View tracker


Bilden som sa mig att hon ska bo här. Helt galet egentligen, att bestämma sig på ett ögonblick för en hund relaterat till en bild, och det på sekunder. Men det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Hade inga som helst farhågor inför hennes ankomst.

Som jag ser det, om jag adopterar, så är det upp till mig att lösa eventuella problem som uppstår. Ingen skillnad egentligen hur man än skaffar sig hund. Men extra viktigt för dessa skadade själar.

För mig är de livskamrater, vi lär av varandra och går jag bet eller får svårigheter, så är inte det hundens problem. Bara mitt, och mitt ansvar att ta hjälp av kompetens.

Ali var en riktigt sårad och skadad själ, men med ett stort hjärta. Ett hjärta som bara växer. Tänk, om de som dissade henne förstod vilken fin och klok hund hon är. Ja hon har varit ett litet monster på många sätt, men med stor portion tålamod och konsekvens, har hon funnit sin plats här i Sverige. Hennes överreaktiva beteende har tonat ner massor, nu får jag hennes uppmärksamhet trots att hon har gått igång på något. Det fina är att det funkar utan godis. Var ju tvungen att finna en väg där då hon inte ville låta sig mutas utan var mer intresserad att attackera, red zone alltså. Så med nya leksaken, som hon älskar, kommer jag kunna muta henne till allt möjligt. För nu vill hon mutas. Så har köp en till, en inne och en i fickan. Hon har fått lära sig den inne, att när den låter så ramlar det ur godis. Gud vad kul vi ska ha!

Under Zeldas sjukdom har hon varit orolig och haft sån koll på Zelda. Har faktiskt aldrig vari med om en hund som tar hand om en annan hund på det sättet. Ali har tvättat och pysslat. Farit upp och nosat över Zelda så fort hon bara nyst. Hon har kämpat med att städa efter henne, vilket var mission impossible. Hon fick ligga i bilen under veterinärbesöken, jag var lite orolig för henne, eftersom jag inte lämnat henne så förut. Men hon var cool. Hon intog förarsätet och spanade. Även om hon låg ner, hade hon fullt span på dörren till kliniken, med öronen. Hur jag än smög genom den, så satte hon sig upp och kollade in mig. Ali, lilla söta goa growling bitch, skulle faktiskt ge sitt liv för sin flock, det är jag övertygad om. Och hon skulle göra det utan att backa en sekund. Zelda skulle nog också göra det, men först efter hon ser om jag inte fixar hotet först. Tror Zelda har en väldigt stor tilltro till min förmåga där 😏

En egenskap jag älskar mest hos Ali, är hennes skratt. Hon kan skratta! är bara för söt när hon flinar upp sig, och hon älskar när man skrattar.

Nuvarande bästa tricket; Jag säger tigg avancerat, ​hon sätter sig vackert och viftar med båda tassarna framför sig och småflinar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker


Sjuka djur är aldrig någonsin särskilt kul, utan väcker oro. Speciellt när symtomen är dramatiska och akutbesök på klinik är nödvändigt. Hos mig dyker alltid de värsta farhågorna alltid upp. Jag vet ju, att jag bara har dom till låns en kort tid här på jorden. Zelda har alltid varit en frisk och pigg vovve, förutom 2012 då hon drabbades av mystiska symptom. Hon var blind helt plötsligt. Ute på tomten följde hon staket och buskar för att navigera. Så, efter att ha skickats mellan 3 olika kliniker inom 4 tim med specialister hamnade vi slutligen på Strömsholm. Träffade på helt underbara veterinären Nisse på ögon. Efter flera timmars undersökningar konstaterades att hon inte var fysiskt blind. Alla prover visade frisk hund. Men uppenbarligen var hon inte det.Nisse antog att det kunde vara en svullnad i hjärnan kring synnerven. Så, hem med avsvällande cortison och återbesök dagen efter. Utredningar och provtagningar fortsatte, slutligen stod hon på stor dos cortison och cellgifter. Hela tiden frågade jag efter antibiotika och ifrågasatte behandlingar hårt.Vid det här laget var vi på allmänmedicin. På 5 dagens morgon, den enda dagen vi inte skulle tillbaka på undersökningar, var hon riktigt sjuk. Jag vaknade av att hon tjöt. Vad jag mötte var en hund med svåra smärtor och var likt en ostbåge. Efter en vansinnesfärd in till Strömsholm, där jag krävde antibiotika eller avlivning, för hon led något alldeles otroligt. Fick hon slutligen stor dos antibiotika intravenöst och tabletter hem. 10 timmar senare mådde hon bra! Jag var lättad men arg. Slutligen kom man fram till att hon hade Hjärnhinne- och hjärninflammation. Något väldigt ovanligt De har inte ens ett fall om året. Veterinären sa att till 80 procent berodde det på fästing, även fast alla prover var negativa.


