Header

INLÄGG JAG PUBLICERA PÅ FACEBOOK IDAG

Idag är ingen bra dag. Eller dagen började helt okej... trots att jag endast har vart vaken i två och en halv timme gick dagen från okej,bra till helt hemsk. Hur gick det hela till? Ångesten kom som ett brev på posten.

Jag vaknade idag med en utsikt ut mot vårt snöiga Sverige. Helt okej tänkte jag. Kylan är en sak men den ljusa, vitta snön är så mycket bättre än det gråa, mörka och tråkiga hösten.

Jag klev upp ur sägen. Det tog emot. Jag ska inte ljuga. Jag hade en relativt svullen mage, men inte alls som den tidigare vart. Jag hade ont i huvudet men jag tog två alvedon och en Ipren samtidigt tänkte jag att idag ska bli en bra dag. Jag ta världen med storm. Jag klädde på mig, åt frukost och satt mig på tåget.

Ångest. Ångesten kom som ett brev på posten. Först är den smygande. En lite obehaglig känsla som inte går att beskriva. Jag kan nästan känna hur den går från tånaglarna ända upp till topparna av mina hårstrån som sitter på huvudet. Först är ångesten smygande sen sprängs ångesten som en explosion i hela kroppen, utan anledning.

Det känns som att min tarm slår en knut och blir som en stor klump i min mage. En obehaglig känsla som får mina små fjun på armarna att resa sig. Och sen ser jag svart. När ångesten kommer ser jag inte lösningar längre.

Ångest är något som lever runt omkring oss. Oftast är det inget som man pratar om. Tyvärr.... Och när jag väll lyfter ämnet brukar jag alltid få höra ”Men Malin. Du kan inte ha ångest. Du är ju alltid så glad”.
Tills den dagen då jag och min kompis pratade om ämnet. Då sa hon ”Oftast är det de gladaste personerna som inte visar sina riktiga känslor utåt”.

Att le är ett sätt att glömma bort och dölja de jobba känslorna som absolut inte få uppmärksammas av andra... eller hur.... det är något jag är trött på. Dölja känslor. Så det har jag slutat med idag. Det är okej att vara ledsen med det är också okej att vara glad. Man behöver inte alltid vara glad men man behöver inte alltid vara ledsen. Ibland är bäst att bara låta känslorna få ta lite rum och då känns det bättre.

Hoppas ni alla har en bra dag. Och har du en dåligt så är det okej. Känslor är viktiga och är till för att synas.

Likes

Comments

GODMORGON PÅ ER!
Igår, Torsdag var en super dag trots att det är höst. Jag fick mycket gjort igår. Jag vaknade runt niotiden orkade inte göra frukost eller någon vidare lunch så jag satt mitt i ett varmt bad med mycket skum och tända ljus. Magen var lite små svullen, inte lika svullen som de senaste dagarna vilket glädje mig. Det är helt ärligt ganska tragiskt att jag lir glad av att magen bara är lite svullen och gör så ont att jag kan hantera det. DET ÄR ILLA! Jag kommer knappt ihåg när jag inte hade ont i magen, hur det kändes och hur det var att leva utan en stor magproblematik. Men men. Nu lever jag med den här extremt dåliga magen och komplikationerna där emellan så det är bara att gilla läget.

Efter det varma badet gick jag ner till köket kollade in i kylskåpet, kände ingen som helst sug efter något så jag tog lite sallad med kyckling. När jag ätit upp salladen så ringde mamma och tyckte att jag skulle plugga på hennes jobb så mamma kom och hämta mig. Jag följde med upp till hennes jobb och arbetade där tills klockan slog fyra.

När klockan slog fyra åkte jag och mamma till en restaurang där jag beställde ännu en sallad med kyckling. Däremot vart det lite variation då jag tog curry dressing på denna så den vart mycket godare än den jag åt tidigare på förmiddagen. Efter att vi fått i oss middagen skjutsade mamma mig till mina tjejers träning. Först tränade jag cheerskola som det kallas. Det är tjejer så att säga miniminiorer som tränar för att bli miniorer och få börja tävla. Cheerskolan tränade en timme och därefter träna jag J3 som är ett junior level tre lag, om det säger er något. Det var en super bra träning! Vi fick mycket gjort på kort tid och träningen var allmänt riktigt bra.

