Reflektioner

Jag kan inte sova. Det är lite av ett normaltillstånd för mig efter att ha jobbat natt. Sömnlösheten väcker tankar och viss oro över saker jag egentligen inte kan kontrollera. Åtminstone inte i detta nu, såhär mitt i natten. Att mitt liv just nu dessutom berörs av diverse oroligheter på olika fronter gör det inte bättre. Jag är tacksam att jag står stadigt mitt i kaoset. Att sätta mig och skriva såhär mitt i natten fungerar som en sorts terapi. Jag vet ännu inte om jag kommer att publicera detta eller ej.

Just inatt började jag fundera på hur människor kommer och går genom livet. Vilka vänskaper jag har, vilka jag lämnat och vilka som bara runnit ut i sanden. Och vilka som är hotade att glida iväg. Min mamma brukar säga att allt händer av en anledning och jag vill tro att det är så. Jag hoppas att det är så. Och även om anledningen inte finns tillgänglig för mig att se just nu så kommer den att uppenbara sig tids nog. Jag reflekterar över hur vänskap förändras genom åren. Hur dem man en gång stod nära sakta glider bort. Man växer åt olika håll. Det behöver inte nödvändigtvis vara någon livsavgörande händelse som startar eller avslutar processen. Det kan vara något så litet att man inte lägger märke till det eller helt enkelt det där man kallar ödet. Att växa isär kan ge upphov till både en sorts sorg, men också till en känsla av befrielse. Ett lång kämpande, medvetet eller ej, är över och själen kan påbörja sin läkning. Att växa åt olika håll behöver inte vara något negativt och det behöver inte betyda att slutet är nära. Vänskapen kan bestå även om man är på olika ställen i livet, på mils avstånd från varandra, inte fysiskt menat. Kanske kommer det en dag då man återigen växer samman. Eller så kommer den dagen aldrig. Ödmjukhet inför livet.

Att växa ihop med någon kan också vara en jobbig och svår process. Det kan också vara helt fantastisk. Det finns nyanser av allt som pågår runt om i livet. Jag har på senare tid reflekterat över hur jag växt ihop med en person allt mer. Och kommit närmare en rad andra människor. Jag är så otroligt lycklig över detta. Den som står mig närmast rent vänskapligt är ju min allra bästa vän, min bästis, sedan 23 år tillbaka och även om det finns perioder, som nu, då vi av olika anledningar inte kan ses riktigt lika ofta som vi är vana vid så finns hon alltid där, vi är så starkt sammanväxta att jag inte skulle vara hel utan henne. Men också två andra personer har fått allt större betydelse i mitt liv, två vänner som fått mig att se saker med andra ögon. Som får mig att skratta tills jag vrids ut och in och som är så kloka under djupa samtal att tusen nya tankebanor bildas. Två personer som har kommit att räknas till kategorin bästa vänner. Personen jag växt ihop med otroligt starkt på senare tid är min man. Aldrig förr under våra 7,5 år tillsammans har vi varit så sammankopplade som vi är nu. En före detta kollega till mig, Conny, sa till mig innan jag gifte mig att allt förändras när man gifter sig. Att även kärleken förändras. Han ville inte berätta på vilket sätt han menade utan sa att jag kommer att förstå tids nog. Jag har nu förstått vad han menade. Kärleken blev annorlunda, i alla fall för mig. Den blev starkare. Mer intensiv. Mer djup. Men också mer smärtsam. Smärtsam p.g.a den oro som finns att förlora honom. Att tappa det vi har. Att nå ett vägskäl där vi istället börjar växa isär. Det finns inget vägskäl så långt ögat når. Inte nu. Det är starkt och jag känner känslor jag aldrig känt förut och som jag inte kan förklara. Vi har aldrig tidigare haft det så bra som nu. Och denna lycka är förenad men en rädsla inför sämre tider. Hur som. Jag passar på att njuta och fortsätter att växa samman med honom, växa oss tillräckligt starka att stå enade mot alla motgångar vi kommer möta genom åren. Nu ska jag krypa tillbaka ner i hans varma, trygga famn i hopp om att kunna somna när efter ett försök att sätta ord på tankar och känslor.