nu är det dags igen, nya mysko symtom. Näsblod. Började lite smygande en dag. Jag tog det inte så allvarligt, då Zelda har förkärlek till att jaga getingar, och antog att hon blivit stungen. Nästa dag kom lite till, då började jag fundera. Lågt Hb kan ge näsblödning, så blodpudding kom in på menyn. Tilläggas ska att det var bara ur en näsborre. Hade det varit ur båda, hade jag kontaktat veterinär nu. Dag 3 flödade det massor. Så fick akut tid. Ja, och efter diverse dyra undersökningar är vi inte klokare, som vanligt är det ett ovanligt symtom. Veterinären blev orolig och remitterade oss vidare för inläggning och dropp. Under färden till nästa klinik, stoppade flödet och kom inte tillbaka resten av dagen tack och lov. Veterinären på andra kliniken, tyckte vidare undersökning var onödig kostnad och trodde det berodde på en infektion någonstans i näsan. Samt att vi skulle avvakta resterande provsvar. Min magkänsla säger anaplasmos. Och jag sa detta till veterinären. Zelda är fortfarande pigg och har ännu inte blodat mer. Jag misstänkte fortfarande anemi, så ökade på med blodpudding till Zeldas lycka. I går fick jag de första svaren, visade anemi. Samt något förändrad blodbild. Så nu väntar jag in fästingprover. Fortfarande har hon, som jag ser det, symtom på anaplasma. Vad jag däremot vet, är att hon inte har tumörer i näs- och munhåla, Inga trasiga infekterade tänder och bra munstatus. Däremot kan jag köpa en dold infektion i näsan, När jag sanerade upp allt blod här hemma, var det helt klart varinslag i det. Men där är vi nu, min äskade Zelda är pigg, blöder inte och vi väntar och avvaktar. Och jag försöker hålla bort skräcktankar på en otäck diagnos.

Likes

Comments

View tracker


Har några djur som präglat mig mest i min syn på djurs tänkande och varande

Här kommer kort presentation


Lissa

en varmblodig travare som travade in i mitt liv som utmärglad oinriden 7-åring. Fick in mig på Westernridning och det tänket. Var en diva och tänkande individ som tog hänsyn till människor och åt upp hästar som var i vägen Många fantastiska upplevelser på tävlingsbanan och många fina placeringar. Fick vara vi i 20 år innan hennes kropp sa upp sig, men var pigg fram till slutet.