Eftre träningen var mamma snäll och hämtade mig vid hallen också, vilken lyx! Så mamma stod utanför hallen på parkeringen när jag kom så jag kunde direkt hoppa in i bilen och åka hem med mamsen. Hemma bakade vi glutenfria och laktosfri kanelbullar och därefter gick vi och la oss.

Jag har sovit riktigt riktigt dåligt inatt. RIKTIGT DÅLIGT! Jag kom i till ro och kollade sista gången på klockan vid tre tiden. Sen låg jag och vred mig ett tag till i sängen. Tillslut somnade jag. Det kändes för mig att jag aldrig riktigt kom in i någon ljupare sömn då jag upplevde att jag alltid var medveten om vad som hände runt omkring mig. men men. Jag vaknade av mig själv vid sex tiden. Gick upp ur sängen, in i duschen och tvätta håret. Efter att jag tvättat håret gick jag ner till köket gjorde havregrynsgröt med saffran och russin i. SÅ GOTT! Efter frukosten satt jag på mig kläder och därefter åkte jag och mamma till hennes jobb. Nu har jag suttit här på jobbet ett tag och pluggat men börjar bli ganska slut i huvudet så en rast eller något avbrytande från allt plugg hade vart grymt nu! HEhE

Recept på Safran havregrynsgröten
1 dl havregryn
2 dl vatten
1 nya saffran

Gör såhär: Koka 1 dl havregryn tillsammans med 2 dl vatten, 1 nypa saffran och lite salt. Blanda runt på hög värme. Dra ner med känsla till mellanvärme. När du fått god konsistens på gröten häll ner i skål och toppa med valfri topping.

Jag toppade min gröt med: 80 gram hallon, några russin och Hermesetas lättströ. Jag skulle tipsa att toppa med äpplen, apelsin, bannan, blåbär och russin.

Likes

Comments

... Min glutenintolerans och IBS dödar mig ...

Hej på er! Hur mår ni, det var länge sedan nu. Mitt liv har flutit på som vanligt med många framgångar men också några motgångar. Men det är ju det liv vi alla lever idag. Livet är en strid och det borde jag om någon veta idag med tanke på allt jag har gått igenom under mina år som människa.

För att sortera ut lite vad som händer just nu så har jag under höstlovet besökt med mina föräldrar de Amerikanska staterna. Vi åkte runt i Florida och besökte både Orlando, Miami och Naples. Det var en bra resa! Vi var på Universal studios, Madame Tussaud, Miami Beach och besökte släktingar men även bekanta runt om Floridas navigationen. Resan var generellt bra men eftersom min magproblematik är så stor tog problemen upp mycket av min tankeverksamhet och bidrog därför till ett lite sämre mående. Min mage är INTE stabil. Jag kan nästan inte äta någonting längre. Jag blöder från anus och måste därför gå med bindor. Inte för att jag har mens utan för att jag blöder från rumpan. Det är inte normalt och absolut inte roligt längre. Jag svullnar upp i både kropp men även mage. Jag ser konstant gravid ut. Det här är inte okej längre. Min magproblematik tar snart död på.