I helgen väntar skoj och nya äventyr men fina vänner på annan ort!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Just nu läser jag en kurs om fysisk aktivitet och hälsa på Mälardalens högskola. Denna kurs har hjälpt till att kasta tillbaka tankarna många år tillbaka i tiden. 10 år och längre närmare bestämt (10 år sedan jag slutade nian nu i juni, hur sjukt är inte det?!). Jag har aldrig tidigare gillat att röra på mig. Nu ljuger jag. Jag har alltid gillat att röra på mig men skolidrotten gav mig ångest och en total ovilja att röra på mig av den anledningen. Skolidrotten är förhoppningsvis annorlunda nu och på andra ställen än där jag är född och uppvuxen. Men i ett diskussionsforum på MDH framkom det att fler tyvärr har samma uppfattning som jag.

Skolidrotten är till för att barn och ungdomar ska röra på sig och skapa förutsättningar till ett fortsatt fysiskt aktivt liv. Jag ville träna under hela min uppväxt och var med i olika föreningar osv men det fastnade aldrig riktigt, självförtroendet fanns aldrig där i aktiva sammanhang. Jag upplevde att skolidrotten var utformad att passa de som gillar bollsporter. Det var mycket fotboll, innebandy, basket osv. Jag personligen har aldrig gillat fotboll. Varför? För att jag inte har en jäkla aning om hur en fotbollsmatch går till. Det var aldrig någon som brydde sig om att förklara detta. Jag har än idag ingen aning om vad ex en back gör. Jag ser mest läskbackar framför mig när någon säger att hon/han är back i ett fotbollslag... För mig, och alla de andra som inte heller spelade fotboll på fritiden var dessa lektioner fruktansvärda. Man sprang runt på planen som ett frågetecken, visste inte vad man skulle göra, jagade bollen utan en aning om vart man skulle göra med den bortsett från att försöka pricka rätt mål. Och gjorde man något fel kom snabbt glåpord och utskällningar från fotbollskunniga killar som tog skolidrottens fotbollsmatch på dödligt allvar. Hur kul var det liksom?

Jag vet inte om det bara var min idrottslärare eller om det är något generellt att det just var bollsporter som var så centralt i idrottsundervisningen. Jag minns också hur vi skulle springa en viss sträcka och betygsattes efter hur snabbt vi sprang. Denna delen var den största och vikitgaste i betygsättningen, resterande delar, hur bra koordination man hade, hur starkt man var, hur smidig man var, hur man utvecklades i idrottssammanhang och hur man hanterade olika redskap var tydligen inte alls av vikt för betyget. Om man inte var en löpare hade man ingen chans till ett bra betyg. Och inte blev det bättre av att skolan skulle kasta ut oss på skoljoggen, där vi förväntades springa olika sträckor medan lärarna hejade på på olika platser dit dem tagit sig men bil, varför sprang inte dem? Föregå med gott exempel liksom. Och orienteringsdagar då de skickade ut oss till en skog i ett annat samhälle, om okänd skog, här har ni en karta, spring nu. Inte fasiken hittade vi tillbaka, fick ringa en lärare som fick leta upp oss ute i skogen. Skolidrotten har för mig aldrig varit något roligt, och det har definitivt inte skapat förutsättningar för att vara fortsatt fysiskt aktiv. Snarare tvärtom. Det var först i 20-årsåldern som jag började träna på allvar. Och då var det alla former av träning som vi inte hade berört på skolidrotten. Skulle aldrig i hela mitt liv sätta min fot på en fotbollsplan med intention att spela fotboll. Inte en chans.