Jae Bar Wiggy, eller wiggy

En am Quarter, kom till mig som sabbad 9-åring. Totalt oridbar och sönderstressad i ridning. Tog ett halvår innan jag klev upp i sadel, sen ägnade vi en timme per gång åt rodeo och fortspringning, allt gick ut på o kolla när jag tänkte skada henne eller slita i munnen. Även här suveräna upplevelser på stora tävlingar och så mycket klokhet. Älskade sin kompis Lissa och sorgen var stor när hon försvann .Är i dag 26 år och lunkar runt med ett grästrå i mungipan


Zape och Basil

Zape var min första stray, fångad av hundfångare och skulle avlivas, lilla tacksamma hjärta som var så glad över sin fina korg och sol på uteplatsen. 1 år när han kom, i dag 9 år gubbe som bor med dottern som han avgudar, dessutom avgudar han sol värme, lugn o ro

Basil var nästa herre som kom, som fosterplacering men blev kvar. En man som njöt av livet och en överdängare på att fånga råttor. Tog sina väskor och flyttade in på en granngård, jobbar på restaurang i Stockholm om dagarna som värd och håller koll på gård på kvällar och helger, kommer väl hem igen när han tröttnat. Nån som trodde det........nääää 😃 kallas allmänt för korven. Det han inte kan om njuta är inte värt att veta. En stary som bodde på en soptipp innan de lyckades fånga honom


Laban

hittade honom i en bur av kompostgaller i en tvättstuga här i Sverige. Familjen tyckte det var jobbigt med hund och valde det sättet. Följde med hem till mig. Bodde ett tag och fixades till, hittade en familj med stora barn som älskar honom över allt.

Sen finns det några till


Zelda mitt stora hjärta

så klok och varm hund

hatar kloklipp och åka bil. Älskar allt smått och pipleksaker. Var aldrig stray, men är en spansk herde som lämnades av sin ägare vid ca 3 m-4 mån ålder, bunden i staketet till SoS med vatten och filt. Kom till mig som 6 mån, är nu 7 år, hua. Bästa bästa älskade du


Sen finns ett antal till som jag inte har bilder på. Svarten, hette tucker, fullständigt sjövilt a-ö ö-a barn, många tokigheter och historier finns om honom, och lärdomar.

Ninni, schäfer med kunskaper i bevakning och spår, bästa bästa. Höll ordning på barnen när de var små där ute på landet. Sabbade lite pulkaåkning och snökojjor och så....

Och många fler........men de här är de som är mina i hjärtat och minnet för evigt. Då de lärt mig så mycket

Likes

Comments


Har funderat och tänkt, tänkt igen, hur ska jag motivera och belöna lilla Arishka på ett bra sätt vid träning ute och hjälpa henne bryta inlärda beteenden. Det är inte lätt att nå en överreaktiv hund, som är i lägen där det är 0 intresse för godis, allt fokus ligger på "faran" eller inkräktaren där framme. Min metod har därför fått bygga på konsekvent handlande. Vilket i och för sig fungerat så till vida att nu lugnar hon sig fortare, klarar av att hantera nya människor. Visst problem kvarstår dock i hundmöten. Hon är nyfiken och aggressiv samtidigt. Är det en hund som inte bryr sig sär ger hon sig. Likaså om det är en hund som säger ifrån, då lägger hon sig och vill leka istället. Hon är inget vidare på hundiska alltså, men tar sig, för varje hund som är proffs på det språket och framförallt har ägare som är med på tåget.

Hur som helst, det bästa är att erbjuda en oemotståndlig muta innan upphetsningen kommer. Har inte tidigare hittat den, provat klicker och annat, men icke, inte ens mamma Scans stinkbullar funkar. Men, idag, hamnade på Biltemas djuravdelning. Hittade en boll med ljud som man gömmer godis i och utanpå för endast 30 pix. Värt att prova.

En boll som låter lite lustigt samtidigt som den släpper ut godis vid rullning. Ali var djupt engagerad och lärde sig fort. Zelda gillade ljudet som vanligt och lade in den som sin prescious.

Men, en annan funktion, om jag har den i handen och skakar lite så låter den och Ali kan få knöka lite gottis från utsidan, som en avledande och belönande metod. Ser fram mot att testa den. Så, återkommer i frågan.