Jag har besökt flera läkare, special doktorer inom ämnet, psykologer och dietister. Ingen kan hjälpa mig med mina besvär. Jag är trött, orkeslös, irriterad, frustrerad, har ont, svullnar upp oberoende på vad jag får i mig och kan inte sova. Mina besvär har gjort livet för mig så mycket svårare än vad det faktumen är. Jag kan inte sova längre, hur sjukt det än låter. Jag har under de senaste fyra dygnen knappt sovit åtta timmar. Det är i genomsnitt två timmar per natt men egentligen har jag gått två dygn utan sömn. Det här är inte roligt längre. Det tar på mitt psyke lika mycket som det tar på min kropp. Det gör ont, värkarna gör så ont att jag kan ligga i kramper och gråta. Jag kallsvettas, får ibland feber och mår inte bra pågrund av min mage och dess symtom som medförs. Det här är inte optimalt längre. Jag kan inte längre leva ett normalt liv. Jag går ständigt och oroar mig för att jag ska få ont i magen mitt på stan. Det här eftersom att jag vet att när jag får sånna kramper och verkar kan jag inte ta mig någon vart. Det svartnar och jag vet inte hur jag ska hantera den smärtan som finns inuti min kropp och min mage. Jag blöder, jag får feber, jag kallsvettas, jag svullnar upp och mår inte bra av det. Antingen kommer mitt psyke inom sin tid döda mig eller min kropp. Läkarna måste hjälpa mig nu. Jag kan inte tänka mig de här smärtorna jag upplever i flera år till, det kommer jag inte kunna hantera och leva med.

Över til något roligare. Jag har börjat träna två lag inom cheerleading. Lagen jag tränar är ett miniminior lag och ett junior level tre lag i föreningen Solflickorna STARS. Det är fanatiskt att få umgås med tjejerna, få de att blomma ut och ta de till de framgångarna tjejerna faktumen är värda. Så mycket av min tid går åt till cheerleadingen nu. Jag är i hallen fyra dagar i veckan och planerar samt strukturerar programmet, tjejerna och allt där runtomkring i min vardag. Det är roligt och det kan ingen ta ifrån mig!

Likes

Comments

Halloj, halloj! Hoppas er dag har vart grym, min har vart ganska så lång tråkig då jag har spenderat mesta del på akuten... igen... Det här eftersom att jag imorse vaknade upp med samma magverk som jag gick och la mig med. Jag har haft en problem mage sedan Februari och har under de månaderna åkt in och ut på akuten, kliniker och träffat mängder med läkare och specialister. Jag är sedan i sommars diagnosticerad med glutenintolerans men magproblemen hos mig kvarsår trots en strikt kost.

Idag ringde min läkare mig runt lunchtid på praktiken. Han frågade hur jag mådde och hur mycket lavering kontra avföring jag har fått i veckan. Då jag svara att jag tar tio movicol påsar + lavering droppar och får knappt avföring. Läkaren min sa då att jag måste åka på en gång till akuten för att röntga och ta prover. Han informerade att vi måste göra något åt problemet och mängden medicin då det nu börjar bli en fara för min kropp. Så jag tog mitt pick och pack och åkte in till sjukan.

På sjukhuset tog vi lite prover och röntga. Dessa bilder och svar kommer att informeras på ronden läkarna samt specialisterna har imorgon, Därefter kommer jag kontaktas och ett beslut om inläggning/fortsatt behandling och så vidare.

Just nu mår jag helt okej, är hemma och tar ett bad för att lugna ner mig och komma ner i varv. Hoppas ni har en underbar fortsatt kväll och TA HAND OM ER!

Likes

Comments

YASSS BEACHHHHH!!! På tal om att jag för tillfället svävar på moln. PAPPA MIN har nu beställt biljetter till USA, Miami om sex veckor! Sjukt.

Ni som har följt mig och min blogg under de senaste åren vet att jag och mina föräldrar varje år åker till USA en till två gånger varje år. Vi brukar åka till New York under höstlovet och varmare breddgrader som Miami, Orlando eller Kalifornien på sommaren. Men i år har mamma trots alla utlandsresor klagat på att det är "super kallt" här i Sverige. Så mamma åker nu för på Torsdag till Turkiet i tio dagar, sedan är hon hemma i två veckor och därefter åker vi till lite varmare Miami. Så jaje mensan New York stryks från listan i år men vafan Miami, JAG ÄLSKAR MIAMI! Det blir min tredje gång i Miami och det ska bli så fantastiskt. Jag längtar efter doften av strand, solkräm och klor. Jag längtar till värmen, solen, bikinin och alla stora vikande rumporna som promenerar längst stranden. Jag är så glad i själen!

Så nu tänkte jag att jag bjuder på lite små bilder från de föregående Miami resorna. Ha det bäst för nuet!