Gymnasiet blev bättre. Gick i en klass med en massa tjejer, endast en kille i slutändan, som för övrigt fortfarande är en av mina bästa vänner och som dessutom bidrog till att jag träffade min man, tack för den! Klimatet i klassen var mer tillåtande. Det var förlåtande och alla accepterades även på idrottslektionerna, oavsett utgångsstatus i olika grenar.
Under gymnasiet hade vi dessutom en idrottslärare, ja man kan säga vad man vill om honom, åsikter går alltid isär, som var genuint intresserad av att få igång oss och få oss att gilla träning och hälsa. Det var under gymnasiet som mitt stora intresse för hälsa föddes. Genom, lyssna noga nu, min idrottslärare! Efter att ha avskytt idrott så sjukt mycket under alla år fick jag plötsligt en idrottslärare som hade en stor variation på aktiviteter, och om man inte gillade en aktivitet fanns det alltid ett alternativ att göra istället, gymmet, spinningsalen eller whatever. Han var glad så länge vi rörde på oss och bedömde betyget efter hur vi presterade i helhet. Men det var inte så mitt hälsointresse väcktes. Det var genom att denna idrottslärare ansåg att läroplanen innehöll alldeles för lite idrottsteori och hälsolära. Han beslöt sig för att dubbla detta. Istället för 2 timmar under hela gymnasiet så körde han 4 timmars teori (fortfarande extremt lite men dubbelt av vad skolan satt upp och tillräckligt för att fånga mig på vägen). Jag fascinerades över det han pratade om, om hur kroppen fungerar och vad som händer när vi äter olika livsmedel och vad som händer i kroppen när vi rör oss. För första gången någonsin förstod jag syftet med VARFÖR man ska ha röra på sig, varför man har skolidrott och varför hälsa är något som bör eftersträvas. Varför hade ingen kunnat berätta detta tidigare? Plötsligt fanns det ju en mening med att röra på sig och idrotten var inte längre ett nödvändigt ont. Det intresse som väcktes där kom för att stanna. Det är jag fortfarande tacksam över. 

Så, nu vet ni alla varför jag avskyr bollsporter. Och nu vet ni hur jag blev intresserad av hälsa. Och med detta sagt vill jag även säga att jag hoppas och tror att det har skett förändringar de senaste 10 åren. Om så inte är fallet är det dags för en förändring NU! Få igång barn och ungdomar, skapa förutsättningar och motivation till att röra på sig. Det är viktigt. Det är rent av livsfarligt att låta bli. 

Likes

Comments

Reflektioner

Som av en händelse snubblade jag in på ett inlägg av Sofia Sivertsdotter på Healthy Living, ett inlägg med 10 djupare frågor som berör såväl drömmar som personlig utveckling. Jag tänkte ge mig på att försöka svara på dessa 10 frågor, för att sedan kunna gå tillbaka till dessa i december eller januari 2018 och utvärdera hur året egentligen blev.

1. Vad vill jag lämna bakom mig från och med nu?
Det jag främst vill lämna bakom mig är det osynliga band jag har runt om mig som håller mig tillbaka och säger att jag inte kan göra vad jag vill. Negativitetsbandet som pekar på alla nackdelar och mindre fördelaktiga sidor av de val jag står inför. Bandet som får mig att tveka och inte våga satsa med rädsla att allt ska gå åt helvete. Det bandet skulle jag vilja klippa av. Våga satsa och leva livet till fullo.

2. Vad vill jag göra - i dag?
Idag, sett ut perspektivet verkligen idag, vill jag inte göra så mycket. Jag jobbar natt och ser fram emot att spendera några sköna timmar sovandes i min underbara säng innan jag masar mig upp för lite träning och kvalitetstid med nära och kära.
Om man ser på idag ur ett livsperspektiv. Alltså nuläget av livet. Då vill jag resa och upptäcka världen. Ligga på en kritvit strand. Snorkla bland koraller, bestiga ett berg och dansa tills fötterna går sönder på ett svettigt dansgolv. Jag vill se saker jag inte kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi, positiva saker vill säga, vackra saker. Köpa med mig souvenirer från världens alla hörn och känna mig mer levande än någonsin.