Dagarna i Roslagen gjorde damen gott, är inte längre lika intresserad av att morra på folk och hundar som går förbi nedanför balkongen, tittar mest och vill gosa med oss istället, mycket trevligt. Härligt att se och uppleva hennes utveckling från högreaktiv och resursbevakande till vårat mål, en cool tjej som visar alla precis hur go och söt hon är, men ändå ha kvar sin vakt på ett bra sätt. Vi har kommit långt, men har längre kvar och ska bli kul nu i slutet av augusti, då vi träffar tränare/terapeut och ser vad hon ger för input. Men en sak är säker, erfarenhet ger kunskap , att uppleva livet här och nu är det vi alla lär oss bäst av. Allt är inte gott och allt är inte ont, det finns skillnad, där är Ali nu. Och denna lilla tjej är min största utmaning, vilket inte säger lite, då jag haft en hel del stök och tokdjur i mitt liv genom åren, hundar katter och hästar samt en och annan get och bagge. Alla är dom pärlor som ger och levererar hela tiden.

Likes

Comments


semester och lata dagar, då blir det dåligt med uppdateringar!

Vi har ägnat oss åt sol och bad, vilket hundarna gillar. Några dagar uppe i Roslagen med familjen var en höjdare för framförallt Arishka. Ja det är en oas för oss alla, men detta var första gången hon var där. Att få vara okopplad och bara skrota runt. Har man en gång fått slåss för sin överlevnad, ja inte bara en gång, utan under år, då tar det ett tag att lära sig det ljuva livet, och förstå att det fortsätter, hon kommer inte att bli av med det. Men som hon lär sig! Nu vågar hon vara social ganska omgående mot nya människor, och det var ju även första gången hon presenterades för en del av övriga familjen.

Hon ansåg att hennes mission var att kolla av staketet mot vägen regelbundet, dels för att folk skulle hålla avstånd och inte som hon ansåg, gå för nära, och för att hon var vansinnigt nyfiken på allt som hände där utanför.

Vi konstaterade att vi vill ut på landet igen. Så här vill vi bo med våra hundar och dom med misstänker jag . Blir en bildbomb nu, ja en del bilder är sådär i kvalitet, men utan riktig kamera blir det knepigt att få till det.

Likes

Comments

Hon är rolig och klok lilla Guldlock. Och en stor portion humor äger hon dessutom. Härmed har vi lovat att försöka kalla henne vid hennes riktiga namn Arischka! Jo då, hon lyssnar på Ali, men, hussen brukar med busröst säga "Arischka cirkushunden" och hon skrattar! munnen öppen på ett speciellt sätt och propellersvansen igång 😄

Som i dag, hussen intar sin frukost, chips , då frågar han "Ali, vill du ha chips" ingen respons, hon bara satt där och glodde i golvet. Tror hon tänkte " när ska dessa korkade människor fatta att jag inte heter Ali" när han istället säger "Arischka vill du ha chips" blev hon aslycklig och sa ja tack. Snällt av henne att stå ut med oss mindre begåvade. Men nu har vi kopplat, utan att hon behövde locka oss med godis.

Nu är ju inte bara chipssituationen som hon har varit tydlig med sitt namnval, så klart. Den var bara rolig och ybertydlig mot oss.

I övrigt så har hon nu varit här i 5 månader, från att ha varit överreaktiv där jag kunde hänga ett blodigt köttstycke framför henne utan reaktion på den utan på allt annat som pågick runtomkring. Så har hon blivit bättre balanserad och jag får alltid kontakt med henne. Och faktiskt kan jag numer locka henne med godis för att lära nya grejjor. Häromdagen var vi ensamma i hundgården, passade på med kontaktövningar och att gå fot utan koppel. Tog 5 sek för henne att fatta och var helt superduktig.

Jag gillar att ha lydiga hundar, inte för att tävla, men för att de alltid är i kontakt med mig vad som än händer. Vad gäller Arischka, trodde jag det var långt dit, men det sa bara plopp helt plötsligt, så var hon där villig att börja. Så nu ser jag ännu mer fram mot mötet med tränare i augusti!