Likes

Comments

...
Hej på er! Hoppas ni mår bra? Jag mår super duper mega bra. Verkligen!

Senast vi hördes av var i några kapitel angående min tidigare sjukdom, anorexia. Det har vart ganska kala inlägg med frågor som ni har ställt privat till mig. Därefter har jag vart oaktiv här och därmed har ni frågat mig hur jag mår. Jag mår jätte bra just nu. Jag har inte sedan vi hördes av oss mått speciellt bra. Min mage har strulat och lite så men jag har fått igång träningen och är mer än gärna på gymmet just nu! KUL! Så under tiden vi inte har setts har jag vart hemma och vart sjuk. Jag har vart på gymet, tränat med en PT, sprungit och bara mått hemma i sängen.

Jag har även suttit på akuten i elva timmar, helt själv. Detta eftersom att min mage kaos och jag kunde helt enkelt inte gå och bajsa. Jag fick ingen avföring trots att jag tog sex movicol påsar, 20 laxerings-droppar och två laxerande tabletter varje dag i över en vecka. Så på akuten satt vi en infart, tog venprover kiss-prover, röntga magen och satt in en kattet slang på 40 cm i anus och sedan sprutade vi upp två klyx. Därefter vart det fart på magen! Men vafan det tog elva timmar att komma till akt så jag var ganska slut i kroppen efterråt.

På kompis fronten har jag bowlat med gamla handbolls tjejer som jag inte har träffad sedan 2013. Helt sjukt men vi hade ofantligt roligt! Jag uppskattade verkligen den kvällen och ser fram emot fler sådana kvällar.

Jag har även träffat Fanny igen efter ett uppehåll på två månader, det känns så jävla bra! Fanny kommer faktist hem till mig ikväll igen och sover här och bara mår.

Utöver allt som hänt praktiserar jag nu och fem veckor framöver på en LSS verksamhet i närheten av mitt boende. Det är så roligt och jag lär mig något nytt varje dag. Jag är även helt slut i kroppen efter en dag på praktiken. Det är så många intryck, nya personligheter och så mycket att lära. Nej just nu är livet för bra för att vara sant!


Hoppas ni har det förJÄVLA bra!

Likes

Comments

Hej på er! Jag har fått många frågor privat angående min tidigare sjukdom anorexi. Frågorna jag har fått baseras vanligen på hur jag mår idag, vad jag äter idag, vad jag åt under min sjukdomstid och vad jag åt under behandling. Många utav funderingarna jag har fått är även hur jag kom ur min ätstörning, hur länge jag var drabbad, hur mina dagar ser ut och hur mitt liv ser ut idag. Väldigt många grubblar även på hur de blir friskskrivna, hur de blir friska och om man kan bli frisk. På grund av dessa funderingar har jag idag bestämt mig för att skriva några inlägg angående frågorna med olika kategorier per inlägg som kommer upp nu några dagar framöver.
Dagens kategorie är hur mitt liv såg ut vid behandling. 

Vilka olika kliniker och behandlingar har du genomfört?
Jag började att söka hjälp hos BUP som i sin tur tillsammans med min skolsjuksköterska och mina föräldrar skicka en remiss till Stockholms Centrum för Ätstörningar. På SCÄ gick jag i behandling från 2013 till 2016. 2016 blev jag och mamma kallade på möte med enhetschefen som informerade om att deras behandlingsmetoder inte stödjer min behandling då jag var för sjuk för deras behandling. Dagen efter samtalet åkte jag och mamma till ännu ett bedömningssamtal hos Mando meter kliniken. Vi hade tidigare vart på möte hos mando men tackat nej till behandling. Men efter att vi hade blivit utslängda från SCÄ ansåg vi att dte var viktigt med professionell hjälp. Enhetschefen på mando meter kliniken i Huddinge gav oss en akut tid för heldygns vård redan dagen efter. Tiden tackade jag tillsammans med mina föräldrar ja till.