3. Vad vill jag lära mig eller upptäcka?
Vad vill jag inte lära mig eller upptäcka? Som tidigare nämnt vill jag upptäcka världen. Lära mig om andra kulturer. Men för att inte rabbla upp ett liknande svar som på den föregående frågan så tar vi en annan del jag vill lära mig. Jag vill lära mig om förlåtelse och acceptans. Och hur man går vidare från svåra händelser. Jag har alltid haft svårt för förlåtselse, ibland inte ens sett poängen med förlåtelse. Detta i sin tur har gjort att jag kanske dömer människor för snabbt eller saknar förmåga att ändra min uppfattningen om något gått snett för tidigt i relationen. Jag vill lära mig att acceptera fler människor som finns i mitt liv oavsett om jag vill det eller inte. Släppa det som varit och gå vidare och utveckla det som kan bli. Och givetvis ha förmåga att släppa taget om det som verkligen inte fungerar. Dessa delar har jag försökt jobba med, från och till, mer eller mindre. Och jag tycker ändå att jag börjat komma en bit på vägen. Även om det i vissa fall kan ha handlat om år innan jag kommer till en punkt då jag är beredd att förlåta. Hur jag ska lära mig dessa delar vet jag inte. Dela gärna med dig om du har förslag.

4. Vilka platser vill jag besöka?
Ja i nuläget är ju prio 1 Australien och Nya Zeeland. Därav har jag en resa bokad till dessa länder tillsammans med min man och två vänner vi träffade när vi var i Sydafrika på bröllopsresa sommaren 2016. Resan kommer att vara i en månad och vi kommer att resa runt mellan olika platser. Se olika städer, kustvägar, barriärrevet, regnskog, nationalparker osv.
Utöver denna redan bokade resa har jag flera andra resor på gång i huvudet. Men av olika skäl vill jag inte skriva ut dessa här. Jag kommer däremot att dela med mig av planerarna när drömmarna börjar bli mer realistiska. Jag tänker inte ge bort mina reseidéer innan jag hunnit ta tag i dem själv så att säga ;)

5. Vilka delar av mig själv behöver lite ny luft?
Själen generellt sett. Längtan ut i världen växer allt mer och resor är det bästa hjälpmedlet för mig när själen känner sig instängd. Mitt arbetsjag har nyligen försetts med ny luft då jag för några månader sedan lite hastigt och lustigt bytte till ett steg närmare målet att bli barnmorska. Jag bytte bort mitt yrke som strokesjuksköterska för att istället arbeta med gynekologi och obstetrik. Således gyn och BB-vård. Än så länge endast gyn men kommer att skolas in på BB om ett par månader. När tillfälle ges spenderar jag min tid på förlossningen dessutom som en liten hjälp för min hjärna att komma underfund med om jag vill bli barnmorska eller inte framöver. Ingen stress ingen press, det beslutet kommer när sinnet är redo.

6. Vad har jag alltid drömt om men ännu inte provat?
Att flyga. Och tack vare min mans födelsedagspresent till mig kommer detta snart bli verklighet då jag ska bege mig upp i ett segelflygplan när våren kommer. Wiiiiii

7. Vem får mig att våga?
I grund och botten jag själv. Med stöd från omgivningen. Min man tar mig en bit på vägen genom att säga "ja men gör det då" som om det var den enklaste saken i världen när mitt huvud har fastnat med en plan eller i en dröm. Även vännerna vi träffade i Sydafrika har tydligen en tendens att pusha mina gränser en bit när de får upp mig i åkattraktioner som är en bra bit över min gräns. Mina nära vänner hjälper också till och även min närmsta familj. Men i grund och botten jag själv. jag behöver bara stöd från omgivningen att förstå det själv. En annan viktig person i det hela är min tränare, min PT Betty. Jag gör det här för mig, men det hade aldrig gått utan dig!

8. Vad vill jag ge under 2017?
Allt. Efter att ha sett vad jag sett den senaste tiden har jag förstått att det är min plikt och skyldighet att leva livet till fullo efter bästa förmåga. Annars är allt förgäves.