Så klart har vi lärt knäppheter också 😉

Just nu lärs ordet "vem tigger bäst" Arischka ligger på stark andraplats där, de ska veva med höger tass och sitta vackert. Zelda och Zape har ju lite försprång där, Zelda tar i ordentligt och gör highfive., Zape ser ut som en liten söt lemur. Så med andra ord, hon säljer sig för godis nu 😃

I tidigare blogg, så försökte jag finna ett bra koppel, ett som hjälpte till att lära henne gå utan att dra med hela sin styrka. Ett som inte hindrar, skadar eller är obehagligt. Jag fann det! Efter mycket span och testande så hittade jag Halti antidragsele. Helt suveränt. När jag tar tag i kopplet vänds hon automatiskt mot mig och vi får kontakt. Dessutom billigt för ovanlighetens skull.​

Likes

Comments

en liten herre bäddade in sig gott och sa godnatt världen 💖 varit en lång dag med en åska där han blev så rädd att han kissade på golvet stackarn.

Likes

Comments

En lat skön morgonstund, jag kaffet och hundar. Kungen ville ha sol, då fick han solstol. Herrn var lite förvirrad på mig. Han trodde nog tanten blivit senil och inte hittade hem, när han kom i fredags. Han har ju inte varit i nya lägenheten som ligger två trappor upp! Med stor tveksamhet och tvivel över mitt förstånd hängde han med uppåt. Men varje gång vi passerar gamla dörren, vill han dit. Vilka vanedjur det är.

Mötet med Ali inomhus för första gången, gick bra. Ali gjorde sin vanliga störtdykande attack, Zape bet henne i nosen sen lekte dom. Fast Zape tycker hon är lite för intensiv och Zelda gillade inte stolligheter som pågick.


Framåt dagen infann sig rastlösheten, och vi lastade oss i silversurfarn för lite upptäcksfärd. Hittade nytt badställe, ett sånt där fint litet bad i skogen. Tyvärr för lite sol för min och Zapes smak. Tjejjerna badade och njöt. Ali fick träningssimma och började träna apportering i vatten. Slängde lite oseriöst godis en bit framför henne i vattnet. Hon svarade faktiskt och insåg det roliga i det.

Börjar bli dags och fokusera på lite seriös träning nu. Lydnad i olika former och passivitet är väl det som ligger på top 3 listan.

I början på augusti ska vi iväg på privat träningsupplägg och planering för en mycket duktig och meriterad tränare/hundterapeut. Ska bli spännande. Blir bara Ali och jag. Zelda får tills vidare stanna hemma, då hon har en tendens att vilja gulla upp och avbryta i träning med Ali. Hon tycker inte jag ska vara så bestämd mot Ali 😄Och ja, Zelda har en ängels tålamod med Ali, hon får nästan göra vad som helst med henne. Men så klart ledsnar hon på Ali ibland, då fräser hon duktigt, för att genast pussa upp henne och ursäkta sitt vresiga humör.

Även om jag haft hund större delen av mitt liv och många av dom mer eller mindre problemhundar, så fastnar man lätt. Då ska man ta hjälp av proffs. Ali är en komplex hund, där hjärnan går på högvarv ute i sociala sammanhang och hon är ständigt redo och vaksam. Jag känner nu att vi står i en korsning där vi ska finna vår väg i rolig träning och aktivitet. Men vad och hur? inte lätt med en tjej som inte har tid att kolla ens på godiset jag erbjuder som muta.

Zelda var en hejjare på agility och bara äääälskade det, tror att det skulle vara en bra aktivitet för denna lilla virrpanna. Men behövs mer lydnad och distraktionsträningar innan vi är där.

