med lärarna så att vi alla var på samma plan. Samtidigt som mina lärare var väldigt stöttande och bra på alla vi hade vi en person i skolan som tidigare jobbat på mando meter kliniken och hade därför goda värderingar angående min hälsa.

Vad var din vändpunkt?
Min vändpunkt var faktumen inte fören nu i år 2017. Ja jag har sagt att jag har vart frisk sedan mando men idag kan jag med huvudet mellan benan säga att jag absolut inte var frisk. Ja absolut jag kunde hålla min vikt, jag mådde bra och kunde på ett ganska stabilt sätt äta av allt. Men jag var absolut inte frisk. SÅ min vändpunkt skulle jag idag säga var efter min usa resa då jag mådde ganska dåligt i huvudet. När jag kom hem från resan hade jag bestämt mig att jag skulle bli frisk. Detta eftersom att ingen på hela denna skeva planet kommer att tacka mig för att jag är small eller väger en viss vikt. Ingen person runt mig kommer tacka mig för att jag äter sallad eller tacka mig för att jag inte äter glass, pasta, kött eller godis. Ingen kommer tacka mig, inte ens jag själv. Så efter usa släppte jag på allt och låter livet ta mig till en bättre plats.

Jobbigaste högtiden enligt dig som sjuk.
När jag var sjuk tyckte jag att alla högtider var jobbiga. Jag kunde liksom inte sätta fingret på en högtid eftersom att det låg så mycket ångest kring alla årstider. Vintern var ett helvete då julafton fall in. Julen, december och vinterhalvåret består av bara massa mat, godis, bakelser och ännu mer mat. Julskinka, köttbullar, lussebullar, pepparkakor och julmust som står dekorerat på alla våra bort runt omkring oss. Godis, polkagrisar, potatis och revbensspjäll som dekorerar våra bord. När jag var sjuk ansåg jag julen som väldigt jobbig då det var så så mycket mat och bufféer som fyllde vardagen.

Sommaren var inte så jobbig angående någon högtid. Det som var jobbigt under sommaren var alla blickar som fastnade på min kropp på stranden, vid poolen och ute på stan då man är lätt kläd. Jag kände mig ful, uttittad och ibland vid vissa tillfällen inte tillräckligt snygg. Jag vart osäker på mig själv funderade på om jag var felklädd, hade fult hår, såg hemsk ut eller var för tjock/smal.

Likes

Comments

TA DEN TILLFÄLLIGA SMÄRTAN, FÖR DEN EVIGA LYCKAN

Instagram@stridmalin