9. Vilka problem i mitt liv är egentligen inte problem?
Att jag har svårt för vissa människor som jag egentligen inte borde ha svårt för. Att jag kan haka upp mig på saker och börja reta mig på saker tills jag blir tokig. även saker som hänt för flera år sedan. Jag kan bli så arg och ledsen när jag lämnas ensam med mina tankar lite för länge. Det ör inget problem, inse det för tusan!

10. Vem vill jag vara den sista december 2017?
Den bästa versionen av mig själv. En person som är tillfreds med sig själv och sitt liv. En person som älskar livet och som har rest sig ur askan efter all skit som hänt genom livet.

Likes

Comments

Reflektioner
Den viktigaste insikten jag någonsin fått, eller reflekterat mig till, kom till mig en helt vanlig dag för några veckor sedan.

Jag släpper framtidsstressen.

Efter insikten föll allt på plats och mitt inre blev plötsligt harmoniskt. "Once I find Peace, Everything will fall into Place". När jag finner ro kommer allt att falla på plats.

Jag kunde riktigt känna hur stenen släppte från min själ, mitt sinne, mitt hjärta och jag kunde äntligen andas igen. Av en enda liten insikt. Som på en bråkdels sekund släppte min oro för framtiden. Mina tankar om vad jag ska göra med mitt liv och när jag ska göra det blåste iväg. Jag blev fri. Jag insåg att jag inte behöver fundera så mycket, mina beslut om framtiden kommer att finnas tillgängliga för mig när tiden är rätt, tills dess behöver jag bara njuta av livet.

En person som påverkat mig mycket, inte minst efter denna insikt, är en person som jag av sekretesskäl inte får prata om. Men denna person påminde mig om vad som är viktigt i livet. Och tro det eller ej, men det viktiga är inte att veta vad jag vill arbeta med och tvinga fram det beslutet så att utbildning och annat är klart innan en viss ålder eller innan jag vill skaffa barn och andra milstolpar i livet. Livet får mogna fram. Och livet består av så mycket mer än vuxna beslut.

Visst finns det fortfarande saker och ting jag behöver arbeta med men var sak har sin tid. Detta inlägg blev inte alls vad jag hade tänkt mig. Det präglades nästan av någon sorts yogisk filosofi. Så där har ni den yogiska delen av mig ;) Men ni fick en inlägg rakt från hjärtat.

På återseende!

Likes

Comments

Det mest frustrerande som kan hända när man kommit igång med träningen igen är att åka på tillstånd som hindrar träningen. För mig är detta en trochanterit-inflammation i höften. Haft det tidigare någon gång under 2015. Denna gång vaknade jag med den, helt oprovocerat och oförtjänt. En kur diklofenak senare känner jag mig dock som ny igen!

Igår var det alla hjärtans dag. Brukar inte fira det nämnvärt men i år var jag dessutom gräsänka. Men alla hjärtans dag handlar inte om att älska sin partner mer än alla andra dagar. Dagen handlar om kärlek i alla former. Och det är någon som denna värld skulle behöva en rejäl dos av. Firade med mina bästa vänner Petra och Lisa.
Gemensam matlagning, massa prat och sex and the city!

Likes

Comments

Träning & Hälsa

Det har varit ett litet uppehåll, både bloggmässigt och träningsmässigt. Det som upptagit min tid är att jag och mannen har flyttat. Lämnat centrum till förmån för en större lägenhet i ett lugnt område, en vuxenlägenhet på sätt och vis. Även om jag inte känner mig vuxen och kom på mig själv med att säga att dem vuxna brukar sova inne i stugan och vi barn i bodarna i trädgården. Eller ja, jag kom inte ens på mig själv med det, det var en arbetskamrat som kom på mig och jag hade inte ens reagerat på det själv innan dess.