Nu har vi semester, sol bad och upptäcksfärder hit och dit väntar. Ta dagen som den kommer och bara vara. Ska bli så skönt. Har varit en tuff vår med många tvärkast hit och dit, hösten kommer med även den fullspäckat schema. Så nu ska njutas

Likes

Comments

Tog itu med "lite" Zeldapäls! Som hon njöt av den 3 timmar långa skönhetssalongen. Ett berg av päls och en naken Zelda och hårig matte blev resultatet. Förstår att hon varit slö i värmen, vilket inte är likt henne. Ändå finns det kvar att ta runt hals och bringa, men jag fick nog för stunden helt enkelt


väntar tålmodigt på sin tur.......eller är det godiset som frestar...........

I dag körde vi ett träningspass. Har inte kunnat teasa Ali med något vid träning, inte ens mamma Scans köttbullar! Hennes huvud, blick och nos är koncentrerade på annat. Så hitintills har bara upprepningar fungerat, när hon varit trött efter promenad.

Men i dag bara klickade det. Gick en skön halvlångis och tog förbi rastgården. Ett ställe med många störningar av allehanda slag. Började med enkla övningar inkallning och sitta bredvid, stanna kvar. Egentligen inte så enkla egentligen. Ali fick vara lös hela tiden. Förväntade mig inte så mycket, utan ville bara känna av henne.

Helt plötsligt hade det lossnat i huvudet på henne, matte och godiset var mer intressant än den där människan som gick förbi och den där spännande lukten. När hon väl kom på vad vi gjorde, tyckte hon det var urkul. Lilla fina tjejjen vill väl i sin spretighet.

Hade någon sett oss, fann de nog en viss lustighet i det som pågick. Zelda mitt livs hjärta ,kan ju detta utan och innan. Så, hon körde samma övningar vid sidan om och var sååå nöjd över godis och egen insats 😍. Men även hon fick sitt, inte lika enkelt, nämligen söka godis högt och lågt. Zelda söker metodiskt, tror fasiken hon räknar antalet när jag lägger ut 😄. Här var Ali helt upptagen med annat och fattade nada av vad vi gjorde, därmed släppte hon ämnet och ägnade sig åt sitt.

Nu har vi nedräkning till semester! fredag är det dags. Dessutom kommer kung Zape på en veckas vistelse, då Carro ska ägna sig åt blåmärken i downhillcykling. Så det kommer vara fullt hundhus här och vi hoppas på sol och värme med många lata dagar vid sjön.

Likes

Comments

I dag blev det date i skogen. Två lyckliga tjejjer kan jag lova! först fick de syn på Carro, sen på Zape. Herreminje vilket liv det blev, båda skrek högt av lycka, likt två fjortisbrudar som får syn på idolen. Ali hälsade för första gången klokt och vettigt på en annan hund, yey! Äntligen har hon fattat hur man gör. Krävdes en kung som inte tar skit för och lyckas med det.

Zape tyckte hon var allmänt äcklig i sin framfart och höll låg profil. Fast sen ville han gå tillsammans med snyggingen, hon är inte så tokig i alla fall.

Ali var i dag så lycklig i hela kroppen, äntligen skogen. Hon skrattade stort hela tiden och bara busade och busade. Hela linan fick löpa ut. Hade noll koll på kroppen som bara studsade dansade och spattade.

Syns på bilderna hur lycklig hund hon är. 💓💓

Dagen minus var alla fästingar som kröp runt på dem efteråt. Uäääck hate them. Ali hade 10 som kröp i ansiktet och 2 som satt sig. Zelda ser man tyvärr inte på. Men ska greppa kardan och göra en djupdykning i björnpälsen nu. Tänk alla jag ännu inte hittat brrrrrrrr 😱

Zelda har inte fällt av sin päls, hur tjock och go som helst. Men inte så skönt för henne. Blir alldeles för varmt. Så hon uppskattade fria bad. Kommer ta ett par veckor att torka tror jag. Så, projekt ta bort päls inleds. Annars får jag väl raka bort eländet.

Likes

Comments