Varför tycker du att Stockholms Center för Ätstörningar är dålig?
Jag tycker att kliniken fokuserar endast på maten oavsett vilka behov du har av näring. Jag tycker att de ger skeva uppfattningar då portionsstorleken är väldigt mycket större än rekommendationen. Jag tycker även att SCÄ inte tar sitt ansvar gällande att lägga upp en behandlingsplan då jag som vårdtagare upplevde en osäkerhet hos behandlaren som fick mig som sjuk att utnyttja situationen och bli ännu sjukare. Under min tid på SCÄ brydde sig inte behandlarna om någon viktnedgång i så sätt att de gav mig heldygnsvård eller gav mig tider jag kunde äta på kliniken. Istället vart de rädda för min viktnedgång och tog blodprover konstant samt att jag efter varje besök var tvungen att träffa en läkare och ta en näringsdryck. Jag och min familj upplevde min tid på kliniken som ett tidsfördriv. Vi kom ditt vägde oss, tog blodprover, kall pratade om det fanns möjlighet för mig att ta en till näringsdryck och fick träffa läkaren. Behandlingen var bra för min ätstörning då jag inte kunde ta det stora ansvaret SCÄ ger en. Men behandlingsmetoden på kliniken var dålig för mig som individ som vill bli frisk.

Hur många veckor behövde du vänta på din första permission?
På Mando fick jag vänta i tre och en halv vecka innan jag kom ut på min första permission.

Hur gjorde du för att få din permission igenom?

För att jag skulle få gå på permission pratade jag med min mamma tillsammans med min behandlare om hur mycket de tror att både jag och min mamma skulle klara av. När vi kommit överens om det gick vi igenom olika regler som vi vårdtagare måste gå efter. Exempel på permissions regler är att jag som sjuk inte får laga mat eller stå vid mamma när hon lagar mat, gå efter matschema, INGEN aktivitet, vid aktivitet skall vårdtagaren åka i rullstol samt att jag som sjuk inte får gå på toaletten själv eller en halvtimme efter matintag. När vi hade gått igenom alla regler och grund principer bestämde jag tillsammans med min mamma ett önskemål om hur länge jag ville vara hemma. Våra tider blev i sin tur ett förlag som gick vidare till mina behandlare, därefter bestämde mina två behandlare om en rimlig permission tid. Min fösta permission var bara över natten vilket betydde att jag fick ät en eller om det var två måltid hemma utan behandlare.

Hur mycket vägde du och vad hade du för BMI när du blev utskriven från Mandometer?
Jag vägde 45 kg och hade bmi 18,1. Min vikt gick däremot emot klinikens principer då de hade en vision av att jag skulle väga runt 50 kg. Jag blev friskskriven eftersom att mina föräldrar inte tyckte att jag skulle behöva trycka mig upp i vikt utan de bar på teorin att det skulle lösa sig med tiden, vilket det idag har gjort!

När du var som sjukast hur många kalorier åt du då?
Den här frågan tänkte jag inte ta upp på bloggen då jag anser den vara alldeles för tryggande. Jag har en magkänsla av att siffran kommer att brukas i fel syfte, vilket jag inte vill uppmuntra. Därför delar jag med mig om många kommentarer jag har fått av tjejer i min närhet. Jag har fått frågor från främst tjejer om hur mycket jag äter, hur många kalorier och vad jag äter. Jag har fått frågor om mitt bmi, min vikt och mina mått runt både armar, lår och midja. Jag har även fått frågor om hur de ska göra för att gå ner i vikt och helt ärligt. Man frågar inte en anorektiker om hur man går ner i vikt. Det är fel! Så hur många kalorier jag åt per dag var inte optimalt utanför rekommendationerna oavsett om du ska ner i vikt, hålla din vik eller gå upp i vikt. Istället för att tänka på kalorier hit och ditt funderar på vad din kropp är hungrig och sugen på. Träna istället för att dra ner på maten och ta hand om dig. Ett bra psyke är enormt mycket för jävla bättre en än small kropp!