Men nu börjar vi komma iordning, med det viktigaste i vart fall. Så nu var det dags att ta tag i träningen på nytt. Gick ut starkt med 30 minuter CX coreträning följt av ett 75 minuter långt spinningpass med anaerobic treshold. Detta innebar att man under passets gång gjorde ett tröskelpulstest. Så det var till att aktivera pannbenet och sätta på sig pulsklockan. Efter varje träningspass, och framför allt spinningpassen, förvånas jag över hur roligt jag tycker att det är och hur mycket jag saknat det. Det är läge att köra igång igen. Jag känner mig mer redo än jag någonsin gjort sedan min utmattning. Jag är på gång.

Likes

Comments

Träning & Hälsa

Som förväntat gav gårkvällens middag bra energi för att genomföra ett tabatapass med bravur! Mycket hopp, spänstighet och användande av kroppen som redskap. Det jag gillar med tabata är hur det får mig att kämpa det där lilla extra. Man lurar hjärnan att det är bara 20 sekunder, men tänker inte på att man ska göra de där 20 sekunderna 65 gånger under passets gång. Det är svettigt, utmanande och utvecklande!

Efter passet gick jag vidare till en yogaklass. Nya sekvensen sv MOJOyoga var riktigt skön. Den nya sekvensen fokuserar mycket på bålstabilitet och balans för att slutligen ta oss till en bakasana i peakposition. Bakasanan, även kallad tranan eller kråkan i svenskt tal ska utföras med raka armar. Detta kommer bli spännande!

Nu ligger jag i sängen, inte kunnat somna om sedan mannen gick till jobbet och normalt sett är jag den morgontrötta typen. Ute är 15 minusgrader så jag njuter av värmen under täcke och extra filt och två katter i sängen.

Ha en fin dag!

Likes

Comments

Träning & Hälsa

Kvällens middag bestod av ugnsbakad lax med grönsaker, svamp och potatis och morotsblandning. Kryddat med ingefära, timjan, citron, och vitlök. Blev fantastiskt gott och en bra energiuppladdning inför kvällens kommande tabatapass och yoga!

Likes

Comments

Reflektioner

För er som inte följt min tidigare blogg och för er som inte känner mig. Jag är en, för det mesta glad, 24-åring. Nygift med väldens bästa man som jag släpar med mig på diverse äventyr och resor. Vi har till största del utforskat europa, men börjar nu planera att ta oss längre ut i världen. Vi har två resor inplanerade i drömmarna och så snart vi gör mer verklighet av dem kommer ni att få ta del av dessa planer.

Jag arbetar som sjuksköterska men tankar och funderingar kring specialistutbildning inom en snar framtid. Om själva jobbet kommer jag inte att skriva mycket, men blir det utbildning kommer ni givetvis att få följa med på den.

2014 drabbades jag, efter en lång tid av stress och osäkerhet, av ett utmattningssyndrom som än idag påverkar mig mycket. Denna period innebar att jag inte orkade ta hand om mig själv, jag slutade träna och slutade bry mig om vad jag åt eller hur jag levde. Vägen tillbaka har varit svårare än jag kunde föreställa mig och först nu, 1,5 år senare känner jag mig stark nog att ta tag i hälsan, på riktigt. Träning och hälsa är en stor del av mitt liv och jag längtar tillbaka till den jag brukade vara. Även om nuvarande jag är minst lika bra, bara inte lika mycket jag, om ni fattar vad jag menar. Ni kommer att få följa med mig på resan tillbaka till mig själv.

Så med det sagt, hoppas ni gillar min nya blogg och vill följa med mig i vardagen!

Likes

Comments

Reflektioner

​Välkommen till min nya blogg. Min nya omstart! Jag satt i valet och kvalet om jag skulle importera inläggen från min gamla blogg, men valde att börja om helt på nytt. Vill du läsa gamla inlägg så finns dem på http://a-streetligt.blogspot.com/

Denna blogg kommer att fokusera på mina stora intressen i livet: resor, drömmar om resor, planer på resor och de faktiska resorna jag åker på, jag längtar tills det är dags att avslöja planerna på sommarens resa. Diverse äventyr jag ger mig in i. Och framför allt kommer bloggen handla mycket om träning och hälsa. 

Trevlig läsning!

Likes

Comments