Vad är dina rekommendationer för at bli frisk?
Jag tror inte att en individ med en mat störd bakgrund kommer någonsin kunna bli risk. Ja absolut tror jag att personen i fråga kan leva normalt och bete sig normalt. Men jag tror att tankarna, vissa handlingar och destruktiva beteenden kan gå bort. Jag tror att en frisk person som har levt med exempel anorexia kommer kunna vara frisk om de konstant tänker på sina handlingar. Mina rekommendationer är att först ta hjälp hos en professionell klinik. Mina andra tips grundas i vilja, handlingar och känslor. Du måste veta att dina känslor är påhittigt, känslor är inte fakta. Om du väljer att må bra kommer du må bra. Det är inte kul att må dåligt så tillåt dig förfan att må bra. Mina andra tips är att försöka hitta motivation till att bli frisk, inse att anorexia är kasst. Sen skulle jag rekommendera att konstant vara med någon vare sig om det är dina föräldrar eller dina kompisar. Detta för att få in rutiner i form av matrutiner, vad för mat och när du ska inta näringen. Genom att vara med adra hindrar du även risken till att du isolerar dig.


HOPPAS NI MÅR BRA! mår ni inte bra, se till och gör det då!

Likes

Comments

...vi föddes onda...ledsna...arga...

Jag ska inte ljuga för er när jag säger att jag i vissa stunder saknar sjukdomen. Jag skulle ljuga för er om jag sa att jag inte saknar en inåtbuktad mage, synliga revben och kotor samt en anledning till att vara orkeslös och inte må speciellt bra. Skulle jag säga att jag aldrig ibland drömmer mig bort till ett liv som sjuk igen så ljuger jag. FÖR DET GÖR JAG. Jag saknar att känna mig trygg i min kropp, se siffrorna på vågen gå ned, ha anhöriga runt om mig som konstant försöker vissa kärlek och ha någon förklaring till varför jag är orkeslös. Jag drömmer mig tillbaka, inte alltid, men ibland. Jag vet inte om jag ska vara rädd, tycka att det är normalt eller tycka att det är en positiv sak att drömma sig tillbaka till. Men ibland gör jag det. Ibland vill jag faktist veta varför jag mår dålig, ibland vill jag ha något att skylla på, ibland vill jag ha den är kontrollen, ibland vill jag se pulsådrorna på magen och armarna och ibland vill jag komma i alla min jeans som inte går upp över låren.

Vi lever i ett sådant tränings och mat hetssamhälle. Vilket gör att de sjuka tankarna blir friska. Pågrund av idealen måste jag som många andra kanske till och med du känna att man måste tänkta till eftersom att man kommer på sig själv till och från gå tillbaka till destruktiva beteenden. Helt ärligt vet jag inte hur det går att bota eller i värsta fall om det går att bota.

Vi som tidigare varit sjuka väljer att ta friska beslut. Vi som har vart sjuka kommer aldrig att bli frisk. Vi kommer att konstant få påminna oss om den sjuka tiden och konstant påminna oss om varför vi inte kan gå tillbaka till de destruktiva beteendena för att inte falla tillbaka. Vi som idag anser oss vara friska från anorexi måste förstå att det är så enkelt att trilla tillbaka och trots att sugt till kontroll, utseendet och den där fantastiska boosten man får av att se sig själv i spegeln på ett positivt sätt. Vi måste komma ihåg att anorexia är skräp och att vi absolut inte kommer må bättre med sjukdomen i våra händer. Vi måste komma ihåg att varje dag är en kamp mot sjukdomen oavsett om du är frisk eller sjuk.

Vi föddes ledsna. Jag har aldrig hört ett nyfött foster skrattat efter sin förlossning. Men jag har hört barn gråtandes. Det jag menar är att vi föddes ledsna men vi såg även till att börja må bra, börja gå, börja äta vanlig mat istället för barnmat. Vi lärde oss att gå trots att vi ramla ett flertal gånger. Precis som en nyfödd lärde sig att säga sina första år lär sig du och jag om hur vi kan forma ord av våra känslor. Precis som en bebis lärt sig gå trots alla fall lär vi oss hur vi kan fungera på ett friskt och sunt sätt trots att vi då och då faller in i sjukdomens famn.

Likes

Comments

TA DEN TILLFÄLLIGA SMÄRTAN, FÖR DEN EVIGA LYCKAN

Instagram@stridmalin